Karusellen (1923)

Media (74 st)

Blanche Benton är ute på sin vanliga morgontur med häst och vagn, när en automobil dyker upp och skrämmer hästen i sken. Chauffören i bilen lyckas ingripa och avvärja en katastrof och för hem den avsvimmade Blanche till hennes hem. De tas emot av Blanches make, den stadgade familjefadern med förflutet som cirkusartist, Robert Benton. Den främmande bilisten, en välklädd herre med behagligt sätt vid namn Raymond Duval, inbjuds att stanna hos Bentons som gäst för en tid.

Mellan Blanche och Raymond uppstår en dragning som suger dem med sig och som leder till äktenskapsbrott. Då Robert Benton uppdagar vad som skett rasar hans värld samman. Han bryter med hustrun, tar sitt lilla barn med sig och tar in på ett hotell. En god vän hånar honom för att han inte utmanat Duval på duell och kallar honom för en clown. Skymfen leder till en uppgörelse, där Robert dödar vännen, varefter han tillsammans med sin lille son söker och får engagemang på den cirkus där han i sin ungdom varit konstskytt.

Efter uppbrottet från äktenskapet följer Blanche sin älskare till ett hektiskt nöjesliv i storstaden. På lyxrestaurangen La Guillotine är det feber i luften, människorna roar sig tanklöst i efterkrigsstämningens desperata låt-gå-atmosfär. Raymond Duval har dragits in i virvlarna och blivit djupt skuldsatt till bankiren Lazar. För att reda ut sina trassliga affärer stjäl Raymond ett smycke från Blanche under en omfamning på restaurangen. Stölden uppdagas, Raymond häktas men begår självmord.

Den ensamstående Blanche får efter en tid veta, att den stora cirkusen ska lansera ett nytt sensationsnummer: den berömde Robert Benton ska skjuta till måls på lampor placerade som en strålkrans kring hans barns kropp! Utom sig bevistar Blanche premiären på cirkusen, och när de första skotten avlossats från den desperate Robert Bentons vapen rusar hon in på arenan för att skydda sitt barn. De forna makarna faller åter i varandras armar.

"En hemsk dröm var förbi, där cirkeln börjat, där slöt den: ett ungt, rikt par, som började en dag av ljus och munterhet på sitt slott, som om ingenting hänt, som om inte nyss en malström från livets undre schakt gripit dem och virvlat om med dem." (Citatet ur program; referatet baserat på program och recensioner.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Karusellen blev en stor kritikerframgång. För intrigen hade recensenterna visserligen inte mycket till övers -- den ansågs ytlig och överdriven - men utförandet tyckte man stod på höjden av vad filmkonsten över huvud taget kunde prestera.

Kritikerna bländades av den praktfulla iscensättningen och de lyxiga kontinentala interiörerna, i synnerhet från danslokalen La Guillotine. Buchowetzkis fart- och effektfulla berättande beskrevs som en regiteknisk triumf. Nästan varje kritiker gav dessutom en särskild eloge till musikackompanjemanget på Skandia.

"Buchowetzkis nya inspelning Karusellen har redan på förhand låtit tala om sig, såsom en filmhändelse för året. Premiärkvällen infriade högt ställda förväntningar. Det är icke någon intrigens originalitet eller någon psykologiens skärpa som konstituerar filmens värde. Mannen, hustrun, älskaren och barnet, stöta enligt förut godkända recept samman i livets karusell och de själsliga reaktionerna inför förvecklingen äro icke skildrade annorlunda än förr. Icke ens de utmärkta skådespelarkrafterna, som skapat både allmängiltiga typer och utmejslade individualiteter, äro det karaktäristiska för filmen. Vad som är nytt, vad som slår en med häpnad och håller en i oavbruten spänning, är den nästan infernaliskt mästerliga regin, som icke ett ögonblick svävar på målet, icke lämnar en sekunds dödrum, icke väjer för de djärvaste filmtekniska uttrycksmöjligheter. Uppsättningen är praktfull och belysningseffekterna rent raffinerade. Miljön - internationell storstad - är skildrad utmärkt med efterkrigshändelsernas feberheta dunster svävande kring de handlande personerna." (Max i FDP)

"Filmen är synnerligen förnämt utstyrd med lyx och dyrbarheter. Alla scener, som fordra nervös fart och brådska, äro briljanta, t ex åtskilliga poänger från börsen, den skenande hästen, ett nöjesetablissement och några till. Karusellen är i sin helhet helt enkelt utmärkt uppsatt, elegant och förnämlig som sensationsfilm betraktad." (StD)

"Regissören har velat ge uttryck för en viss stämning, stämningen i det nervöst upprivna Västeuropa efter kriget. Han har inte velat ge en historia, utan en stämning. För att nå detta mål har han mobiliserat alla sina överlägsna egenskaper - sin ryska bredd, vitalitet och fina psykologiska instinkt, sitt sinne för grella färger, sitt stora tekniska kunnande. Alla tänkbara medel användas för att hos åskådaren frammana denna rolösa hetsstämning, som kommer av sjuka och överansträngda nerver. Buchowetzky vill endast detta - och avlägsnar sorgfälligt allt som kunde splittra helhetsintrycket. Han väljer med flit rätt opersonliga skådespelare, och dämpar deras spel, gör det opersonligt. Han gör dem till marionetter. För att få fram nervositet rycker han stundtals stilla, stundtals våldsamt i marionetternas trådar. Han klär dem överrikt, smaklöst - med flit. Han gör rumsinteriörerna nervösa - med flit. Och tempot! Från första början sätter han i med en rasande takt. När åskådaren tröttnar vilar han upp honom genom en stunds groteskt, dumt skämt. Sedan åter full karriär! Det hela blir som en feberdröm. Just vad Buchowetzky velat. Ty Centraleuropa och Frankrike äro för närvarande en feberdröm." (Robin Hood i StT)

"Till Skandias hela program denna vecka har dess skicklige kapellmästare, hr Gaston Borch, komponerat hela det beledsagande musikprogrammet, inalles trettiosju olika nummer, ett mästerprov både kvantitativt och kvalitativt." (SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Det svenska inslaget i denna mondäna och påkostade melodram inskränkte sig i stort sett till pengarna och fotografen. Skådespelarna kom från Norge (Egede-Nissen), Österrike och Tyskland. Manusförfattaren Fekete var ungrare.

Regissören Buchowetzki var en emigrerad ryss, som etablerat sig som storregissör på kontinenten, bl.a. med Danton (1920) och Peter den store (1922), båda med den berömde tyske skådespelaren Emil Jannings (1884--1950) i huvudrollen. Buchowetzki förblev mycket kosmopolitisk i sina engagemang och kom så småningom till Hollywood, där hans karriär emellertid blev föga uppseendeväckande.

Karusellen var ett av förebuden till den genomförda internationalisering som SF senare under decenniet skulle välja som riktmärke för sin prestigeproduktion. Några av de kontinentala skådespelarna - Janssen, Fryland, Tiedtke, Potechina - skulle då på nytt framträda i svenskproducerade filmer. Karusellen spelades in på våren 1923.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se