Anna Lans (1943)

Media (62 st)

Originaltitel	Anna Lans
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Rune Carlsten
Manus	George Martens = Paul Baudisch & Adolf Schütz
Förlaga	Anna Lans (Roman) Fru Andersson har ordet (Roman) Ett års påföljd (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Film AB Lux
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1943-08-20

Medverkande

Viveca Lindfors
Anna Lans

Arnold Sjöstrand
Olof "Olle" Olsson, sjöman

Gudrun Brost
Magda

Åke Grönberg
Axel

Lisskulla Jobs
Birgit Lans, Annas syster, Axels fästmö

Nils Lundell
Grönqvist, tidningsförsäljare

Visa fler

Handling

Vid ett möte hos Frälsningsarmén berättar en kvinnlig soldat om sitt liv. Återblick: Anna Lans är en ung vacker flicka född i en fattig torparfamilj. Hon arbetar hårt...

Visa hela handlingen

Press

Alltför många olyckor och motgångar drabbar hjältinnan i denna förutsägbara berättelse, och alltför stereotypa är de gestalter hon omger sig med, tyckte mer än hälften av de nio...

Visa all press

Vid ett möte hos Frälsningsarmén berättar en kvinnlig soldat om sitt liv.

Återblick:

Anna Lans är en ung vacker flicka född i en fattig torparfamilj. Hon arbetar hårt hemma men längtar efter att få lämna landsbygden och flytta in till stan. Hon är uppvaktad av de rikare bondsönerna i trakten. Hon har emellertid äregirigare planer än att gifta sig och bli bondhustru. När hennes far försöker tvinga henne till giftermål med en bonde, flyr hon till sin syster Birgit i Stockholm.

Birgit, som sliter hårt för att spara ihop pengar till sin och sin fästman Axels framtid, blir inte särskilt glad över att se henne. Anna finner sig själv en plats som hembiträde hos en grinig östermalmsdam.

En av hennes första frikvällar träffar hon, genom Axel, en ung sjöman som heter Olof. De roar sig på Gröna Lund en hel kväll och Olof blir häftigt förälskad i Anna. När han följer henne hem ber han henne vänta på honom, tills han återvänder från en lång färd med en lejdbåt. Anna blir överrumplad och vet inte vad hon skall svara, men säger att hon har andra planer för framtiden.

Hon söker en ny anställning och får tjänst hos en vänlig, nipprig friherrinna och hennes son Harry.

Harry uppvaktar Anna flitigt och tar första tillfället i akt, när hans mor är bortrest, att presentera henne för sina vänner. Hon träffar Magda som varnar henne för att ta alltför bokstavligt på Harrys löfte om giftermål. Anna, som är förälskad i Harry, litar på honom och passar på att leva ett lyxliv som fin dam, ända tills friherrinnan återvänder och uppdagar alltsammans varefter sonen får en utskällning. Harry sviker henne och förtvivlad lämnar hon huset för att kasta sig framför en bil.

I bilen sitter direktör Agne i sällskap med Magda. Innan de hinner ur bilen, rusar en ung frälsningssoldat, Helge, fram och lyfter upp henne och ringer på ambulans. Agne betalar Annas sjukhusvistelse och sänder blommor. Magda kommer på besök på sjukhuset och berättar att Agne är förälskad i Anna. Han föreslår att hon skall bli hans väninna. Anna blir inte särskilt förtjust, men då Birgit begär pengar för vissa utgifter hon haft för hennes skull, ser hon ingen anna råd än att gå med på förslaget.

Hon lever ett lyxliv i den nya lägenheten Agne skaffar henne. En dag träffar hon Helge, när han är ute för att samla in pengar för sin mission. Han råder henne att söka ett hederligt arbete, ett råd som Anna häftigt slår ifrån sig.

Agne dör och Anna står plötsligt på bar backe. Birgit erbjuder henne sin gamla plats som servitris på en restaurang.

På restaurangen ser Anna en dag Axel tillsammans med en vän. Hon upptäcker att det är Olof som åter är i land. Trots att fyra år förflutit, är Olof fortfarande förälskad i Anna och vill gifta sig med henne. Hon tvekar, hon vet inte om hon skall berätta för Olof om sitt förflutna. Birgit råder henne att glömma alltsammans.

Olof och Anna gifter sig och får en son. Magda, som numera är helt nedgången, söker upp Anna för att be om pengar. Kvarterets skvallerkäringar ställer närgångna frågor till Magda och får reda på Annas tidigare liv.

Olof hör snart talas om skvallret. Han blir mycket upprörd och börjar dricka. En dag i sin berusning kastar han en tung vas efter Anna, som missar henne och istället träffar deras son.

Sonen dör och Olof döms till straffarbete. Anna driver förtvivlad omkring i en park och sjunker utmattad ner på en bänk. Där träffar hon Helge än en gång. Genom honom finner hon religionen och Frälsningsarmén.

När Olof släpps fri från fängelset möter hon honom med tillförsikt och nytt mod. (Bearbetning av program och recensioner.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Alltför många olyckor och motgångar drabbar hjältinnan i denna förutsägbara berättelse, och alltför stereotypa är de gestalter hon omger sig med, tyckte mer än hälften av de nio stockholmskritikerna. Andra ansåg att det blivit en realistisk skildring av en ung flickas högmod och fall.

Stig Almqvist är riktigt hätsk, medan Filmson är positiv i sin attityd, dock inte lika entusiastisk som han brukar vara.

AT (Stig Almqvist): "Det vackra svenska soldatnamnet 'Anna Lans' står som rubrik över en grov spekulation i en primitiv smak. Denna film vädjar till ett intresse som är släkt med hyenans. Ingen konstnärlig formgivning lyfter stoffet ur dyn. Den kommersiella avsikten lyser igenom utan avbrott.

Det är, dessvärre, troligt att spekulationen lyckas. Inte dess mindre företräder Anna Lans en tendens inom svensk filmproduktion som icke är tilltalande. Inriktningen mot publikmassornas pengar är här alltför krass.

Uppslaget i filmen är genialt enkelt, helt idealiskt för det syfte producenten (Luxfilm) är ute i. Det tillåter en oavbruten anhopning av grova effekter, ett ihållande bruk av prövade schabloner och ett uppradande av personager ur kolportageromanernas pålitliga panoptikon.

Att gårdagens framförande av Anna Lans skall benämnas premiär, är egentligen paradoxalt. Ty det finns i Anna Lans knappast någonting alls, som verkligen är nytt. Gammalt, dammigt, förlegat -- så ringer det inom den kritiske åskådaren ideligen. (-)

Någon psykologisk skildring förekommer icke även om författarna eventuellt inbillar sig detta. Anna Lans blir ingen gripbar karaktär. Ty filmen har icke skrivits av folk som är kapabla att skildra en människa. Dess författare äro okända och gömmer sig bakom pseudonymen George Martens. Redan detta är skumt.

Kring Anna skockar sig gestalter ur kolportagets museum: bondeföräldrarna, den rike friaren, platsbyråfrun, konsulinnan, unge baronen, direktörerna, sjömannen, sladderkäringarna, lättfärdiga damer i stort antal, allehanda brackor.

De uppträder i scener, inför vilka man frågar sig, om de verkligen kunna ha skrivits av nu levande filmförfattare. Uppfattningen, synen, greppet är allt annat än moderna, och vad den tekniska regien angår, väcker den ideligen associationer till en primitiv tidsålder i filmens historia. Uppenbarligen vet Rune Carlsten mycket litet om film."

AB (Filmson): "Anna Lans är berättelsen om en ung landsflickas lyx- och olycksöde i den syndiga storstaden. Trots kolportagemässiga drag är filmen starkt fängslande, ty Anna Lans är en intressant karaktär som spelas med blodfull värme och personlig accent av Viveca Lindfors. Dessutom följer filmen energiskt en etisk linje som inte blir mindre aktningsvärd därför att den för enkelhets skull företrädes av Frälsningsarmén. (-) Rune Carlsten har i varje fall som regissör gjort ett fint och diskret arbete även när Anna Lans tangerar ömtåliga saker. Med fotografen Ernst Westerbergs och andra medarbetares hjälp har han också skapat många bra miljöbilder."

BLM (Georg Svensson): "Anna Lans kommer att slå alla den svenska filmens publikrekord, det vågar man ta ett ganska högt vad på. Den är gjord med djävulsk beräkning av vad folket vill ha både av löjen och tårar, den dukar upp en historia som är ett koncentrat av veckonovellistikens samtliga garanterat effektfulla situationer. Den blandar synd och frälsning, lycka och olycka, glans och djupaste förnedring i en dos som skall kunna få liv även i den trögaste inbillning. Den har en stjärna, Viveca Lindfors, som lyser med mörk och farlig glans och som med sin magnetiserande fysiska uppenbarelse och sina märkliga ögon är ägnad att omtöckna publikens förmåga att skilja mellan skrattretande pekoral och stor tragedi. (-) Bildmässigt har filmen mycket stora förtjänster, och den äger detta hemlighetsfulla som kallas rytm. Den suger åt sig stoff med härlig aptit, den trivs med att vara film, om detta kan begripas. Personinstruktionen och typgestaltningen är likaledes genomgående ypperlig, mustig och frän men på det hela taget utan den tarvlighet vartill scenariot inbjuder, ibland till och med av verklig finess (frälsningslöjtnanten, det friherrliga herrskapet). Nu frågar man sig: skall man tacka Carlsten för att han sökt göra det bästa möjliga av ett sekunda material eller skall man klandra honom för att han lånat sin yrkesambition åt ett litterärt och etiskt suspekt företag?"

Kommentar Svensk filmografi

Filmens författare, som här framträdde under pseudonymen George Martens, var ett par österrikare, Adolf Schütz (1895--1974) och Paul Baudisch (1899--1977), som anlänt till Sverige som flyktingar omkring 1939. De etablerade sig omgående som en filmförfattarfirma, vars första film såvitt man vet blev I natt eller aldrig! (1941/11). Åtminstone Schütz hade ett förflutet som författare av teaterpjäser, hans "Der grosse Bluff" hade filmats i Tyskland 1932 under samma titel.

Paret Schütz och Baudisch blev inte alltför varmt välkomnade av de svenska filmkritikerna och valde ganska omgående att framträda under olika signaturer. Utöver George Martens förekom de också som A. Paul och Per Schytte -- detta är signaturer som senare avslöjats. Hur många andra signaturer de kan ha använt sig av torde vara omöjligt att ens gissa sig till numera. (MOO)

Jämför f ö Kommentaren till I natt eller aldrig (1941/11).

Filmen Anna Lans kom för lång tid framåt att utgöra prototypen för en under 1940-talet inom svensk film inte ovanlig genre, filmfolk emellan kallad "det själfulla fnasket". (GW)

Anna Lans, spelades in under maj och juni 1943.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se