Öyvind Fahlström

Svensk konstnär, författare och filmare. Född Öyvind Axel Christian Fahlström i São Paulo, Brasilien. Död i Stockholm.

-

Öyvind Fahlström var den mest framstående och internationellt mest framgångsrika utövaren inom svensk experimentell konst under 1900-talet. Han var konstnär, poet, författare, dramatiker, kompositör och under några år på 1960-talet även filmare.

Fahlström växte upp i Brasilien med norsk pappa och svensk mamma. 1939 besökte han som tioåring Sverige för att tillbringa sommaren hos släktingar. Det var tänkt att föräldrarna skulle ansluta men krigsutbrottet kom i vägen. Först åtta år senare kunde familjen återförenas i Stockholm. Fahlström blev därefter svensk medborgare och började 1949 studera konsthistoria och arkeologi vid Stockholms Universitet. Vid samma period skrev han också sitt första bevarade filmmanus, "Det här är ingen dröm", vilket han med påskriften "Antonin Artaud in memoriam" tillägnade den då nyligen avlidna franska teatermannen.

Det tidiga intresset för filmmediet kan förvåna när man ska sammanfatta Fahlströms konstnärskap eller försöka klassificera honom utifrån hans många olika uttryck och medieval. Det som framför allt gjorde honom till ett känt namn utomlands var hans delaktighet i den amerikanska popkonstscenen och samarbeten med personer som Robert Rauschenberg, Claes Oldenburg och John Cage. Den uppmärksammade installationen "Dr. Schweitzer's Last Mission 1964-1966" vid Venedigbiennalen 1966 bidrog också till hans internationella status, och han var vid olika tider baserad i New York, Rom och Paris. Hans stora betydelse inom den avantgardistiska poesin råder det också numera enighet om trots att nästan allt han skrev refuserades. Speciellt brukar betydelsen av hans manifest för konkret poesi, "Hätila ragulpr på fåtskliaben", från 1953 lyftas fram och det nämns ofta som ett föregångsverk för genren.

Fahlström hade alltså ett långt förhållande till filmen och "Det här är ingen dröm" följdes av flera likaledes orealiserade utkast och manus för både film och TV. Han deltog dessutom tidigt i debatter kring experimentfilmens möjligheter, skrev även artiklar i Expressen om filmpersonligheter som Bergman, Sucksdorff och Dreyer samt intervjuade Fellini och Truffaut. Fahlströms eget filmande är begränsat till åren 1966-1969 och sammanfaller med framväxten av ett uttalat maktkritiskt förhållningssätt, där han i sin konst skulle komma att behandla teman som världsbanken, CIA, Vietnamkriget, etc.

Hans första kortfilm Mao-Hope March (1966) är en knappt 5 minuter lång film som ingick i performanceföreställningen "Kisses Sweeter Than Wine" men som senare också kom att visas och distribueras som ett självständigt verk. 1968 gjorde han de två dokumentärerna East Village och Revolution Now, båda filmade i New York där den första i huvudsak rör sig kring konstnärslivet på Manhattan och den senare skildrar olika oppositionella grupper i New York men avslutas med bilder från polisens våldsamma ingripande mot yippie-rörelsens demonstrationer vid demokraternas konvent i Chicago samma år. Kortfilmen U-barn, också den från 1968, är kanske den av Fahlströms filmer som tydligast relaterar till hans övriga konstproduktion med sin collageliknande blandning av cinéma vérité, reklamfilm, gatuteater och drogrelaterade monologer. Den är i vissa avseenden också ett förarbete till Fahlströms enda långfilm, den vid premiären hårt kritiserade - för att inte säga sågade - Du gamla, du fria som filmades 1969 men inte fick premiär förrän drygt två år senare. Fahlström själv närvarade inte vid premiären utan meddelade från New York "Vad mig anbelangar är det nu en historisk film. Den återspeglar den livliga och förvirrade situationen inom vänstern efter revoltåret 1968". Filmen har med tiden delvis omvärderats och måste om inte annat ses som ett ovärderligt tidsdokument.

Under 1970-talet fortsatte Fahlström att variera sina konstnärliga metoder men kom - efter att Du gamla, du fria färdigställts - inte att ägna sig åt något mer filmarbete. Hans konst hade den här perioden oftast dagspolitiska teman som militärkuppen i Chile och IB-affären, men med nyligen bortgångne vännen och författaren Saul Gottlieb som utgångspunkt gjorde han 1972 för SR även radioverket "Cellen", som bygger på intervjuer med cancerpatienter som berättar om sina liv. 48 år gammal insjuknade Fahlström själv i cancer och avled i Stockholm 1976.

Krister Collin (2012)