Spökbaronen (1927)

Media (164 st)

Originaltitel	Spökbaronen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf Edgren
Manus	Gustaf Edgren Sölve Cederstrand
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri Gustaf Edgren
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1927-10-17

Medverkande

Fridolf Rhudin
baron Conrad Wirvelpihl, alias matros, senare korpral Isidor Larsson

Laure Savidge
Käty Holst

Karin Swanström
grevinnan Birgitta Stjärnstråle

Anita Dorr (som Anita Brodin)
Gurli Stjärnstråle, grevinnans dotter

Enrique Rivero
löjtnant Gösta Bramberg

Weyler Hildebrand
förste flaggstyrman Göran Göransson på pansarkryssaren Baltic

Visa fler

Handling

Den ekonomiskt närmast blottställda änkenåden Birgitta Stjärnstråle är mycket lycklig, ty hennes enda dotter Gurli ska gifta sig med en herre som är både adlig och rik, nämligen baron...

Visa hela handlingen

Press

"Kritiken behöver icke vara särdeles omild för att beteckna inspelningen som ett enfaldigt narreri på de ställen, där det icke är ett smaklöst pekoral. Att mitt i denna andefattiga...

Visa all press

Den ekonomiskt närmast blottställda änkenåden Birgitta Stjärnstråle är mycket lycklig, ty hennes enda dotter Gurli ska gifta sig med en herre som är både adlig och rik, nämligen baron Conrad Wirvelpihl. Gurli själv däremot är helt förtvivlad, eftersom hon aldrig kommer att kunna älska någon annan än löjtnant Gösta Bramberg. "Det finns så mycket man inte överlever, kära Gurli, men det dör man inte av" säger modern som tröst till sin dotter, som alltså får offra kärleken för pengarna.

Baron Wirvelpihl å sin sida avslutar sin svensexa i glada vänners lag med ett besök på Tivoli, och där bär det sig inte bättre än att han får sig en smäll i huvudet med påföljd att han tappar minnet. Han somnar i en undanskymd vrå, där en desertör från pansarbåten. "Baltic" finner honom och raskt ordnar ett klädbyte. När sedan en patrull från "Baltic" under befäl av flaggstyrman Göran Göransson hittar den sjömansklädde baronen kan de inte annat än tro att han är den förrymde Isidor Larsson. Ombord på "Baltic" blir den omtöcknade Conrad förhörd av den löjtnant Bramberg som är Gurlis älskade, och eftersom han själv ingenting minns måste han acceptera sin sjömans!identitet.

Familjen Stjärnstråle får av polisen veta att man funnit baronens halmhatt flytande i vattnet, varav man dragit slutsatsen att Conrad drunknat. Änkenåden får så småningom ordning på sina affärer och kan köpa den dödförklarade baronens villa på auktion.

På pansarbåten börjar 1389 Larsson vänja sig vid sjömanslivets vedermödor, och även om det gått rätt knackigt i början och den bistre flaggstyrmannen försöker göra livet surt för honom så blir Larsson så småningom korpral.

Vid en landpermission träffar han den vackra Katy Holst på en frisersalong och bjuder henne på bal ombord på "Baltic". Larsson och Göransson blir rivaler om hennes gunst, men Larsson vinner till sist hennes hjärta.

Fantastiskt nog råkar Katy vara dotter till baron Wirvelpihls betjänt, och eftersom baronen testamenterat sina ägodelar till betjänten och eftersom betjänten nu är död, så har Katy alltså en stor förmögenhet att överta i Stockholm. Hon råkar emellertid i klorna på den samvetslöse "notarie" Müller, som tänker lura henne på pengarna med hjälp av några element från undre världen. Turligt nog råkar Isidor Larsson komma intrigmakarna på spåren och lyckas efter biljakt och slagsmål avvärja alla onda anslag.

När han senare på natten ska ta sig ut till "Baltic" med en liten eka kommer han emellertid ur kurs och hamnar långt ut till havs. Ekan sjunker och Larsson måste klamra sig fast vid en drivande mina för att klara sig! På morgonen upptäcks hans belägenhet av ett par smugglare som dock visar sig föga intresserade av att rädda den nödställde. Minan är full med smuggelsprit, och när herrarna plundrat den på sitt innehåll låter de Larsson fortsätta sin ömkliga seglats. Så småningom siktas minan från "Baltic" som försöker sänka den med ett flertal skott innan man upptäcker korpralen och räddar honom.

Pansarbåten återkommer till Stockholm och korpral Larsson går på Tivoli. Där får han på nytt en smäll i huvudet som leder till att han plötsligt återfår sitt medvetande som baron Wirvelpihl. Utan att begripa att det gått ett par år sedan svensexan beger han sig hem till villan, där han naturligtvis blir tagen för ett spöke. Löjtnant Bramberg ser emellertid till att han blir satt i fängelse. Där får han besök av Katy, som kommit till Stockholm för att hämta ut sitt arv. "Du ska så sjutton heller. Ska någon lyfta arvet efter mig så gör jag det själv" säger baron Conrad som nu fattar hur saker och ting hänger ihop. Så kan den komplicerade historien redas ut till allas bästa. Baronen får sin Katy och löjtnanten får sin Gurli.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Kritiken behöver icke vara särdeles omild för att beteckna inspelningen som ett enfaldigt narreri på de ställen, där det icke är ett smaklöst pekoral. Att mitt i denna andefattiga vaudevillekomik se ett av svenska statens örlogsskepp segla fram eller låna sina däck och bryggor till spelmiljö, är icke alldeles uppbyggligt."

Signaturen A N i StT ägnade sin mycket negativa recension nästan helt åt det ovärdiga i att Kungl flottan upplät en av sina pansarbåtar åt farsgyckel av det enklare slaget. Han fick inte mycket medhåll bland sina kolleger i pressen, som i allmänhet fann filmen och Fridolf Rhudin dråpliga, påhittiga, småtrevliga, oförargligt roande osv.

Spökbaronen kan betraktas som den första film som byggdes upp kring Fridolf Rhudins person, och hans stjärnstatus är alltså ännu inte riktigt etablerad. Kritikern i StD skriver sålunda: "Spelet bjuder just inte på några märkvärdigheter, och skådespelare är 'spökbaronen' Fridolf Rhudin i mycket ringa grad. Denne vår svenske Buster Keaton har sin komiskt tjusiga fysionomi och ett par lustiga miner, med vilka han klarar sig förvånansvärt gott i alla situationer. Han hör till de amatörer, vilka man ser med nöje och en viss sympati."

I tidskriften Film och Scen skrev Robin Hood: "Karlen är rolig. Men dock inte så långvarigt rolig som herr Edgren tycks tro. I närbild roar han en meter eller ett par -- tack vare sin dumma underläpp och sina ögon. Men han får inte hållas för länge -- då går verkan förlorad. Fridolf-närbilderna borde klippas ned."

Till entusiasterna hörde Arbetarens recensent: "Det säges att svenskarna äro ett trögt folk och har föga sinne för humor, men Spökbaronen bevisar att det även i detta fall finnes undantag från regeln, inte bara därför att de medverkande voro glada och gemytliga, utan också därigenom att det bevisligen kan 'laves till' verkligt roligt av småsaker, som den mest surmulna tråkmåns måste ryckas med av. Det var också glatt vid premiären i går kväll, högljutt glatt, ty skrattsalvorna avlöste varandra med korta mellanrum. Så nog kunna även svenskarna visa sig glada. (-) I Spökbaronen finnes en mängd dråpliga scener, alltför många för att här kunna nämnas. Men det är värt ett biobesök endast för att se scenen då den minneslösa baron 'Wirvelpihl' i 'korpral Larssons' skepnad kläder av sig och lägger sig att sova i en säng i samma rum som Karin Swanström. Eller då baronen frågar serveringsflickan på Tivoli hur mycket kl. är och får till svar: 12.30. Med en oefterhärmlig gest slänger baronen 15 kr. på bordet och säger: det är jämnt. Det var som man förstår 'dagen efter' . . ."

Kommentar Svensk filmografi

Spökbaronen blev en stor publikframgång, framför allt i landsorten. Det var Fridolf Rhudins första huvudroll i svensk film. Det var också den första film, där han konfronterades med sin plågoande Göransson, som sedermera skulle komma igen i åskilliga av Rhudins senare filmer, ständigt spelad av Weyler Hildebrand.

Stumfilmsversionen tillkom i maj och juni 1927. 1948 gjorde Gustaf Edgren en nyinspelning under titeln Flottans kavaljerer med Åke Söderblom i Fridolf Rhudins roll (se 1949/1).

Pansarfartyget "Sverige" som ställdes till inspelningens förfogande var identisk med den s k F-båten som byggts för pengar från den frivilliga och politiskt famösa "pansarbåtsinsamlingen" 1912. Som en kuriositet kan nämnas att samma fartyg 1930 utgjorde inspelningsmiljö för ett annat filmlustspel, Flottans lilla fästmö (1930/10), och 1923 hade det figurerat i Anna-Clara och hennes bröder (1923/16).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se