Mästerdetektiven och Rasmus (1953)

Media (2 st)

Rafflande kidnappningsdrama om Kalle Blomkvist och hans gäng Vita Rosen i en tidig Astrid Lindgren-filmatisering.

Kalle, Eva-Lotta och Anders bor i Lillköping. De är”Vita rosen”, ett gäng som strider mot ”Röda rosen”. Det är sommar och dagarna är långa kamper om den magiska stenen Stormumriken.

Mitt i äventyrslekarna blir Vita rosen indragna i ett större, och betydligt farligare äventyr. En professor i närheten sitter på hemliga och värdefulla formler till en ogenomtränglig, skottsäker lättmetallplåt och han och hans son Rasmus blir knippade av skurkar som vill år formlerna. Busiga sommaräventyr utvecklas sig till ett kidnappningsdrama med rymningsförsök och jakt genom skogen med skarpladdade pistoler.

Mästerdetektiven och Rasmus är den andra boken av Astrid Lindgren som blev film och den kom under en tid då barnfilmen hade medvind. Under filmhistoriens första femtio år var det glest med film för barn. Med tiden efterfrågades det allt mer och på 1940-talet slog barnfilmen igenom.

Sandrewschefen Schamyl Bauman hade sedan han själv fått barn upptäckt bristen på barnfilm. Han föreslog därför regissören Rolf Husberg att göra ett försök. Resultatet blev succén Barnen från Frostmofjället (1945), som brukar anses vara den första renodlade barnfilmen i Sverige.

Samma år som Barnen från Frostmofjället hade premiär kom Astrid Lindgrens första bok om Pippi Långstrump ut. Det gjorde även Småtrollen och den stora översvämningen, Tove Janssons första bok om Mumintrollen och Lennart Hellsings Katten blåser i silverhorn. Den svenska barnlitteraturen var nyskapande, lekfull och utmanande medan filmen däremot var mer försiktig. Anledningen var vuxenvärldens oro inför hur film och tv påverkade barnen. Men fler barnfilmer skulle ändå komma.

Efter framgångarna med Barnen från Frostmofjället fick Husberg i uppdrag att regissera Mästerdetektiven Blomkvist (1947), den första filmatiseringen av Astrid Lindgren böcker. Och därefter följde Mästerdetektiven och Rasmus (1953). I den första filmen fick Husberg fria händer med manuset men efter den misslyckade Pippi Långstrump (1949, regi Per Gunvall) bestämde Lindgren sig för att själv skriva manus.

Rasmus spelas av Eskil Dalenius som redan var en publikfavorit. Dalenius hade spelat Rasmus i Astrid Lindgrens populära radioföljetong och hans uttryck ”Fy bubblan” och ”Nu tycker jag du är dum” var populära av citera. När han provfilmade har Astrid Lindgren berättat att hon tänkte: ”Här har vi hela Sveriges lilla älskling.”

Mästerdetektiven och Rasmus blev en framgång. I Arbetaren skrev Mauritz Edström: "Det har blivit en brakseger för författarinnan, regissören Rolf Husberg och alla ungarna som spelar med. (-) Det kan knappast råda någon tvekan om att Mästerdetektiven och Rasmus är den bästa svenska barnfilm, som någonsin spelats in, och den torde även stå sig mycket väl internationellt sett. (-) För den är bra, har tagit tillvara allt det roliga och spännande i radiohistorien och till detta fogat en äkta och verklighetsdoftande svensk vardagsmiljö. Filmen är påtaglig, enkel och konkret och ändå spännande som en thriller även för en vuxen."

Mycket av det Edström påstod går att hålla med om än idag. Även om Eva-Lotta är en tidstypisk och stereotyp flickkaraktär är det mycket som fortfarande imponerar, den naturliga exteriöra miljön, lättheten i berättandet och framför allt – spänningen.

Lova Hagerfors (2017)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

I Lillköping bor ungdomarna Kalle Blomkvist, Eva-Lotta och Anders. De är edsvurna medlemmar av sin orden "Vita Rosen" och försvarare av den magiska stenen "Stormumriken", som de gömt i skogen. Deras motståndare "Röda rosen" försöker förgäves komma åt stenen. Femårige Rasmus skulle gärna vilja komma in i Vita Rosen men anses för liten. Hans pappa är professor och heter Rasmusson och har uppfunnit en ogenomtränglig, skottsäker lättmetallplåt, som det svenska flygvapnet tänker använda. Formlerna för uppfinningen förvarar professorn i sin förhyrda villa.

En natt då Vita Rosen sover över i sin skogskoja blir ungdomarna vittne till hur professorn och Rasmus bortförs av okända män. Eva-Lotta smyger sig in i kidnapparnas bil och leder med hjälp av utkastade bullsmulor och ett "tappat" hårspänne Kalle -- "mästerdektiven" -- och Anders till förövarnas högkvarter, ett ensligt beläget hus på en ö fem mil sydost om Lillköping. Det visar sig att kuppen utförts av en liga, vars chef, ingenjör Peters, för en främmande makts räkning vill komma över uppfinningen.

Ligachefen försöker tvinga professorn att tala om var formlerna till plåten är gömda. Rasmus känner till gömstället, men tar inte den hotfulla situationen på allvar. Han uppträder tvärt om mycket otvunget och blir snart god vän med en av Peters medhjälpare, gamle Nicke. Kalle och Anders uppehåller sig i högkvarterets närhet, matade med smörgåsar genom ett fönster av den inspärrade Eva-Lotta. På så sätt får de reda på ligans planer. Peters hotar att sända Rasmus utomlands med ett flygplan, som skall landa vid ön, om inte fadern vill samarbeta.

Den pratsamme Rasmus råkar försäga sig och avslöja var de hemliga dokumenten finns. Lyckligtvis rapporterar Eva-Lotta misstaget till Kalle och Anders, som per motorcykel hinner före ligan och tar hand om kuvertet med formlerna. Jagade av ligans hejdukar räddar de sig in i Lillköping, där konstapel Björk ger dem skydd. De vågar dock inte berätta om kidnappningen av rädsla för de inspärrades öde. "Farbror Björk" lovar dem att komma "som ett kanonskott" vid första larmsignal.

Anders och Kalle tar sig tillbaka till ön med pro!viant och sovsäckar. Rasmus situation blir alltmer hotfull. Eva-Lotta inser att de måste rymma. Pojken övertalar Nicke att ta dem med på en badutflykt. I ett obevakat ögonblick rymmer de och förenar sig med Kalle och Anders i skogen. Men Vita Rosens frihet blir kortvarig. De upptäcks och låses in i ett uthus intill högkvarteret. Ett nytt utbrytningsförsök resulterar i att Kalle flyr försedd med uthusets nyckel. Han lyckas dock inte ta sig bort från ön utan måste återvända till "fängelset", där han gömmer sig under en säng.

Professorns försvinnande har rapporterats till poli!sen. Efterforskningar igångsätts. Barnens föräldrar är också oroliga och begär efterlysning. Peters tänker sätta sitt hot i verket, men Rasmus' vänskap med Nicke har kommit "kidnapparen" att tvivla på sitt jobb; han vill hoppa av. Chefen svarar med att ta ifrån Nicke nycklarna och sätta honom i husarrest. Via sin radiosändare får Peters besked om planets ankomsttid. Kalle smyger in i rummet där sändaren står, larmar om det farliga läget och öns position. Anropet uppfattas av polisen, Björk varskos, och ett stort pådrag organiseras i det angivna området. Alla sjö- och landvägar sätts under bevakning.

Peters beslutar att skicka både professorn och hans son med planet. När den protesterande Rasmus skall bäras ombord blandar sig Nicke i leken, knuffar ingenjören i sjön och flyr med pojken.

Vita Rosens medlemmar tar sig ut och Kalle fixar ett "sabotage" mot flygplanet. Peters, som tagit upp jakten på Nicke och Rasmus, skjuter och sårar sin f d medhjälpare med ett pistolskott. Men nu är polisen på platsen; ligan infångas. Piloten försöker ge sig av, men planet kan inte lyfta eftersom Kalle bundit fast det vid den båt i vilken Björk och hans medhjälpare sitter.

I skogen ligger den skadade Nicke, vaktad av Rasmus, som inte vill överge sin käre vän. Den omvände kidnapparen förs till sjukhus, där han till barnens glädje snart kommer på bättringsvägen.

Kalle och Vita Rosen får beröm för sina insatser. När kuvertet med de hemliga formlerna skall återlämnas till polisen har Röda Rosen varit framme och gjort papperssvalor av innehållet. På Björks order insamlas dessa.

Rasmus har nu meriterat sig för medlemskap i Vita Rosen. Så gott han kan, svär han den förestavade eden och dubbas till riddare. Nicke har skickat en vit ros från sitt sängläge. Efter ceremonin väntar rödrosorna med en äkta kalldusch och striden mellan de två gängen återupptas.

Pressreaktion Svensk filmografi

Publiksuccé på premiärbiografen Olympia och en välförtjänt sådan tyckte recensenterna, som var sparsamma med anmärkningar.

Arbetaren och Ny Dag hoppades att filmen inte skulle framkalla samma våg av blomkvisteri i landet som den föregående radioserien.

AT ansåg att de stygga bovarna stilmässigt hörde "mer hemma på Tantos friluftsteater än i storinternationella spionsammanhang". Expressens Alf Montán hade tagit med sig 12-årige kusinen Ingemar. Denne klagade på att barnen i filmen åt för mycket.

Colomba i DN kunde tänka sig ett bättre utspel:

"Litet bittert är det väl att bland 3000 aspiranter -- eller vad siffran nu var -- inte lyckas hitta tre skolbarn som kan förkroppsliga Astrid Lindgrens ekorrpigga infall och slänga käft med hennes egen bravur. Det är en smula svårt att tro att dessa välmående, sävliga, tonårs A-barn -- Lars-Erik Lundberg, Peder Dam och Inger Axö -- verkligen har en äventyrlig fantasi, som håller då leken förvandlas till blodigt allvar. Nej, dramatiskt är inte folkhemmet! Alla, även de vuxna skådespelarna, som lätt verkar en smula nedlåtande när de spelar mot barn, staterar bara kring Rasmus, den lille Eskil Dalenius, som har hela sin egenartade naturbegåvning alltjämt frisk och oberörd. Och så kan han, ensam av barnen, tala utan att det låter som om han hade gröt i munnen. Elof Ahrle och Sigge Fürst är väl jämt så trivsamt stöddiga som publiken vill ha dem, men utvecklar heller inga nya sidor."

Men samtliga kritikers reservationer utmynnade i en uppskattning av vad de såg som en trivsam familjefilm, gjord med frejdigt humör och fri från plumpheter.

"Det har blivit en brakseger för författarinnan, regissören Rolf Husberg och alla ungarna som spelar med", skrev Mauritz Edström (Arbetaren) och tillade: "Det kan knappast råda någon tvekan om att Mästerdetektiven och Rasmus är den bästa svenska barnfilm, som någonsin spelats in, och den torde även stå sig mycket väl internationellt sett. (-) För den är bra, har tagit tillvara allt det roliga och spännande i radiohistorien och till detta fogat en äkta och verklighetsdoftande svensk vardagsmiljö. Filmen är påtaglig, enkel och konkret och ändå spännande som en thriller även för en vuxen."

Lill (SvD) förmodade att filmens framgång bl a kunde tillskrivas den välkända förlagan: "Säkerligen bidrar den yngsta publikens förhandskännedom om den rätt invecklade intrigen till att den följer med -- och lever med -- så intensivt från början till slut. Det jubel som lyfte taket på Olympia, när poliserna till slut landstiger på den hemliga ön, har säkert inte ens mr Hitchcock och hans durkdrivna kollegor kunnat framkalla. Men så är det också en ovanligt frisk och trevlig film Rolf Husberg har spelat in på ämnet. Inte en enda ateljéscen är med utan allt har tagits på plats, i en riktig skog och i riktiga hus och stugor, i närheten av en riktig liten stad någonstans i Mellansverige."

Recensenten fann regissörens handlag med unga amatörer beundransvärt och Rasmus "ett kapitel för sig, en pigg och förnumstig och naturbegåvad unge, som sannerligen kommer att behöva sina föräldrars järnhårda stöd och envishet för att inte efter detta upphöjas till 'stjärna' och utnyttjas i det oändliga". "Fast visst vore det roligt", tillade Lill, "om han fick komma igen en gång om året, i en lika trevlig film nota bene, och glädja Sveriges barn ett bra tag framåt".

Filmson i AB menade "att varje foto- eller filmintresserad människa måste ge sig inför de till synes självlysande bilderna från skogens alla snår och skrymslen, som signerats Bengt Westfelt". "Här har man en kamerans John Bauer som ledigt kan mäta sig med Arne Sucksdorff i naturlyriska bilder fast han inte ett ögonblick tappar bort handlingen." Och Alf Montán omnämnde i likhet med kollegerna i MT och StT komponistens insats: "Ulf Linde är pappa till den lustiga musiken. Där har svensk film en talang att ta vara på!"

Kommentar Svensk filmografi

Astrid Lindgrens barndetektiv Kalle Blomkvist figurerade i tre filmer, varav de två övriga bar titlarna Mästerdetektiven Blomkvist (1947) och Mästerdetektiven lever farligt (1957). Rasmus uppträdde på nytt i Luffaren och Rasmus (1955) och Rasmus, Pontus och Toker (1956). Rolf Husberg manusbearbetade och regisserade de tre första av de här aktuella Astrid Lindgrenfilmerna; Stig Olin iscensatte den fjärde (1956) och Olle Hellbom den sista (1957). Schamyl Bauman svarade för produktionen av Mästerdetektiven Blomkvist; därefter inträdde Olle Nordemar med sitt bolag Artfilm som producent. 1966 övertogs Artfilm av Svensk Filmindustri. Detta senare bolag kom därigenom i besittning av rättigheterna till Artfilms barnfilmer.

"Mästerdetektiven Blomkvist" utgavs 1946 av Rabén & Sjögren (Stockholm) i förlagets serie "Detektivromaner för ungdom" och figuren blev minst sagt populär. Berättelsen bearbetades och utvecklades både för scen och radio. Radioserien ingick till en början i familjeunderhållningsprogrammet "Speldosan" på lördagarna hösten 1951 (start 15 september). Ett år senare fångade Eskil Dalenius (f. 1945) stora lyssnarskaror i rollen som den frågvise, talföre och beskäftige Rasmus, vars uttryck "Fy bubblan" och "Nu tycker jag du är dum" blev något av slagord. Dalenius medverkade i de tre Rasmus-filmerna under 1950-talet men övergick sedan till en lugnare privat tillvaro än barnstjärnans.

Inspelningen av Mästerdetektiven och Rasmus startade i början av juli 1953 och pågick till senare hälften av augusti. Karin Dalenius, Eskils mor, var med och hjälpte sonen med inlärningen av replikerna. En ovanlig och tillfällig gäst i den svenska filmvärlden var musikern m.m. Ulf Linde, sedermera konstprofessor. Han hade tillsammans med Hans Eklund arbetat med kortfilmsprojekt, producerade av Artfilm, och på så sätt kommit i åtanke.

Filmen blev bok hos Rabén & Sjögren 1953, illustrerad av Kerstin Thorwall och med titeln "Kalle Blomkvist och Rasmus". Filmversionen visades av TV som barnprogram på lördagskvällar uppdelad på tre avsnitt av vilka det första sändes 5.10.1963. I Sveriges Radios programsättning ingick vid denna tidpunkt en hel serie Astrid Lindgren-filmer, alla uppdelade på tre avsnitt.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se