Oss baroner emellan (1939)

Media (48 st)

Originaltitel	Oss baroner emellan
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ivar Johansson
Producent	Anders Sandrew
Manus	Rolf Husberg Ivar Johansson
Förlaga	Following Ann (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Sandrew-Produktion
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1939-12-26

Medverkande

Adolf Jahr
baron Gustaf Adolf Leijoncloo, ranchägare i Agentina, utger sig för att vara Gustaf Lund

Birgit Tengroth
Inga-Lill Dahlström, guvernant

Gösta Cederlund
Hektor Blomqvist, ägaren till godset Fresta gård, filatelist

Tollie Zellman
Agnes Blomqvist, Hektors hustru

Elsa Desolneux
Karin, Hektor och Agnes adoptivdotter

Thor Modéen
Vilgot Sällberg, konstnär

Visa fler

Handling

På motionsinstitutet sitter konstnären Vilgot Sällberg och sliter med en roddapparat. In kommer en ung man och presenterar sig som Gustaf Adolf Lejoncloo, systerson till Vilgot. Gustaf Adolf...

Visa hela handlingen

Press

DN (Jerome): "Skada att Jahr har så svårt att få bra manuskript. Att han inte precis är född till baron är ju inte hans fel och skulle väl inte häller i filmens långa lopp ha betytt...

Visa all press

På motionsinstitutet sitter konstnären Vilgot Sällberg och sliter med en roddapparat. In kommer en ung man och presenterar sig som Gustaf Adolf Lejoncloo, systerson till Vilgot. Gustaf Adolf har i unga år utvandrat till Argentina och tjänat ihop till en jordegendom. Nu är han tillbaka för att förvalta sin faster Victoria Sällbergs gods Svenningehus. Tant Victoria är en rivig gumma och Gustaf Adolf menar att om hon blir för besvärlig så sticker han tillbaka. Gustaf Adolf förväntas inte anlända förrän om någon vecka. Under tiden ska han bo hemma hos Vilgot.

I väntan på avfärd kör Gustaf Adolf runt på Djurgården och räddar en ung dam undan en efterhängsen flanör. Hon säger att hon bor på Kungsklippan. Gustaf Adolf berättar då att hans mormor bor där i en idyllisk stuga. Kvinnan tittar misstroget på honom. Han erbjuder chevalereskt skjuts. men hon stiger av redan vid spårvagnen och försvinner utan att han får veta vem hon är. Han åker upp till Kungsklippan men detta är inte den idyll han minns. Han går omkring i de nyuppförda funkishusen och letar efter den unga damen, men förgäves.

När han ska åka ut på landet har det precis införts bensinstopp, så han tvingas anlita hästskjuts. I en tvär kurva tappar han resväskan utan att se det. I samma stund får bedragaren och snyltaren Jönsson-Hammarlöf-Bratt respass av sin hyresvärdinna fru Holmblom, då hon inte längre går på hans valser, och han måste ge sig iväg. Därtill är han tvungen att hålla sig undan polisen, så han beger sig ut på landsvägen. Efter vägen hittar han den tappade väskan.

Godsägaren och tidigare revisorn Hector Blomqvist har varit i staden, i sällskap med sin fosterdotter och dennas guvernant Inga-Lill. Det var meningen att han skulle skaffa sig en sekreterare, men som den hängivne filatelist han är har han glömt bort sitt ärende när han kommit över några sällsynta rumänska märken ur oxhuvudutgåvan. På hemvägen får han bensinstopp och meddelas vid en mack ett par mil från hemmet att han inte kan få någon bensin på grund av stoppet.

Gustaf Adolf som stannat till där erbjuder sin hjälp, och känner igen den vackra damen från Djurgården, det är Inga-Lill. Hector anställer Gustaf Adolf på stående fot som sin sekreterare, då denne på frågan om han gillar frimärken sagt sig älska sällsynta och rara ting medan han tittat på Inga-Lill. Han erbjuder sig också att ordna hemfärden och spänner sina hästar framför bilen.

Bedragaren har under sin vandring med resväskan nått fram till Fränsta gård, där han är nära att träffas av en pil skjuten av Blomqvists fru Agnes. Hon råkar se etiketten på väskan och han fattar sig snabbt och presenterar sig som baron Lejoncloo. Han inbjuds att stanna på gården. Agnes säger att det syns direkt att han är adlig, det blå blodet lyser igenom. När Hector med sällskap kommer fram blir Gustaf Adolf således presenterad för "baron Leijoncloo" men håller god min. Snart gör han emellertid klart för bedragaren att han genomskådat honom, men denne reagerar ganska aggressivt och håller masken. De fortsätter att spela sina respektive roller inför de andra.

Gustaf Adolf försöker flirta med Inga-Lill, men när han säger att han drömt om svenska flickor hemma i Argentina blir hon övertygad om att det är något skumt med honom. Än mer misstänksam blir hon av att han har ett cigarrettetui som tillhör baronen på sig. Hon ber honom lämna tillbaka "stöldgodset" och säger till honom att försvinna.

Vilgot får telefon från tant Victoria, som undrar vart Gustaf Adolf tagit vägen. Hon har fått telegram från ett ställe efter vägen och ber Vilgot åka ut och leta. Denne blir skjutsad per cykel av ett stadsbud och får punktering strax utanför Fränsta. Vilgot blir igenkänd av Hector som bjuder upp honom till gården, där Vilgot presenteras för baronen respektive sekreteraren. Han blir förvirrad av att personerna framför honom tycks ha bytt identitet, men Gustaf Adolf förklarar sedan i enrum hur det ligger till. Men han önskar fortsätta spela spelet, eftersom han vill stanna av kärlek till Inga-Lill.

Vid en middag visar Agnes sitt vackra pärlhalsband och berättar lite tanklöst att hon har det i ett lönnfack i biblioteket. Gustaf Adolfs kommentarer i samband med detta väcker ytterligare misstänksamhet hos Inga-Lill, som är övertygad om att han tänker stjäla det. När herrskapet tillfälligt är borta försöker bedragaren stjäla halsbandet, men överraskas av Gustaf Adolf när han ska gömma det. Det uppstår en serie manövrer där halsbandet göms undan av bl a Gustaf Adolf, och Inga-Lill lyckas än en gång missförstå vad hon ser.

Halsbandet fortsätter att vandra runt och bedragaren försöker sätta dit Gustaf Adolf genom att gömma det i hans rum, där det hittas. Agnes har också fått reda på att det där om att hennes man fått sin nya sekreterare från en förmedling bara var lögn. Detta övertygar henne ytterligare om att Gustaf Adolf är en bedragare och tjuv. Efter en del turer blir Gustaf Adolf inlåst i en skrubb i väntan på polisen. Inga-Lill släpper ut honom och ber honom fly innan polisen kommer. Han stannar dock kvar och ser till att bedragaren, som försökt fly fältet, i stället hamnar i skrubben. Vilgot har återvänt i sällskap med tant Victoria, och lyckas nu övertyga den skeptiska Agnes och Hector om de olika personernas verkliga identiteter.

Den tillkallade landsfiskalen försöker utröna vem som egentligen tagit halsbandet och vem han ska arrestera. Om det är Hector som senast försökt pantsätta det för att få pengar till sin frimärkssamling, eller om det till sist är Agnes själv, som ångerfullt säger sig ha "bestulit" sin man och festat upp hans pengar.

Vilgot löser arresteringsfrågan genom att helt sonika sammanfoga Gustaf Adolf och Inga Lill med landsfiskalens handklovar. Det framgår nu att Inga-Lill trots sina misstankar ändå älskat Gustaf Adolf hela tiden.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (Jerome): "Skada att Jahr har så svårt att få bra manuskript. Att han inte precis är född till baron är ju inte hans fel och skulle väl inte häller i filmens långa lopp ha betytt så mycket, om där funnits material för en stor och stark och numera lagom nerbantad karl att göra något av. Kärlek vid första ögonkastet och sillsallad på gammalmodigt fjäsk för fina namn är inte mycket att komma med. Inte ens som satir. Ibland blev det också bara hr Jahrs två charmanta tandrader att titta på.

Det hyggliga slutresultat som trots detta kan noteras får i hög grad skrivas på regissör Ivar Johanssons konto. Han har satt något så när hyfs på filmens umgängeston. Och direktör Sandrew har bestått en flott uppsättning, så att man verkligen fick intrycket att herrskapet Blomkvist var på särdeles grön kvist. Filmen har även fått en utmärkt ensemble. Fröken Tengroths enkla, rara och okonstlade flicka är en god tillgång. I en andraplansroll visar Thor Modéen att han också kan spela film utan att chargera. Hans prestation som artisten Sällberg hörde faktiskt till filmens bästa. Även fru Zellman undvek, så långt det sig göra lät, att slå över i farskomiken. Gösta Cederlund och Hilding Gavle voro slutligen utmärkta."

StT (Larz): "Svensk films (och svenska filmstjärnors) trängtan till svenska gods och herresäten är rik och stark. Där utspelas många lustspel. Där, i en egendomlig drömvärld, samlas av de mest mystiska anledningar de mest mystiska och ståndsskilda personer för att frotteras med varann. Detta sagt i allmänhet.

Vad den här filmen beträffar, är den ett steg framåt. Det är inte längre adeln som står för imbecilliteten -- nej här är det godsägande paret så imbecilla att det räcker och blir över, och ändå heter de bara Blomquist! Den riktiga baronen är en modern friskus, spänstig till kropp och själ.

Det är Adolf Jahr. Trevligt självsvåldig, i prima form, idealcharmören i ett sånt här 'oförargligt' lustspel. Hans tandgård blixtrar i kapp med huvudföremålet i den inflätade kriminalhistorien, som skulle kunna kallas 'Juvelskrinet i paraplystället' eller 'Vem smög in strumpan i hans byrålåda?' Magnus Kesster är den stryktäcke boven; när alla lämnar gården, visar han sin vidriga fysionomi i fönstret; det står stämplat på hans panna -- ja, hela ansiktet fullständigt skriker ut: 'Nu stjäl jag den dyrbara pärlcolliern!'"

SvD (Lill): "Personligen fann jag berättelsens inledande partier bäst -- antagligen original av scenariots upphovsman Rolf Husberg, som plockat in en del aktualiteter kring höstens bensinförbud m. m. i upptakten. Det rådde ett lekfullt humör och en angenämt hygglig ton, ändå tills man hamnade på den vita herrgården med dess plebejiska härskarinna -- en roll av den typ som Tollie Zellman vid det här laget borde vara utled på, fast hon alltjämt spelar den con amore. Men för all del, berättelsen vindlar fram utan fadäser och utan störande hakar, och Ivar Johanssons regi tar ut ungefär vad som finns av komiska och överraskningseffekter. Det skrattades åtskilligt i salongen.

I huvudrollen ler Adolf Jahr alltjämt sitt tappra leende och hoppar över diverse staket etc. med oförminskad lätthet -- men ska vi inte låta denne svenske Fairbanks snart få en chans i något nytt och givande fack?"

Kommentar Svensk filmografi

Filmen baseras på en svensk översättning av en engelsk roman. K. R. G. Browne (1895-1940), sannolikt dödad under ett bombanfall mot London, skrev den humoristiska romanen "Following Ann" 1925, den utkom i svensk översättning av Sigfrid Lindström 1928 och kallades "För en flickas skull".

Rolf Husberg (intervju 7.10.1975): "Det originella är att det var jag själv som köpte romanen av Browne, för jag hade läst den på svenska och skrev till författaren som meddelade att han sålt alla filmrätter utom just till Skandinavien. Jag betalade sedan en ganska blygsam summa. Därefter skrev jag manus på det hela och försökte få regissera den på Sandrews, men man anställde Ivar Johansson för detta. Produktionsledare var Lorens Marmstedt och jag vill minnas att detta var Sandrews första film. Själv hade jag en syssla som man skulle kunna kalla inspelningsledare."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se