1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)

Media (1 st)

Originaltitel	1985. Vad hände katten i råttans år?
Svensk premiärtitel	1985. Vad hände katten i råttans år?

Regi	Gunila Ambjörnsson (Rörande granars inverkan på människors sinnesfrid Stig Björkman (Ackord) Staffan Lamm (Skiss till filmen om mig själv) Lennart Malmer (Besvärjelse för att driva ut förmörkad måne) Solveig Nordlund (Heta linjen) Christina Olofson (Mötet med Flory) Göran Du Rées (Kärlek till trä) Carl Slättne (Den avvisade skattebetalaren) Maj Wechselmann (Sverige är inte kollektivt) Lars Westman (Lite mat ska man ha)
Producent	Christina Olofson
Produktionsassistent	Boel Höjeberg
Ljussättare	Leif Lindholm
Mixning	Berndt Frithiof

Produktionsbolag	Filmgrupp 10 HB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB TV2
Distributör i Sverige (16 mm)	Folkets Bio AB	1985
Laboratorium	AB Film-Labor

1985. Vad hände katten i råttans år? är sammansatt av tio dokumentära kortfilmer av lika många regissörer.

Rörande granars inverkan på människors sinnesfrid

Regi: Gunila Ambjörnsson. Foto: Lennart Malmer. Musik: Bosse Lindell. Musik och ljud: Jean-Frédéric Axelsson. Röster: Henric Holmberg, Birgitta Ulfsson, Matti Boustedt, Jonas Holmberg.

En absurd berättelse av Gunila Ambjörnson om skogen "som har mage att dö oss rakt upp i ansiktet". Den kryddas med tänkvärda indiancitat.

Ackord

Regi: Stig Björkman. Foto: Göran Nilsson. B-foto: Jan Persson. Ljud: Björn Gunnarsson. Musik: Johan Lindell. Med:

Lisa Hugosson, Johan Lindell, Gabriella Deniz.

Stig Björkmans film handlar om invandrares arbete vid löpande bandet.

Skiss till filmen om mig själv

Regi: Staffan Lamm. Ljud och kompletterande foto: Pierre Björklund. Med: Gustav Jonsson, Göran Lamm.

Filmen handlar om Staffan Lamms försök att förstå sin egen barndom. Han är son till Gustav Jonsson på Skå, minns kvinnor från koncentrationslägren i Belsen som bodde hos familjen när han var liten. Han minns också morbrodern Göran, som tidigt hamnade på sinnessjukhus. Staffan gör ett besök hos honom.

Besvärjelse för att driva ut förmörkad måne

Regi: Lennart Malmer. Kompletterande foto och ljud: Nina Wedberg. Musik: Kulning från Transtrand.

Med hjälp av gamla trollformler försöker Lennart Malmer stoppa ett kraftverksbygge.

Heta linjen

Regi: Solveig Nordlund. Foto: Lennart Peters, Lena Hellman. Text: Kristina Lugn. Röst: Claire Wikholm.

Solveig Nordlunds film skildrar en ensam och förtvivlad kvinna som "går runt i en expanderande kommun och tänker på sig själv". Text av Kristina Lugn.

Mötet med Flory

Regi: Christina Olofson. Foto: Lisa Hagstrand. Ljud: Wille Petterson-Berger. Musik: Bach svit nr 3 C-dur för soloviolincello

Frans Helmersson, Bis LP 25. Dikt: "Utan mig" ur "Lövsus i Moll" av

Maria Wine. Med: Flory Gate, Vanja Blomkvist, Arvid Blomkvist-Cullborg.

Christina Olofson skildrar i filmen en ensamstående mamma med son som besöker en gammal dam som gärna läser sin gamla vän Elin Wägners böcker och funderar på människans relation till naturen.

Kärlek till trä

Regi: Göran du Rées. Ljud: Peter Holthausen. Musik: Göran Lagerberg. Med: Benny Granberg i Motjärnshyttan.

En betraktelse av Göran du Rées om hantverksskicklighet. Han följer snickaren Benny Granberg i Motjärnshyttan under tillverkningen av ett bord. Denne håller filosofiska betraktelser om trä och tid och om respekt för materialet och dess skönhet.

Den avvisade skattebetalaren

Regi: Carl Slättne. Foto: Åke Gustavsson. Ljud: David Slättne, Bengt Larsson. Med: Per-Olof Nilsson.

Carl Slättnes film handlar om en man på kant med skattemyndigheterna. För att markera sin situation klär han sig i fångkläder och har ett nummer på bröstet.

Sverige är inte kollektivt

Regi: Maj Wechselmann. Foto: Hans-Åke Lerin. Ljud: Mike Toivonen.

En betraktelse av Maj Wechselmann över ett yttrande av Antonia Axelsson-Johnson under en fjärde oktober-demonstration.

Lite mat ska man ha

Regi: Lasse Westman. Ljud: Peter Holthausen, Gudrun Schyman.

Filmen är en ingående studie av grisars öden på ett slakteri.

Censurnummer	125389
Datum	1985-04-09
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	1111 meter
Kommentar	Aktlängder: 404-323-384 m.

Bildformat	1.37:1
Färgtyp	Svartvit och färg
Bärare	16 mm
Hastighet	24
Längd i meter	1111 meter
Längd i minuter	101 min
Akter	3 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna fann det samlade intrycket ojämnt och kritiken var blandad.

Hanserik Hjertén, DN: "Hur står det till med Sverige vid 80-talets mitt? Jo tack, det är riktigt dåligt, men det är hopp om livet!

Ungefär så kan man beskriva intrycket av det Sverigesvep som tio filmare åstadkommit med var sin bit och kallat 1985 ¿ Vad hände katten i råttans år?.

Det är ett lapptäcke som nödvändigtvis blivit brokigt, men det mesta är fullt igenkännbart. Det handlar alltså inte om några nyupptäckter. Snarare är filmen ett infångande av ett aktuellt och välbekant läge genom skilda tonfall, vinklar och grepp. (-)

Ibland blir man förströdd, tycker sig ha sett och hört detta förut. (-)

Så nog är 1985 en tidstypisk skapelse. Här är inte de militanta och optimistiska greppen från tidigare decennier särskilt påfallande. Snarare är det en film på energisk defensiv.

Som bevis på svensk dokumentärfilms oförminskade livaktighet är den dock uppmuntrande. Man bör nog besöka den för att hjälpa till att hålla katten vid liv."

Hans Schiller, SvD: "Sedan spelfilmen i Sverige blivit allt dyrare och alltmer svårtillgänglig för sådana filmare som inte velat eller inte fått ägna sig åt Jönsson-ligor har en dokumentär arbetsmetod börjat användas för sådana ämnen som traditionellt behandlas av spelfilmen. (-)

Problemet (-) är den blandning av dokument och fiktion som riskerar att upphäva filmens roll som konstnärlig produkt och förvandla den till bikt, dagbok eller privat uppgörelse. (-)

Rent generellt kan man få känslan av att upphovsmännen till de här filmerna också lurar sig själva att tro att det är sanningsfilm de håller på med eftersom de i regel tidigare sysslat med 'rena' dokumentärer och nu inte ägnar någon tanke åt sin 'avvikelse' och därför inte heller tänkt igenom problematiken eller skaffat sig någon arbetsteori eller etisk estetik. (-)

Annars är den här filmen gjord av filmare som kollektivt skulle kunna kallas bittervänstern och som alltså sliter i motvind med 60-talets svikna ideal och tar upp ämnen som i och för sig kanske har större aktualitet idag än i mitten av 60-talet. Problemet är bara att man tycks utgå från ett oundvikligt nederlag och gör det på ett sådant sätt att väldigt lite med positiv anda i sig blir sagt."

Jurgen Schildt, AB: "Två saker kan noteras. För det första att dokumentärerna löper i svit, utan förtexter och pauser och produktionsuppgifter. Individuellt sett förefaller det lojalt och tjusigt på gränsen till självutplåning. Enade vi stå, söndrade vi falla?

För det andra att några av deltagarna tycks behöva saker att luta sig mot. Maria Wine är inte den enda som levererar sitt litterära stöd, och Bach är inte den ende som bidrar med sitt musikaliska. Misstror man bildernas egen förmåga? Eller är det ett sätt att söka kulturell legitimation? (-)

Själv tvivlar jag sen länge på kortfilmen som uttrycksform. Därför att den bara undantagsvis hinner bli mer än en ingress, ett ryck, en antydan av en antydan.

Men jag medger gärna att Sverige-speglingarna i 1985 rymmer ett par tre nummer som gör tvivlet uthärdligt."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "1985 fungerar som en väckarklocka, en eftertänkare, utan att vara högljudd eller förenklande. Grundtonen är oroad, allvarlig ¿ vart är vi på väg? Vi måste ta ett större ansvar för jorden och för människan. Snart kan det vara för sent.

Starkt realistiska bilder blandas med poetiska och smått absurda. Ljusa, varma bilder ställs mot mörka, hotfulla. Men alla är med sina inbördes kontraster och olika budskap fast förankrade i det svenska 80-talets mitt. (-)

Svenska bilder av det mest skiftande slag m a o, bilder av dels individer och dels av samhället. Mentalsjukhus, daghem, susande skogar, skövlade landskap, slakterier och järnvägsstationer, höghus, stugidyller ¿ Sverige i all sin sammansatthet. Det är imponerande att filmarna lyckats foga samman sina kortfilmer till en så engagerande helhet."

Sven E Olsson, Arbetet: "Nu har de gjort var sitt nedslag i dagens Sverige ¿ och summan blir en tidsbild som känns både berikande och uppfordrande. (-)

Men det mest påfallande är den socialistiska grundsynens förening med ekologin; samhällsdebattens inriktning på förhållandet människa och miljö. Här citeras indianfilosofer och andebesvärjare, men inte många stavelser av Marx eller Marcuse. (-)

Ett generationsdokument har det blivit av mångfalden. Underhållande tänkvärt för en publik som vägrar att bara slötitta på film ¿ eller på Sverige."

Annika Gustafsson, SDS: "Resultatet kan utifrån de här förutsättningarna inte bli annat än brokigt men det är dessvärre också mycket ojämnt. Några bidrag är genomtänkta och genomarbetade medan andra lämnar ett förvirrat intryck. Inte förrän i slutet ligger de olika avsnittens individuella titlar och produktionsuppgifter. Jag tror att man hade vunnit i klarhet på att ge den informationen i början av varje film. Nu flyter de samman och man vet knappt när den ena är slut och nästa börjar. Dessutom ger det en falsk förväntan på att de hör samman, står i ett förhållande till varandra och eventuellt speglar samma ämne från ett nytt perspektiv. Man kan lätt lyfta ut en av filmerna och visa den separat utan att någon helhet går förlorad. (-)

Kan man inte binda samman de olika bidragen med en röd tråd eller urskilja en grundläggande gemensam attityd i valet av ämnen eller sättet att behandla dem på, hänger formen kollektivfilm lite i luften."

Carl-Eric Nordberg, Vi: "I mina ögon utgör alltså naturen och samhället själva grundtemat. Det vävs samman i en rad kortfilmer: dokumentära och med skådespelare. (-)

Visst kan man ibland undra om inte 1985 borde ha kostat på sig ett leende, ett gycklarsprång, en lekfull piruett. Men det intensiva allvaret och det starka engagemanget för natur och samhälle är dess klangbotten. Jag tycker att det är en film som angår hela svenska folket!"

Mats Olof Olsson, Chaplin: "Vilket är då Sverige, i råttans år?

Vi älskar naturen, vi älskar träden, vi känner oss vilsna och utkastade i tiden, i städerna. De första inslagen ger en överraskande, mångfasetterad, fantasifull och djupt engagerande gestaltning av dessa för nästan alla filmerna gemensamma nämnare. (-)

Kommen så långt in i den gemensamma långfilmen är man ganska omtumlad och upplivad och nyfiken på vart detta ska leda. Tyvärr blir besvikelsen stor, ty resten av filmen präglas av en sorts ideologiserande hållning till verkligheten, som reducerar publiken till utanförsittande betraktare av mindre lyckade försök att övertyga oss om att vi ska dela, eller vara intresserade av, filmarnas redan tänkta tankar och övertygelser."

Inför TV-visningen reflekterade Jannike Åhlund (DN 30.12.1985): "Den svenska dokumentärfilmen har fört en tynande tillvaro under senare år, oftast hänvisad till en tillvaro i TVs marginaler.

Men av de 21 svenska biograffilmer som produceras under 1985 är faktiskt nära hälften, nio stycken, dokumentärer av spelfilmslängd. Mot denna bakgrund är 1985. Vad hände katten i råttans år?, som manifestation betraktad, överflödig. Biorepertoaren under året har varit bevis nog på dokumentärfilmens livaktighet."

Kommentar Svensk filmografi

Från början var det meningen att detta skulle ha blivit en film om ubåtar. Maj Wechselmann och Göran du Rées samlade några kolleger och frågade om de var intresserade. Idén att göra en film tillsammans föll i god jord, men inte ubåtsidén: i stället valde man att göra personliga tidsdokument. Man enades om att filmen skulle få kosta två miljoner kronor. Varje filmare fick använda 50.000 kronor, tio rullar film och fem inspelningsdagar. Katten är Gunila Ambjörnsons skogskatt, som i en scen sveder svansen i ett levande ljus, råttans år kommer från den kinesiska tideräkningen.

"Det har varit en mycket jobbig tid med möten en gång i veckan. Samtidigt har det varit stimulerande och jag tror att vi brutit ner en del av de spärrar som hindrat filmskapare att göra något gemensamt. Jag skulle dock tveka inför att ge mig in på ett sådant här projekt igen, säger Göran du Rées." (GP 12.4.1985)

"¿ Vi vill skildra den nya tidsandan i 80-talets Sverige, berättar Christina Olofson, producent. (-)

¿ Gruppen betydde att vi kände större frihet att experimentera. Rädslan för att misslyckas minskar när man delar på ansvaret, säger Staffan Lamm. (-)

De människor som skildras i 1985 är såna som så sällan kommer till tals särskilt i TV.

¿ TV går sällan ut och skildrar verkligheten. Man satsar allt mindre på dokumentärfilmer. I stället visas magasins- och studioprogram, där uppklädda personer håller låda, säger Staffan Lamm.

¿ Detta är ett hot mot yttrandefriheten." (AB 12.4.1985)

Sverigepremiär	1985-04-12	Hagabion	Göteborg	Sverige	101 min
	1985-04-12	Bio Bostock	Stockholm	Sverige	101 min
Urpremiär	1985-04-12	Hagabion	Göteborg	Sverige	101 min
	1985-04-12	Bio Bostock	Stockholm	Sverige	101 min
Annan visning	1986-04-05	Bio Mauritz	Stockholm	Sverige	101 min	(Filmens Dag)

Rörande granars inverkan på människors sinnesfrid (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)
Ackord (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)
Skiss till filmen om mig själv (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)
Besvärjelse för att driva ut förmörkad måne (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)
Heta linjen (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)
Mötet med Flory (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)
Kärlek till trä (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)
Den avvisade skattebetalaren (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)
Sverige är inte kollektivt (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)
Lite mat ska man ha (1985)	ingår i	1985. Vad hände katten i råttans år? (1985)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	1985 VAD HÄNDE KATTEN I RÅTTANS ÅR?
Affischdesign	Christer Jonson

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Textlista.
Omfång	32 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	1985 - Was geschah der Katze im Jahr der Ratte?
Omfång	3 s.
Språk	Tyska

Typ	Synopsis
Manustitel	Svensk tidsbild (arbetsnamn).
Omfång	19 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	2
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck