Höst i paradiset : Glädjekällan 2 (1995)

Media (1 st)

Originaltitel	Höst i paradiset : Glädjekällan 2
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Richard Hobert
Manus	Richard Hobert
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Cimbria Film AB Sveriges Television AB TV2 Film på Österlen
Utmärkelser	Amanda Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1995-09-22

Medverkande

Mona Malm
Vendela Blomgren, äppelodlare, Ragnars granne

Sven Lindberg
Ragnar Persson, frisörmästare

Camilla Lundén
Catti, Mikaels flickvän

Göran Stangertz
Mikael Persson, rockstjärna, Ragnars son

Solbjørg Højfeldt
Susanne, Mikaels barndomskamrat

Börje Ahlstedt
Henning, musteriägare, Susannes make

Visa fler

Handling

Österlen. Trakterna av Kivik. Tidig höst. Grannarna Ragnar Persson, en pensionerad frisörmästare, och äppelodlaren Vendela plockar frukterna i Vendelas odling. De går och tittar lystet...

Visa hela handlingen

Press

De allra flesta kritiker tyckte att Richard Hobert lyckats med konststycket att göra något så ovanligt som en relevant uppföljare till en tidigare framgång. Åter framhölls...

Visa all press

Österlen. Trakterna av Kivik. Tidig höst. Grannarna Ragnar Persson, en pensionerad frisörmästare, och äppelodlaren Vendela plockar frukterna i Vendelas odling. De går och tittar lystet på varandra. Slutligen låtsas Ragnar få något i ögat, och då Vendela kommer för att undersöka honom börjar de smeka varandra. Under äppelträdens skugga älskar de passionerat.

Samma kväll på Stockholms Central ska Ragnar Perssons son, den 46-årige rockstjärnan Mikael - tidigare känd under artistnamnet Mick Pierson (se Glädjekällan, 1993/24) - ta tåget till Ragnars sommarställe Glädjekällan, där han bott under sommaren med sin tjugo år yngre flickvän Catti och fadern. Han fotograferas flitigt av pressen eftersom han vunnit en Grammis för årets bästa hitlåt. Senare på tåget förförs han av sin barndomskamrat Susanne, som bor med sin make Henning vid dennes musteri alldeles i närheten av Glädjekällan.

Nästa dag. Ragnar, Vendela, Mikael och Catti firar skivpriset med en middag i Glädjekällans trädgård. För att börja ett nytt liv har Mikael, som tidigare haft alkoholproblem, blivit nykterist och han låter även Ragnar klippa av det långa håret. Efter festligheterna cyklar Vendela hem till sig. När hon kommer fram till huset hör hon telefonen ringa, och när hon svarar är det Ragnar i luren. Han är orolig och säger plötsligt att han älskar henne. Vendela värjer sig mot de starka känslorna. Hon säger att hon inte vill ha bråttom och klipper sedan hastigt av telefonsamtalet.

På natten drömmer Mikael om Susanne, men då han vaknar är det Catti han ligger med. Han stiger upp i den tidiga morgontimman, klär sig i träningskläder och säger till Catti att han ska börja jogga. Men i själva verket springer han bort till huset där Susanne bor med sin familj. Han ser Henning åka iväg med barnen och följer sedan efter Susanne in i huset, där han överraskar henne naken i duschen. De älskar, och fortsätter dagarna därpå att träffas i smyg - ibland flera gånger om dagen - för hastiga kärleksstunder. Samma morgon har Ragnar cyklat till Vendela och i smyg gjort ett hjärtformat kärleksmeddelande av röda och gröna äpplen utanför hennes hus.

Efter frukost på Glädjekällan klär Ragnar upp sig i finkostym och cyklar åter till Vendela. Väl där ser han henne vänslas med Henning och tror de har en affär. Han försöker smygtitta på vad de sysslar med, men får korken av en vinflaska, som Henning öppnar, i huvudet och trillar. Då Vendela och Henning kommer till undsättning flyr Ragnar förödmjukad hem till Glädjekällan igen. Senare fram emot kvällningen kommer Vendela över för att förklara och försonas med Ragnar, men denne vägrar att träffa henne. Efter medling av Mikael försonas de dock till slut och annonserar sin förlovning för Mikael och Catti.

Catti är förtjust; hon har redan anat den spirande förälskelsen. Mikael är emellertid synbart förbannad, och då han och Catti är ensamma i sitt sovrum far han ut i vilda anklagelser om att Vendela egentligen är ute efter att komma åt Ragnars pengar. Catti påpekar att han motsäger texten i sin egen hitlåt - att leva och älska här och nu - något som gör honom ännu argare. På morgonen, efter det att Mick haft ännu en träff med Susanne i skogen, grälar de. Catti känner sig åsidosatt, osynliggjord av Mikaels ointresse.

Grälet avbryts av att Henning kommer på besök för att förmå Mikael att uppträda på den årliga äppelmarknaden i Kivik, men denne är tveksam. I huset ser Mikael hur Ragnar skär ut ett gammalt sommarfoto på Glädjekällan, och förföljer honom sedan till Simrishamn för att se honom sätta upp fotot som en försäljningsannons för huset hos en mäklare.

Misstankarna om Venedelas manipulationer bekräftas därmed för honom, och han beger sig till hennes gård för att tala ut. Han varnar henne för att försöka snärja Ragnar och hotar med att sprida ut sådana rykten på bygden att hon omöjligen kan bo kvar. Senare, vid ännu ett passionerat möte med Susanne, låter han henne hälsa till Henning att han ställer upp och sjunger på marknadsdagarna på villkoret att denne ställer upp som borgenär för ett lån han tänker ta för att via mäklaren i hemlighet köpa Glädjekällan från fadern.

När Ragnar kommer till Vendelas gård, strax efter det att Mikael gått därifrån, ser han henne sätta sig i sin bil med en packad resväska och gråtande köra iväg. Hon kraschar bilen i diket på vägen utanför huset, och springer sedan iväg med väskan över en åker. Ragnar följer efter. Han försöker stoppa henne för att höra vad som hänt, men får bara gråt och skrik till svar. Snart har grannarna larmat polisen, och de båda tvingas in i en polisbil för att lämna alkoholtest. Ragnar får så småningom reda på vad som hänt. Han skjutsas hem till Glädjekällan av polisen och slår omedelbart ner Mikael innan han packar väskorna och flyttar hem till Vendela.

Några dagar senare har Catti varit och handlat en barnsäng. Då hon kommer tillbaka till Glädjekällan möts hon av massor av ballonger och en stor banderoll med texten: "Här bor Catti & Mikael". På tomten skuttar Mikael omkring i ett lyckorus och meddelar att han köpt huset - bara några formaliteter återstår, säger han. På äppelmarknaden stämmer Catti möte med Vendela och säger att de tillsammans måste försöka stoppa husaffären. Själv kan hon inte tänka sig att bo över vintern med ett nyfött barn på Glädjekällan, som saknar fjärrvärme, rinnande vatten och toalett inomhus, och vädjar till Vendela att tala med Ragnar för att få honom att låna ut sin lägenhet i Malmö.

Vendela berättar att hon inte vet om förhållandet med Ragnar har någon framtid och att hon därför inte kan lova någonting. Och när hon går tillbaka till sitt äppelstånd är det tydligt att allt inte står rätt till med deras relation. De grälar om hennes sätt att klä sig, och när Vendela blir äppelmarknadens drottning på förslag av Ragnar blir hon rasande, särskilt som utmärkelsen delas ut av Mikael. Då Vendela och Ragnar senare kommer hem till Vendelas gård, bryter hon förlovningen och ger honom tillbaka ringen hon fått. Upprörd går Ragnar därifrån.

Under tiden har Mikael och Catti blivit hembjudna till Henning och Susanne efter äppelmarknaden. Stämningen är tryckt, konversationen stapplande. Catti känner sig iakttagen av Susanne och vill gå därifrån. Tillställningen avbryts då Vendela ringer för att meddela att Ragnar försvunnit och att hon efterlyst honom hos polisen.

Catti och Henning ger sig av för att hjälpa Vendela att söka av vägarna i området. De kör på var sitt håll och sammanstrålar sedan på Glädjekällan utan resultat. Utanför huset väntar mäklaren, som dröjande ger beskedet till Catti att Mikael fått avslag på sin låneansökan eftersom han har stora skulder till kronofogden, vilket gör henne överlycklig.

Tillbaka vid Hennings musteri ser emellertid Catti två halvt urdruckna vinglas utanför och anar oråd. Hon går in i fabriken och finner Mikael och Susanne i passionerad älskog på ett hav av äpplen i lagret. Hon upptäcks av dem och går ursinnig därifrån. Det dröjer inte länge förrän även hon är försvunnen, så polisen får in ännu en efterlysning.

Vendela kör iväg för att leta efter Catti och Ragnar. Även Henning beger sig av, men i sällskap av Susanne, som hoppat in i bilen för att försöka försonas med sin make.

Ensam kvar vid musteriet förvandlas Mikael åter till den bedagade 60-talsrockstjärnan Mick Pierson. Redan halvpackad, börjar han nu supa till på allvar. I en gest lånad från filmen Easy Rider knyter han ett hårband runt huvudet, kastar sin klocka och ger sig av ut på vägarna med några vinpavor, dock inte på motorcykel utan till fots.

Det blir Henning och Susanne som hittar Catti på en enslig väg. Susanne förklarar att hon och Mikael bara försökte avsluta sin ofullbordade ungdomskärlek. Henning förlåter henne, men det gör inte Catti, som i stället tar första bästa buss därifrån. På bussen, som visar sig gå till Malmö, träffar hon oväntat på Ragnar. Samtidigt på en skogsväg, stöter Vendela ihop med Mikael, nu asfull, självömkande och oförskämd mot Vendela - särskilt då hon säger att han är rädd för att bli vuxen och ha en fast kärleksrelation. För att få kontakt berättar Vendela om sin egen rädsla för att binda sig, om sina tillfälliga förbindelser med olika män och om hennes ensamhet i dessa förhållanden. Hon säger att hon insett att Ragnars kärlek är en gudagåva som hon nu håller på att mista på grund av sin rädsla.

Deras samtal avbryts bryskt av polisen, som vill ta med sig Mick, men denne springer iväg ut i skogen. Efter en kort språngmarsch trillar han emellertid utmattad ut på en annan väg och håller på att bli överkörd av en buss. När han tittar upp ser han en busschaufför han känner igen och blir hjälpt ombord. Inne i bussen ser han skamset att Ragnar och Catti sitter och stirrar på honom, och han sjunker ner på ett annat säte. Förbannad över hans feghet reser sig emellertid Catti, går fram till honom och häller en flaska vin över hans huvud innan hon skäller ut honom. Hennes grälande utlöser en våg av gräl bland en rad par - såväl unga som gamla - i bussen.

Förstummade över vad de åstadkommit stannar Catti och Mikael upp, och så småningom tystnar alla i bussen. Mikael säger till Catti att förhållandet med Susanne är slut och att han bara älskar henne. De försonas och kysser varandra. Busspassagerarna applåderar.

Vendela hittar till slut de tre, Ragnar, Mikael och Catti, promenerande och skrattande på en landsväg. Några dagar senare packar Mikael och Catti sin bil för att flytta till Ragnars lägenhet i Malmö. Ragnar beslutar sig för att bo kvar på Glädjekällan. Han återupptar förhållandet med Vendela och går med på att de inte flyttar ihop utan nöjer sig med att träffas några gånger i veckan.

Pressreaktion Svensk filmografi

De allra flesta kritiker tyckte att Richard Hobert lyckats med konststycket att göra något så ovanligt som en relevant uppföljare till en tidigare framgång. Åter framhölls skådespelarna, men nu med betoning på Mona Malm, vars roll som Vendela lyfts från en liten biroll i slutet av Glädjekällan till att bli en huvudroll i Höst i paradiset. Invändningarna denna gång riktades främst mot den något abrupta försoningsscenen på bussen i slutet av filmen.

Eva af Geijerstam, DN: "Det finns en i bästa mening hämningslös och glädjefylld stil-löshet i Richard Hoberts filmer. Höst i paradiset har i ena stunden gåtfull och tung symbolik, i den andra melodram från det ursvenska sommartorpets diskbänk, i den tredje ren och skär situationskomedi. Det gör hans film till ett inte bara för svensk film ovanligt mångsidigt äventyr, där också skådespelarna rör sig till synes utan ansträngning: Sven Lindberg rörande intensivt som nyväckt välsignad kavaljer, Mona Malm som tveksamt föremål för hans uppvaktning, Göran Stangertz som ett slags ynklig Hippie-Lundell med begynnande flint, Camilla Lundén som tappert motståndskraftig flickvän, Börje Ahlstedt som sorgset blickande bedragen äkta man och Solbjørg Højfeldt som besatt huldra.

Det är en underhållande och omtumlande resa, med skönhetsfläckar och goda stunder. När den tar slut på bussen till Malmö dröjer den kvar, en försonande smak av att ingenting någonsin är för sent. Ungefär som ett något kantstött Åkerö-äpple, som ändå säkert varar hela vintern"

Bo Ludvigsson, SvD: "Det är lika bra att få det sagt med en gång: Mona Malms mulliga nymf och Sven Lindbergs blåögde pensionerade frisörmästare är helt enkelt lysande. Lekfullt och ömsint, samt äppelkindade, ger de gestalt åt naiviteten i Richard Hobert nya skröna Höst i paradiset - Glädjekällan 2. Mona Malm och Sven Lindberg hanterar situationerna och replikerna med finess och stor yrkesskicklighet. Sven Lindberg har redan fått en Guldbagge för sin Ragnar, med Vendela har nu Mona Malm också kvalificerat sig för en.

De tragikomiska sommarturerna med urnan innehållande askan efter en älskad hustru inbjöd i Glädjekällan till både underhållning och eftertanke. Likadant är det i stort sett med Höst i paradiset. Anslaget är så småtrevligt, och mysfaktorn så pass hög, att man överser med att historien understundom går på tomgång och att slutet är något ansträngt. Till den goda stämningen bidrar också att Mona Malm och Sven Lindberg lyckas skvätta ett och annat stänk av dubbeltydig ironi över rollfigurerna, alltmedan deras mogna kärlek slår ut i full blom inunder Österlens dignande äppelträd. Deras förälskelse är inte enbart av det platoniska slaget, det köttsliga exponeras emellertid inte med samma närgångenhet som kättjan mellan Ragnars allt mer korkade son Mick och somrarnas barndomsväninna Susanne. (-)

Deras råa kroppslighet skall förstås stå i bjärt kontrast till de äldres avklarnade kärlek. Men den är inte heller oproblematisk ty Sven Lindbergs Ragnar är också barnslig och krävande, dock är det lättare att överse med en åldrings dårskap än med en förvuxen ynglingsegoism. Lika intagande som Glädjekällan är alltså inte Höst i paradiset, men Richard Hoberts alldeles egna ton i det svenska filmlandskapet är i högsta grad hörbar."

Jan Aghed, SDS: "I Richard Hoberts filmserie om de sju dödssynderna tycks turen ha kommit till den sexuella lusten. Ett äldre grannpar i Kiviks äppelodlarbygd verkar förkroppsliga den känslomässigt mogna formen, fast man emellanåt undrar vad det är för barnsligheter som Sven Lindbergs snälle pensionär Ragnar Persson ägnar sig åt. Medan det som intrigens parallellpar ägnar sig åt i tid och otid bland buskar och fruktlådor företräder den ohöljda kättjan och kåtheten. Dessa två är Ragnars son, Mikael, en överårig lokal rockstjärna spelad av Göran Stangertz, och Solbjørg Højfeldts pilska fabrikörsfru Susanne.

Camilla Lundén, en söt amatör med förbryllande fetischstatus i Hoberts värld, föreställer Mikaels gravida unga sambo. Den frodige och bedragne fabrikören görs av Börje Ahlstedt. Som det något tveksamma föremålet för Ragnars passion, Vendela, har Mona Malm fått den bäst skrivna rollen och de intelligentaste replikerna på sin lott, en förmån som hon tillvaratar med sedvanlig speltyngd och aldrig sviktande övertygelsförmåga. Utan hennes närvaro som språkrör för den av livet och männen luttrade, ogifta äldre kvinnan skulle filmen förlora sin stomme och bli ointressant. Man kan säga att Vendela är filmens enda individ med psykologisk substans. De övriga är snarast skissartade illustrationer till Hoberts allegoriska schema.

En fin skådespelare som Sven Lindberg lyckas denna gång bäst med att se fåraktig ut. Därvidlag har han utmärkt hjälp av Hoberts manus, som allteftersom de båda förhållandena leder till en rekordartat trasslig handling går alldeles bet på att förklara varför alla personerna utom Vendela bär sig så förbannat knasigt åt. Så t ex kan Mikael och Susanne inte hitta något lämpligare ställe för sitt idoga gökande än cementgolvet i en lagerlokal för äpplen, där bilden - från den havande sambons perspektiv - letar upp det allt annat än ömhudade nakna paret först efter en ändlös serie åkningar hit och dit och uppåt och neråt bland tonvis med frukt med en befängt överlastad symbolisk funktion.

Att på detta sätt låta kameran drabbas av hysterisk fnatt innebär enbart en irriterande och distraherande effekt, raka motsatsen till en känslig identifikation med ett upprört subjektivt tillstånd. Episoden är med andra ord både obegripligt uttänkt och dito filmad, i knivskarp konkurrens med det inspirerade dravel där en packad Mikael, toppspeedad på fabrikör Ahlstedts äppelmust, gått ombord på bussen till Malmö."

Kommentar Svensk filmografi

Höst i paradiset är en direkt uppföljare till Glädjekällan i Richard Hoberts filmserie med titeln De sju dödssynderna, vilken beräknas vara klar 1998. Den släpptes som film nummer tre i serien, efter Glädjekällan (1993/24) och Händerna (1994/12), och vann bl a Amanda-priset som bästa nordiska film 1995 vid filmfestivalen i Haugesund i Norge.

Tillsammans med producenten Göran Lindström startade Richard Hobert produktionsbolaget Cimbria Film AB, döpt efter 1600-talsstavningen Cimbrishamn, numera Simrishamn, där bolaget också inrättade sitt kontor. Deras första produktion blev Höst i paradiset. Se även Glädjekällan (1993/24).

Knappt nio månader efter premiären hade Höst i paradiset setts av 38.659 besökare.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se