Kvinnorna på taket (1989)

Media (1 st)

Originaltitel	Kvinnorna på taket
Svensk premiärtitel	Kvinnorna på taket
Distributionstitel	Frauen auf dem Dach (Tyskland) Mujeres en el tejado (Spanien) Pigerne på taget (Danmark) Kvinnene på taket (Norge) The Women on the Roof (Storbritannien)

Regi	Carl-Gustaf Nykvist
Manus	Carl-Gustaf Nykvist Lasse Summanen
Producent	Katinka Faragó
Produktionsledare	Henrik von Sydow
Foto	Ulf Brantås Jörgen Persson
Musik	Håkan Möller
Scenograf	Birgitta Brensén
Ljudtekniker	Owe Svensson Lars Rechlin
Regiassistent	Henrik von Sydow Bengt Widell
Scripta	Kerstin Sundberg Anja Hede
Verkställande producent	Waldemar Bergendahl
Inspelningsledare	Göran Lindberg
Stillbildsfoto	Eric Börjeson (som Eric Börjesson)
Fotoassistent	Eric Börjeson (som Eric Börjesson)
Elektriker	Ted Lindahl
Passare	Bengt Widell
Ljussättare	Björn Strandell
Snickare	Martti Malkamaa
Rekvisita	Per Cederlund
Attributör	Rickard Molin
Kläder	Lasse Summanen
Mixning	Owe Svensson
Arrangör	Håkan Möller

Amanda Ooms	Linnea
Helena Bergström	Anna
Stellan Skarsgård	Willy
Percy Brandt	Fischer
Lars Ori Bäckström	Holger
Katarina Olsson	Gerda
Leif Andrée	Oskar
Stig Ossian Ericson	pastor
Ulla Sallert	sällskapsdam
Marie Leffler (som Marie Dahlgren)	Anna, 12 år
Annmari Kastrup	teaterfolk
Karl Nykvist	teaterfolk
Lena Nyberg	teaterfolk
Efva Lilja	teaterfolk
Björn Schüldt	teaterfolk
Bernt Östman	tidningsförsäljare
Crister Sköld	fotokund
Astrid Ott	fotokund
Aaron Girard	bankir
Rakel Vinka	hustrun
Urban Yman	krogmusikant
Kjell Westling	krogmusikant
Annika Fehling	krogpiga
Martina Stöhr	dam med hund

Produktionsbolag	AB Filmhuset KB		(för)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	AB Svensk Filmindustri
	Sveriges Television AB Kanal 1
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	AB Svensk Filmindustri	1989
Laboratorium	AB Film-Labor

Det är sommaren 1914. Över en bakgård kommer Linnea med en resväska i handen. Hon flyttar in i ett litet, smutsigt rum. Där innanför finns ett tomt rum - en ateljé, som har stått tom i åratal.

Linneas arbetsplats är Fischers fotoaffär. Till arbetsuppgifterna hör att skölja glasplåtar. Fischer upplyser att hennes tider är desamma som på fabriken. Fabriksvisslan avgör när hon ska börja och sluta och ta rast.

På söndagen gör Linnea och väninnan Gerda en utflykt med två yngre män, Holger och Oskar. Männen pratar om kriget som närmar sig.

Holger söker upp Linnea i fotoaffären och bjuder ut henne nästkommande lördag när militärmusiken ska spela i brunnsparken.

När Linnea kommer hem har Anna flyttat in i ateljén. Hon ber Linnea hjälpa henne bära en soffa. Anna röker och bjuder på ett glas starkt, från kontinenten.

Anna berättar att hennes morbror var fotograf och kunglig hovleverantör och att hon rest omkring med honom i Österrike. I arbetet hos Fischer stöter Linnea på fotografnamnet Halling som Fischer omnämner med största respekt.

I ateljén börjar Anna fotografera Linnea. I brunnsparken väntar Holger med blommor i handen. Kyrkklockan slår och Linnea rusar iväg. När hon kommer till parken är han borta. Mässingsorkestern håller på att packa ihop.

På natten sover Linnea oroligt. Hon hör röster och vaknar. Det lyser inne i ateljén. Hon tjuvtittar genom ett fönster och ser Anna fotografera en grupp halvnakna människor.

Sedan visar Anna Linnea en bildserie om prinsessan Sekoria och den förskräcklige konung Harkan. Linnea blir chockerad inför nakenbilderna på prinsessan Sekoria.

När Anna vill fotografera Linnea naken, vägrar hon först. "Ta lite vin så går det lättare", säger Anna.

Linnea har börjat stjäla glasplåtar i fotoaffären. En dag när Fischer hastigt kommer in i lokalen, stoppar hon en packe plåtar under armen. Stående på en stege försöker hon flytta en låda med en hand men tappar balansen. Hon tappar lådan och glasplåtarna som går sönder. Hon lovar att betala tillbaka alltihop. Fischer förstår att hon stjäl, vilket är det som gör honom mest förstämd.

Linnea poserar naken som prinsessan Sekoria och Anna lär henne fotografera, framkalla och retuschera. De sover i samma säng.

En natt kommer plötsligt en man nedramlande från takfönstret. Det är Willy. Anna välkomnar honom glatt och ömt.

Anna berättar senare att det var Willy som hjälpte henne ut ur Tyskland.

Linnea och Willy poserar mot en stjärnhimmel, Linnea i klänning med toppig huva, Willy i en gammal uniform. Det knackar på dörren och Anna skjutsar in dem i Linneas rum. De tar sig upp på taket och kikar ned genom takfönstret. På ateljégolvet uppförs en erotisk tablå - en naken, utstyrd man och en kvinna som höjer piskan över honom.

En morgon väcker Willy flickorna med smällen från en champagneflaska. Han skålar för Amerika. Han vill att de ska åka dit alla tre. Det är bråttom. Man håller just på att lägga ut minor i havet.

Anna avvisar häftigt tanken. Linnea och hon har saker att göra. Willy försvinner irriterad ut genom takfönstret.

Anna lägger för Linnea fram sin filosofi om kärleken: män ska man inte ha omkring sig för länge, och det gäller att skilja på lust och kärlek och arbete. Hon berättar att hon reste med Halling. Linnéa undrar om de bara arbetade ihop. Nej, svarar Anna.

Just då kommer Willy in genom takfönstret. Han är lite berusad, hänger i knävecken och säger att det är dags att resa. Anna vill inte höra talas om någon resa. Fortfarande hängande i knävecken tappar han ett fodral med pengar, biljetter och ett fotografi av Anna och Halling. Anna undrar förskräckt om Halling är på väg dit. Willy svarar inte. Anna får ett våldsamt raserianfall, kastar sig över Willy och slår honom. Takfönstret går sönder. Willy faller i golvet med huvudet före, blir liggande bland glassplittret, rosslar lite och tystnar. Han är död.

Anna och Linnea börjar packa ihop allting, Halling kan vara där när som helst.

De bestämmer sig för att via takfönstret släpa Willy till fabriksskorstenen. Med hjälp av talja och block lyckas de välta liket över skorstenskanten. Nu är det Linnea som tagit befälet, Anna orkar inte längre.

När de fortsätter att packa frågar Linnea varför Anna måste göra om alltsammans. Hon hade ju redan bilderna. På väggen projicerar Linnea sedan nakenbilder av Anna som liten flicka och tonåring, med alltmer våldspornografiska inslag. Sanningen om Annas relation till Halling berättas nu av henne själv: hur han hämtade henne från ett barnhem, fotograferade henne naken, hur hon tidigt blev hans älskarinna. Att han gjorde abort på henne när hon var 16 varvid hon blev steril. Att det var Willy som hjälpte henne bort från ett liv som mer och mer blivit livegenskap.

De ska ge sig iväg. Linnea ska bara gå ned med lite saker på gården.

Ensam i lägenheten hör Anna mystiska ljud från trappan, hon blir rädd och flyr upp på taket. När hon kryper längs taknocken tappar hon några glasplåtar som kraschar mot gårdsplanen. Hon låter alla andra följa efter, springer vidare längs taket, försvinner in i rök från fabriksskorstenen. När den lättat är hon borta.

Linnea ser genom fönstret en äldre man gå uppför trappan. Hon skyndar upp till sitt rum, tar biljetterna och tittar in i ateljén genom fönstret ovanför dörren. Sedan tar hon packningen och går ut.

Genom fönstret ser vi Halling ställa in kameran och sätta sig i position med fjärrutlösaren bredvid Anna.

Linnea går med stativ och kamerautrustning över gården.

Censurnummer	128499
Datum	1989-06-19
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2444 meter

Bildformat	1.66:1
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2444 meter
Längd i minuter	89 min

Pressreaktion Svensk filmografi

Kvinnorna på taket fick ett något blandat men överlag positivt bemötande av den svenska kritikerkåren, som tyckte att filmen, trots brister på manussidan, var ett lovande förstlingsverk.

Jurgen Schildt, AB: "Det är en rejält oamerikansk film. Dessutom är det en påfallande osvensk film, om vi med svenskheten förknippar det sövande ordet lagom.

I Nykvists pastisch skriver vi 1914. Tösen Linnea kommer till staden som butiksbiträde och flyttar in vägg i vägg med en fotoateljé som har en frivol eller åtminstone dekadent anstrykning och som drivs av den i diverse meningar mera fullvuxna Anna: kvinnan som ruvar på sina hemligheter och sitt excentriska förflutna.

In i tavlan träder den taskspelare som tecknas av Stellan Skarsgård (igen). Inom den mänskliga triangeln följer ett maktspel och mysteriespel som till slut, om jag fattat ritningen rätt, lutar åt ockupationen av den svagaste av de tre. Linnea nämligen: på en gång intrigens drivfjäder och dess fascinerade och viljelösa observatör.

Kvinnorna på taket har fotograferats av Jörgen Persson och Ulf Brantås och är ett stiliserat bildverk; i sina rebusartade innebörder delvis besläktat med Tamara, kortfilmen som Nykvist för åtta år sedan gjorde om den polska konstnärinnan Tamara de Lempickas liv och depraverade turer i 30-talets Paris.

Spelet ligger i nivå med hemligheterna. Hos Skarsgård, den knutne och oförtröttlige. Hos Amanda Ooms, även om hon tills vidare lever, så gott det går, på nymfettsyndromet, de klotrunda och spörjande ögonen som speglar mera oskuld än arsenik. Och framför allt hos Helena Bergström. Hon uppvisar, i trots mot de inhemska tyngdlagarna, ett ansikte som är en äventyrlighet och en replikföring som i ordets effektivaste och mest löftesrika bemärkelse är betydelsebärande.

Men det viktigaste i Nykvists film är ändå själva anslaget, demonin, vistelsen i en terräng minerad av ovissheter."

Hanserik Hjertén, DN: "Nu är det inte den handfasta dramaturgin som Nykvist lägger an på. Hans film är mera ett kammarspel med visuella suggestioner och mystiska förlopp.

Ett spel som rör sig kring idyll och verklighet, oskuld och sexualitet, sagobilder och sanningsbilder, och där det mesta kanske rent av bara är dröm och fantasi.

Nykvist lägger i alla fall ut sådana spår. Den blåaktiga öppningsbilden av husexteriören, det absurda avsnittet med liket och fabriksskorstenen och Willys deklamation av Shakespeares rader om livet som en drömväv är bara några exempel på den overklighetsstämning som filmen tycks vilja förmedla.

Och inget ont i det. Felet är att Nykvist och manuskumpanen Lasse Summanen inte gör den här trion tillräckligt intressant för att vi skall bry oss om ifall den är hopdrömd eller inte.

Det är typiskt att när Helena mot slutet demonstrerar vad hon varit med om så reagerar man med ett slags aha-upplevelse i stället för den medkänsla eller indignation som varit på sin plats.

Det finns en tomhet kring de här personerna som inga suggestioner hjälper upp. Aktörerna gör så gott de kan. Amanda Ooms är ljuvligt beskedlig, Helena Bergström neurotiskt kattlik och Stellan Skarsgård en frisk fläkt i den handlingsmässiga stiltjen.

Men de blir bara figurer i ett beundransvärt färg- och ljusmåleri som är filmens behållning. Här heter fotograferna Ulf Brantås och Jörgen Persson, men naturligtvis svävar Nykvists ande över det hela."

Bernt Eklund, Expr: "Carl Gustaf Nykvist styr med driven disciplin genom sin berättelses labyrint. Varje gång han tycks på väg in i en återvändsgränd visar sig en ny öppning. Varje gång vägen verkar alltför självklar viker den av i en oväntad vinkel. Till och med övertydliga upprepningar och melodramatiska överslag balanserar han med dödsförakt.

Carl Gustaf Nykvist är i begynnelsen fotograf (dessutom son till mästaren Sven). Här samarbetar han med Ulf Brantås och Jörgen Persson i en film, som ogenerat demonstrerar ljussättning och bildkomposition. Hela filmen kan ses som ett stilleben: en strängt stiliserad skönhet, återhållen men aldrig livlös.

I det här detaljarbetet vilar mycket på skådespelarna. Ibland skär ett onaturligt tonfall genom atmosfären och hela konstruktionen vacklar. Men för det mesta står allt säkert och stabilt."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Det är som om Nykvist i de partier som utspelar sig i fotoateljén blir mindre fri: som kände han tvånget att vara trogen det som var hans utgångspunkter. Han arbetar så känsligt med ljus och dagrar och skapar en rytm - ändå finns här scener som bromsar upp. Som känns teatrala. Scenen där Linnea och Anna första gången möts under taket till exempel. Helena Bergström sliter med repliker som är skruvade och har att hantera en rollfigur som helt enkelt inte är riktigt rimlig. Glappen blir oundvikliga. Möjligen skulle en äldre, mer luttrad skådespelerska kunnat nå ett större mått av överensstämmelse, men i grunden tror jag att problemen med denna viktiga roll börjar på manusstadiet: författarna har nöjt sig med vissa schabloner i stället för att forska i detta kvinnoöde.

Amanda Ooms slipper alla konstlade repliker, hon har över huvud taget inte mycket att säga, flickan från landet som förundrad iakttar den halvvärld hon hamnat i. Men säkert vet hon litet mer om livet när hon beslutsamt stegar ut från den kullerstensgård hon i inledningsscenen beträdde i oskuldsfull tillit.

Sedan är det klart att även en aldrig så bildbegåvat berättad debutfilm mår väl av att i rollistan ha en eller annan äldre mästare, som Percy Brandt, här som en något oroande innehavare av fotobutik."

En avvikande röst i presskören var signaturen S E O (Sven E Olsson), Arbetet: "Carl-Gustaf Nykvists första långfilm har ett laddat spel mellan ljus och dunkel, men den är snorkigt hemlighetsfull i övrigt. Vad handlar den om egentligen? Vad har den omständliga världskrigsramen med gestalterna att göra? Vad får vi ut mer än mental rökhosta - av den rykande fabriksskorstenen som likt en refrängbild återkommer i fönstret på vindsateljén? Svaret är entydigt och prompt: Inget! Kvinnorna på taket är lika undvikande som vacker, lika tom som svårmodig - och avgjort mera pretentiös än djup.¿

Också Annika Gustafsson, SDS, hade vissa invändningar: "Utan tvekan befinner vi oss för närvarande i ett skede då sadomasochism kommit på modet. (-) Därför hade det varit intressant om Carl-Gustaf Nykvists opus haft något att tillföra debatten men det har det inte. De djupa upprörande känslor vilka ligger i botten kommer aldrig upp till ytan och ges inte den kraftfulla, visuella gestaltning som kunde ha skapat ett betydligt starkare engagemang."

Kommentar Svensk filmografi

Kvinnorna på taket var regissören Carl Gustaf Nykvists (f 1953) långfilmsdebut. Tidigare hade han uppmärksammats för Jag älskar barn - utom pojkar (1979), en kortfilm om författaren Lewis Carroll, och den knappt timslånga Tamara - la donna d'oro (1980), om den polskättade konstnären Tamara de Lempicka.

Hur Nykvist fick idén till filmen - det var redan 1978 - berättade han för Göran Linderoth (Chaplin, nr 222/1989):

" - Jag bodde intill en gammal fotoateljé i Gamla stan och började fantisera kring den och vilka som hade bott där och det där märkliga ljuset och den där stämningen som uppstår i ateljéer. Jag kollade upp det och då visade det sig att en kvinnlig fotograf varit bosatt där någon gång på 1800-talet. Sedan såg jag en bild framför mig som ständigt återkom: några kvinnoben med kängor och lång kjol mot svart bleckplåt på natten."

Redan innan Kvinnorna på taket haft premiär uttogs den att delta i Cannesfestivalens huvudprogram våren 1989, och fick sin världspremiär i Cannes. Då var det tio år sedan svensk film var representerad i huvudtävlingen.

Hösten 1989 utvaldes den av Filminstitutets styrelse som svenskt bidrag till oscarsnomineringarna.

Vid utdelningen 1989 av Felix, de europeiska filmpriserna, tilldelades Ulf Brantås priset för bästa foto. Våren 1990 erhöll filmen publikens pris och den unga publikens pris vid den nordiska filmfestivalen i Rouen. Den tilldelades också staden Lissabons pris samt ett art cinema-pris vid den internationella filmfestivalen i Lissabon.

Filmens manlige huvudrollsinnehavare Stellan Skarsgård erhöll 1990 Guldbaggen till bäste manlige skådespelare för sina insatser i Kvinnorna på taket och Täcknamn Coq Rouge (1989/15).

Sverigepremiär	1989-09-15	Göta	Göteborg	Sverige	89 min
	1989-09-15	Camera	Malmö	Sverige	89 min
	1989-09-15	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	89 min
	1989-09-15	Filmstaden	Uppsala	Sverige	89 min
TV-visning	1992-10-25	Kanal 1		Sverige	86 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1993-08-23
	1993-09-28
TV-visning	2019-11-08	TV4 Film		Sverige
	2019-11-10	TV4 Film		Sverige
	2019-11-20	TV4 Film		Sverige
	2019-11-22	TV4 Film		Sverige
	2019-11-28	TV4 Film		Sverige
	2019-12-01	TV4 Film		Sverige
	2019-12-04	TV4 Film		Sverige
	2019-12-06	TV4 Film		Sverige
	2020-01-11	TV4 Film		Sverige
	2020-01-14	TV4 Film		Sverige
	2020-01-23	TV4 Film		Sverige
	2020-01-28	TV4 Film		Sverige

Festivalpris	Rouen	1990			(publikens pris)
	Rouen	1990			(unga publikens pris)
	Rouen	1990			(Cointreaus pris)
Guldbagge	Stockholm	1990	Bästa skådespelare	Stellan Skarsgård	(roller i denna film och i Täcknamn Coq Rouge)
European Film Award	Paris	1989		Ulf Brantås	(bästa foto)
	Paris	1989		Jörgen Persson	(bästa foto)
Confédération Int. des Cinémas d'Art et d'Essai	Figueira da Foz	1989
Festivalpris	Figueira da Foz	1989			(stadens pris för bästa långfilmsdebut)

SF jubileumsfilm (1989)

Citat ingår från

Kvinnorna på taket (1989)

DK Drama

DK Kärlek

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2444

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	I-band effekter
Bärare	35 mm

Typ	I-band musik
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	KVINNORNA PÅ TAKET en film av Carl Gustaf Nykvist
Tryckeri	Essinge Offset AB

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	KVINNORNA PÅ TAKET en film av Carl Gustaf Nykvist
Tryckeri	Essinge Offset AB

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Cannesfestivalen 1989 KVINNORNA PÅ TAKET en film av Carl Gustav Nykvist
Tryckeri	Essinge Offset AB

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Cannesfestivalen 1989 PIGERNE PÅ TAGET en film av Carl Gustaf Nykvist
Tryckeri	Jensen & Dencker Skandinavisk reproduktion

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	Uppe på vinden. Grovmanus - första versionen.
Omfång	45 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Uppe på vinden av Carl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. Grovmanus. Version 2.
Omfång	78 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kvinnorna på taket av Garl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. 3 vers.
Omfång	103 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kvinnorna på taket av Carl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. Version 4.
Omfång	114 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kvinnorna på taket av Carl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. Version 4, ofullständig.
Omfång	114 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kvinnorna på taket av Carl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. Version 5.
Omfång	101 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The women on the roof.
Omfång	23 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Les femmes sur le toit.
Omfång	22 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Kvinnorna på taket. Women on the roof.
Omfång	19 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Les femmes sur le toit.
Omfång	13 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Kvinnorna på taket. Dialoglista.
Omfång	27 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialoglista till Kvinnorna på taket.
Omfång	16 s. + 3 s. synopsis, rollista och produktionsuppgifter.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	14
Färg papper	SET
Bakombild papper	4
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska