Värmlänningarne (1910)

Media (14 st)

"Ehuruväl alla torde känna styckets innehåll, tillåta vi oss dock göra följande sammanfattning:

Den rike nämndemannen Sven Ersson och storbonden Ola i Gyllby hava en dag enats om sina barns giftermål.

De hafva dock gjort upp räkningen utan värden. Erik, nämndemannens son, och torpardottern Anna hafva länge älskat hvarandra, men hafva ej vågat yppa sin kärlek för föräldrarne, ty de hafva sedan åratal tillbaka varit bittra fiender.

Nu, då Sven förelägger Erik sina planer, finnes inget att välja på. Erik erkänner sin kärlek till Anna och förklarar att han aldrig gifter sig med någon annan.

Sven Ersson, en man som är van att i allt blifva åtlydd utan motsägelse, beslutar trots sonens vägran, att han och Britta skola blifva ett par. Han går för den skull till församlingens pastor för att uttaga lysning. Denne, som ej anar, att en man sådan som Sven Ersson skulle vilja göra en olaglighet, godtager lysningen fastän ej kontrahenterna Erik och Britta själfva infinna sig.

Söndagen kommer. Mycket folk har gått till kyrkan för att åhöra den omtyckte pastorn. Anna är en bland åhörarne. Predikan är öfver och kungörelserna uppläses.

Lyses första gången mellan Erik, Sven Erssons son, och Britta, Olas i Gyllby dotter.

Anna rusar upp som träffad af ett åskslag för att i nästa ögonblick störta afsvimmad till golfvet.

Hon bäres ut under allmän förvirring. Ej kunde hon tro, att Erik så skulle svika sitt ord. När hon åter utanför kyrkan vaknar till sans, har olyckan så djupt gripit henne, att hennes förstånd blifvit omtöcknat.

Vansinnig irrar hon ikring i skogen rundt sin faders koja. En dag möter henne prosten på hennes irrfärder. Han föreslår en liten roddfärd ut på sjön, och Anna följer som ett lydigt barn.

Under det att detta skett har Erik varit bortsänd af sin fader. Just i dag har han kommit åter och skyndar åstad för att träffa sin älskade. Han kommer till Jans stuga och får se Anna ute på sjön i sällskap med prosten. Högt och jublande ropar han Anna till. Han vet ännu ej olyckan.

Anna hör Eriks röst och vill skynda honom till mötes. I sin virrighet förstår hon ej annat, än att hon kan springa honom rakt i famnen. Hon reser sig ur båten, och i nästa ögonblick har hon störtat i vattnet. Erik springer utan betänkande ut i sjön för att bistå henne. De gå båda under vattnet och synas ej till på en stund.

Prosten skyndar hem och berättar, att både Erik och Anna omkommit.

Sven Ersson, som följt efter Erik, kommer lagom fram för att få höra prostens berättelse. Sven och Jan bli båda så skakade af olyckan, att de försona sig, troende detta vara ett straff för allt sitt hat och onda sinnelag.

Dock, det otroliga har skett. Erik och Anna, som bortförts af strömmen, hafva blifvit räddade i sista ögonblicket.

Nu återstår inget hinder mer för deras förening, och brukspatronen gör dem ett bröllop under dagarna tre, som sent glömmes af socknens befolkning." (Programblad)

Pressreaktion Svensk filmografi

Varken Kristianstadsbladet eller Kristianstads läns Tidning fann någon anledning att skriva om de första svenska filmskådespelen, trots att dessa i högsta grad hade lokal anknytning. Däremot införde lilla Skånska Morgonbladet, också utgiven i Kristianstad, följande anmälan: "Det gamla alltid lika ungdomsfriska folklifsskådespelet 'Värmländingarna' har nu äfven blifvit förevigadt på kinematografilms. Det är aktiebolaget Svenska biografteatern här i Kristianstad, som har hedern häraf. Stycket har inspelats af medlemmar af härvarande teateramatörsällskap, och det har lyckats utmärkt att i styckets kinematografiska återgifning få fram just de karaktäristiska dragen i detta skådespel. I ett fall stå den kinematografiska framställningen framför den sceniska, däruti nämligen att spelet utföres i en verklighetstrogen miljö med riktiga bondstugor och dylikt och ej som fallet är å teatern endast med målade teaterdekorationer.

Inspelandet har skett ute vid Torsebro och man igenkänner därifrån flera vackra partier.

Bilden förevisades första gången å Kosmorama i söndags och har helt naturligt lockat fulla hus till hvarje föreställning. Den förtjänar äfven att ses."

I Malmö några dagar senare sammanfattar SDS en positiv anmälan: "Idén med svenska dramatiska alster som lefvande bilder torde vara god."

Flera landsortstidningar anmäler sedan filmen med liknande välvilja. Ett typexempel: "Stycket är det första, som inspelats av svenska artister. Detta har skett i Kristianstad, där en särskilt för ändamålet lämpad teaterbyggnad uppförts av det stora aktiebolaget Svenska biografteatern. Bilden utmärker sig särskilt för sin tydlighet, och man får från Erik och Annas vackra kärlekssaga se till och med partier, som bruka vara uteslutna, då stycket framföres från scenen. Filmen är 1 400 fot lång och drar 25 minuter" (Eskilstuna-Kuriren).

Stockholmspressen skrev, med undantag av ett enstaka kort konstaterande, ingenting om "Värmlänningarne".

Kommentar Svensk filmografi

Enligt Svenska Biografteaterns direktör Charles Magnusson, skall filmen ursprungligen ha varit 500 till 600 m lång, uppgifterna varierar, men klippts ner till premiärlängden 1400 fot, ca 415 m. "Det där med längden ansågo vi var mycket riskabelt. Skulle publi!ken verkligen orka se en film som var så orimligt lång", mindes Magnusson på äldre dar. I dag finns ca 288 m av filmen kvar, inklusive texter.

Förlovningskalaset upptar hela 99 m (5 1/2 minuter vid 16 b/s) i en enda, fast inställning. Efter 45 m finns dock ett knappt märkbart klipp. Scenen för tankarna till en hopträngd och forcerad friluftsföreställning av pjäsen. En passivt iakttagande kamera registrerar hur hedersgästerna anländer, stolar sätts fram, folkdanslaget hastar igenom en fryksdalspolska, strängt tillsagda att hålla sig inom en snäv sektor, de drar sig tillbaka, stolarna flyttas om, ett dukat bord bärs fram, huvudpersonerna sätter sig, Sven talar, Erik far vilt protesterande upp från bordet, Anna tillstöter, gästerna bryter upp som en följd av grälet, bordet bäres bort igen och Erik och Anna är till slut ensamma, omfamnande i bild. (Nyfikna statister skymtar bakom husknuten.)

Också bröllopet på slutet visas i en liknande, om än inte lika lång tablå.

I resten av filmen utnyttjas filmmediets möjligheter till snabba scenväxlingar bättre. Kulissinteriörer varvas med flera väl valda exteriörer, något som ju också recensenterna noterade med tillfredsställelse. Ett krutmagasin från 1692 ute vid Torsebro fick föreställa kyrkans yttre, medan inredningen med predikstol och målad altarrund byggdes upp och filmades i ateljén inne i Kristianstad.

Se även övriga inspelningar av F A Dahlgrens "Wermlenningarne" i denna och andra delar av Svensk filmografi (1910/8, 1921/17, 1932/15 och 1957/31). Se även kap III i förordet till denna volym.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se