När rosorna slå ut (1930)

Media (8 st)

Originaltitel	När rosorna slå ut
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Edvin Adolphson
Manus	Gösta Stevens Edvin Adolphson
Förlaga	Un trou dans le mur (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Les Studios Paramount
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1930-07-30

Medverkande

Karin Swanström
grevinnan Charlotte

Nils Wahlbom
greven

Margita Alfvén
Marguerite, grevens dotter

Sven Gustafson
Anatole, Marugerites fästman

Uno Henning
advokaten André

Anna-Lisa Baude
madame Jeanne

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska långfilmer som har gått förlorade, helt eller till stora delar, och vi känner inte till någon bevarad intakt kopia...

Visa hela texten

Handling

André är en ung advokat, som utan större ekonomisk framgång just öppnat sin praktik i Paris. När han en dag beger sig till en antikvitetshandlare för att sälja ett par miniatyrer,...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "I filmens dialog svärmade Margita Alfvén och Uno Henning och talade om antika möblers, antika interiörers förträfflighet. De replikerna passade i filmen. Det hela...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska långfilmer som har gått förlorade, helt eller till stora delar, och vi känner inte till någon bevarad intakt kopia eller förekomsten av original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Förlorade svenska ljudfilmer.

André är en ung advokat, som utan större ekonomisk framgång just öppnat sin praktik i Paris. När han en dag beger sig till en antikvitetshandlare för att sälja ett par miniatyrer, hittar han i en gammal bok hos antikvitetshandlaren ett slags testamente, som talar om att en skatt är dold i slottet Brignolles nära Paris.

André tar anställning som chaufför på slottet och kommer från första stund högt i gunst hos slottets härskarinna, grevinnan Charlotte. Han blir också mycket intagen av Marguerite, brorsdotter till grevinnan, vars far är en ganska degenererad greve. Grevinnan visar sig i högsta grad nådig mot den nye chauffören, som också visar ett påtagligt intresse för henne, kanske mest på grund av att det är i hennes rum som den stora skatten är dold. Han begagnar alla tillfällen att leta efter skatten, och överraskas en dag av Marguerite, när han håller på att ta loss en sten. Han berättar historien för henne. Trots att de får loss stenen hittar de ingen skatt. Men Marguerite känner till en detalj som André förbisett och när han missmodig står i begrepp att ge sig iväg kommer hon med meddelandet att hon funnit skatten. Hon har också hela tiden besvarat hans känslor och det hela slutar också på ett för alla parter lyckligt sätt.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "I filmens dialog svärmade Margita Alfvén och Uno Henning och talade om antika möblers, antika interiörers förträfflighet. De replikerna passade i filmen. Det hela verkade antikt, filmkonstens barndom, rörande och hjälplöst. Ibland var det rena sällskapsspektaklet, vilket berodde på dålig fotografering, dåligt ljud (man hade väntat sig mer av Paramounts omtalade Parisateljé), frånvaron av nedbländningar och smidiga övergångar, samt den bristande erfarenheten att placera dialogen rätt. Det blev gapande hål i replikföringen, människorna stodo och tego när de borde ha talat, och talade när de borde ha tigit.

Men största svagheten var förekomsten av talamatörer. Om denna film har något att lära så är det nödvändigheten att skådespelarna ha talteknik. Margita Alfvén och Else de Castro äro nog vackra och söta, men fullständigt oanvändbara, emedan de inte kunna tala. Det är en himmelsvid skillnad mellan teaterfolket (Karin Swanström och Uno Henning) -- och amatörerna. De senare gå på nerverna, vilket bör observeras av blivande talfilmsregissörer."

DN (Jerome): "Paramount kom in som god etta i klappjakten att bjuda publiken på den första hundraprocentiga svenska talfilmen. Idén att göra ljudfilm i en mångfald olika språkversioner är smart, och det faktum att den stora amerikanska officinen även gått in för ärans och hjältarnas språk är ju bara ägnat att stärka vår svenska självkänsla...

Ljudtekniskt gick filmen inte alldeles oklanderligt. Någon gång klickade rentav samstämmigheten mellan bild och ton, vad det nu kunde bero på, och mikrofonerna tycktes inte heller alltid ha fått fullt perfekta inställningar. Men detta är ju tekniska ofullkomligheter som faller bort med bättre teknik och större erfarenhet. Och alldeles säkert inverkade de icke menligt på den goda premiärstämningen i går. Den svenska filmteatern har alltså startat. Nu vänta vi på fortsättningen."

Kommentar Svensk filmografi

En av de av Paramount i Paris inspelade försvunna filmerna, för övrigt den första i raden av sådana filmer. Den räknas som den första "svenska 100-procentiga talfilmen".

Filmens manus bygger på pjäsen "Un trou dans le mur" av Yves Mirande (1875-1957), pseudonym för Charles-Anatole Le Querrec. Pjäsen, som uruppfördes på Michodiére i Paris den 1 februari 1929, har filmats flera gånger bl a av Burgus Film (Frankrike) 1950 i regi av Emile Couzinet.

Edvin Adolphson (intervju 3.3.1977): "Jag fick hand om denna första helt genomförda talfilm därför att jag 1929 gjort SF:s Säg det i toner, som hade genomgående musik och en del sånger, inspelad under ett skede då SF helt saknade ljudutrustning. Sedan företog jag en studieresa till London och Paris för att se hur ljudinspelning gick till. När jag startade När rosorna slå ut för Paramount i Paris hade bolaget ännu inte byggt färdigt sin anläggning i Joinville utan vi fick arbeta inne i Paris i Gaumonts ateljéer där man byggt dubbla ljudisolerade väggar.

Amerikanska tekniker från Paramount fanns och man tillämpade en amerikansk metod med tre eller fyra blimpade kameror samtidigt filmande en och samma scen. En viss kamera kunde t ex ta en helbild, en annan närbild av en aktör, en tredje närbild av en annan, osv. Det blev ett väldigt slöseri av film som gjorde att man måste se enorma mängder innan man kunde redigera. Om en kamera krånglade och började ge ifrån sig ett ljud fick man samtidigt stoppa samtliga kameror och börja om från början.

För att göra filmen attraktiv även i Danmark och Norge engagerade jag danskarna Viking Ringheim och Else-Marie Hansen. Manus var baserat på en fransk pjäs, som jag inte tror amerikanarna gjort film av då. De lämnade mig ett manus på engelska som jag och Gösta Stevens omarbetade för svenska förhållanden.

Den tekniska utrustningen var den modernaste som fanns just då. Inga kameror stod inne i det där slags glasburar som man hade från början i Hollywood utan de var blimpade på det sätt som sedan förekom överallt. Ljudet var Western Electric och där hade man fiffigt knyckt Peter och Poulsens 'noiceless' patent. Vid redigeringen arbetades med den amerikanska typen kallad movieola där man ser filmen genom en lupp. Trots att det hela var ytterst modernt kan jag inte påminna mig att jag var speciellt imponerad, jag hade redan sett det mesta under min studieresa."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se