Originaltitel | Salka Valka |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1954-11-15 |
Gunnel Broström
Salka Valka som vuxen
Folke Sundquist
Arnaldur Björnsson
Margaretha Krook
Sigurlina Jonsdottir, Salka Valkas mor
Erik Strandmark
Steinthor Steinsson
Birgitta Pettersson
Salka Valka som barn
Nils Hallberg
Angantyr Bogesen
En stormig kväll kommer Sigurlina Jonsdottir med sin ännu inte tonåriga dotter Salka Valka till en isländsk fiskeby. Förgäves söker de natthärbärge hos Frälsningsarmén men tas i...
Salka Valka togs av kritikerna emot med varierande grad av uppskattning. En återkommande invändning i både positiva och negativa recensioner var att filmen inte lyckats ta vara på romanens...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Samproduktionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta | |
B-foto | |
Elektriker | |
Passare | |
Musikarrangör | |
Rekvisita | |
Kläder | |
Smink | |
Frisyrer |
|
B-ljud | |
Förtexter | |
Övrig medarbetare |
|
Speaker |
Gunnel Broström | Salka Valka som vuxen | ||
Folke Sundquist | Arnaldur Björnsson | ||
Margaretha Krook | Sigurlina Jonsdottir, Salka Valkas mor | ||
Erik Strandmark | Steinthor Steinsson | ||
Birgitta Pettersson | Salka Valka som barn | ||
Nils Hallberg | Angantyr Bogesen | ||
Sven Magnusson | den mycket lille | ||
Rune Carlsten | Johan Bogesen, Angantyrs far | ||
Sigge Fürst | frälsningskapten | ||
Marianne Löfgren | Tordis Sigurdkarlsdottir, frälsningskadett | ||
Elsa Prawitz | amerikansk turist | ||
John Norrman | Eyjolfur | ||
Hedvig Lindby | Steinunn, Steinthors moster, Eyjolfurs hustru | ||
Lárus Pállsson | Beinten, den enbente | ||
Ingemar Holde | Gudmundur Jonsson, frälsningskadett | ||
Erik Hell | tullare och frälsningssoldat | ||
Stig Johanson | skolläraren | ||
John Melin | Katrinus | ||
Lars Winnersjö (som Lars Andersson) | Arnaldur som barn | ||
Ann-Marie Adamsson | Guja, Beintens dotter | ||
Lars-Erik Lundberg | Angantyr som barn | ||
- | Ej krediterade: | ||
Birger Åsander | skeppare | ||
Hans Dahlberg | arbetare | ||
Georg Skarstedt | begravningsgäst | ||
Sten Mattsson | dragspelaren på gravölet | ||
Åke Lindström | arbetare |
Produktionsbolag | Svenska AB Nordisk Tonefilm | ||
---|---|---|---|
Edda Film | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Svenska AB Nordisk Tonefilm | 1954 | |
Laboratorium | AB Kinocentralen |
En stormig kväll kommer Sigurlina Jonsdottir med sin ännu inte tonåriga dotter Salka Valka till en isländsk fiskeby. Förgäves söker de natthärbärge hos Frälsningsarmén men tas i stället om hand av den råbarkade Steinthor Steinsson. De får stanna hos hans gamla släktingar för att hjälpa till att vakta djuren.
Det uppstår ett förhållande mellan Sigurlina och Steinthor, det ser Salka med egna ögon, men när hon hör en pojke kalla hennes mor hora, går hon till anfall och slåss.
Skolläraren ordnar så att en pojke, Arnaldur Björnsson, kommer och läser med Salka. Barnen blir snart goda vänner.
Sigurlina väntar barn med Steinthor. Hon är i fjärde månaden, när hon berättar det för honom. Han vägrar dock att vidkännas barnet.
Steinthor kommer hem och går in till Sigurlina och Salka. Han kör ut Sigurlina. Jag har länge vädrat ditt blod, lilla sälunge, säger han till Salka och tvingar till sig en kyss.
Arnaldur kommer förbi och frågar efter Salka. Hon har gått uppåt fjället, får han veta.
När Steinthor vaknar, ställer Sigurlina honom inför ultimatum. Du vet vad du har gjort med min lilla flicka, säger hon, ta hand om mig och barnet, eller du hamnar på tukthus. Han lovar göra henne till viljes.
Arnaldur tar farväl av Salka. Han ska resa söderut för att studera. Han ger henne en medaljong som varit hans mors. Det finns en bild av honom i den.
Sigurlinas och Steinthors bröllop ska stå hos Frälsningsarmén. Hon är redan där. Men han söker nu upp Salka och ger henne ringen som Sigurlina skulle få. Sedan ger han sig av ut till havs.
När Sigurlina kommer hem, ser hon ringen på den sovande Salkas finger.
En tullare hittar sedan Sigurlinas döda kropp flytande i havet.
Under klockringning förkunnar en text i bildrutan: Tio år senare.
Arnaldur återvänder hem. Nu är han agitator och manar fiskarföreningens medlemmar och Bogesens arbetare till strejk mot byns starke man, Johan Bogesen. Han ska tvingas betala bättre för fångsterna och för det arbete han köper.
På ett möte talar Arnaldur uppviglande men får mothugg av Salka. Vad händer om vi begär så mycket betalt att Bogesen inte vill köpa fisken? undrar hon. Mötet slutar i slagsmål.
Salka får besök av Arnaldur som berättar att han bildat en fackförening i natt. Här ska bli strejk, säger han.
Bogesen drabbas av strejk. Samtidigt växer det hastigt fram en ny närhet mellan Salka och Arnaldur. De är förälskade i varandra.
Steinthor återvänder hem. Han söker upp Salka som han en längre tid har skickat pengar till -- under annat namn -- och hon har använt dem. Han är rik nu, säger han och kysser henne. Sedan går han, men han lovar återkomma.
Salka och Arnaldur är tillsammans. Du är mitt liv, säger hon. När du reser, är mitt liv slut.
Strejken avblåses. Bogesen har inte gett med sig. I stället har Steinthor övertagit hans företag och lyckats få i gång fisket utan att böja sig. Sillen går till nu, säger han.
Arnaldur får jobb som guide åt en kvinnlig amerikansk turist. En månad ska han vara borta för att visa henne och hennes två manliga följeslagare runt landet.
Steinthor kommer hem till Salka. Då, för tio år sedan, misslyckades han att ta henne, berättar han, men nu! Ta mig då, skriker Salka och klipper sedan till honom.
Arnaldur återvänder efter månaden som guide. Salka ber att få veta sanningen om hans planer. Jag har misslyckats här, säger han. Han vill resa bort -- men ändå inte lämna henne. Dessutom fattas 300 kr till biljetten.
Nu löser jag dig ur fångenskapen, säger Salka och ger Arnaldur 340 kr, när båten ska gå om en halvtimma. Jag ska stanna hos dig, säger han. Du ska resa -- för min skull, säger hon. Det är min livsuppgift.
Salka, jag kallar på dig, när jag dör, säger han.
Censurnummer | 85237 |
---|---|
Datum | 1954-11-11 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 3625 meter |
Längd efter klipp | 3606 meter |
Kommentar | I akt IV: utgår pojkens (Angantyrs) tramp på Sigurlinas döda kropp; i akt VII: kortas våldtäktsscenen mellan Steinthor och Salka Valka så, att bilderna med Steinthors slutreplik, innefattande bl.a orden "ingen buse på jorden är så simpel etc", utgår. 3438 m. Filmen kortades av bolaget efter granskningen med 168 m (40 m i akt I och 128 m i akt VII) vilket godkändes av Biografbyrån. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 3625 meter |
Längd i minuter | 132 min |
Akter | 7 rullar |
Salka Valka togs av kritikerna emot med varierande grad av uppskattning. En återkommande invändning i både positiva och negativa recensioner var att filmen inte lyckats ta vara på romanens idéinnehåll. Det blev enbart en episk kärlekshistoria.
Lill i SvD efterlyste en dramatisk linje i filmen. Det finns ingen linje i någonting, skrev Nils Edgren i MT.
Ny Dag (Hjorvard): "Det blev en ny svensk storfilm, byggd på Laxness mustiga, djärvt borrande berättarkonst och Islands skönhet och fattigdom. Den ger mycket av Laxness bok, men det fattas något mycket väsentligt.
Författare och regissör måste välja en huvudlinje. De har valt att skala ut Salka Valka själv, att göra henne helt dominerande och att stänga massor av sidospår. Det var nog det enda möjliga. Salka Valka dominerar. Ändå blir det inte klart att hon ska dominera också i den sociala kampen. Filmen ger glimtar av omogen propaganda och strejken går till nederlag utan att publiken riktigt fattar det hela. I boken finns också segermelodin, framtidsmelodin för den arbetarrörelse som födes. Salka Valka avslöjar det omogna, men det är hon som översätter socialismen till Islands verklighet. Genom motgångar, svek och vacklan går det till en första delseger över systemet Bogesen under hennes ledning. Det är inte drömmaren Arnaldur utan Salka Valka, som har kontakten med folket och nydanarkraften. Det är om henne Arnaldur säger i boken: 'Om det funnits bolsjeviker på Island vore hon född för Centralkommittén'. Allt detta har kommit bort. Av den sociala spänningen och kampen mot beroendet och fattigdomen får vi bara uttrycksfulla med hårdhänt realism återgivna detaljer. Arne Mattsson har gett must och färg åt det som Rune Lindström skalat fram. Bäst går det i början, men sen har man fått hoppa över för mycket.
Huvudrollerna är dubblerade. Birgitta Pettersson upptäcktes på en gärdsgård i Uppsalatrakten, där hon beskådade en annan filminspelning. Regissören såg att det var ett ansikte att göra något av och nu är hon den unga Salka Valka. Trovärdig och riktig som om hon varit född på Island bland sill och torsk. Gunnel Broström blev en positiv överraskning. Lugnet, allvaret, styrkan, förälskelsen och hjärtevärmen kunde hon ge. Arnaldur, spelad av Folke Sundquist har misshandlats i manuskriptet. Hans svaghet betonas, men det riktiga han ville kommer inte fram och förkortningarna går även ut över kärlekshistoriens nyanser. Erik Strandmark blev så mycket mer nyanserad som Steintor, även om han inte kunde fånga hela den demoniska kraften och lockelsen. Alltigenom riktig var Margareta Krooks Sigurlina. Vittnesbördet var ett mästerstycke. Rune Carlsten passade precis som rävgubben Bogesen och vem kunde ana att Sigge Fürst kunde tro så bra på Gud med ögonen och hela sin varelse.
Regissören var tydligen tagen av sin uppgift och av bokens gestalter och han fick arbeta i en ny och underbar miljö, bland jordkojorna och båtar i ett betagande vackert land."
Arbetaren (Lasse Bergström): "I det längsta hade man nog fruktat att Arne Mattsson skulle stupa på den här uppgiften. Laxness -- epikern -- är inte lätt att göra om till filmdiktare: hans prosa är för egen för att associera till andra uttrycksmedel, hans dramatiska skildringskonst, den realistiska, är beroende av språkets övertoner. När Laxness är drastisk, frustande och frodig är han det utan att trampa ner i grånaturalism -- för läsaren är han diktaren som förvandlar själva eländet till skönhet, en paradoxal skönhet som väcker smärtan och binder oss vid en allmängiltig verklighet som är människans egen. Jag hyser den största skepsis mot filmer som bygger på romaner av just den sorten -- erfarenheten har ju visat att just dessa blir platta och tarvliga när de översätts till filmens språk. Övertonerna kommer inte med, skönheten suddas bort -- eländet blir bara elände, gråheten bara grå. Filmberättaren står där till halsen i en naturalism som inte tjänar något vettigt konstnärligt ändamål.
Rune Lindström, som skrivit manus, och Arne Mattsson, som regisserat, har ingalunda kommit undan detta dilemma. I stort sett tycker jag nog deras Salka Valka visar att det som är Laxness' särart inte är åtkomligt för normalbegåvade filmkonstnärer. (-)
Det finnes flera invändningar att göra: stoffet har uppenbarligen varit alldeles för rikt och Rune Lindström har från början inte lyckats gjuta ner det till en egen helhet. Nu är filmen nedkoncentrerad till -- nästan -- normallängd, men man märker tydligt här och var att det är frågan om efterklokhet. I vissa stunder gör Salka Valka samma intryck som en tidningsartikel, som klippts ner av utrymmesskäl, som tvingats ner i en form utan att någon haft tid att skriva om den. I den färdiga versionen är Salka Valka en film om -- Salka Valka. En kvinnoskildring utan egentliga utvikelser. Från början var den uppenbarligen menad som något mer -- en film med full psykologisk uttrycksskala även för människorna omkring kvinnan: Arnaldur, den politiske drömmaren, Steintor, den stormande enslingen med mannens brutala handlingskraft och människans värkande samvete, Bogesen, utsugaren, byns spindel med drömmar i nätet, och alla de andra i myllret. Den ambitionen har Mattsson fått skrota ner i klipprummet. Det borde ha skett innan Rune Lindström satte sig vid skrivmaskinen.
Och ändå -- vilket förefaller närmast paradoxalt -- har Arne Mattsson lyckats. I stort. Salka Valka har blivit en kraftfull och trots allt imponerande film, som bekräftar de förhoppningar man tycker sig ha fått om Arne Mattssons konstnärliga resurser."
Halldór Kiljan Laxness (1902-1998, nobelpristagare 1955) roman "Salka Valka" utkom på isländska i två delar 1931 respektive 1932 (i svensk översättning 1936).
I en efterskrift till bokens andra, omarbetade upplaga (utgiven 1951, på svenska 1956) berättar Laxness att romanen skrevs på engelska i Hollywood 1928 med tanke på filmatisering. Paul Bern (1889-1932) var intresserad av att filma den, men planerna gick om intet sedan han skjutit sig. "Sedan dess har flera bolag velat filma romanen, ibland har uppgörelser också träffats, men de planerade inspelningarna har av olika orsaker aldrig kommit till stånd."
I ett reportage i tidningen Se (någon gång sommaren 1954) berättar Gits Olsson anekdoten om hur Laxness berättelse, efter tvehågsen hollywoodsk behandling i flera vändor, till sist blev roman och en internationell framgång. Nu vaknade nya filmgubbar:
"Det var fransmännen som stod i tur. Strax före kriget bildades ett isländskt filmbolag, Edda Film, som bestämde sej för att satsa sitt kapital, 20 000 kr, i den franska inspelningen. Regissören Julien Duvivier plus ett par assistenter och fotografer reste till Island för att förbereda filmningen. De låg i Grindavik i tre veckor och hann supa upp Edda Films 20 000 innan de reste hem igen sägande:
- Vi kommer tillbaka om en månad med filmtruppen. Det var det sista Edda Film och Island hörde av fransmännen. De har inte gett sig till känna med ett vykort ens. Det enda synbara beviset på att det en gång legat allvar bakom de franska filmplanerna var ett jättelikt vinfat, vilket fransmännen låtit sända i förväg per båt. Det låg i Grindavik och väntade i tre år. Sen slog islänningarna hål på fatet och drack upp innehållet glatt skålande för Edda Film, Julien Duvivier och den välsignelsebringande filmkonsten över huvud taget."
(sommaren) | 1953 | 1953 | ||||
Svenska AB Nordisk Tonefilms ateljéer | Stockholm | Sverige | ||||
Hovs hallar | Båstad | Sverige | ||||
Grindavík | Island | (m.fl. platser på Island) | ||||
Torekovs hamn | Torekov | Sverige | (sjöscen) |
Sverigepremiär | 1954-11-15 | Saga | Stockholm | Sverige | 132 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1954-11-15 | Saga | Stockholm | Sverige | 132 min | |
Annan visning | 1954-12-04 | Austurbæjarbíó | Reykavík | Island | ||
1960 | Polen | (endast filmstudios) | ||||
TV-visning | 1964-03-29 | Sverige | 127 min | |||
1973-05-11 | TV1 | Sverige | 127 min | |||
1987-05-10 | TV2 | Sverige | 127 min | |||
1999-07-20 | SVT1 | Sverige | 127 min |
Originaltitel | En stridsman uti hären | |
---|---|---|
Kompositör | Otto Lundahl | |
Textförfattare | Otto Lundahl | |
Sångare | Sigge Fürst | |
Marianne Löfgren | ||
kör |
Originaltitel | O How Happy Are They | |
---|---|---|
Kompositör | George Frederick Root | (1749) |
Textförfattare | Charles Wesley | (engelsk text) |
- | (okänd svensk textförfattare 1883) | |
Sångare | Sigge Fürst | |
Marianne Löfgren | ||
kör |
Originaltitel | Tagen Herren med på vägen | |
---|---|---|
Kompositör | Charles Crozat Converse | (1868) |
Textförfattare | Paul Nilsson | (svensk text) |
Sångare | Sigge Fürst | |
kör |
Originaltitel | The Sea of God's Eternal Love | |
---|---|---|
Textförfattare | Arthur Playle | (engelsk text 1899) |
- | (okänd svensk textförfattare 1907) | |
Sångare | Sigge Fürst | |
Marianne Löfgren | ||
kör |
Originaltitel | Måsen går på stranden | |
---|---|---|
Sångare | kör | (barnkör) |
Agitator |
Bröllop |
Fiskare |
Fiskelägen |
Frälsningsarmén |
Frälsningssoldat |
Graviditeter |
Grindaviks fiskeläge/Island |
Guider |
Hovs hallar |
Island |
Lärare |
Självmord |
Strejker |
Tullare |
Turist |
Våldtäktsförsök |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 3622 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SALKA VALKA Efter Halldor Kilian Laxness roman |
Tryckeri | Uddeholms Offset |
Affischdesign | GöstaX Åberg |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SALKA VALKA |
Tryckeri | Ljunglöfs |
Affischdesign | GöstaX Åberg |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SALKA VALKA Efter Halldor Kiljan Laxness roman |
Tryckeri | Ewes O.B. -tryck |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Kringmaterial |
---|
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Filmudkast. |
Omfång | 5 s. |
Språk | Danska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Kortfattat sammandrag av händelseförloppet. |
Omfång | 14 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Kortfattat sammandrag av händelseförloppet. |
Omfång | 23 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Filmmanuskript efter Halldór Kiljan Laxness´ roman, av Rune Lindström. |
Omfång | 221 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 180 s. Rollista (1 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 32 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 25 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 99 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | SET |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Norska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Färgtyp | Svartvit |
Hastighet | 24 |
Längd i minuter | 133 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |