Den blomstertid ... (1940)

Media (38 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Kvinnliga stjärnor under den svenska filmens andra storhetstid"

Originaltitel	Den blomstertid ...
Svensk premiärtitel	Den blomstertid ...
Distributionstitel	Stærkere Magter (Danmark)
Söktitel	Den blomstertid ...

Regi	Alf Sjöberg
Manus	Alf Sjöberg Theodor Berthels
Producent	Elling Nordin
Produktionsledare	Elling Nordin
Foto	Harald Berglund
Musik	Björn Schildknecht (originalmusik)
Arkitekt	Max Linder
Klippning	Wic' Kjellin
Ljudtekniker	Eric Johnson
B-foto	Göran Strindberg
Musikarrangör	Nathan Görling Björn Schildknecht
Förtexter	Alva Lundin

Sture Lagerwall	Albin Olsson, klockare
Gerd Hagman	Eva Andersson, lärarinna
Arnold Sjöstrand	Fritjof Söderberg, sjöman och spritsmugglare
Ragnar Falck	Efraim, kallas Plutten
Carl Barcklind	Lövström, skolrådets ordförande
Holger Löwenadler	Lundgren
Hedvig Lindby	tant Kristin Söderberg, Fritjofs mor
Hilding Gavle	prästen
Ernst Brunman	handelsmannen
Barbro Flodquist	kvinna i arbetarbaracken
Valborg Svensson	Ida, kvinna i arbetarbaracken
-	Ej krediterade:
Göran Bernhard	Erland, Lundgrens son
Agda Helin	kvinna i arbetarbaracken
Helge Hagerman	kund i handelsboden
Gabriel Rosén	spritsmugglare
Carl Ericson	tullare som söker efter Fritjof
Greta Berthels	ena skvallerkäringen
Else-Brite Ågren	Erlands mor
Erik Hell	gruvarbetare
Albin Erlandzon	gruvarbetare
Erik Forslund	sörjande vid Erlands begravning
Knut Frankman	en man på mötet i ladan
Uno Larsson	en man på mötet i ladan
Mary Rapp	ung kvinna på mötet i ladan
Sven Jerring	radioröst
Lars Frydén	Olle, fiolelev

Produktionsbolag	Elling Nordin
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Artistfilm	1940
Laboratorium	AB Film-Labor

Tiden är finsk-ryska kriget vintern och förvåren 1940. På Måsön i svenska havsbandet bor den romantiske och idealistiske klockaren Albin Olsson, en öns allt i allo, och den unga, vackra och blodfulla lärarinnan Eva Andersson, för vilken klockaren när en hemlig kärlek. Eva känner sig socialt isolerad och hotad från olika håll. Det yttre hotet representeras av folket vid en gruva på ön. I dess baracker har samlats allsköns löst folk, sjömän som på grund av avspärrningen inte kan få någon hyra längre och andra vinddrivna existenser.

Till de senare hör den virilt lockande f d sjömannen Fritiof, som smugglar sprit till gruvarbetarna och öppet visar sitt erotiska intresse för den unga lärarinnan.

För att möta det latenta hotet försöker klockaren starta en ungdomsförening på ön och lärarinnan försöker hjälpa honom mot det barbari och den nedbusning, som de bägge möter.

Men det går illa för den nystartade ungdomsföreningen. Konflikterna löses ut i slagsmål och våldsdåd.

Själv finner lärarinnan sin situation mer och mer hopplös. Samtidigt är hon oemotståndligt lockad av Fritiof, öns onda ande. Med våren vaknar hennes primitiva lidelser på nytt, och när han ute i skogen en dag hotar henne med en brutalt och symboliskt framstucken gevärspipa, förmår hon inte längre stå emot. I en klippskreva fullbordar han den vilda parningsakten (klippt av censuren).

När Fritiof sedan hotas av polisen för sin smuggeltrafik flyr han sin väg utan en tanke på Eva. Skolrådet sammanträder för att bestraffa henne, men klockaren träder fram och räddar henne kvar på ön genom att uppge att de är förlovade.

Då är tiden också mogen för den planerade ungdomsgården, som nu byggs. Eva och Albin gifter sig.

Filmen mynnar ut i det som är dess inledande motto: "en värdigare framtid åt barnen, vilka äro den blomstertid som kommer".

Censurnummer	61978
Datum	1940-10-19
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2729 meter
Längd efter klipp	2721 meter
Kommentar	I akt 4: scenen mellan Fritjof och Eva i bergsskrevan (8 meter). Aktlängder efter censurklipp: 464-570-500-352-360-475 = 2721 meter - 99 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2729 meter
Längd i minuter	100 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Mottagandet av filmen hos Stockholms recensenter var blandat och över lag tveksamt. Man förbryllades av filmen och hade svårt att samla sig till ett övertänkt omdöme. Man uttryckte sin glädje över att Alf Sjöberg som regissör blivit i tillfälle att spela in en ny film efter Med livet som insats (1940/2) och det sades många vackra ord om regissörens bildskapande och förmåga att gestalta dramatiskt komponerade scener och situationer.

Sålunda skriver O R-t i DN att "många scener höja sig skyhögt över allt vad man eljest är van vid att se i svensk film. (-) Över huvud taget är filmen full av briljant utformade scener."

Även Lill i SvD talar om "dramatiskt mättade bilder i filmen". Hon vill gärna se filmen "som ett intressant, personligt färgat svenskt filmskådespel. Dess patos klingar ibland falskt men det har nerv, dramatiskt tempo och ofta strålande bilder. Miljön har skärpa och detaljrikedom." Men Lill tycker samtidigt att Alf Sjöberg "har icke kört sig själv med strama tyglar denna gång och därför slår han ibland över, blir teatralisk, i enstaka fall onödigt rå och en smula bombastisk i både bildspråk och replik. Dialogen har då och då en farligt mässande och deklamerande ton, det slås upp hårda och gälla teaterskratt. (-) Sjöberg har gjort litet för mycket av sin historia på det hela taget."

"Det är inte mycket", fortsätter Lill, "lämnat åt åskådarens fantasi. Alltsamman ligger klart utbrett, understruket med tjocka streck och försett med kraftiga utropstecken."

Även Larz i StT har tagit fasta på dessa egenskaper hos filmen. Han erkänner att "filmen har scener av sällan sedd dramatisk kraft" men påpekar samtidigt att "den är ett så ambitiöst försök att producera högklassig film bortom allfarvägen, att kraven skärps". Då blir hans kritik förödande: "Sjöberg har målat med för grälla färger. Filmkameran är diaboliskt träffsäker då det gäller att avslöja överdrifter. Här behöver man inte leta efter dem. (-) Filmkameran avslöjar även alla teatraliska tonfall. De är betydligt färre här än i Med livet som insats. Men de finns. Och skorrar -- ty ljudtekniken i denna film är briljant."

Nils Edgren i SocD fann emellertid ingenting annat förvånande i filmen än att dess slemme bov, spelad av Arnold Sjöstrand, "faktiskt genom några kloka repliker blir en av filmens mest sympatiska typer". För övrigt kallar han filmen "ett jättelikt sammelsurium" och "en egendomlig film, där alla ingredienser blandas huller om buller utan sammanhang, högpatetiska scener med enkelt marknadsgyckel. (-) Det finns ingen möjlighet att sammanfatta ett omdöme om den i en formel, så vida man inte vill säga, att den omger sig med en väldig apparat för att trolla bort den omständigheten att den saknar varje redig tanke och verklig kärna.

Om man inte visste vilken intelligent karl Alf Sjöberg är, skulle man kunna ta filmen för en sjuk hjärnas fantasier. Möjligen har han tänkt sig en motsvarighet till Ernst Toller-pjäsen Hoppla vi lever och dess efterkrigshysteri. Skillnaden är bara, att den hade både underlag och logik; här finns ingetdera."

(Alf Sjöberg hade själv en gång spelat den unge dödsdömde revolutionären Karl Thomas i Ernst Tollers "Hoppla, vi lever!", när den gavs våren 1928 på Dramatiska Teatern i Stockholm, och dess expressionistiska formgivning var honom som teaterregissör minst av allt främmande.)

Skådespelarna i filmen fick genomgående bättre kritik än filmen själv. Allra mest beröm fick filmdebutanten Gerd Hagman. Axon kallar henne i NDA "en sensation" och han profeterar: "Ingenting skulle förvåna mindre än om hon efter ett par år står i första ledet bland våra filmskådespelerskor. (-) Hennes bleka ansikte med de brinnande, hungriga ögonen var fascinerande. Hon lyckades förläna hela gestalten ett andligt skimmer."

O R-t i DN: "Det som säkert kommer att stanna starkast i minnet från denna film är just en kvinnas ansikte. Ett ungt, själfullt kvinnoansikte, som vänder två stora oroligt spörjande ögon mot framtiden. Ett nytt ansikte i svensk film, olikt alla de andra kvinnoansikten man sett där, sedan det stora berömda ansiktet reste väster över.

Det nya ansiktet tillhör Gerd Hagman, en ung elev vid Dramatens elevskola. Hon är hittills praktiskt taget ett oskrivet blad, och det är ju alltid farligt att profetera. Men nog skulle det förvåna storligen, om inte svensk film och svensk teater här tillförts den mest löftesrika talang som på länge dykt upp i landet. Den minutiösa personregi som Alf Sjöberg ägnat Gerd Hagmans framställning av rollen i Den blomstertid . . . har naturligtvis betytt oerhört för henne, men den har dock inte kunnat skapa den personlighet och konstnärliga auktoritet som strålar ut från den nya skådespelerskan. Den måste vara hennes egen insats."

Bara Nils Edgren i SocD har en bestämt avvikande mening: "Hon är en hysterisk varelse, vars ansikte förefaller klippt ur en amerikansk skräckfilm, fast hon genom hela filmen deklamerar grekisk tragedi."

Beträffande den andra huvudrollsinnehavaren, Sture Lagerwall, som filmat så flitigt det sista året i växlande genrer, är meningarna däremot mera delade.

Larz i StT: "Sture Lagerwall som klockaren gör en intressant prestation. Den kommer inifrån, och den är konsekvent. Men till det yttre närmar den sig farsens råmärken, och som så mycket i denna film blir Lagerwall en alltför kraftig karikatyr."

Filmson i AB: "Lagerwall är nu så stor som konstnär, att han litar till de små medlen och skyr patentknepen och hans klockare både utmanar och avväpnar löjet. En lite beklämd men brinnande ande, urväxt till kropp och kläder."

Axon i NDA: "Han, annars en av svensk teaters och films mest charmerande pojkar -- med tonvikt på pojke -- hade förvandlat sig till öns lille klockarfar. (-) Han var ynklig och rörande 'liten' till gestalten, men han var brinnande i anden. I all sin komiskhet var han något av en hjälte, fastän vi för vår del hade svårt att fängslas av honom."

Det sistnämnda hade Axon gemensamt med flera av recensenterna.

Sin uppfattning om filmens människor sammanfattade Lill i SvD i orden "mera typer än människor" och hon slutade sin recension med en önskan, som framtiden skulle visa att Alf Sjöberg inte tog på det allvar som kanske varit befogat: "Nu önskar vi honom nästa gång ett gott samarbete med en f ö r f a t t a r e, en psykolog, en nyansernas man, en lyriker. Då kan resultatet bli hundraprocentigt".

O R-t avslutar sin recension i DN med att peka på något som glömts bort i flera andra recensioner: "Harald Berglunds foto var mästerligt, kanske har det aldrig gjorts en så styvt fotograferad svensk film som denna."

Kommentar Svensk filmografi

Den blomstertid . . . var Alf Sjöbergs andra ljudfilm, inspelad sommaren 1940 med exteriörerna tagna på Ornö i Stockholms södra skärgård. Under inspelningen spärrades Ornö av militära skäl av och fotograferingsförbud infördes på ön. Då återstod bl a en scen, avsedd att tas i rykande höststorm. Man fick dispens och scenen kunde tas när höstens första storm kom.

Det var den filmintresserade tandläkaren Elling Nordin, som ekonomiskt möjliggjorde för Alf Sjöberg att få fortsätta att filma efter den i producenternas ögon "tveksamma" Med livet som insats (1940/2). Sjöberg hade åter valt sina skådespelare i första hand bland kamraterna på Dramatiska Teatern, han hade samme medarbetare om manuskriptet, Theodor Berthels, som till Med livet som insats, och musikarrangemanget i filmen ombesörjdes av Björn Schildknecht, Dramatens dåvarande kapellmästare.

Statens Biografbyrå klippte en samlagsscen om åtta meter mellan sjömannen Fritiof (Arnold Sjöstrand) och lärarinnan Eva (Gerd Hagman) i en klippskreva. I beslutet deltog censorerna Gunnar Bjurman, Gösta Montelin, Ruben G:son Berg och Birgit Hedström. Klippet är inte bevarat, varken i kopia eller negativ. Klippet förryckte i viss mån sammanhanget i filmens fortsättning, vilket Alf Sjöberg själv kommenterar i G Lundins och J Olssons "Regissörens roller. Samtal med Alf Sjöberg", Lund 1976, sid 33.

Statens Biografbyrå antecknade även på censurkortet att filmen i censurerat skick var "exportofarlig", men detta torde mer haft med exteriörtagningarna på det avspärrade Ornö att göra än med censurklippet.

Uppslaget till filmen om den idealistiske och romantiske klockaren på Måsö hade Alf Sjöberg fått under sina sommarvistelser på Ornö, där han personligen mött de personer och problem som han ville gestalta i film, i en film "i tiden". Sålunda var Sture Lagerwalls klockare Albin Olsson tecknad efter levande modell, klockaren Filip Olsson på Ornö.

I det ockuperade Danmark visades filmen 1941 under titeln Stærkere Magter.

			(vårvintern och sommaren)	1940	1940
AB Europa Studio	Sundbyberg	Sverige	(ateljé)
Ornö	Haninge	Sverige	(exteriörer)

Sverigepremiär	1940-10-28	Röda Kvarn	Eskilstuna	Sverige	99 min
	1940-10-28	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	99 min
	1940-10-28	Röda Kvarn	Linköping	Sverige	99 min
	1940-10-28	Skandia	Norrköping	Sverige	99 min
	1940-10-28	China	Stockholm	Sverige	99 min
	1940-10-28	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	99 min
	1940-10-28	Skandia	Västerås	Sverige	99 min
	1940-10-28	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	99 min
Urpremiär	1940-10-28	Röda Kvarn	Eskilstuna	Sverige	99 min
	1940-10-28	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	99 min
	1940-10-28	Röda Kvarn	Linköping	Sverige	99 min
	1940-10-28	Skandia	Norrköping	Sverige	99 min
	1940-10-28	China	Stockholm	Sverige	99 min
	1940-10-28	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	99 min
	1940-10-28	Skandia	Västerås	Sverige	99 min
	1940-10-28	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	99 min
TV-visning	1996-11-08	SVT1		Sverige
	2001-05-25	SVT1		Sverige

Originaltitel	Om dagen vid mitt arbete ...
Arrangör	Gustaf Hägg
Sångare	kör	(barn)

Originaltitel	Finska Rytteriets marsch
Textförfattare	Zacharias Topelius
Sångare	kör	(barn)

Originaltitel	Egmont-uvertyren, op. 84
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1810)

Originaltitel	Kvartett, stråkar, op. 3. Nr 5, F-dur
Kompositör	Roman Hoffstetter	(ca 1770)

Originaltitel	Hosianna, Davids son
Kompositör	Abbé Vogler	(omkring 1795)
Sångare	Hedvig Lindby

Originaltitel	Engelbrektsmarschen
Textförfattare	August Blanche

Originaltitel	Den blomstertid nu kommer
Textförfattare	Israel Kolmodin	(1694)
	Johan Olof Wallin	(1819)
	Britt G. Hallqvist	(1979)
Sångare	kör	(barn)

Originaltitel	Herre, signe du och råde
Kompositör	Johann Schop	(1642)
Textförfattare	Jesper Swedberg	(1694)
Sångare	kör	(barn)

Originaltitel	The Laughing Policeman
Kompositör	George W. Johnson	(1894 - "The Laughing Song")
Textförfattare	Charles Penrose	(1922)
	Billie Grey	(officiellt - 1922)

Originaltitel	Videvisan
Kompositör	Alice Tegnér	(1895)
Textförfattare	Zacharias Topelius
Sångare	kör	(barn)

Originaltitel	Sorgmarsch
Kompositör	Erik Baumann

Originaltitel	Måsö-hambo
Kompositör	Björn Schildknecht
Textförfattare	Elling Nordin

Originaltitel	En natt på Blåkulla
Kompositör	Modest Musorgskij	(1867)
Arrangör	Nikolaj Rimskij-Korsakov	(1886)

Beredskap

Gruvarbetarmiljö

Höststorm

Idealism

Klockare

Lärarinnor

Ornö

Sexualsymboler

Skärgård/Stockholms

Slagsmål

Spritsmuggling

Superi

Ungdomsförening

Ungdomsgård

Våldsdåd

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2693

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2684

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2684

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	GöstaX Åberg

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Kopia
Affischdesign	GöstaX Åberg

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Den blomstertid nu kommer... Manuskript utarbetat av Alf Sjöberg och Theodor Berthels.
Omfång	145 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska