Alternativnamn |
|
---|---|
Roll |
|
Sångare | |
Visa alla filmer | |
Utmärkelser |
|
Svensk skådespelare (filmroll 1931-1976, scendebut 1929). Född Anna Lisa Schulz i Göteborg. Gift 1927-1929 med köpmannen Helge Bäckström, 1930 med redaktör Torsten Quensel, 1940 med teaterchefen Lars Egge. Död i Solna. Hon var dotter till en affärsman. Redan som barn tyckte hon om att uppträda och spela teater och började studera sång och gjorde sin sångdebut 1926 vid en romansafton i Stockholm. Hon studerade 1926-1929 vidare i Paris hos bl.a. Bernardi och kom då även i kontakt med den parisiska teatervärlden, där hon bl.a. dansade vid Ryska operan. Åter i...
Svensk skådespelare (filmroll 1931-1976, scendebut 1929). Född Anna Lisa Schulz i Göteborg. Gift 1927-1929 med köpmannen Helge Bäckström, 1930 med redaktör Torsten Quensel, 1940 med teaterchefen Lars Egge. Död i Solna.
Hon var dotter till en affärsman. Redan som barn tyckte hon om att uppträda och spela teater och började studera sång och gjorde sin sångdebut 1926 vid en romansafton i Stockholm. Hon studerade 1926-1929 vidare i Paris hos bl.a. Bernardi och kom då även i kontakt med den parisiska teatervärlden, där hon bl.a. dansade vid Ryska operan. Åter i Stockholm fortsatte hon sina sångstudier och tog dramalektioner för Naima Wifstrand. 1929 gjorde hon operettdebut på Vasan i Rose Marie efter att först ha dansat i baletten och gjort ett inhopp i Hotel Stadt Lemberg. Sedan följde revyspel och filmdebut under namnet Isa Bäckström i en av de numera försvunna Parisfilmerna, Kärlek måste vi ha (1931). Hon gjorde 1934 debut vid operan i Barberaren i Sevilla och var därefter 1935-1940 fast anställd vid Stockholmsoperan, sedan 1941-1946 vid Stora Teatern i Göteborg, där hennes dåvarande man Lars Egge var chef. 1946 återkom hon till operan i Stockholm och var verksam där till 1954 då operasångerskekarriären kom till ett slut och hon i stället satsade helt och fullt på scenen.
Under främst 1960-talet kom hon att spela ett stort antal roller vid tv-teatern. Hon blev en uppskattad filmskådespelerska, företrädesvis i komedisammanhang, där hennes sprudlande uppenbarelse med glittrande ögon och munter röst blev en stor tillgång under främst 1930-talet med början i filmer som den dessvärre försvunna Kärleksexpresen (1932) och framöver med bemärkta roller som huvudpersonen i Raggen - det är jag det (1936) eller som den energiska och driftiga sekreteraren i Lyckliga Vestköping (1937). Under den senare skådespelarkarriären kom hon att spela bl.a. en lång rad högreståndsdamer.
P O Qvist (2004)
Svenska Filmsamfundet | Stockholm | 1960 | (hedersdiplom) |
---|