Älvakungen dyker upp (1996)

Originaltitel	Älvakungen dyker upp
Svensk premiärtitel	Älvakungen dyker upp
Inspelningstitel	Alfredsons film
Serietitel	90 minuter 90-tal

Regi	Hans Alfredson
Manus	Hans Alfredson
Producent	Stefan Hencz
Produktionsledare	Pia Lafrenz
Foto	Peter Mokrosinski
Scenograf	Hans Alfredson
Klippning	Anette Lykke Lundberg
Ljudtekniker	Klas Dykhoff
Regiassistent	Mona Haskel
Scripta	Mona Haskel
Verkställande producent	Freddy Olsson (Göteborg Film Festival)
Inspelningsledare	Mona Haskel
Assistent till inspelningsledare	Jorn Hagen
Filmkonsulent	Peter Hald
B-foto	Thomas Hencz
Specialeffekter, foto	Jan Åsäter (video)
Elektriker	Patrik Ekman Kent Högberg (belysningsmästare)
Passare	Bengt Wallin
Videooperatör	Sonny Flink
Ljussättare	Nils Melander
Negativklippning	Kerstin Hellgren
Snickare	Mats Karlsson
Rekvisita	Björn Lauritzen
Kläder	Tania Alyhr
Maskör	Tina Johansson (som Tina Johansson-Günther)
Byggledare	Ulf Jacobson
Ljudläggning	Nadja Grans (synkläggare) Klas Dykhoff
Mixning	Klas Dykhoff
Övrig medarbetare	Annika Isaksson (catering) Ann-Katrin Ståhl (catering)

Ola Sanderfelt	chauffören
Jessica Liedberg	Kia, dottern
Krister Henriksson	fadern
Viktor Friberg	barberaren
Klas Gösta Olsson	ärkeängeln
Hans Alfredson	älvakungen Alf
Inge Andersson	gubben
Siv Hansson	gumman
Manfred Månsson	den fete mannen
Yassa Günther	den lilla flickan
Margareta Wirén	sjuksköterska
Åke Sternehed	patient
Patrick Meurling	älvan
Jan Wirén	ögon
Gun Allroth	intervjuare av dagisbarn
Mats Arvidsson	radioröst

Produktionsbolag	Göteborg Film Festival
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB TV2		(Göteborgsredaktionen)
	Filmgården HB		(för)
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Laboratorium	FilmTeknik AB
Utrustning	Filmfotograferna AB
Specialeffekter, foto	Filmpoint Communication AB		(videoeffekter)
Förtext	AB Optical Vision

Ett vårdhem på landsbygden. En gammal man och en liten flicka sitter vid ett bord i dagrummet. Hon sorterar och räknar sedlar. Plötsligt rusar hon upp och attackerar en gammal dam med rullator. Flickan tömmer hennes handväska.

Lastbilschauffören från "Happy Days" springer in i rummet, sjunger "Hurra, hurra!" och tar några danssteg: "Hon klarar sig." "Det kan man inte ge sig fan på", utbrister den inträdande fadern från "Vi ses i Krakow". Chauffören omfamnar honom: "Får jag kalla dig pappa?" Men fadern är surmulen. "Men din dotter lever. Är det inte nåt att vara glad åt?" envisas chauffören. "Det hade varit bättre om hon kolat", svarar fadern. "Lever hon förresten? Jag fick aldrig se henne."

In körs nu Kia i rullstol med en ledsagare som ropar: "Hör upp, hör upp! Fåfängligheters fåfänglighet. Så säger Predikaren och han säger också: 'Bättre vara en levande hund än ett dött lejon'. Jag kan meddela att unga fröken klarat sig." Kia har ett gipsbandage om huvudet.

Chauffören rusar fram. "Älskade lilla vän!" säger han och kysser henne på gipset över munnen. Men fadern framhärdar i sitt kallsinne: "Fy fan, vad äckligt! Är det där gipspaketet min dotter?"

- Jag har kommit tillbaka, säger Kia, var är mamma?

- Hon är på turné i Litauen, genmäler fadern, du ser för jäklig ut.

- Det gör ni också, min herre, säger Kias ledsagare. Ni borde åtminstone raka er. Det finns en raksalong där borta, säger han och pekar.

Fadern beger sig till barberaren som frågar:

- Är gipspaketet där borta er dotter?

- Ja, svarar fadern, jag avskyr henne. Världen är åt helvete.

När barberaren sätter rakkniven mot huden på fadern, exploderar huvudet som en ballong. Detta gör barberaren förtvivlad: "Att jag aldrig, aldrig kan lära mig."

- Vad var det? frågar Kia.

- Det var din lilla pappa, svarar chauffören.

- Han kommer till nytta, försäkrar Kias ledsagare, tro mig.

Någon ropar utifrån "Kom ut!" och chauffören rullar ut Kia i hennes rullstol. "Välkomna till möjligheterna", säger en figur med trikåer, krona på huvudet och vingar. "Jag ska kanske presentera mig", fortsätter figuren, "Det är jag som är Alf, älvakungen. Kom med nu här." Varpå Alf trollar bort allt gips och alla förband från Kia.

Tillsammans vandrar de genom en lövskog. Alf citerar uppfordrande Predikaren: "Ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, ty Herren har redan i förväg givit sitt bifall till vad du gör." Speciellt till Kia säger han: "Glöm inte din farfar!" Och Kia försäkrar: "Jag ska aldrig glömma farfar."

Då hörs plötsligt Helan och Halvan-tonerna från de ambulerande Hemglassförsäljarna. "Oh, där kommer min bror med bilen. "Backa ner här", säger han. Bilen visar sig vara gasbilen från "Härlig är jorden". Gasbilens bakdörr öppnas till tonerna av "Calle Schewens vals", och innanmätet visar sig innehålla en festmåltid med kandelabrar och levande ljus. "Nu ska vi ha kalas! Länge leve naiviteten!" ropar Alf.

På en filt ligger chauffören och Kia och förser sig av bilens alla läckerheter. De omfamnar varandra. Då börjar det regna, och omärkligt träder det fram en soldat i kamouflageuniform med kpist.

Pressreaktion Svensk filmografi

Efter många års bortovaro hälsades Hans Alfredson allmänt välkommen tillbaka till filmens värld, och "Älvakungen dyker upp" fick ett generöst mottagande. Men sättet på vilket Alfredson "återanvände" gasbilen från Roy Anderssons "Härlig är jorden" gjorde regissörskollegan Håkan Alexandersson upprörd.

Annika Gustafsson, SDS (11.2.1996): "Med den här lustfyllda och charmiga lilla betraktelsen över tillståndet i Sverige år 1995 visar [Alfredson] tydligt att han kan svänga med trollspöet och göra film med ett eget, personligt, tonfall. Inspelningsmiljön, det vill säga de olika platserna kring Tomelilla, ger välbekant eko av tidigare verk, då i nära samarbete med Tage Danielsson (-).

I större utsträckning än någon av de tidigare stafettfilmsregissörerna hämtar Alfredson gestalterna från sina föregångare. Den döda flickan från Lisa Ohlins 'Happy Days' lever vidare, Hennes far, den cancersjuke, återvänder iförd peruk från landstinget i Krakow dit han begav sig i Agneta Fagerström-Olssons version.

Stafettfilmens episoder har en svart upptakt. Aggressiviteten och våldet stegras i del nummer två. När vi nu kommit fram till sexan låter Hans Alfredson berättelsen få ett positivt drag genom Gun Allroths utmärkta barnintervjuer. Det tillför filmen ytterligare en dimension samtidigt som humorn och värmen stärks.

Den där lätt galna komiken, en av Alfredsons absoluta tillgångar, får också sitt utrymme."

Mats Johnson, GP (11.2.1996): "Filmen är en finurlig vidareutveckling av, och stillsamt ironisk drift med, de fem första delarna. Här återfinns en rad figurer, till exempel gnällspiken Krister Henriksson och barberaren från Björn Runges del 3.

Alfredsons film andas optimism: dagisbarn får berätta om sin framtidstro. Det är den roligaste filmen i 90-talsprojektet hittills, men nästa filmare bör nog försöka bryta trenden att bara spegla tidigare speglingar. Kanske rent av börja på helt ny kula, slutscenens cliffhanger till trots."

Håkan Alexandersson, GP (16.2.1996): "Förvandlas de nakna människorna (genom en osynlig älvakung?) efter sin död till ett festdukat bord? Om svaret är nej, då skämtar eller hånar Hans Alfredson, eftersom även den mest naive måste tänkas ha någon avsikt med sitt handlande.

Nu tror jag inte att Hans Alfredson haft den minsta avsikt att håna någon, vare sig Roy Andersson eller de namnlösa miljonerna som föstes in i skåpbilar och gaskammare. Men i sammanhanget spelar inte avsikten den minsta roll - publiken ser bara vad regissören visar.

Och även om bara Jakov, en enda överlevande gammal jude i Göteborg ser sammanhanget, så är det fullt tillräckligt."

Kommentar Svensk filmografi

Hans Alfredson hade inte gjort någon film sedan den av kritiken nedsablade "Vargens tid" (1988/8), som av den kortlivade Kalkonakademin utsågs till "Årets kalkon".

Under inspelningen av "Älvakungen dyker upp" avgav Alfredson en programförklaring: "Man kan inte förneka att 90-talet är ganska brutalt och hopplöst dystert, men det är ens förbannade skyldighet att försöka hitta ljuspunkterna" (DN 3.8.1995).

Filmgården i Sälshög m fl platser

Tomelilla

Sverige

1995-08

1995-08

Festivalvisning	1996-02-10	Draken	Göteborg	Sverige
	1996-02-11	Pusterviksteatern	Göteborg	Sverige		(11.15)
	1996-02-11	Pusterviksteatern	Göteborg	Sverige		(20.00)

Originaltitel	Calle Schewens vals
Kompositör	Evert Taube	(1931)
Textförfattare	Evert Taube	(1931)

Originaltitel	Vivamus! (da mi basia mille)
Kompositör	Staffan Kjellmor
Textförfattare	Hans Alfredson	(svensk text)
	Gajus Valerius Catullus
Orkester	Jazz Doctors
Sångare	Claes Janson

Originaltitel	En mun är hälften av en kyss
Kompositör	Staffan Kjellmor
Textförfattare	Hans Alfredson
Orkester	Jazz Doctors
Sångare	Claes Janson

Originaltitel	En bygdesaga
Kompositör	Hugo Alfvén	(1944)
Orkester	Norrköpings symfoniorkester

90 minuter 90-tal (2000)

innehåller

Älvakungen dyker upp (1996)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	17,5 mm