Så mycket mer än snö

Tidigare har vi publicerat en artikel om hur vår sydligaste metropol har skildrats på film och nu är turen kommen till vårt nordligaste län. Vi har bett den från Stockholm till Råneå inflyttade krönikören Andreas Hoffsten att berätta mer om Norrbotten på vita duken.

Det är inte bara utländsk bilindustri som hittat sitt Mecka i Norrbotten vintertid med säker snö och stadig is för biltester av kommande modeller på de frusna sjöarna i trakterna av Arjeplog och Arvidsjaur. Även den svenska filmbranschen söker sig till landets nordligaste nejder för att känna trygghet när det finns snöflingor och ett storslaget landskap i filmens manus. Ett exempel är hur Lulestadsdelen Örnäset fick föreställa Stockholmsförorten Blackeberg i Låt den rätte komma in (Tomas Alfredson, 2008). Därtill finns en av landets största regionala filmorganisationer i Luleå; Filmpool Nord grundat 1992.

Jämte faluröda stugor är ett vidsträckt snölandskap en stark sinnebild för Sverige där en karg natur utgör en fond som lockat filmskapare när de letat miljöer för att gestalta en svenskhet av mer existentiellt slag.

Rolf Husbergs smått ikoniska Barnen från Frostmofjället (1945) var inspelad i Laisvallby nära Arjeplog. Ett stycke svensk barnfilmshistoria där alla visserligen talar felfri rikssvenska enligt tidens konvention men som berör i kraft av sitt konsekventa barnperspektiv av fattigt folks umbäranden och där vi som grädde på moset kan höra Hans Lindgren och de andra barnskådespelarna sjunga psalmen ”Morgon mellan fjällen” till Guds ära. Språkkonflikter i Tornedalen fångades upp i Klaus Härös Elina – som om jag inte fanns (2003) inspelad i nedlagda Snesuddens skola mellan Vuollerim och Harads. Filmen handlar om hur elever på 1950-talet förbjöds att tala meänkieli, sitt modersmål. En annan vändpunkt var när Reza Bagher 2000 lyckades mejsla fram en ny varm ton i svensk ungdomsfilm i sin Vingar av glas där för en gångs skull en tjej fanns i centrum av filmens tema invandrarproblematik.

På vuxensidan gjorde ”den svenska synden” sin norrbottniska entré i Gunnar Höglunds Kungsleden (1964) efter Bosse Gustafsons roman med samma titel. Ett existentiellt drama om identitet förlagd till trakterna av Abisko men där Maude Adelsons nakenbad i en jokk (fjällbäck) blev det stora samtalsämnet och fogades till en i raden internationellt uppmärksammade svenska filmer alltsedan Hon dansade en sommar (Arne Mattsson, 1951).

Men det var med Kjell Sundvalls Jägarna (1996) som Norrbotten blev en riktig snackis i landet. Sveriges nordliga vilda västern blev etablerat inte minst som det stod klart att Sundvall (född norr om Boden och uppvuxen i Älvsbyn) byggde filmens berättelse på en uppmärksammad verklig jakthärva i Kalix. En råbarkad actionfilm där Lennart Jähkel och Jarmo Mäkinen som norrbottniska machomän med en dunk hembränt inom bekvämt räckhåll tampas med den hemvändande Stockholmspolisen Rolf Lassgård. Filmens publika framgång – den sågs av 750 000 vilket var svenskt rekord för en barnförbjuden film – blev även en skjuts framåt för Filmpool Nord där Norrbottens kommuner står som ägare tillsammans med landstinget och som just blivit aktiebolag. Detta efter en hård fight i kulisserna mot ett till en början motsträvigt Filminstitut – som ansåg att regionerna gapade efter för mycket.

Men Filmpool Nord blev en succé, växte och fick med den fransk-svenska tv-serien Midnattssol (2016) med sitt storslaget särpräglade landskap en framgång utomlands. Att rollfiguren som spelades av Peter Stormare gick och dog redan i första avsnittet väckte visst ståhej.

Den film som kanske bäst fångar själva kvintessensen av inte bara norra Sverige, utan det svenska kynnet är i mitt tycke Jan Troells Uppehåll i myrlandet från 1965 efter Eyvind Johnsons novellpärla. Filmen ingick i den nordiska kortfilmssatsningen 4 x 4 och är inspelad i trakterna runt Jokkmokk. Bromsaren Max von Sydow stoppar in en prilla snus, plirar med ögonen, stiger resolut av tåget och lånar ett spett för att ge sig på en grandios stenbumling han länge retat sig på. En lovsång till människan med ett kamera- och ljudarbete som får en att slå efter myggor i biografmörkret. Året därpå filmade skånepågen Troell sitt episka mästerverk Här har du ditt liv i Norrbottens inland. Filmens position i svensk film- och kulturhistoria manifesterades tydligt när den sändes i SVT dagen efter mordet på Olof Palme i stället för den inplanerade lördagsunderhållningen.

En av Norrbottens och Sveriges internationellt mest kända besöksdestinationer är Tree Hotel i Harads norr om Boden. Upprinnelsen till dessa lika enkla som fashionabla, specialritade hotellrum högt uppe i träden är Jonas Selberg Augustséns Trädälskaren (2008) som kort och gott berättar historien om tre killar som återvänder hem till Norrbotten för att bygga en koja 14 meter upp i ett träd. Lite filosofisk smörjolja kring trädets och skogens betydelse ges i filmen av bland andra Göran Greider, Martin Lönnebo och Stefan Edman. Augustsén har fortsatt sitt filmande i länet med utgångspunkt i Sveriges minoritetsspråk såsom meänkieli, samiska, finska och romani chib – det senare i den egensinniga långfilmen Sophelikoptern (2016). En roadmovie där kosan styrs mot kungliga huvudstaden och som gav kompositören Jan Sandström en välförtjänt Guldbagge för bästa originalmusik.

Religionskonflikt är temat i Kaj Pollaks Så som i himmelen från 2004, en av det tidiga 2000-talets stora publika framgångar. I byn Högsön, cirka fem mil norr om Luleå står ännu det kapell kvar där Michael Nyqvist i rollen som dirigenten Daniel Daréus kämpar med sin kör och där Lena (Frida Hallgren) lär Daniel att cykla på landsvägen utanför. Nyqvist gör även den manliga huvudrollen i Kjell Sundvalls Grabben i graven bredvid (2002) där flera scener är inspelade runt Luleå och inte minst på det ingenjörsmässiga mästerverket Bergnäsbron, en klaffbro över Luleälven. Att Kjell Sundvall återvände till sitt Norrbotten har haft stor betydelse för filmutvecklingen i länet.

Kiruna och LKAB är om inte annat en viktig faktor för svensk statskassa. Senaste aktieutdelningen till ägaren staten blev 12,4 miljarder. Staden och gruvnäringen skildras inkännande i Sofia Norlins Ömheten (2013) inklusive scener från Nikkaluokta, ett av de norrbottniska köldhålen enligt SMHI. En poetisk skildring av en stad i förvandling (bl.a. den bokstavliga flytten av hela staden då LKAB:s gruvbrytning underminerar marken) med ett prisat foto av Petrus Sjövik. Och LKAB är även i fokus för dokumentärfilmen Kamrater, motståndaren är välorganiserad (Lena Ewert, Lasse Westman, 1970), skildringen av cirka 5 000 vilt strejkande gruvarbetare i Kiruna, Svappavaara och Malmberget. Stormöten, strejkledare, förhandlingar och omröstningar. En politisk thriller och ett stycke svensk samtidshistoria. ”Jag är så förbannad så jag kan inte sitta, jag måste stå” är en replik från en av de strejkande i förhandlingarna med bolagets vd Arne S. Lundberg. Filmens tydliga ställningstagande för de strejkande blev föremål för debatt.

Det för det ”röda Norrbotten” så viktiga bolaget Giraff Film producerade Järnets änglar (2007) av Agneta Fagerström-Olsson. Filmen bröt ny mark i sin arbetarklasskildring med en doft av Ken Loach. Kvinnliga järnverksarbetare fick volym och kontur, inspelat på plats i Svartöstan i Luleå där SSAB ligger och där röken renats så att det numer går att hänga tvätten på tork utomhus.

Ett annat företag som utgör en viktig komponent i Norrbottens filmiska infrastruktur är bolaget Ljudbang med kontor såväl i Stockholm som i Luleå. Och som namnet skvallrar om så rör det sig om ljud, och bolagets upparbetade kunskap har ofta varit en avgörande faktor i att inspelningar förlagts till regionen.

(publicerad i juni 2022)