All jordens fröjd (1953)

Media (1 st)

Originaltitel	All jordens fröjd
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Rolf Husberg
Manus	Rolf Husberg
Förlaga	All jordens fröjd (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Sandrew-Produktion
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1953-09-21

Medverkande

Ulla Jacobsson
Lisbet Enarsdotter på Tolfmansgården

Birger Malmsten
Mats Eliasson på Germundsgården

Kenne Fant
Erik (Jerker) Ersson från Milsjön

Solveig Hedengran
Ester, Lisbets mor

Lars Elldin
Jerker (Erik) Enarsson, Lisbets bror

Carl Ström
farfar på Tolfmansgården

Visa fler

Handling

Sceneriet är 1850-talets Hälsingland. På Tolfmansgården bor den unga Lisbet tillsammans med sin mor, den äldre brodern Jerker, farföräldrarna och tjänstefolket. Fadern är död. Det är...

Visa hela handlingen

Press

Recensenterna verkade resignerade inför denna bygdefilm som inte ansågs höja sig över genrens schabloner och dessutom saknade dramatisk kraft. Kaj Axelsson i AT frambar ett tack till...

Visa all press

Sceneriet är 1850-talets Hälsingland. På Tolfmansgården bor den unga Lisbet tillsammans med sin mor, den äldre brodern Jerker, farföräldrarna och tjänstefolket. Fadern är död. Det är försommar, och Jerker, som motvilligt övertagit ansvaret för gården, ägnar den mörkare delen av dygnet åt "nattfrierier", d v s mer eller mindre oskyldiga sängbesök hos traktens giftasvuxna flickor.

En dag kommer nybyggarsonen Erik från Milsjön körande förbi på väg till skräddaren. Lisbet bjuder honom att stanna över. När ungdomarna samlas till Trefaldighetsfest träffas de åter och offrar i den heliga källan. Lisbet fäster sig allt mer vid den blyge och tafatte Erik. Jerker kan inte undgå att märka hur de håller ihop och varnar sin syster för att ge sig i lag med vad han kallar en fattig kolare.

När tiden kommer att föra boskapen på sommarbete till fäbodarna får Lisbet inte följa med; man fruktar att männen skall supa och bli våldsamma. Men hon vet att Erik finns där. För att få träffa honom tar hon en gårdshäst och rider genom skogen. På ett hygge stöter hon ihop med Germundsgårdens arvtagare Mats Eliasson. Han hjälper henne till rätta och visar henne vägen. Vid mötet med Erik talar hon om att hon älskar honom. Han känner sig ovärdig och vill inte riktigt tro henne. De träffas igen på ett bröllop och lottas att sova tillsammans "på duls" under natten. I gryningen utsätts Erik för ett förödmjukande skämt: man häller sotvatten över honom.

Farfar skall besöka en klok gumma i Milskogen. Lisbet ber att få följa med, förebärande visit på Germundsgården. I själva verket är det Erik som lockar, och ute i skogen lurar hon ekipaget mot Milsjön. Nu får hon tillfälle att inspektera Eriks hem och finner sig väl till rätta, trots att hon oförberedd får reda på familjens hemlighet: Eriks yngre bror Anders är menlös. För hans skull sörjde modern ihjäl sig. Innan hon lämnar Milsjön har hon friat till Erik.

Familjen ser inte Lisbets val med blida ögon, men hon framhärdar i sitt beslut att förena sig med den hon älskar. Då låter Jerker meddela att han själv tänker gifta sig med länsmans dotter Karin och överta dennes gästgiveri. För att inte Tolfmansgården skall gå släkten ur händerna har han lovat bort Lisbet till Mats Eliasson, som i gengäld skall lösa ut Jerker ur boet med sitt kommande farsarv.

Lisbet är förtvivlad. Under ett svårt oväder dör Mats' far, och den gamle Germundsfar kommer till Tolfmans och friar för den nye gårdsherrns räkning. Inför hotet att Tolfmansgården måste säljas på auktion och de gamla sättas på undantag böjer sig Lisbet och accepterar överenskommelsen. Ett stort bröllop ordnas. Ännu vid altaret är hon nära att ändra sig; hon tycker att hon förrått Erik.

Vardagen börjar. Mats sköter gården väl och är varsam med henne. Själv har hon som husfru nya sysslor. Följande vår väntar hon barn. En dag tar sig åldermannens efterblivne dräng Mickel in på gården. I sin jakt på brännvin överfaller han och misshandlar Lisbet. Mats tillkallas och driver efter en kort strid honom på flykten. Chockad föder Lisbet barnet för tidigt.

Senare kommer åldermannen, som enligt byskvallret är far till "Tok-Mickel", på besök. Hätsk mot Tolfmansbonden för dennes lycka och för den något hårdhänta behandlingen av Mickel låter åldermannen under samtalets gång undslippa sig en antydan om att Lisbets barn kanske är en oäkting, tillkommen vid ett nattfrieri före bröllopet, som han råkat bevittna. Vad han syftar på är Eriks sista besök. Trots Lisbets försäkringar att ingen annan än Mats är far till barnet, har dennes misstankar väckts, förstärkta av Lisbets avvisande hållning före äktenskapet. Atmosfären i hemmet är förgiftad, och det blir bråk mellan makarna. Mats super sig full och tar sin hustru med våld. Grubblande ger han sig sedan av till fäboden medförande bössan.

Lisbet rider efter, djupt oroad. Med uppbjudande av all sin styrka och ömhet lyckas hon övertyga sin make om att det är honom hon bryr sig om och vill ha. Hon bekänner att hon ljugit om Eriks nattfrieri, men bara av rädsla för att mista Mats. Äntligen lättar hans sinne och de två försonas. På återvägen ser de hemmet från en sluttning. "All jordens fröjd", utbrister Lisbet. Mats har inte hört ordentligt. "Det var bara en gammal psalm", förklarar hustrun.

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna verkade resignerade inför denna bygdefilm som inte ansågs höja sig över genrens schabloner och dessutom saknade dramatisk kraft. Kaj Axelsson i AT frambar ett tack till "Nordiska Museet, Skansen och diverse folkdansgillen för en väl genomförd dräktparad'; Staffan Tjerneld (Expr) vägrade förstår hur någon samtida svensk kunde ha nöje "av denna sista, sura, avslagna slurk ur den gamla hembygdsstånkan". Ljuspunkter fann kritiken i Hilding Bladhs foto och Ulla Jacobssons spel, och en positiv kulturpolitisk aspekt framlades i Ny Dag: "Sedd som motvikt till allsköns dravel från Amerika som rullas upp på biografdukarna är det vilsamt med filmens scener när den skildrar landsbygdsfolket på slåttervallarna, fäbodvallarna och de när man ser ungdomarna svänga omkring i polka och hambo på bröllop och skördefester."

Om Ulla Jacobsson skrev Jerome i DN: "Man var spänd på hur Ulla Jacobsson skulle klara sin nya filmroll, succèsen i Hon dansade borde vara en farligt tung börda. Men det gick bra, förbluffande bra, t o m. Den unga aktrisen visar här att hon uppenbarligen är en kraft att räkna med i celluloiden. Hennes späda axlar förmår gott bära upp en verklig karaktärsskildring där fasthet och envishet och en mjukt spelande ömhet och värme är de bärande ingredienserna. Det brinner en liten eld i den här lilla Lisbets hjärta och ögon, den gör att hon växer i samma mån som rollen ger henne tillfälle att växa."

Birger Malmsten fick även beröm av några kritiker för sin kamp med rollen, och Robin Hood (StT) utpekade som "det näst bästa" i filmen vissa birollsprestationer av Torsten Lilliecrona, Solveig Hedengran, Carl Ström och Edla Rothgardt. Det bästa var Hilding Bladhs landskap, gårdar och boskapsbilder. För övrigt tyckte kritikern att det skulle vara roligt att få se "en riktig bondefilm" någon gång ("bondefilmen är Sveriges wild west") och inte "en bondetillvaro så romatiserad, uppsnyggad och psykologiskt modärniserad och intellektualiserad, att man inte tror ett ord eller en bild".

Sin trötthet inför fenomenet svensk bygdefilm uttryckte Jurgen Schildt (MT) i följande ordalag: "All jordens fröjd är en film, som visserligen inte innehåller all jordens sorgeämnen, men många nog. Troget lunkar den vidare i den svenska bonde- och bygdemelodramens uttrampade fotspår, där schablonerna år efter år tycks inställa sig med samma sömngångaraktiga precision: en mossbelupen gammelfar med snusbuss under överläppen, en konkursfärdig storbonde som för att rädda gården gifter bort sin tredskande dotter med någon välbärgad giljare, en förälskad flicka i bygdedräkt (gärna med namnet Kari eller Annika), en lika förälskad pojke i vadmalsskjorta (gärna med namnet Mats eller Jerker) -- och naturligtvis brännvin, slagsmål, lönskalägen och några hundra meter svensk natur på burk." Schildt slutade med att fråga om landsbygdspubliken, för vilken filmer av denna typ uppenbarligen var "hopsnickrade", verkligen höll till godo "med dessa lösskägg, dessa halvkarikatyrer och denna allmänna monotoni".

Kommentar Svensk filmografi

Den väldiga publikframgång filmatiseringen (1946/31) av Margit Söderholms (f 1905) prisbelönta roman "Driver dagg, faller regn" (1943) uppnådde, gjorde det så gott som ofrånkomligt att låta inspela denna berättelses direkta fortsättning, "All jordens fröjd", utgiven på Wahlström & Widstrand i Stockholm 1948. Denna gång hade Sandrews de rätta kontrakten; Svensk Filmindustris ledning hade inte önskat försäkra sig om inspelningsrätten, och Nordisk Tonefilm hade inte lyckats förmå Ulla Jacobsson att sluta ett flerårigt avtal.

Romanens titel hämtades från psalmen 296:5 med lydelsen: "All jordens fröjd så snart försvinner./All ära, vällust, rikedom,/Om ock jag dem med möda vinner,/Så lämna de dock själen tom./Min Gud, jag finner dock i dig/Den skatt, som evigt hugnar mig."

Temat den jordiska glädjens och rikedomens fåfänglighet vägde dock ej tungt i romanen eller filmen, där rikedomen i längden tycks vara den mest hållbara förutsättningen för glädje. Rolf Husbergs scenariobearbetning innebar i huvudsak att romanens omfattande referenser till "Driver dagg, faller regn" skars ned, och handlingen sköts fram från 1820-talet till mitten av seklet. I en särskild prolog förklaras innebörden av gamla seder och bruk, som levt sig kvar i bondesamhället, t ex "nattfrieri" och "duls".

Inspelningen startade under första hälften av juni 1952 och avslutades i början av december. Exteriörer togs bl a i Järvsötrakten på platser som inspirerat Margit Söderholm, däribland den kringbyggda Karlsgården i Lörstrand. Detta minnesmärke över svensk bondekultur uppges ha utnyttjats av Gustaf Molander redan i Bodakungen (1920/14). Tids- och bygdetrogna dräkter lånades ut av Nordiska Museet och Skansen, dessutom ställde ett hundratal statister upp med egna sockendräkter.

Särskilt intresse ägnade pressen den vackra brudkrona, som Delsbo kyrka ställt till förfogande och som lätt skadades under inspelningen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se