Efterlyst (1939)

Media (51 st)

Originaltitel	Efterlyst : En modern Stockholms-historia
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Schamyl Bauman
Manus	Elin Wägner Oscar Hemberg
Förlaga	Norrtullsligan (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Produktion S. Bauman AB
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1939-02-13

Medverkande

Birgit Rosengren
Marja (Elisabeth) Benzon

Isa Quensel
Ulla (Kristina) Ståhle, servitris

Carin Swensson
Brita Pettersson, kontorist

Edvin Adolphson
Gunnar Leijde, skilsmässoadvokat

Elof Ahrle
Erik Svensson, innehavare av Svenssons Tricotage

Linnéa Hillberg
Elisabeth Johanni, kontorist

Visa fler

Handling

AIK spelar fotbollsmatch på Råsunda. På ett kafé hörs match- och tipsresultat läsas upp i radion. Erik Svensson konstaterar besviket att tipset spruckit. En flicka bredvid, Marja, hör...

Visa hela handlingen

Press

SvD (V N): "Norrtullsligan har dessbättre inte förändrats, det är samma ungdomliga friskhet och ambition i den lilla flickskaran av årgång 39 som i den första 'ligan', olikheterna...

Visa all press

AIK spelar fotbollsmatch på Råsunda. På ett kafé hörs match- och tipsresultat läsas upp i radion. Erik Svensson konstaterar besviket att tipset spruckit. En flicka bredvid, Marja, hör plötsligt till sin förskräckelse sig själv efterlysas i radion och går sin väg. Erik tittar efter henne.

På bussen blir Marja bestulen av en ficktjuv, men en man hjälper henne med pengar. Marja ringer till sin väninna Britta Pettersson. Britta tar henne hem till sig i våningen på Norrtullsgatan, som hon delar med servitrisen Ulla. Ulla blir sur för att Britta lovat Marja att få husrum där, och hon försvinner så småningom på bio i sällskap med sin fästman Håkan, som också är trångbodd.

Erik är handelsresande i bl a damunderkläder och är på väg att besöka flickorna på Norrtullsgatan eftersom han vet att Ulla planerar att gifta sig. Han har hört henne gräla med sin fästman, vilket han tar som ett gott tecken.

När Marja tittar i sin handväska hittar hon en femtiolapp och ett visitkort från mannen på bussen. Han heter Gunnar Leijde och är skilsmässoadvokat. På advokatkontoret läser Gunnar om Marja i tidningen där det sägs att hon försvunnit av "leda vid livet". Han får besök av en fru Meissenfeldt som försöker tilldra sig hans uppmärksamhet, men han är ointresserad. Han får ett brev från Marja där hon betalar tillbaka pengarna.

Erik kommer till våningen med sina varor och känner igen Marja från kaféet. Ulla pratar i telefon med sin Håkan och gör slut. Erik menar då att flickor inte ska behandlas med silkesvantar. Tacka vet han Gary Cooper, det är grabben hela dagen. När Håkan kort därpå ringer upp igen försonas den snyftande Ulla med honom på nytt. Erik talar varmt för sina varor och han har också barnvagnar att sälja. Det är en bra affär att köpa en sådan av honom. Man får 2,50 över om man satsar den statliga moderskapsersättningen. Han tar en docka i famnen och börjar förälskat sjunga duett med Marja.

Ulla gifter sig borgerligt vid ett massbröllop. Vid vigseln råkar Marja på Gunnar igen, och han erbjuder henne en plats på hans kontor. Ulla får problem med sitt arbete när hon gift sig, liksom två andra arbetskamrater som gjort detsamma. Restaurangägaren Rosén tycker det är ansvarslöst av dem att gifta sig och säger upp dem. Det är inte bra för affärerna med gifta servitriser. Det är som att meta utan mask på kroken, som han uttrycker det. Detta leder till strejk bland servitriserna.

Marja och Gunnar träffas på en restaurang och diskuterar kärlek och äktenskap. Hon är för fri kärlek och tycker det är omoraliskt med äktenskap utan känslor. För Gunnar är dock äktenskapet heligt. Det är till för samhället och barnen, men hon invänder att det trots allt föds barn.

Marja följer med Gunnar på en affärsresa. Erik kommer till Centralen med blommor för att uppvakta Marja och ser henne komma i sällskap med Gunnar. Men tåget har redan börjat gå, så Erik får följa med. I sovkupén friar Gunnar till Marja och hon accepterar först. Men efter en stund ångrar hon sig och tror inte på hans uppriktighet. Hon går ut ur kupén och träffar på Erik. De kliver av i Södertälje och åker tillbaka. Hon säger att hon hellre åker tredje klass sittvagn med honom än första klass sovvagn bort.

Flickorna i lägenheten har svårt med hyran eftersom de är arbetslösa, men de säger inget om det. Grannen Elisabeth har lagt undan pengar för en rivieraresa hon drömt om i 20 år. Hon avstår dem och betalar flickornas hyra då hon av en tillfällighet träffar på hyresvärden precis som hon ska åka.

Ulla pratar med Håkan om att de borde skiljas, så att hon kan få tillbaka jobbet. Men flickornas sammanhållning på restaurangen och hotet om att bli skandaliserad i tidningen gör att Rosén går med på att återanställa de avskedade servitriserna.

Erik träffar Marja för att tala ut. Det var en sak han glömde fråga om på tåget: om hon älskar Gunnar. Hon säger att hon avskyr honom. Erik friar, men det framgår att hon trots allt är kär i Gunnar. Gunnar, som väntat utanför hennes port, undrar om hon läst hans brev och säger att han ska vänta utanför medan hon läser det. Uppe i lägenheten finner hon rosor och brevet där han friar. Hon går ner igen och kysser honom, men snart blir de osams och skiljs åt.

Marja ringer till Erik och säger att hon vill gifta sig omedelbart. Men när de anländer till pastorsexpeditionen ångrar hon sig. Gunnar, som följt efter, träffar Erik och de resonerar om vem som ska gå in till Marja. Till slut går de in tillsammans och det visar sig att det ändå är Gunnar som hon vill ha, nu när det visat sig att båda kunnat ta åt sig en del av den andres åsikter om kärlek och äktenskap.

Pressreaktion Svensk filmografi

SvD (V N): "Norrtullsligan har dessbättre inte förändrats, det är samma ungdomliga friskhet och ambition i den lilla flickskaran av årgång 39 som i den första 'ligan', olikheterna mellan förr och nu ligger mest i problem sådana som: hur ska det gå om jag inte får behålla min plats, när jag gifter mig? Filmen är på sätt och vis mycket starkt präglad av Elin Wägners medverkan i den, kanske hon också har givit den appelliknande rubriken Efterlyst, som ansluter sig till hennes senaste lakoniska romantitlar.

Emellertid, vem som nu gjort vad, så har det blivit en sympatisk, trevlig film om bra och trevlig, modern ungdom, i vars sällskap man trivs. Birgit Rosengren är riktigt typen för en sund och präktig, rar svensk flicka med det barnsligt runda ansiktet och det blanka blonda håret. Carin Svensson är en förtjusande, naturlig och lustig liten rulta till Stockholmsflicka. Isa Quensel är flickan med äktenskapsfrågan -- om hon skall få behålla platsen då hon gifter sig -- och Linnea Hillberg gör dämpat och behagligt den medelålders kontorsdam som arbetat i åratal för Rivieraresan, vilken aldrig blir av.

Så är det herrarna, först Edvin Adolphson som i rollen av den av äktenskapets avigsidor uttråkade skilsmässoadvokaten presterar ett på samma gång mjukt och intensivt spel. Tor Modéen är en kolerisk restaurangdirektör, Elof Ahrle har fått en närapå allvarlig uppgift, som han gör så bra och övertygande att man tycker det är synd, att han i alla fall måste prestera ett stycke burleskt tokstolleri. Över huvud taget är dialogen så pass fylld av samtal om 'riktiga' ämnen och både kloka och kvicka tankar, att en del vulgära lustigheter kunnat arbetas bort. Till exempel uppläsningen ur gamla fästmansbrev.

Regissör Bauman har gjort filmen med fyndighet och god stil, men mot slutet blir den omständlig och segt utdragen, för många och långa dialoger kommer den dramatiska spänningen att nästan avsomna."

AB (Filmson): "Här är nu för ovanlighetens skull en svensk film som angår en. Det är inte bara den omisskännliga Stockholmstonen, vilken ligger djupare än blott och bart i de sparsamma exteriörerna. Här skymtar välkänt valhänta små vardagsöden och här angripes aktuella problem som når även utanför den nya Norrtullsligans lilla krets.

Här är frågan om gift kvinnas arbete och arbetsgivarens godtycke -- om än i förenklad form -- här är skilsmässofilosofi och här är äktenskaplig idealism och realism utan onödiga överdrifter. Här är den halvt hemliga längtan till man, hem och barn, hela den välsignade kvinnliga klokskapen och oförnuftet. Alltsammans verkar inte ha kommit ogrumlat ur Elin Wägners klara källa, men i den mån det hela verkar uppfriskande vill man tro att det är hennes förtjänst. Oscar Hemberg har snits på repliken och Schamyl Bauman själv har en sällsynt förmåga att skapa en trivsam vardagsatmosfär kring sina figurer."

StT (Robin Hood): "Bauman kan sina typer, han har studerat dessa kretsar. Han har som regissör blivit målvedveten och skaffat sig auktoritet. Han får skådespelarna att verka avspänt vardagliga och säga sina repliker liksom i förbifarten -- vilket tar skruv. Han har fått pli t. o. m. på den bångstyrige hr Thor Modéen.

Elof Ahrle är den dygdige underklädersförsäljaren -- renhårig sentimentalist, och Edvin Adolphson förföraren som sig omvänder. Ingen av dem verkar riktigt hemmastadd i sin roll. Värst är det för Ahrle. Hans filmteknik är ännu inte färdig, han är för grov och brysk i övergången från stämning till stämning. Men han förtjänar all aktning. Han är inte rädd att överge sin patentsäkra skämtsamhet och bli försmådd älskare. Han har framtiden för sig: han arbetar oförskräckt att utvidga sitt register. Och känslofond har han -- en ovanligt mänsklig herre -- det är bara tekniken som ännu så länge klickar en millimeter när det gäller ömmare känslor."

Kommentar Svensk filmografi

Elin Wägner (1882-1949) publicerade romanen "Norrtullsligan" år 1908 på Ljus Förlag i Stockholm. Den filmades ganska nära boken av Per Lindberg 1923 med manusbearbetning av Hjalmar Bergman. Här har Elin Wägner och Oscar Hemberg gjort en moderniserad version av självförsörjande flickor som fortfarande bor på Norrtullsgatan (nr 48) och som kallar sig för Norrtullsligan. Vissa huvuddrag finns kvar i version nummer 2, t ex att Marja arbetar som sekreterare åt en jurist och fastnar för honom -- i den första filmen och romanen arbetar "Pegg" hos en häradshövding som kassörska och faller för honom i slutscenen. Men mellan de två filmversionerna är stora skillnader och få likheter. Alla rollnamnen är ändrade och författarinnan som själv medarbetade om manus till Efterlyst, har inte på något ställe angett "Norrtullsligan" som förlaga. Man kan i stället betrakta Efterlyst som en slags modern fortsättning eller parafras.

I manus till Efterlyst står på försättsbladet:

"Kärleken och äktenskapet. En Stockholms-film av Elin Wägner och Oscar Hemberg. Dialog: Oscar Hemberg och Schamyl Bauman."

Det kan vara intressant att notera en mening i den kritiska recension som Wägner skrev med anledning av stumfilmens premiär. Det var i Sydsvenska Dagbladet där hon antyder att romanens samhällskritiska engagemang förytligats. Hon ser hur verklighetens flickor i romanen blivit ett vimmel av "täcka ansikten". Och om verklighetsskildringen: "...allt är transporterat över i filmens romantiska värld, där gränsen mellan tid och rum är upphävd, där alla äro sköna och där chefen kommer i bil just som den fulla herrn är som vidrigast..."

De detaljerna går även att leta fram i Efterlyst.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se