Med livet som insats (1940)

Media (37 st)

Originaltitel	Med livet som insats
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Alf Sjöberg
Manus	Theodor Berthels Alf Sjöberg Christen Pedersen (som Christen Jul)
Förlaga	Köttkvarnen (Novell)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Artistfilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1940-01-01

Medverkande

Aino Taube
Vanda

Åke Ohberg
John

Anders Henrikson
Max

Gösta Cederlund
Sergei, bagaren

Holger Löwenadler
kapten Miller, ledare för husundersökningen

Eivor Landström
Eva, frihetskämpe

Visa fler

Handling

En kvinna kommer tungt gående med en barnvagn nerifrån hamnen upp genom en stad i ett inte närmare angivet land österut, där en militärregim tagit makten. Hon heter Wanda och en man, Max,...

Visa hela handlingen

Press

Recensenterna i Stockholmspressen var med ett undantag alla angenämt överraskade och dolde det inte heller. Mest positiv var Roderick i SvD, som inleder sin recension med: "Man hade väntat...

Visa all press

En kvinna kommer tungt gående med en barnvagn nerifrån hamnen upp genom en stad i ett inte närmare angivet land österut, där en militärregim tagit makten. Hon heter Wanda och en man, Max, tar emot henne vid porten och hjälper henne in.

Då avslöjas att hon burit ammunition under kappan och transporterat en kulspruta i barnvagnen. Max är illegal vapenhandlare och väntar en köpare från en grupp frihetskämpar.

Wanda bor hos Max, som älskar henne. De är inte gifta. Wanda är i själva verket spion för den förhatliga militärdiktaturen och har valt bostaden hos Max för att kunna spionera på frihetskämparna.

John, en av frihetskämparna, kommer till Max för att köpa kulsprutan, men de kan inte bli överens om priset. Wanda träffar därvid John och blir entusiasmerad av hans hänförelse för sin sak. Hennes överordnade ger henne order att uppehålla kontakten med John i hopp att avslöja honom och hans kamrater.

Frihetskämparna litar inte på Wanda förrän hon erbjuder sig att skaffa de vapen, de inte har nog pengar att betala för. Hon är därvid nära att bli häktad av sina egna men undslipper och kommer till frihetskämparna med den utlovade kulsprutan.

Mellan John och Wanda utvecklar sig en kärlekshistoria, som Wanda avbryter genom att ge sig av -- eljest måste hon förr eller senare ange John och hans kamrater.

Hon söker skydd hos en gammal vän, en bagare, och där hittar John henne. Bagaren lovar smuggla ut dem i en vagn med brödleveranser till militärregimens trupper. Nya förvecklingar uppstår, men slutligen är frihetskämparna redo för den avgörande kampen. De stormar staden och drar segrande in, hälsade av en jublande befolkning.

Max har försökt fly och när Wanda inte vill följa med honom utan i stället väntar på John, skjuter han henne. I segerns ögonblick finner John henne döende.

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna i Stockholmspressen var med ett undantag alla angenämt överraskade och dolde det inte heller. Mest positiv var Roderick i SvD, som inleder sin recension med: "Man hade väntat sig få klistra betygsetiketten 'intressant, lovande' på Alf Sjöbergs första ljudfilmsförsök. Inte för en sekund hade man drömt om att få uppleva en filmsensation. (-) Alldeles oväntat finner man sina vildaste filmönskningar förverkligade: dramatisk spänning och artistisk pregnans förenade i en personlig och inspirerad film. Var och en med det minsta sinne för filmkonst måste elektriseras och hänföras av denna starka, mogna, generösa filmskapelse. (-)

Men det är inte intrigen i sig själv utan den intensitet, varmed den upplevs, som adlar filmen. Det är nervspänningen inför det omedelbara stora avgörandet, som genomsyrar varje scen med sin hektiska ångest. Här finns både den ryska och den franska filmens mångomtalade atmosfär. Bildkompositionen är underbart mjuk och nyanserad, ljusbehandlingen känslig och musikalisk som på en rembrandtduk. Harald Berglunds kameraarbete är sällsynt förtjänstfullt. Den gängse anmärkningen mot de 'exklusiva' filmerna -- bristen på dramatiskt liv -- slår här slint. Filmen håller även på den punkten. Den är utan överord lidelsefullt rafflande. Blir Alf Sjöberg en ny Stiller?"

Nils Edgren i SocD menar att filmen "avviker från det mesta som spelats in här hemma och går sina egna vägar. Och den är nästan intill slutet en av de mest spännande svenska filmer som gjorts på mycket länge. Bara detta ställer den ju i en viss klass."

Alla recensenter är eniga om att berömma Alf Sjöbergs och fotografen Harald Berglunds insatser. Filmson i AB talar om Sjöbergs "expressionistiskt suggestiva tolkning". Nils Edgren i SocD talar om "ett nytt, djärvt och suggestivt grepp på regin". Axon i NDA skriver att det är "regien och fotograferingen som göra denna film intressant".

Men sedan kommer kritiken och den utförligaste och mest i detalj motiverade står O R-t i DN för: "Man hade motsett Med livet som insats med särskilda förväntningar. Vad r e g i s s ö r e n Sjöbergs insatser beträffar blevo de infriade, men tyvärr måste det sägas att filmen som helhet blev en besvikelse.

Orsaken är, som så många gånger tidigare, att söka i manuskriptet. (-) Manuskriptförfattarna (-) ha skrivit en film som man aldrig får något grepp om och som aldrig får något grepp om en, utan ständigt glider undan i ny oklarhet. Den stora publiken måste den lämna tämligen likgiltig. Att den ändå på sitt sätt fängslar den som har filmintresse utöver den rena underhållningsdetaljen är helt regissörens förtjänst. Och fotografens -- Harald Berglunds -- måste man tillägga, ty med denna film rycker Berglund verkligen upp i ledet bland våra allra främsta. Tillsammans ha Sjöberg och han skapat bilder med rent av franskt artistiska valörer, ytterligare framhävda genom Moses Pergaments skickligt ackompanjerade musik. Man blev ständigt påmint om vilken utomordentlig film detta kunde blivit -- om inte människorna i den varit en så innerligt likgiltiga!"

Nils Edgren i SocD: "Det är mycket spännande och mystifierande, och varken författare eller regissör visa någon önskan att skingra mystiken, som delvis ligger som en rökridå även efter slutscenerna. Man vet inte riktigt ut eller in. Ibland talas det i filmen om att man slåss för att livet skall bli bättre, ibland om kampens meningslöshet. Berättelsen skulle ha vunnit mycket i värde om den tryckt litet på orsaker och verkan. Den saknar ett verkligt ledmotiv. Nu koncentreras intresset till de rent personliga intermezzona; de sociala, politiska och idealistiska perspektiven suddas ut och filmen förlorar sin ryggrad. Den blir i huvudsak en äventyrs- och kärlekshistoria i en för svensk film ovanlig miljö och som sådan -- utom i sista, svaga avsnittet -- originell och intressant."

Larz i StT betonar starkast av recensenterna i Stockholm det inslag av teater som finns i filmen: "Alf Sjöberg har gjort en säreget fängslande film, delvis (men inte mycket) användande teaterns teknik, delvis (och framför allt) med tillhjälp av den franska filmens uttryckssätt. (-) Det mindre goda är det stänk av teatertonfall och det inslag av 'litterär' replik som ibland kommer i dialogen. Men ofta är replikerna hårda som gevärsskott. Framför allt: denna film kommer med något nytt i fråga om dialogen. Somliga repliker är omöjliga att uppfatta -- och varför skall alla repliker höras?"

Men trots kritiken kallar Larz filmen "det intressantaste svenska filmexperiment som gjorts på mycket länge".

Sontor i Ny Dag var helt negativ: "En så dum, virrig och 'död' handling är en sällsynthet t o m för svenska filmförhållanden. Kanske att den övergödde medelsvensson drömmer något dylikt medan han smälter middagskycklingen. -- Ja, helt säkert går hans önskedröm vis a vis socialismens land i den riktningen. (-) De som är intresserade av ett filmkonstens avskräckande exempel, bör passa på, ty filmen blir nog inte gammal."

Av skådespelarna fick Anders Henrikson utomordentliga lovord för sin vapenhandlare och småskurk. Åke Ohberg, som vid denna tid lanserades som en hjälte- och förste älskartyp i svensk film, fick mera tveksamt beröm. Tveksamma var recensenterna likaledes till Aino Taube i den kvinnliga huvudrollen -- där tyckte man sig alltför ofta höra tonfall från Kungl. Dramatiska Teatern.

Musiken av Moses Pergament (1893--1977) fick genomgående lovord. I SvD skrev tidningens ordinarie musikrecensent Kajsa Rootzén en separat anmälan av musiken, där det bl a heter: "Det hedrar filmens producent, att han känt sitt artistiska ansvar även på denna punkt, att han inte velat överlämna det musikaliska åt godtycket eller nöja sig med habilt andrahandsarrangemang, utan målmedvetet sökt förbindelse med en tonkonstnär, villig och kapabel att skriva en räcka kvalitetsmusik i omedelbar anslutning till skådespelet. I Moses Pergament har han bevisligen också funnit rätter man, en kompositör med levande intresse för genren, med klart filmmedvetande och ett modernt tonspråk som passar utmärkt i filmsammanhang. Pergaments musik fyller helt sin uppgift; den inte bara ackompanjerar, den k o m p l e t t e r a r, den innebär en förtätning av stämningen, verkar alltifrån första upptoningen starkt suggestiv."

Kommentar Svensk filmografi

Skådespelaren Åke Ohberg hade intresserat tandläkaren Elling Nordin och dir Per Håkansson, chef för Svea Film, att gemensamt producera en film med Ohberg i huvudrollen och som regissör. Man hittade emellertid inget bra manuskript och tiden gick.

Svea Film hade vid denna tid inköpt den finska filmen Den stulna döden, inspelad 1938 och regisserad av den unge mycket lovande, avantgarde-betonade finske regissören Nyrki Tapiovaara (1911--1940), stupad under finska vinterkriget 1940.

Den stulna döden byggde på den finske författaren Runar Schildts novell "Köttkvarnen" och blev två år senare utsläppt i Sverige av Svea Film. Svea Film köpte rätten att spela in den på nytt i Sverige. Ohberg fungerade som produktionsledare och spelade huvudrollen, medan Ted Berthels, som vid denna tid var lierad med Svea Film, utarbetade det svenska manuskriptet, efterhand med hjälp av Alf Sjöberg och den danske författaren Christen Jul (1887--1955). Slutligen beslöts att Alf Sjöberg skulle regissera med 'tekniskt' bistånd av Thor Brooks, som dels hade erfarenheter från filmarbete i Hollywood, dels också var lierad med Svea Film, för vilket bolag han tidigare regisserat Min svärmor -- dansösen (1936/17).

Med livet som insats spelades in september-oktober 1939 och exteriörerna togs i gamla delen av Riga endast någon månad innan andra världskriget bröt ut.

När filmen släpptes ut i Danmark angavs dansken Christen Jul som ende manuskriptförfattare. Filmen, som i Norge under titeln Med livet som innsats blivit godkänd (barnförbjuden) av den norska censuren den 8 februari 1940 och börjat visas samma månad, blev efter den 9 april 1940 "på grund av den inntrådte situasjon" (citat från Norsk Filmblad, juni 1940, s 11) förbjuden och nådde fortsatt offentlig visning först i maj 1945. I Danmark hade filmen premiär i mars 1940 under titeln Livet som Indsats och fortsatte att visas även efter den 9 april 1940.

Musiken till Med livet som insats har blivit föremål för utförliga analyser i bl a två seminarieuppsatser vid Stockholms universitet. Lars Sillén: Tre filmer med musik av Moses Pergament. Med utförliga utdrag ur musiken till Med livet som insats, Flickan och djävulen och Barabbas. Musikvetenskap vt 1972.

Lars Sillén: Ton och bild -- en filmkomponists dilemma. Filmvetenskap vt 1972.

Runar Schildts (1888--1925) berättelse "Köttkvarnen" ingår i novellsamlingen "Hemkomsten", utgiven 1919. I novellen är handlingen förlagd till inbördeskrigets Finland.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se