Säg det i toner (1929)

Media (169 st)

Originaltitel	Säg det i toner : En Stockholmsberättelse
Svensk premiärtitel	Säg det i toner
Distributionstitel	Sig det med Toner -! (Danmark) Sano se sävelin (Finland) Säg det i toner (Finland) Glücksmelodie (Tyskland) Akkorde der Liebe (Tyskland) La mélodie du bonheur (Frankrike) The Dream Waltz (Storbritannien)
Manustitel	Lyckomelodien

Regi	Julius Jaenzon (som J. Julius) Edvin Adolphson
Manus	Paul Merzbach
Producent	Vilhelm Bryde
Foto	Julius Jaenzon (som J. Julius)
Musik	Björn Schildknecht (originalmusik)
Arkitekt	Vilhelm Bryde
Klippning	Julius Jaenzon
Ljudtekniker	Hermann Stör
Inspicient	Emil Johansson
B-foto	Gösta Lundin
Fotoassistent	Rolf Husberg
Musikarrangör	Rudolf Sahlberg Björn Schildknecht
Smink	Atos Berg
Klippassistent	Rolf Husberg

Håkan Westergren	Olof Svensson, spårvagnskonduktör, kallar sig Raoul Forain
Stina Berg	Olofs mor
Elisabeth Frisk	Lisa Lindahl, studentska
Tore Svennberg	direktör Lindahl, Lisas far, musikförläggare
Jenny Hasselquist	fru Lindahl, Lisas styvmor
Margit Manstad	Ingrid Mårtenson, Lisas väninna
Edvin Adolphson	styvmoderns älskare
-	Ej krediterade:
Karl Wehle	schlagerkompositören på musikförlaget Harmoni
Nils Ohlin	herre på musikförlaget
Arne Lindenbaum	herre på musikförlaget
Aina Rosén	kontorist på musikförlaget
Stina Ståhle	kontorist på musikförlaget
Justus Hagman	kamrer på musikförlaget
Kurt Welin	student på Hasselbacken
Eric Gustafson	spårvagnspassageraren som får låna tändstickor
Helga Brofeldt	en kvinna på Hasselbacken
Ossian Brofeldt	hennes man
Karl Gerhard	Karl Gerhard på revyscenen
Tyra Leijman-Uppström	en hushållerska som lyssnar på "Säg det i toner"
Åke Uppström	en av Olofs studentkamrater
Alice Thörling	kontorist på musikförlaget
Otto Malmberg	familjen Lindahls betjänt
Astrid Wedberg	familjen Lindahls jungfru
Sture Lagerwall	en av Olofs studentkamrater
Knut Frankman	en hamnarbetare som samtalar med Lisa
Herman Lantz	en hamnarbetare vid olyckan
Olof Ås	en hamnarbetare vid olyckan
Björn Berglund	student på Hasselbacken
-	Ej identifierade:
Axel Nilsson
Jan de Meyere
Siv Rundgren
Anna Lilja
R. Hult
Sven Maister
Eric Malmberg
Harald Wehlnor
Karin Eriksson

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1929
Ljudstudio	Lignose Hörfilm System Breusing GmbH

Efter en serie stockholmsvyer presenteras amatörkompositören och spårvagnskonduktören Olof Svensson i sitt hem på Söder. Genom sitt fönster med utsikt över stadsgården blir han vittne till hur en herrelös hund är nära att krossas under en fallande last.

Han rusar ner och träffar för första gången den vackra studentskan Lisa Lindahl som i sin eleganta bil också uppmärksammat olyckan. Hunden har klarat sig utan svårare blessyrer och tas om hand av Olof och hans gamla mor. Vid pianot försjunker Olof i drömmerier om Lisa medan hunden och husets katt jagar varandra till stor förfäran för Olofs mor. Mest blir hon illa berörd av att hunden smutsar ner Olofs spårvägsuniform.

Under hemfärden från Stadsgården upptäcker Lisa att hennes egen unga styvmor passionerat kysser en främmande herre i baksätet på en bil. Vid Villa Mignon, familjen Lindahls residens, kommer det till ett uppträde mellan damerna men Lisa är tillräckligt solidarisk med sin styvmor för att inte avslöja sin upptäckt för fadern.

Nästa dag sitter styvmodern och hennes älskare på den spårvagn där Olof är konduktör. Vaktparaden passerar, och under påverkan av stadens olika ljud börjar Olof komponera en vals och skriva noter i sitt kvittohäfte. Gamle herr Lindahl stiger ombord, får syn på sin hustru och slår sig vänligt ner vid hennes sida utan att misstänka något om hustruns otrohet. Älskaren, som naturligtvis bjudit fru Lindahl på spårvagnsavgiften och behållit hennes biljett, håller på att avslöjas när en spårvägskontrollör ber att få se biljetterna. Konduktören Olof, som aldrig tidigare sett någon av de inblandade, genomskådar situationen och griper in så att otroheten förblir en hemlighet för den bedragne direktör Lindahl.

Så kommer våren. På Tekniska högskolans gård möter Olof Lisa och de kommer överens om att ånyo ses på vårfesten. På hemvägen passerar Olof just musikförlaget Harmon när hans hund jagar en främmande katt in i huset. Därinne befinner sig direktör Lindahl och ett par andra herrar, lyssnande på en pianist som framför ett nykomponerat stycke, som ännu inte fått sin titel. Olof föreslår att stycket ska få heta "Hund och katt" och talar om för musikförläggaren Lindahl att han själv komponerar. Han får spela upp sitt senaste verk, valsen "Säg det i toner". Alla i närheten lystrar och blir förtjusta. Lindahl förklarar sig villig att ge ut kompositionen, förutsatt att Olof Svensson byter ut sitt anspråkslösa namn mot artistnamnet Raoul Forain.

På valborgsmässoafton sjunger en manskvartett vid Bellmans-bysten på Djurgården, och på Hasselbacken har festklädda studenter sin vårfest. Vid ett av borden sitter Lisa och Olof. Lisas vackra och intriganta väninna, Ingrid Mårtensson, tar dem med till Gröna Lund.

Lisa och Olof hyr en gondol och svärmar på Strömmen. Olof sjunger sin vals för Lisa. Något senare på natten igenkänner plötsligt Ingrid spårvagnskonduktören på linje 14. Hon och hennes kavaljer driver förtäckt med Olofs låga samhällsposition och gör honom osäker.

Nästa dag provocerar Ingrid fram ett avslöjande genom att ta Lisa ombord på linje 14, där Olof just har sitt konduktörspass. Besviken över att Olof lurat henne säger Lisa upp bekantskapen, men Olof smyger ned ett brev i hennes kappficka.

Hemkommen läser Lisa brevet, där Olof förklarar hur han på sin studentexamen mist sin far och i den svåra ekonomiska situationen blivit tvungen att omedelbart ta över faderns yrke och börja som konduktör. Lisa grips av medlidande, men till följd av ett anonymt skvallerbrev måste hon lova sin far att inte vidare umgås med någon spårvagnskonduktör.

Under sommaren blir det storschlager av Olofs vals och direktör Lindahl skickar den framgångsrike kompositören Raoul Forain med moder en inbjudan till supé i villa Mignon. Fru Lindahl upprätthåller fortfarande förbindelsen med sin älskare, och en natt är denne nära att bli upptäckt av Lisas far, men på nytt räddar Lisa sin styvmor och erkänner falskeligen att det är hon själv som haft sin förbjudne konduktör hos sig.

Nästa dag blir Olof uppsökt av Lisa. Hon ber Olof att ge sig ut för att vara den herre, som under natten flytt genom ett fönster på villa Mignon. Då erinrar sig plötsligt Olof den tidigare incidenten på spårvagnen och begriper sambandet. Han ringer Lisas styvmor och uppmanar henne att inte tappa ansiktet när hon känner igen honom.

När Olof, alias Raoul, och hans mor anländer till supén hos direktör Lindahl håller både Lisa och hennes mor på att dåna när de känner igen honom. Även direktör Lindahl är nära att rubbas ur sin jämvikt när han begriper att Raoul Forain är samme person som hans dotters spårvagnskonduktör. Framför en byst av Beethoven får Lisa och Olof varandra innan de stiger in till de övriga gästerna.

Censurnummer	43964
Datum	1929-12-14
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2354 meter
Kommentar	(ljudfilm)

Censurnummer	43582
Datum	1929-10-18
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2274 meter
Kommentar	(stumfilm)

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Ljud på skiva
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2358 meter
Längd i minuter	86 min
Akter	9 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Säg det i toner blev en stor kritikerframgång. Med påtaglig förtjusning skrev man om styckets betagande enkelhet, om dess nätta och doftrika stockholmsskildring, om dess tilltalande oförarglighet och anspråkslösa älskvärdhet. Att de schlager filmen lanserade var efterhängsna och trevliga intygades.

"Säg det i toner fångar genast! Kameran gör ett stort svep över Stockholm och stannar här och där vid särskilt vackra vyer och i särskilt kära knutar. Fångar in Stadshuset, glider ner till klockan, där de gyllene gubbarna just träda ut och vacklande vandra sin korta väg in i muren igen. Och medan musiken vackert varierar Örjanslåten, kilar kameran till Slussen, och över till Söder, upp till en liten kåk på Söderbergen. (-)

Sedan kommer historien om en ung mans av folket törnbeströdda väg till en piga av börd. Manuskriptet har flera goda uppslag, som utformas ypperligt i musiken. Exempelvis den vandrande gårdsmusikantens dragspelslåt, som i herr Håkans fantasi och under hans pianohänder utformas till filmens och filmårets schlager -- 'Säg det i toner', Sylvains inte oävna vals, som man envist söker bli fri ifrån när man går hemåt från bio. Ett annat bra uppslag är biljetterna i spårvagnen, som hota att demaskera herr Adolphson som fru Hasselqvists älskare.

Mot slutet upphör manuskriptförfattarens inspiration (-).

Men ingenting kan försvaga intrycket att den första svenska ljudfilmen är ganska förtjusande. Folk applåderade hjärtligt efter båda avdelningarna, och med risk att såra SF:s direktör -- som inte tycker om ljudfilm -- måste vi konstatera att hans första ljudfilm blev en avgjord succès." (Robin Hood i StT)

"'Säg det i toner och inte i ord' lyder visserligen refrängen i Jules Sylvains ledmotivschlager, men det rådet går inte att följa här, ty det måste bli många ord, berömmande ord om vår första svenska tonfilm, som låter Stockholmsvåren i toner och bild tjusa, så som endast den kan tjusa. Och för att börja i ordning -- det bör väl i vår första tonfilmskapelse först bli tonerna, som skola ordas om. Om musiken i sin helhet behöver man blott påpeka att herrar Sahlberg och Schildknecht överträffat sig själva, och det vill sannerligen inte säga litet." (E-g i NDA)

"Håkan Westergren säljer spårvagnskvitton, drömmer, komponerar och älskar fullkomligt filmvirtuost. Hans veka stockholmstyp kommer ypperligt till sin rätt i denna lyriskt betonade stockholmsskildring. Och han är en god skådespelare. En ovanligt lyckad debut i älskarfacket. Sak samma med hjältinnan Elisabeth Frisk, en söt, hurtig och lagom slank stockholmsstudentska, som man inte har något emot, fast hon kanske bleknar en aning när den blodfullare Margit Manstad på höga klackar kommer in i handlingen. Jenny Hasselquist är med undantag för sminkningen en lika svår sirén som kollegerna i Hollywood. Stina Berg representerar det gemytliga folklustspelet med sitt moderliga leende. Det finns de som aldrig bli för gamla att liva upp en svensk film." (SocD)

"Säg det i toner är inte 'ett återupplivande av gammalsvensk filmtradition' eller något annat högtidligt. Däremot är den en fin och försynt komedi, som man sitter och myser förnöjt åt och trivs innerligt bra med. Naturligtvis kommer den att väcka genklang inom hela Sverige. Att den helt vann stockholmarnas hjärtan, bevisade premiärpublikens välvilliga hållning. De applåder, som hälsade de båda avdelningarna, voro de hjärtligaste och långvarigaste, som på länge beståtts en svensk film." (Siglon i SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Med Säg det i toner avslutas den svenska filmens 1920-tal i triumfens tecken: den blev en enastående publikframgång inom Sverige.

Samtidigt inleder den en ny epok, ljudfilmens.

Fridolf Rhudin-filmen Konstgjorda Svensson (1929/3) hade visserligen framförts med inslag av sång och musik på skiva, men Säg det i toner var uppenbarligen den första svenska långfilmen som beståtts med ljud i stort sett från början till slut.

Det är också den film som i svensk filmhistorieskrivning allmänt kommit att betecknas som vår första ljudfilm. I samtiden betecknas den ofta som "tonfilm". Det är därvid väl att märka, att filmen inte inrymde något tal. Dialogen framfördes som i vanlig stumfilm medelst texter. Ljudet utgjordes sålunda dels av sång- och musik!inslag, dels sannolikt av effekt- och atmosfärljud.

Eftersom ljudanläggningar ännu en tid saknades på landets flesta biografer framfördes filmen också som stumfilm. Det förefaller emellertid som om de biografer som hyrde stumfilmen också hade möjlighet att hyra vanliga grammofonskivor med filmens schlager att framföras med grammofonförstärkare och högtalare i någon sorts primitiv synkronisering.

Filminspelningen påbörjades i mitten av juni 1929 och synes ha avslutats ungefär i månadsskiftet juli-augusti. De utsökta bilder av gatulivet i Stockholm som förekommer så ymnigt i filmen är upptagna med dold kamera från en täckt varubil.

Musikinspelning och synkronisering kunde inte verkställas i Sverige, utan Svensk Filmindustri fick vända sig till ljudfilmsföretaget Lignose Hörfilm i Berlin, som 1929 var ett av de mest aktiva i den tyska filmbranschen. Med sitt s k Breusing-system hörde Lignose till de ljudfilmspionjärer som satsade på 33-varvsskivor som ljudbärare.

Musiken i Säg det i toner har enligt samtida uppgifter framförts av en tysk orkester. Skivorna är antagligen oåterkalleligen förkomna. Däremot finns ljudet till filmens förspel bevarat på skiva, Finurliga Fridolf (se do i Appendix), en talfilmsketch med Fridolf Rhudin och Weyler Hildebrand. Här förefaller emellertid själva filmen ha gått förlorad.

Säg det i toner lanserades också på den tyska biograf!repertoaren, under titeln Glücksmelodie, alternativt Akkorde der Liebe.

I Hasse Ekmans Jazzgossen (1958/20) är inspelningen av Säg det i toner rekonstruerad i några nostalgiskt-ironiska sekvenser, som emellertid har mycket lite av dokumentär sanningsprägel. Något liknande kan sägas om de livfulla beskrivningar av inspelningsarbetet som Edvin Adolphson själv i olika sammanhang lämnat: de är ofta mer präglade av författarens berättarfantasi än av hans sanningslidelse.

				1929-06-17	1929-08-10
Lignose Hörfilm System Breusing GmbH	Berlin	Tyskland	(ljudstudio)
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
Tekniska Högskolan	Stockholm
Hasselbacken	Stockholm
Gröna Lund	Stockholm
Stadsgården	Stockholm		med flera Stockholmsmiljöer

Sverigepremiär	1929-12-26	Röda Kvarn	Gävle	Sverige
	1929-12-26	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige
	1929-12-26	Palladium	Stockholm	Sverige	86 min	(ljudfilm)
	1929-12-26	Svea	Sundsvall	Sverige
Urpremiär	1929-12-26	Röda Kvarn	Gävle	Sverige
	1929-12-26	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige
	1929-12-26	Palladium	Stockholm	Sverige	86 min	(ljudfilm)
	1929-12-26	Svea	Sundsvall	Sverige
Cinemateksvisning	2017-09-26	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2017-09-26

Originaltitel	Säg det i toner
Kompositör	Jules Sylvain	(1929)
Textförfattare	Karl-Ewert	(1929)
Sångare	Hilmer Borgeling	(dubbar Håkan Westergren)

Originaltitel	Varje liten tanke
Kompositör	Sonja Sahlberg	(1929)
Textförfattare	Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson	(1929)

Originaltitel	Hund och katt
Kompositör	Rudolf Sahlberg	(1929)
	Edvin Adolphson	(1929)
	Björn Schildknecht	(1929)
	Karl Wehle	(1929)
Textförfattare	Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson	(1929)
Sångare	Karl Wehle

Originaltitel	Hjärtan som brinna
Kompositör	Schild	(1929)
	Grews	(1929)
Textförfattare	Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson	(1929)

Originaltitel	Sjungom studentens lyckliga dag
Kompositör	G*****	(1851)
Textförfattare	Herman Sätherberg
Sångare	kör

Originaltitel	Fjäriln vingad syns på Haga
Kompositör	Carl Michael Bellman	(1791)
Textförfattare	Carl Michael Bellman	(1791)
Sångare	kör

Originaltitel	Ulla! Min Ulla
Kompositör	Carl Michael Bellman	(1791)
Textförfattare	Carl Michael Bellman	(1791)
Sångare	kör

Originaltitel	Vila vid denna källa
Kompositör	Carl Michael Bellman	(1790)
Textförfattare	Carl Michael Bellman	(1790)
Sångare	kör

Originaltitel	Är jag född så vill jag leva
Kompositör	Carl Michael Bellman
Textförfattare	Carl Michael Bellman
Sångare	kör

Minns ni? (1993)

Citat ingår från

Säg det i toner (1929)

Brev

Direktörer

Ekonomiskt obestånd

Falska identiteter

Fester

Gondol

Kompositörer

Konduktör

Kontor

Lyxvilla

Mobbning

Musikförlag

Olyckstillbud

Otrohet

Ryktesspridning

Societet

Spårvagn

Stockholm/Gröna Lund

Stockholm/Hasselbacken

Stockholm/Stadsgården

Stockholm/Södermalm

Stockholm/Tekniska högskolan

Styvmödrar

Sångare

Tivolin

Upphöjelse

Valborgsmässoafton

Äktenskap

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2254

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2256

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2254

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	AB Offsettryck
Affischdesign	Nils Gustaf Granath

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Säg det i toner

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Omfång	15 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Lyckomelodien.
Omfång	98 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Lyckomelodien.
Omfång	107 s. Miljölista (8 s.) ingår. Musikschema (3 s.) och spelplan (7 s.) förvaras i plåtskåp.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Omfång	15 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Die Glücksmelodie.
Omfång	4 s.
Språk	Tyska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	14
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska