Emigrant (1910)

Media (32 st)

Originaltitel	Emigrant
Filmtyp	Kortfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf "Muck" Linden
Manus	Henning Berger
Förlaga	86 Clark Street (Novell) En hälsning (Novell)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svenska Biografteatern

Medverkande

Torre Cederborg
Åke Holm

Gucken Cederborg
Elvira Holm, hans mor

Lilly Wasmouth
Vera Holm, hans syster

Frithiof Strömberg
Sven Brandt, en vän

Ivan Hedqvist
bondfångare

Nils Johannisson
bondfångare

Visa fler

Handling

Åke Holm står i begrepp att utvandra till Amerika. Han reser i sällskap med sin gode vän Sven Brandt, som skall dit på stipendium. När Sven kommer för att hämta Åke, framgår det...

Visa hela handlingen

Åke Holm står i begrepp att utvandra till Amerika. Han reser i sällskap med sin gode vän Sven Brandt, som skall dit på stipendium. När Sven kommer för att hämta Åke, framgår det att Sven och Vera, Åkes syster, hyser en outtalad kärlek till varandra. Sven ger Vera ett litet paket, som visar sig innehålla en ring. Modern ger sonen en liten medaljong med inskriften "Till Elvira på bröllopsdagen 1/6 1870 från John". Den skall bli hans skyddande amulett.

I New York skiljs Svens och Åkes vägar redan i hamnen. Sven fortsätter direkt ut på sin studieresa. Åke är nu ensam och känner för första gången modet svika i den larmande storstaden. Han blir ett lätt offer för en slipad bondfågare, som lovar ordna både hotell och jobb. Men det utlovade hotellet visar sig höra till källarkrog, där gästerna mest liknar bovar och banditer (vilket de också är). Själva hotellet ligger en trappa upp, men först skall Åke ha en välkomstdrink. Han måste motvilligt dricka lite grand och blir genast tung i huvudet. Har man slagit gift i hans glas? Han blir hjälpt upp till sitt rum. Genast är en ung dam framme och lägger beslag på hans rock.

Uppe i det tarvliga rummet blir han ytterligare plockad på tillhörigheter och för säkerhets skull nedsövd med eter. Bovarna tittar på hans medaljong, men slänger den på bordet. Innan den sövde Åke senare bärs ut, stoppar man medaljongen i hans ficka. Han dumpas i bara skjortan och byxorna på en bakgata.

Ett par konstaplar finner honom och drar bryskt iväg med honom till en polisstation. Där försöker han, delvis med hjälp av en tillkallad tolk, förklara vad som hänt. Han får lite kläder innan han går.

En svår tid följer. Hem till Sverige skriver han bara den vanliga emigrantlögnen om att allt är utmärkt. Vännen Sven har han tappat kontakten med. Till sist får han en anställning på ett Broadwaykontor. Men trots skötsamhet och nit dröjer det inte länge förrän han blir avskedad. För att tillmötesgå en viktig affärsbekant låter chefen dennes son få Åkes plats.

Nu börjar de verkliga fasorna. Det verkar omöjligt att få arbete igen. Åke tvingas pantsätta det lilla han har. Men medaljongen vill pantlånaren inte ge något för, den får han behålla. Till sist försöker han t o m tigga, men förgäves. Han svälter och far illa. Efter att ha fallit ihop på en parkbänk, förs han till ett katolskt barmhärtighetssjukhus.

Men det är för sent.

Sven Brandt hinner dit i tid för att ta farväl. Åke ger honom medaljongen som en sista hälsning att ta med hem till Sverige.

Vid hemkomsten finner Sven att gamla fru Holm ligger för döden. Vera hindrar honom från att säga henne sanningen om Åkes öde. I stället för medaljongen tar han upp sin egen fickrova och överräcker till henne som bevis på sonens framgång där ute. Den gamla dör lycklig.

Sven ger medaljongen till Vera, som kysser den och faller i gråt. Men Sven tar hand om henne. De kysser varandra.

"Vera är icke ensam. Vid sin sida har hon ett stöd och de två skall i en framtid bygga och bo i eget land, i gamla goda Sverige", slutar texten i programhäftet från 1911.

Kommentar Svensk filmografi

Henning Berger var med sitt manus till Emigrant den förste svenske författare som skrev direkt för filmen. I ett brev till kollegan Hjalmar Söderberg daterat 31.8.1910 skriver Berger: "För kofvans skull har jag också skrifvit ett biografstycke. Jag tog två af mina noveller och dramatiserade dem ('86 Clark street' & 'En hälsning') till en historia. Det var ju ganska lätt, några repliker behöfdes ej. För det fick jag 1.000 kr. Jag uppmanar dig att göra detsamma -- de vilja ej bättre än ha dig och K.G. Ossian-N. Det är en natts arbete och honoraret är ju ej att förakta.

Berger föreslog Söderberg att förvandla novellen Pälsen till filmmanus, något som Söderberg också gjorde. Men det manuskriptet blev ej antaget. Däremot publicerades det i tidskriften Thalia i februari 1911.

Gardar Sahlberg, som på 60-talet forskade kring kristianstadsfilmerna, fick av Lilly Cederlund (f Wasmuth) manussidor till de scener hon själv medverkat i, alltså den första och den sista. Intressant nog hade hon två olika versioner av scenerna, varav en mera utarbetad med scenanvisningar. Sahlberg kom fram till att det måste röra sig om dels Bergers synopsis, dels regissör Lindens scenario.

Den 494 m långa version som föreligger i dag, består till övervägande del av interiörscener filmade i kristianstadsateljén. Åtminstone ett par av de fem exteriörerna är emellertid filmade i Stockholm. Filmbilder som visar själva resan och ankomsten till Amerika saknas fullständigt. Åskådaren förflyttas direkt från avskedet i det holmska hemmet till bondfångar!krogen i New York. Det fanns, enligt fru Cederlund och andra, planer på att filma avgångsscener vid Skeppsbron i Stockholm. Troligen blev dessa scener aldrig inspelade och orsaken kan ha varit Frithiof Strömbergs sjukdom. Han hade börjat känna av en djupt sittande hjärntumör, som sedan ledde till hans död i juni 1911.

Ännu i mitten av januari 1911 räknade Svenska Biografteatern uppenbarligen med att kunna presentera filmen på biograferna som nummer tre i serien Svensk Kinematografisk Konst. Blanchbiografens innehavare, Chr S Svensson, säger i samband med premiären på Järnbäraren till Dagens Nyheter (17.1.1911), att nästa nyhet på "Stumma Teatern" blir ett skådespel av Henning Berger skrivet för biografen. Det kan knappast avse någon annan film än Emigrant. Lägg därtill att ett programhäfte faktiskt trycktes upp.

Novellerna "86 Clark Street och "En hälsning" av Henning Berger (1872-1924) publicerades i "Där ute och andra noveller" 1901.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se