Bara en danserska (1927)

Media (8 st)

Originaltitel	Bara en danserska
Svensk premiärtitel	Bara en danserska
Samproduktionstitel	Nur eine Tänzerin (Tyskland)
Distributionstitel	Kun en Skuespillerinde (Danmark) Vain tanssijatar (Finland) Vain Tanssijatar (Finland) Bara en danserska (Finland)
Alternativtitel	Två bröder

Regi	Olof Molander (som Olof Morel)
Manus	Paul Merzbach Olof Molander
Producent	Oscar Hemberg Wladimir Wengeroff
Foto	Frank F. Planer (som Franz Planer) Hugo Edlund
Musik	Otto Stenzeel (stumfilmsmusik i Tyskland)
Arkitekt	Franz Schroedter
Regiassistent	Heinz Landsmann (som Heinrich Landsmann)
Rådgivare	Wassily Masjutin
Stillbildsfoto	Curt Oertel

Lil Dagover	Marie Berner, varietédansös		(i Tyskland: Marie Tippner)
Walter Janssen	Paul Zentler, notarie, författare
Harry Halm	Heinrich Zentler, Pauls bror, åklagare
Jakob Tiedtke	Ph. Zentler, Pauls och Heinrichs far		(i Tyskland: Alois Zentler)
Karin Swanström	fru Zentler
Anna-Lisa Ryding	Grete Radinger, Pauls fästmö
Nils Arehn	Ludwig Radinger, rådman
Lucie Höflich	fru Radinger
Ivan Hedqvist	Heinrich von Wittenberg
Uno Henning	Fritz Lerma, konstnär
Hans Albers	restauranggäst
Hertha von Walther	Anna Berner, Maries syster
Clementine Plessner	kokerska hos Zentlers
Michael Tschernoff	portvakt hos Zentlers
Hermann Picha	vän till Zentlers
Robert Leffler	vän till Zentlers
Hugo Döblin	ej identifierad roll

Produktionsbolag	AB Isepa
	Wengeroff-Film GmbH
Distributör i Sverige (35 mm)	Filmindustri AB Skandias Filmbyrå	1927
Övrigt bolag	Hirschel-Sofar-Sonder-Verleih	1926	(distributör i Tyskland)

Heinrich Zentler är en framgångens man, både på fotbollsplanen och i den juridiska karriären, och när han nu för första gången uppträder som åklagare inför domstolen i München har han alla utsikter att vinna sitt mål. En ensam fattig mor står anklagad för att ha stulit för sina barns skull, och Heinrich pressar henne med iskall och överlägsen effektivitet. Det hjälper inte att den anklagades vackra syster, den notoriska revydanserskan Marie Berner gråtande uppträder inför rätten: domen lyder på tre månaders fängelse.

Heinrichs tillbakadragne bror Paul som bara lyckats bli notarie och som mest ägnar sin tid åt ett blygsamt författarskap grips av medlidande med Marie och lovar hjälpa henne med omvårdnaden av barnen som han ska ta hand om under moderns bortovaro.

Efter Heinrichs lyckosamma debut är det triumffest hemma hos familjen Zentler, dit rådman Radinger med fru och dotter är bjudna. Dottern Grete är i hemlighet förlovad med Paul, men eftersom den charmige Heinrich ständigt flirtar med henne tror alla att Heinrich och Grete kommer att gifta sig.

På festen dyker också Heinrichs gudfar, Heinrich von Wittenberg, upp. Han är nu en gammal man, men det framgår att han i ungdomen haft lidelsefulla förhållanden med både fru Radinger och fru Zentler. I enrum bekänner fru Radinger att Grete i själva verket är von Wittenbergs barn men besvär honom att för skandalens skull inte göra henne till sin arvinge.

Den gamle mannen har emellertid noterat Heinrichs och Gretes kärvänliga umgänge och dragit sina slutsatser. När han efter några månader avlider är Heinrich Zentler i testamentet utsedd till hans universalarvinge. Av skvallret i stan tolkas händelsen som ett bevis för att Heinrich skulle vara oäkta son till von Wittenberg.

Gretes föräldrar uppmuntrar sin dotter att överge Paul och gifta sig med Heinrich: "Pengar är inte allt här i livet -- men det viktigaste." Paul å sin sida har fortsatt att uppehålla förbindelsen med Marie Berner, och när hon får engagemang som varietédanserska på Café Metropol kommer han dit som gäst, deprimerad över ryktena som sprids om hans mor. Paul råkar i slagsmål med en restauranggäst som uppvaktar Marie, och denna skandal leder dels till att Paul förlorar sitt arbete, dels till att Grete förlovar sig med Heinrich.

Marie som vid det här laget är djupt förälskad i Paul föreslår att de tillsammans ska lämna München och resa till Berlin. För att finansiera deras uppehälle skriver hon ett anonymt urpressningsbrev till fru Zentler och hotar att publicera skvallret om Heinrichs härkomst.

Fru Zentler tar en stor summa ur sonens arv och med hjälp av utpressningspengarna kan Marie resa med Paul till Berlin. Här förfaller Paul allt djupare i depression. De bor schabbigt och får ont om pengar, även om Marie påstår sig ha lyckats sälja ett par av Pauls noveller till tidskriften "Eule". I själva verket har hon förtjänat pengarna som modell hos konstnären Fritz Lerma, vars passionerade attacker hon dock står emot av kärlek till Paul. Marie börjar inse att Pauls tankar ständigt är hos Grete.

I München förbereds nu bröllopet mellan Grete och Heinrich. Alldeles före vigseln bekänner fru Zentler för sin blivande svärdotter, att det är hon som stulit pengar från Heinrich -- inte Paul som Grete misstänkt. Med denna nya insikt kan inte Grete förmå sig att säja ja till Heinrich inför altaret utan rusar gråtande från ceremonin. I den allmänna upprördheten måste också fru Radinger tala ut och avslöja att Grete är von Wittenbergs dotter och att Heinrich blivit arvtagare av misstag. Inför detta besked vacklar rådman Radinger men får stöd och tröst av Grete som bönfaller honom att inte överge henne: han är ju den enda far hon haft. Makarna Radinger försonas.

I Berlin uppdagar Paul att hans noveller ingalunda blivit sålda. Han spårar Marie till Scalateatern, där akrobattruppen "The Mongadors" uppträder och dit Fritz Lerma lyckats förmå Marie att följa med. Paul ställer till ett uppträde och överger hånfullt Marie trots att hon knäfaller och gråter och trots att Lerma försökrar att inget otillbörligt förevarit dem emellan.

Återkommen till bostaden möts Paul av Grete och sin mor: den kärleksfulla återföreningens lycka fullständigas av att Paul fått sin första roman accepterad av förlaget. Återseendet bevittnas från trappan av den förtvivlade Marie som emellertid blir ömt omhändertagen av Fritz Lerma som älskar henne.

Censurnummer	38540
Datum	1927-02-16
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2477 meter
Kommentar	Granskningskopians aktlängder: 525-380-350-442-400-380 = 2477 meter. Längsta visningskopians aktlängder: 508-382-350-432-410-381 = 2463 meter. Kortaste visningskopians aktlängder: 509-355-342-423-392-365 = 2386 meter.

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	20
Längd i meter	2477 meter
Längd i minuter	109 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Någon nämnvärd kritikersuccé blev inte denna den fjärde av SF-koncernens svensk-tyska samproduktioner. Man anmärkte på övermåttet av personer, på den konstruerade och alltför invecklade intrigen och på den bristande trovärdigheten i psykologin.

De syrligaste kommentarerna kom i SocD, där sign Moje visserligen fann filmens första hälft acceptabel: "I fortsättningen har dock inte bara doktorn vid manuskriptet utan också regissören vid megafonen tappat trådarna, och så blir andra avdelningen huvudsakligast lidande för filmens huvudpersoner och den passive åskådaren. Man förstår varför hr Molander helt hastigt började kalla sig Morel. Men vad skall dr Mersbach i fortsättningen heta som scenarioskribent?"

Till de mer välvilliga hörde Gvs i StD. Han erkänner sig ha gått på filmen utan förväntningar, dels därför att bolaget skjutit upp premiären så länge, dels därför att Olof Molanders tidigare filmer -- Damen med kameliorna (1925/15) och Giftas (1926/4) -- ingett oro. Och visserligen saknar filmen enligt Gvs flotthet, rapphet och elegans, men han har ändå överraskats av pregnansen i Molanders regi:

"Man fascineras av den konstnärliga ärlighet, med vilken regissören gått till arbetet. Här finnas inga av de blinkningar åt publiken, som Gustaf Molander onekligen har en viss benägenhet att göra. Människoskildringen är hänsynslös. (-) Instruktionen har tydligen varit ytterligt noggrann. Själva fru Swanström går ifrån sina manér och Uno Henning tycks för en gångs skull bragts att glömma sin förkärlek för att gå över daggstänkta berg.

Därmed är emellertid inte sagt att spelet över lag är lyckat. Alla ha inte förmått levandegöra regissörens intentioner. Lil Dagover får sålunda verklig intensitet i spelet först mot slutet. Hon har dessutom apparationen emot sig. För det första verkar hon visst inte 'bara en danserska'. Vanliga enkla balettflickor bruka inte vara så där raffinerat fullmogna. För det andra visar hon upp ett ansikte, där storstadsskuggorna driva sitt spel något mer än vad som är angenämt för synintrycket. Kort sagt: hon är illa fotograferad. Eller illa sminkad. Förargligt är också att den av motgångarna slagne diktarens roll kommit i händerna på en knubbig tysk mjölnarprins."

Det var fler av kritikerna som var besvikna på Lil Dagovers och Walter Janssens huvudrollsspel medan däremot de svenska skådespelarinsatserna fick goda omnämnanden. Och även den tyska stjärnaktrisen fick sin hyllning, av E-m i NDA: "Lil Dagover bär naturligtvis upp största delen av framgången. Vad hon tyckes röra vid i filmen, förvandlas till konstens guld."

Kommentar Svensk filmografi

Romanen "Pierre et Jean" av Guy de Maupassant (1850--1893) utkom 1888.

Regissören Olof Molander använde pseudonymen Olof Morel för att slippa att förväxlas med brodern Gustaf Molander, en risk som var påtaglig i synnerhet i utlandet, eftersom bröderna samtidigt var verksamma som filmregissörer på kontinenten.

Bara en danserska spelades in sommaren 1926 och förelåg färdig åtminstone ett halvår före sin svenska premiär. Denna hade sannolikt blivit uppskjuten för att vänta ut Hans engelska fru (1927/3), där Lil Dagover kunde lanseras på ett mer publikattraktivt sätt.

Huvudparten av skådespelarna var tyskar, och filmen spelades in i tyska ateljéer. Den hörde till de mindre framgångsrika Isepa-filmerna.

Originaltitel	Pierre & Jean (Roman)
Författare	Guy de Maupassant

			(sommaren)	1926	1926
Efa-ateljéerna	Berlin	Tyskland
	München	Tyskland

Urpremiär	1926-11-04	Ufa-Theater Kurfürstendamm	Berlin	Tyskland
Sverigepremiär	1927-02-28	Regina	Gävle	Sverige	90 min
	1927-02-28	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	90 min
	1927-02-28	Cosmorama	Göteborg	Sverige	90 min
	1927-02-28	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	90 min
	1927-02-28	Scania	Malmö	Sverige	90 min
	1927-02-28	Skandia	Norrköping	Sverige	90 min
	1927-02-28	Imperial	Örebro	Sverige	90 min
Cinemateksvisning	2018-09-06	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2018-09-06

Advokater

Akrobater

Arv

Avskedande

Barn/utomäktenskapligt

Berlin

Brev

Bröllop

Bröllop med förhinder

Dansuppvisning

Dansös

Depression

Ensamstående mor

Fester

Fängelse

Författare

Förlovningar

Försoning

Gudfäder

Konstnär

Konstnärsmodell

München

Notarie

Redaktion

Restauranger

Rivaler

Ryktesspridning

Rättegångar

Rådman

Slagsmål

Storstad

Stölder

Testamenten

Tyskland

Utpressning

Varieté

Åklagare

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2352

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2344

Typ	Ej typbestämt material
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Only a dancing-girl.
Omfång	6 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	7
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska