Ernst Günther

Media (1)

Svensk skådespelare (filmroller 1962-1997), regissör. Född Ernst Harry Ingemar Günther i Karlskrona. Avled i Glemmingebro, Ingelstorp, Ystads kommun.

Han började med teater på gymnasiet där han satte upp pjäser tillsammans med den blivande tv-producenten Åke Edin. Efter skolan kom han att arbeta i skilda yrken som kroppsarbetare och även som journalist. Därefter kom han på 1950-talet till Stockholm där han spelade en del studentteater och vid nära 30 års ålder beslöt han sig att satsa på skådespeleri. Efter att försökt komma in vid Dramatens elevskola men misslyckats fick han anställning vid Riksteatern som inspicient och fick även hoppa in i smärre roller som gradvis blev större. Han fick engagemang som skådespelare vid Wasa teater i Finland under några år kring början av 1960-talet. Åter i Sverige kom han till Norrköping-Linköpings stadsteater där han började regissera 1966. Efter några år kom han till Stockholms stadsteater och 1973 till Dramaten som skådespelare och regissör.

Som regissör kom han att favorisera och introducera bl.a. slavisk dramatik och i ett eftermäle talades det om att Günther i själ och hjärta mest av allt tillhörde en centraleuropeisk tradition. Själv höll han sin uppsättning av Václav Havels Audiens med sig själv i huvudrollen, som också gjorts för tv (1981), som en av sina bästa. Denna demaskering av en auktoritär maktmänniska låg väl till för Günthers utstrålning som gjorde att han fick spela många maktpersoner och chefer med inte alltför sympatiska drag. Med sin stora kroppshydda och hesa, skrovliga röst kunde han ge tyngd åt dessa, ibland rena, arroganta skitstövlar, som t.ex. den uppmärksammade direktören och "badjäveln" i tv-filmen Badjävlar (1971), som blev mycket uppmärksammad och uppskattad. Men han kunde också spela rent motsatta figurer och en av hans sista och mest älskade filmfigurer som Gottfrid i Änglagård (1992) renderade honom 1992 Chaplinpriset.

Det tvära fanns dock med även i hans senare roller, bl.a. som klockaren i Skurup som var Rutger Mackleans främsta opponent i tv-serien Macklean (1993) och som Kurt Wallanders far i tv-serierna efter Henning Mankell: Mördare utan ansikte (1995), Hundarna i Riga (1995) och Den vita lejoninnan (1996). Samma år erhöll han Teaterbundets De Wahlstipendium. 1970 tilldelades han Svenska Dagbladets Thaliapris bl.a. för rollen som medicinaren Borg i tv-serien Röda rummet. 1990 erhöll han det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium.

Ernst Günther är far till regissören Rickard Günther.

P O Qvist (2004)