Lis Nilheim

Svensk skådespelare. Född Karen Lis Nilheim i Maria Magdalena församling, Stockholm.

Hon växte upp på Söder som dotter till kapellmästaren Karl Nilheim, "Kalle Nilo". Hon började i femtonårsåldern att sjunga i hans orkester och samtidigt spelade hon teater. Hon slutade efter andra ring i gymnasiet och började i stället vid Calle Flygares teaterskola. Hon kom att spela revy och var säsongen 1962-63 vid Folkan och 1964 och 1965 vid Riksteatern samt gjorde ett mellanspel 1965 vid Wasa Teater i Finland.

Tillbaka i Sverige slog hon igenom i de s.k. Plakatrevyerna 1965-1966 innan hon 1967-1969 kom till Helsingborgs stadsteater. Då började hon att få en del TV-roller och det väckte stor uppmärksamhet när hon uppträdde i ett par korta nakenscener i två TV-filmer, Något att tala om i framtiden (1968) och Harold Pinters Källarvåningen (1969). 1970 återvände hon till Stockholm och stadsteatern där hon förblivit sedan dess. Om de första rollerna skulle ha bibringat någon föreställningen om ett visst mått av lättsinne så har hon i senare roller gång på gång desto mer framtonat som en moderligt trygg och robust karaktär som står med båda fötterna på jorden.

1975 gjorde hon en av sina främsta filmroller i Maria, berättelsen om en ensamstående mor som tar sig an en frigiven straffånge. Vidare roller med samma framtoning är t.ex. det trygga hembiträdet i Madicken-filmerna (1979) och som ensamstående mor i TV-filmen Pilsner & piroger (1982). Hon har erhållit Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium 1975 och samma år en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll i Maria. Hon är sambo med skåespelaren och regissören Lars Göran Carlson.

P O Qvist (2004)