Börje Larsson

Media (1)

Svensk regissör (filmer 1940-1965), manuskriptförfattare (filmer 1933-1962), sångtextförfattare, skådespelare (filmroller 1973). Född Börje Hjalmar Larsson i Stora Malm.

-

Börje Larsson var bara 23 år när han skrev sitt första filmmanus 1933. Under större delen av karriären var han flitig manusförfattare, även till filmer han inte själv regisserade. Under 1940- och 1950-talen var har flitigt i elden som regissör, främst av lättare förväxlingskomedier, som ibland drog åt rena crazyhållet, och fick i allmänhet ganska god kritik. I en rad filmer hade han tillgång till rutinerade komediaktörer som Max Hansen och Annalisa Ericson, men även den mångsidige Elof Ahrle dök upp då och då. Alice Babs var leading lady som skönsjungande 17-åring i En trallande jänta (1942). Överhuvudtaget var det mycket sång och musik i dessa fjäderlätta komedier, utan större ambitioner än att underhålla.

Några filmer sticker ut och avviker från normen i Börje Larssons stora produktion. Narkos (1944) innehöll det vanliga triangeldramatemat, men här mera på allvar. En professor som forskar om sprängämnen skadas i en tågolycka och får en ryggmärgsfraktur som omöjliggör allt fortsatt sexliv. I slutet dör han under ett sprängexperiment, men hinner be vännen Jan ta hand om hans hustru Kristina; de har tidigare förklarat sig vara kära i varandra. Detta första dödsfall i en Börje Larsson-film känns närmast som ett självmord.

De filmer han gjorde under 50-talet har oftast ett tyngre anslag. Det gäller i och för sig inte Oppåt med Gröna Hissen (1952); det var hans andra version av den ofta spelade amerikanska pjäsen från 1910-talet (den första gjorde han 1944, med bibehållen originaltitel). Den senare versionen har om möjligt ännu helgalnare förvecklingar. Taxi 13 (1954) är däremot en mycket ovanlig Börje Larsson-film, vad som närmast kan kallas en socialrealistisk skildring av en taxichaufförs upplevelser i Stockholm, inklusive mordet på en kollega.

Även i Danssalongen (1955) begås ett mord, det är när en tidigare fängelsekund dyker upp och av svartsjuka skjuter sin f.d. fästmö, likaså i Sista natten (1957). Den utspelar sig under Marstrandsregattan, där en förrymd mentalpatient stryper en kvinna.

Börje Larsson kom tillbaka som komediregissör med Som man bäddar… (1957), som fick bra kritik. Sedan vidtog en konstnärlig utförsbacke, med tre Åsa-Nissefilmer och en halvljummen uppvärmning av den gamla Sten Stensson-gestalten. Börje Larssons sista film Salta gubbar och sextanter (1965), senare omdöpt till Hej du glada sommar - en oengagerad komedi i västkust- och nattklubbsmiljö - kom aldrig närmare Stockholm än till Norrtälje.

I sina bästa stunder var Börje Larsson en mer än habil komediregissör, med fin känsla för intrigbyggande och komiska situationer. Några av hans 1940-talskomedier tål fortfarande att ses om, inte minst tack vare ett begåvat skådespeleri.

Gunder Andersson (2011)