Dynamit (1947)

Media (39 st)

Originaltitel	Dynamit
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Åke Ohberg
Producent	Åke Ohberg
Manus	Harald Beijer
Förlaga	Dynamit (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svea Film Ohberg Produktion
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1947-02-07

Medverkande

Birgit Tengroth
Gudrun Brogren

Åke Ohberg
Sixten Krogh, läroverkslärare

Bengt Ekerot
Allan Axelson

Marianne Löfgren
Ottilia Axelson, Allans mor

Carl Ström
skomakare Axelson, Allans styvfar

Nils Hallberg
Oskar Axelson, skomakare Axelsons son

Visa fler

Handling

Sixten Krogh återvänder efter många år till sin födelsestad Broköping för att börja en tjänst som lärare. På en fest träffar han Gudrun. De har trevligt tillsammans och gör...

Visa hela handlingen

Press

AT (Stig Almqvist): "Så länge vår stad paralyserades av lördagsdynamitarden, förbjöd Statens biografbyrå visningen av denna film, som bygger på en roman av Beijer från 38 och spelades...

Visa all press

Sixten Krogh återvänder efter många år till sin födelsestad Broköping för att börja en tjänst som lärare. På en fest träffar han Gudrun. De har trevligt tillsammans och gör sällskap hem. På vägen blir de vittnen till ett inbrott -- utan att riktigt förstå vad de sett; det går upp för dem först senare.

Inbrottet har begåtts av Allan Axelsson, en ung man med problem.

Allan lyckas skaffa sig en uppsättning sprängämnen och inleder en serie attentat, som snart väcker uppmärksamhet och sprider växande skräck i staden.

Allan har gömt sina sprängämnen på en vind, där de upptäcks av fru Plym, som dock väljer att behålla sina misstankar om Allan och dynamitgömman för sig själv. Hon är rädd för både Allan och hans styvfar, en alkoholiserad skomakare vars dåliga ölsinne framför allt går ut över hustrun Ottilia.

När Axels styvbror Oskar hamnar i buren för en förseelse i det militära, beslutar Allan utkräva hämnd på regementets överste. Han kastar in en dynamitpatron i överstens lägenhet -- men ångrar sig i nästa ögonblick.

Allan lovar sig själv att bli en bättre människa. Dagen därpå söker han jobb hos en specerihandlare och får också platsen. På kvällen skriver han in sig i aftonskolan och kastar sig genast in i intensiva studier. Sixten, som blir hans lärare, är imponerad.

Efter attentatet mot översten har stadens tidning utfäst en belöning för gärningsmannens gripande. Detta får fru Plym att handla. Hon går upp på vinden igen, där hon dock finner gömstället tomt. Men historien om dynamitgömman och Allan kommer ut på stan som skvaller, och till sist ingriper polisen. Allan kallas till förhör.

Sixten engagerar sig hårt i Allans öde. Gudrun, som nu har förlovat sig med Sixten, försöker få honom på andra tankar. Stans medborgare kräver straff för brott. Han måste finna sig i att Allan blir dömd.

Men Sixten vill inte lyssna. Allan behöver hjälp just nu. Annars är han för evigt utstött ur samhället.

Nu blir Allan inte dömd. Han nekar konsekvent och kan inte bindas vid brotten. Men tiden som anhållen har gjort honom hatisk. I Broköping kan han inte tänka sig att stanna. Så fort han gett igen lite grand, ska han resa i väg.

Allan ger igen genom ett inbrott i speceriaffären, där han jobbat. Och det gör han tillsammans med en grupp andra ungdomar, bl a stadsfiskalens son. I affären sker en ren vandalisering. När Allan beskådar förödelsen, konstaterar han att nu är de alla lika skyldiga. Sedan försvinner han därifrån ensam.

Allan har bestämt sig för att bryta sig in i en herrekipering för att få med sig nya kläder på resan, när Sixten hittar honom. Han försöker tala förstånd med pojken och övertygar honom om att ett hederligt liv är den enda chansen i fortsättningen.

Allan får en liten reskassa av Sixten. Sedan ger han sig ut i livet.

Gudrun, som tagit konsekvenserna av oenigheten med Sixten och lämnat honom, återvänder nu till honom. Hon älskar honom. Och hon har insett att hon också älskar hans förståelse för andra människor. (Bearbetning av reklammaterial.)

Pressreaktion Svensk filmografi

AT (Stig Almqvist): "Så länge vår stad paralyserades av lördagsdynamitarden, förbjöd Statens biografbyrå visningen av denna film, som bygger på en roman av Beijer från 38 och spelades in i somras, utan att någon anade hur märkvärdigt aktuell den skulle bli.

Censurens åtgärd kan diskuteras. Kanske hade tvärtom Dynamit gjort nytta under senhöstveckornas psykos?

Stark nog i sig själv, får ännu i dag Dynamit en fullkomligt chockerande slagkraft genom sin i många stycken spöklika kongruens med kända och upprörande fakta. Men den står, som film, helt på egna fötter.

Med tung och obönhörlig realism tecknas i upptakten det mest förfärande hem och den asocialaste familj som någonsin förekommit i svensk film, åtminstone efter Körkarlen. Dessa människor kunde bott vid Tobaksvägen -- om de blott ägt skymten av en försonande humor. De framställs med skrämmande sanning av Marianne Löfgren, Carl Ström, Bengt Ekerot och Nils Hallberg. Alla är utomordentliga."

MT (Helge Åkerhielm): "Filmversionen av Harald Beijers roman 'Dynamit' hade inte behövt den tillfälliga aktualitet som omständigheterna har gett den för att gripa och intressera. Den kan inte heller restlöst inordnas i den långa rad av filmer som har tillverkats kring frågan om den asociala ungdomen och dess återanpassning i samhällslivet. Den är mycket djupare och rikare i anläggningen, dess problematik -- den levande individen contra det opersonliga samhällsmaskineriet vars kvarnar inte kan stoppas när de väl har satts i gång, omöjligheten att fälla moraliska domslut efter snäva och på förhand framställda normer, plikten att aldrig uppge kampen för en människosjäls räddning -- har giltighet oberoende av tidpunkt och samhällsförhållanden. Dynamit är ett av de glädjande tecknen på vaknande ambition och konstnärligt allvar inom svensk film om den också inte har samma formella radikalism som Det regnar på vår kärlek eller Medan porten var stängd. (-)

Det kan ju hända att Dynamit inte uppfyller alla förväntningar. Men det är en film med mening och patos som lyckligt förenas med en mindre vanlig nervspänning och dramatisk styrka."

Expr (Anders Helén): "Dynamit är en genomarbetad film, dess budskap slår åskådaren med svidande piskrapp, dess sanna realism manar till eftertanke och dess starka patos får gensvar. Filmen är starkt polemisk, utan att därför gå miste om den konstnärliga halten, vilken i det här sammanhanget dock är av mindre betydelse. Det finns inte mycket av konstruktion hos människor och händelser, ett stycke verklighet som slitits loss ur sitt sammanhang för att påminna om att 'ännu är det mycket som återstår'.

Men så bygger också filmen på ett fullödigt manus och logisk handling och riktiga repliker. Hade Beijers historia filmats tidigare är det mycket möjligt att man med något av hr Besserwisser i tonen skulle förklarat att filmen var full av överdrifter, att ungdom med sådana problem finns inte osv., men i stället finner man att mot bakgrunden av 'sabotörligans' härjningar är filmen ytterst måttlig -- men problemen är likartade, ungdomens svårighet att länkas in i samhället efter kontakten med rättvisan, upproret mot allt 'djävligt' i livet etc.

Skådespelarprestationerna är också goda över lag, med Bengt Ekeroth, Marianne Löfgren och Carl Ström på toppen. Bengt Ekeroth gör den väsentliga rollen: den unge grabben, som sätter det lilla samhället i skräck med sina dynamitsprängningar. Ekeroth framstår helt enkelt som denna grabb, alltifrån glöden i de trotsiga ögonen till den lite blyga pojkbockningen för 'magistern'. En styv prestation!"

Kommentar Svensk filmografi

Harald Beijers (1896--1955) roman "Dynamit" kom ut 1938. Redan 1931 skrev Beijer en novell, som kom att utgöra en förstudie till romanen.

Dynamit spelades in i juni och juli 1946.

Dynamit inlämnades till Statens Biografbyrå för censurering redan i november 1946, men godkändes efter 85 meters klipp först 6.2.1947. Anledningen till dröjsmålet var enligt uppgift filmens direkta paralleller till aktuell verklighet, dvs till den s k lördagssabotörens härjningar i Stockholm vid denna tidpunkt.

I samband med filmens censurering uppgavs Ohbergfilm som filmens producent. Något sådant bolag har dock inte kunnat beläggas.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se