Kärlekens ögon (1922)

Media (100 st)

Originaltitel	Kärlekens ögon
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	John W. Brunius
Manus	John W. Brunius Sam Ask
Förlaga	I blindo (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1922-10-02

Medverkande

Gösta Ekman
Henry Warden

Pauline Brunius
Louise Kent

Karen Winther
Elsie Campbell

Vilhelm Bryde
Charles Zukor

Jenny Tschernichin-Larsson
Henrys mor

Carl Browallius
Henrys far

Visa fler

Handling

I maskopi med en kypare iscensätter förbrytarparet Louise Kent och Charles Zukor en kupp på lyxrestaurangen Oriental. Mitt under ett dansnummer slocknar plötsligt all belysning, och i den...

Visa hela handlingen

Press

En gråtmild och moraliserande historia, utomordentligt flott iscensatt med förstklassiga skådespelarkrafter -- sådant var det helhetsintryck den samlade huvudstadskritiken gav av Kärlekens...

Visa all press

I maskopi med en kypare iscensätter förbrytarparet Louise Kent och Charles Zukor en kupp på lyxrestaurangen Oriental. Mitt under ett dansnummer slocknar plötsligt all belysning, och i den villervalla som uppstår blir en av de eleganta gästerna -- en miljonärsfru -- berövad en rikligt juvelbesatt nackkam. Tjuvarnas planer gäckas av att polisen snabbt griper in, spärrar utgångarna och börjar kroppsvisitera samtliga gäster. Louise Kent lyckas smussla ner tjuvgodset i fickan på restaurangens blinde pianist, Henry Warden. Där hittar polisen det, med påföljd att Warden grips och förs till rannsakningshäkte.

Louise Kents samvete vaknar när hon inser vilka följder hennes brott får för en oskyldig man som därtill är blind. Hon förmår inte ange sig själv men följer med stigande gripenhet rättegångsförloppet mot Warden. När den blinde pianisten slutligen får en villkorlig dom har hennes känslor mognat till kärlek, och det blir hon som får ta hand om den olycklige dömde när han i sin förnedring bereder sig att begå självmord genom att kasta sig i stadens kanal.

Henry Warden berättar för den främmande kvinnan om hur han för några år sedan mist sina ögons ljus vid ett åsknedslag i ett oväder som han råkat ut för i sällskap med sin älskade, Elsie Campbell. För att ej ligga sin fästmö till last hade han lämnat henne och sökt sin utkomst som restaurangmusiker.

Louise bryter med Charles Zukor och ägnar alla sina omsorger åt Henry Warden. Med hennes stöd återupptar han sina musikstudier och får i sinom tid musikaliska akademins stora pris på 5000 kr. Han friar till Louise och får hennes ja. Tillsammans beger de sig till Henrys gamla föräldrar för att underrätta dem om förlovningen. Gamla fru Warden inser omedelbart att Louise Kent bär märket av ett mörkt förflutet och antyder för henne att hon inte är en lämplig hustru till Henry. Louise förstår att den gamla har alldeles rätt och beslutar att i tysthet lämna sin älskade. Då denne uppdagar vad som passerat rusar han efter henne och är nära att bli överkörd av ett tåg. För andra gången räddas han till livet av Louise.

Någon tid senare undergår Henry Warden en lyckosam ögonoperation och återfår synen. På sjukhuset återser han Elsie Campbell som nu blivit sköterska, och han ser att Louise inte är den kvinna han föreställt sig. Louise väljer att vika fältet för att bli rödakorssyster i Ryssland vid dr Allens sida, den läkare som sedan länge fattat tycke för hennes allvarliga person. Henry och Elsie kan se en gemensam framtid an. (Bearbetning av program och den bevarade sista akten.)

Pressreaktion Svensk filmografi

En gråtmild och moraliserande historia, utomordentligt flott iscensatt med förstklassiga skådespelarkrafter -- sådant var det helhetsintryck den samlade huvudstadskritiken gav av Kärlekens ögon. Flera recensenter påpekade med skepsis att detta var ånyo ett exempel på att svensk film börjat offra svenskheten för den internationella publiksmakens skull.

"För att göra de svenska filmerna mer begärliga på den utländska marknaden ha våra regissörer sökt ge de senaste årens inspelningar en kosmopolitisk prägel. Av ekonomiska skäl är detta kanske nödvändigt, då en svensk film, den må vara ett hur stort publiknummer som helst, här hemma knappast kan inbringa ens produktionskostnaderna. Men så långt bör våra filmers internationalisering ej drivas, att de helt och hållet förlora sin svenska karaktär och sin största förtjänst -- den konstnärliga gedigenhet av såväl ämnes!valet som dess filmtekniska behandling, vilken hittills kännetecknat dem. Det är tvivelaktigt, att den svenska filmen utomlands skulle vinna något genom att helt och hållet avlägga sin nationella egenart och anlägga en oklar och obestämbar kosmopolitisk camouflagefärg; och alldeles säkert är, att den komme att förlora därpå i hemlandet.

Dessa i viss mån fosterländska funderingar äro en följd av bioanmälarens bevistande av höstens första svenska filmpremiär på Stureteatern. Kärlekens ögon, skådespel i 6 akter av John W. Brunius och Sam Ask, verkar onekligen ganska främmande för en åskådare, som väntat sig att få se en svensk film. Om inte officinen och författarfirman vore svenska, om inte skådespelarna vore välkända från våra talscener och många av exteriörerna bekanta för varje stockholmare, skulle man kunna tro sig se amerikansk dussindramatik på den vita duken. Att de i handlingen förekommande personerna utan undantag ha namn med utländsk klang -- mestadels anglosachsisk sådan, betyder mindre, ehuru man också av denna detalj märker, att det inte är för svensk publik författarna buga sig." (Nick i SocD)

"Filmens stora svaghet är dess alltigenom otroliga och opsykologiska situtationer och händelseutveckling -- allting verkar gjort från början till slut. Det är den amerikanska genomsnittsfilmens pillertrillaraktiga mixtrande med människor och deras öden, som här blommar i all sin naivitet. Jämför man denna tydligen för en internationell publik tillrättalagda film med Stillers för samma auditorium avsedda De landsflyktige, blir skillnaden iögonenfallande: å ena sidan ett fullt trovärdigt händelseförlopp, med kraftigt utformade situationer och levande gestalter -- å andra sidan konstgjorda tilldragelser och marionetter. Detta är icke vad man under rubriken svensk film vill se utsläppt på den utländska filmmarknaden, där vi nu ha en tack vare långvarigt och ihärdigt arbete tillkämpad rangplats att hävda." (Quelqu'une i SvD)

"Man säger, att ett gott skratt förlänger livet och friskar upp sinnet, men det är säkert lika nyttigt i denna vår krassa, egoistiska tid att känna sitt sinne röras av varm medkänsla, även om denna skulle locka fram tårar. Det är nog få som komma att se Kärlekens ögon med torra ögon, åtminstone såg det så ut vid första föreställningen." (AB)

"Herr G ö s t a E k m a n är den blinde ynglingen, och svårligen kunde väl herr Brunius ha funnit en bättre framställare av den rollen. All hr Ekmans oemotståndliga och mycket omtalade charm, hans rena skönhet och naturlighet i alla situationer komma här till sin rätt i gestalt av den unge, ofördärvade blinde musikern. Han är alltid lagom trevande och lagom säker, åtminstone alldeles tillräckligt illusorisk. Han skall vinna legio av hjärtan även i Amerika, om denna film kommer dit. -- Fru P a u l i n e B r u n i u s spelar tjuven, som förvandlas till rödakorssyster i Ryssland, en blodfull, handlingskraftig typ, djärv och känslostark. Hon är mycket vacker, vilket regissören låter publiken konstatera i många förstoringar, och hon har ett övertygande spel. Man blir förtjust i henne och önskar att hon trots sin f d syndfullhet måtte bli lycklig och gift med doktor Allen." (Masque i StD)

Kommentar Svensk filmografi

Denna kontinentalt anlagda produktion byggde på en enaktare av dansken Albert Gnudtzmann (1865-1912) med titeln "I blindo". Stycket hade sin danska urpremiär på Det Kongelige Teater i Köpenhamn den 16 september 1903. Det uppfördes i Sverige som danskt gästspel 1904 innan det togs upp på Dramaten i Stockholm 1905. Det spelades även i den svenska landsorten i början av seklet.

Brunius' filmatisering innebar avsevärda tilldiktningar. Inspelningen räknades på sin tid som anmärkningsvärd främst för sina ovanligt avancerade ateljébyggen. Den pågick från sista veckan i juli till sista veckan i augusti 1922. Någon större publikframgång blev inte filmen.
Vissa uppgifter tyder på att filmen planlades inom ramen för SF:s famösa dotterbolag Svensk Filminspelning, där emellertid Brunius ej var personligt involverad som kollegerna Sjöström och Stiller.

Den sista akten av Kärlekens ögon finns bevarad i TV-arkivet hos Sveriges Television. [Ytterligare ett längre fragment ur filmen finns bevarat på Gosfilmofond i Moskva.]

(Redigerad 2013-05-31)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se