Bara en kvinna (1941)

Media (44 st)

Originaltitel	Bara en kvinna
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Anders Henrikson
Manus	Jules Sylvain Anders Henrikson Adolf Paul = Paul Baudisch & Adolf Schütz
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Wivefilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1941-09-15

Medverkande

Karin Ekelund
Eva Jurén

Arnold Sjöstrand
Tore Stenwall, konstprofessor

Anders Henrikson
Ivar Jurén, Evas man, advokat

Karin Kavli
Maud Grane, redaktör

Eva Henning
Anna-Lisa, konstelev

Hilding Gavle
"Cesar", maskeradgäst

Visa fler

Handling

Konstprofessor Tore Stenwall har förlovat sig med en av sina unga elever, Anna-Lisa. A propos ett porträtt på väggen berättar han för henne hur porträttet kom till, och åskådaren får...

Visa hela handlingen

Press

De stockholmska recensenternas uppfattning av filmen skilde sig avsevärt. Tre recensenter berömde den, de övriga var helt negativa till den. Beröm fick filmen av -m i Arbetaren, som...

Visa all press

Konstprofessor Tore Stenwall har förlovat sig med en av sina unga elever, Anna-Lisa. A propos ett porträtt på väggen berättar han för henne hur porträttet kom till, och åskådaren får följa det i en lång tillbakablick.

Advokat Ivar Jurén glömmer bort sin bröllopsdag och reser till Uppsala i ett ärende, medan hans hustru Eva förgäves väntar med en supé för att överraska honom. När han inte kommer, låter hon locka sig av en väninna, Maud Grane, att följa med på en konstnärsfest hos konstprofessorn och målaren Tore Stenwall.

Festen, som i själva verket är en maskerad, övergår i rulettspel och poker och Eva spelar tanklöst bort 2.400 kronor, som mannen anförtrott henne för en viktig utbetalning nästa morgon.

Hon är förtvivlad och återvänder kl 5 nästa morgon och ber Stenwall att få tillbaka pengarna. Hans villkor är att han skall få måla henne -- naken. Hon lovar att han skall få måla henne men bara med kläder på. Då får hon pengarna.

Hon kommer och sitter för porträttet och Stenwall visar allt tydligare sin förälskelse i henne. Men hon tillbakavisar honom och en dag berättar hon alltsammans för sin make.

Svartsjuk söker denne upp Stenwall och avlossar ett skott mot honom. I tro att han dödat honom anmäler han sig för polisen.

Men Stenwall är inte död, och Eva och hennes man återfinner varandra för gott.

Pressreaktion Svensk filmografi

De stockholmska recensenternas uppfattning av filmen skilde sig avsevärt. Tre recensenter berömde den, de övriga var helt negativa till den.

Beröm fick filmen av -m i Arbetaren, som skrev att "i det stora och väsentliga" var "filmen vällyckad". Larz kallade den i StT " en smakfull film, som är byggd med elegans och konsekvens och serverad med henriksonsk stilsäkerhet. Rent filmiskt står Bara en kvinna i bästa internationella klass."

Även N E i SocD berömde filmen: "Det har blivit en äktenskapskomedi med intensitet. Här behandlas i allvarligt uppsåt det evigt nya och ömtåliga förhållandet mellan äkta makar. Herrarna bakom kameran vill skildra några av de slitningar som kan uppstå om den manliga kontrahenten gör sig till förmyndare för den kvinnliga och i sin blinda manliga fåfänga inte märker att han därigenom utplånar hennes personlighet eller gör sig själv till en förtryckare. (-)

Bara en kvinna innehåller ovanligt mycket stoff. Alla små bihandlingar och intermezzon alludera direkt på huvudfigurernas iråkade trassligheter. En mångfald äktenskapliga problem hinner passera revy. Filmen är väl genomtänkt och skulle bara ha haft ett lättare kynne, litet mera lekfullhet, ja varför inte litet skarpare markerad ironi, för att bli i det närmaste perfekt. Nu tar den sig själv så fruktansvärt på allvar, att premiärpubliken ibland begripligt nog hade svårt att hålla sig riktigt allvarlig när den enligt författarens mening borde vara det."

Men de andra recensenterna finner inga försonande drag hos filmens ämne eller manuskript. O R-t kallar i DN berättelsen en "konstruerad och genomfalsk historia", som "är omöjlig både dramatiskt och psykologiskt" och att den i den stora försoningsscenen mellan man och hustru har "ett av de puerilaste replikskiften som man på länge hört i en svensk film".

Filmson kallar den i AB "en banal och billig melodram . . . en gengångare från nittonhundrakallt" och han "minns med saknad att den älskvärda wienerfilmen Maskerad (1934), som också handlade om en försummad fru som lät sig målas bakom sin mans rygg av en beryktad målare, spelades ut i en nittiotalsmiljö som gjorde historien trovärdigare."

Av skådespelarna får Anders Henrikson som vanligt mycket beröm. Han är inte bara regissör, han gör ju också den manliga huvudrollen.

Men det mest översvallande berömmet får Karin Ekelund, hon som är "bara en kvinna": "Hon gestaltar rollen med stort allvar och vacker inlevelse" (Lill i SvD).

"Fru Ekelunds vackra ansikte, paranta gestalt och uttrycksfulla spel dominerade filmen. I de stora spel!scenerna, tyvärr voro dessa ej många, slog givetvis hennes dramatiska talang ut i full blom och icke minst i bekännelsescenen inför maken var hon glänsande. Grann var hon att se på och en inombords styrka som ingen annan svensk skådespelerska har hon" (Axon i NDA).

"I vissa spelscener slår hennes friska nordiska skönhet ut i full blom jämsides med ett temperament och en teknik, som visar att vi i henne nu äger vår förnämsta filmaktris" (N E i SocD).

Nils Beyer sammanfattade i BLM det som var den allvarligaste kritiken mot filmen: "Hela denna välinspelade film är bara ett vittnesbörd om den svenska filmens bristande förmåga att ta sina konflikter på allvar. Men därför blir de inte heller dramatiskt spännande. Ty ingenting står ju egentligen på spel."

Kommentar Svensk filmografi

Bakom filmen låg från början endast en titel, "Bara en kvinna", som författarparet Schütz & Baudisch (jfr 1941/11) genom förmedling av Jules Sylvain sålt till direktör S A G Swenson på Wive Film. Med utgångspunkt från denna titel skrev de sedan en utförlig synopsis, åtföljd av ett scenario, vilket i sin tur av Jules Sylvain och Anders Henrikson omarbetades för att passa Karin Ekelund i titelrollen. Vid denna bearbetning bortföll bl a ett i manuskriptet tidigare dominerande kriminaltema.

Detta är i sin helhet ett belysande exempel på hur filmmanuskript ofta kom till vid denna tid.

Filmen spelades in under senare hälften av maj och under juni 1941 med kompletteringar kring månadsskiftet juli-augusti.

Porträttet, som spelar en så viktig roll i filmen, var målat av Isaac Grünewald. Det förvärvades efter inspelningen av Karin Ekelund.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se