Jan-Olof Strandberg

Media (1)

Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1947) och teaterchef. Född Gabriel Johan-Olof Strandberg i Adolf Fredriks församling, Stockholm. Gift med skådespelaren Anita Blom. Far till skådespelaren och regissören Mikael Strandberg.

-

Under tiden vid Södra Latins gymnasium uppträdde Jan-Olof Strandberg med lyrikrecitation, vilket ledde att han började spela teater vid skolan. Han studerade sedan 1945-1946 först vid Axel Witzanskys teaterskola och sedan hos Gösta Terserus 1947 innan han utbildades 1948-1951 vid Dramatens elevskola efter ett par misslyckade försök att bli antagen. Därefter var han först vid Uppsala stadsteater och sedan 1955-1964 vid Göteborgs stadsteater. Från 1964 till 1996 var han vid Dramaten och fungerade 1975-1981 som dess chef.

Under Uppsalatiden blev han bl.a. uppmärksammad 1954 genom sin roll i Samuel Becketts "Vi väntar på Godot" (som den då hette), en pjäs han efter det gjorde i flera andra sammanhang med Ernst-Hugo Järegård som motspelare. Samma konstellation gjorde också 1960 en uppskattad insats i pjäsen "Vintergatan" i Göteborg (TV-version 1962). Inte mindre känd men då ganska nedgjord var även deras gemensamma insats i filmen Raggargänget (1962) som med tiden blivit en s.k. kalkonklassiker. I övrigt var mycket av hans verksamhet utanför teatern förlagd till TV med betydande roller som Den nakne mannen och mannen i frack (1967), häradshövdingen i Markurells i Wadköping (1968), Struwe i Röda rummet (1970) samt I väntan på Godot (1971). Han var också pregnant som överste i den långa serien Goda grannar (1987).

Under hela sin sin karriär hyllades han som en mångsidig karaktärsskådespelare och en effektiv sådan. Under åren 1966-1973 var han ordförande i Teaterförbundet. Han erhöll också en mångfald utmärkelser som Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium 1962, Dramatens O'Neill-stipendium 1969, Svenska Dagbladets Thaliapris 1969, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1973, Svenska Akademiens teaterpris 1974, Teaterförbundets guldmedalj 1979 samt den kungliga medaljen Litteris et artibus 1980. 1992 var han föremål för ett TV-porträtt Fördel Strandberg.

P O Qvist (2004), redigerad 2020