P & B (1983)

Media (2 st)

Originaltitel	P & B
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Hans Alfredson
Producent	Hans Alfredson
Manus	Hans Alfredson
Förlaga	Pettersson & Bendel (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svenska Ord AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1983-12-10

Medverkande

Stellan Skarsgård
Karl-Johan "Charlie" Pettersson

Allan Edwall
Josef Bendel, alias Stavros

Lena Nyman
Mia Edling, servitris/Ingegerd Borglind, lärare i engelska

Lill Lindfors
Agda Levin

Björn Gustafson
Nilsson

Jan Blomberg
advokat Vreding

Visa fler

Om filmen

Skojarna Allan Edwall och Stellan Skarsgård börjar med ett violtrick och slutar som finanskonsulter i den andra och uppdaterade filmatiseringen av Pettersson och Bendel, romanen som...

Visa hela texten

Handling

Under förtexterna vandrar den unge, skånsktalande blandmissbrukaren Petterson omkring i Stockholm. På en hamnkaj smiter han in under en presenning och somnar. Det blir...

Visa hela handlingen

Press

Recensionerna var överlag från positiva till entusiastiska, men det fanns också kritiska röster.Sven E Olsson, Arbetet: "P & B är en fantasifull men också drabbande komedi om...

Visa all press

Skojarna Allan Edwall och Stellan Skarsgård börjar med ett violtrick och slutar som finanskonsulter i den andra och uppdaterade filmatiseringen av Pettersson och Bendel, romanen som med sin karikatyr av en judisk affärsman blev en biosuccé 1933.

Den ursvenska losern Stellan Skarsgård har ljusblå jeansjacka, blandmissbrukarfrisyr och en ölburk i handen. Allan Edwall, en vänlig och belevad man av diffus nationalitet, har väldiga Vår Teater-ögonbryn, en osvensk gubbhatt och väl använd svart kostym. Främlingen med den intensiva blicken står plötsligt framför Karl-Johan Pettersson, som har sitt sovläger under en presenning i hamnen. Slår de sig ihop blir de rika, lovar Josef Bendel, och får Pettersson med sig. Lena Nyman är (i en av sina två roller) Mia, som serverar på Petterssons stamsylta och tror att de ska gifta sig. Hon har Harpo Marx-frisyr och chockrosa dockkläder, och pratar barnspråk i falsett. Den store Nilsson har storrutig blazer och en minibuss och hans medhjälpare Lille Rodney har en arbetarkavaj med klorfläckar. Nyman spelar Mia med sådan emfas att den stumme Marx-brodern framstår som subtil. När hon i en scen ska stå stilla bredvid Petterson och vara tyst, gör hon så förryckta miner att man knappt hör dialogen.

Det finns inga gränser för Bendels uppfinningsrikedom. Han och Petterson prutar ner violbuketter att lura damer med, får hemmafruar att köpa krukväxtjord de just grävt upp i deras rabatter, säljer pomada som ansiktskräm och saluför "pinnar som man sätter räkningar på" som praktiska solur där man själv får fylla i siffrorna. Nilsson och Lille Rodney får köra runt och sälja hembränt.

Det verkar trivsamt att vara småskojare. Brännvinsmaskinen puttrar så trevligt i det gemensamma hemmet på vinden, man gör storfynd på tippen och hittar på sinnrika tricks. Men så växer verksamheten och snart har man ett jättelikt kontor och gör olagliga storaffärer med hela världen, medan allt som var rasar samman. Under en middag på Gondolen ser den konstant berusade Kjell-Johan Petterson sig i spegeln på herrtoaletten och börjar gråta. Hasse Alfredson citerar den ryske 1800-talsförfattaren Michail Lermontov: Då märka vi att den var tom/den festligt fyllda kannan./Att dröm var all dess rikedom/och ägaren en annan.

P & B är den tredje filmen om Waldemar Hammenhögs romanfigurer. I boken och de två första filmatiseringarna är Bendel en karikerad jude. Det var inga problem 1933; Adolf Jahr spelade Pettersson och Semmy Friedmann Bendel, och Per-Axel Branners succé blev en av Goebbels favoritfilmer. 1945, när Erik Bergstrand filmatiserade uppföljaren Petterson & Bendels nya affärer med Thor Modéen och Arne Lindblad, var antisemitismen inte lika gångbar. Och 1983 har den evige vagabonden Bendel många namn och många förklädnader. "Tacki tacki, fru" ropar han när han är på väg ut ur filmen som Alberto Fernandez, kapellmästare från Paris.

Nina Widerberg (2019)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Under förtexterna vandrar den unge, skånsktalande blandmissbrukaren Petterson omkring i Stockholm. På en hamnkaj smiter han in under en presenning och somnar. Det blir natt.

Han vaknar av att någon annan också finns i mörkret under presenningen och tänder en tändsticka. Det är en äldre man av utländsk härkomst. Mannen säger att han just tagit sig i land från en polenfärja, med vilken han rest som fripassagerare. Han pratar perfekt svenska. Men han är rädd, för han har inget pass.

På morgonen presenterar sig mannen med namnet Bendel. Han föreslår Petterson att de ska bli kompanjoner och göra affärer tillsammans, men Petterson fnyser misstroget och går därifrån. Senare samma dag träffas de åter när Petterson låter sig bjudas på öl på Café 9:an i Gamla Stan där servitrisen Mia, som är förälskad i honom, arbetar. Bendel betalar frukosten med femton kronor han just tjänat genom att sälja en kattunge, och lyckas väcka Pettersons intresse för att "göra affärer". Men det enda startkapital de har är en femma som Petterson har i fickan.

Ute på stan börjar Bendel köpa violbuketter för en krona av en flicka i ett torgstånd, medan Petterson kränger dem till kvinnor i alla åldrar på T-banestationen vid Sergels torg. Utanför Café Opera håller de "affärslunch", och räknar ihop trettioåtta kronor och femtio öre som förmiddagens förtjänst. När en av finanshajarna kommer ut från krogen, får Bendel en idé till att tjäna mer pengar. Då finanshajen backar ut från parkeringen med sin Mercedes låtsas han bli påkörd. Petterson låtsas i sin tur vara ett vittne. Finanshajen blir orolig och betalar Bendel några hundra för att bli av med honom.

En av hundralapparna går till att köpa en begagnad kostym och betala en klippning till Petterson. Firma Petterson och Bendel bildas officiellt. Rollfördelningen är klar: Petterson ska vara firmans ansikte utåt och hålla i representationerna, medan Bendel sköter finanserna. Firmans första affär är att köpa en symaskin billigt av en dam på Östermalm och sedan sälja den dyrt till fru Sandberg i samma kvarter.

Bendel anser nu att de måste skaffa lokal, och de flyttar in i ett kyffe i Gamla Stan.

Morgonen efteråt sitter Bendel och bläddrar bland några gamla fotografier han bär på sig. Petterson lyckas få ur honom att han har en son som heter David och att han en gång varit gift med en svenska i Paris. Sedan klipper Bendel av diskussionen och styr kosan mot soptippen, där de hittar mycket säljbart: några burkar med okänd kräm gör de etiketter till och säljer som skönhetsmedlet Cleopatra, räkningshållare blir till soluret Solemio och feltryckta syltetiketter säljer de till nyblivna änkor som tror att deras män beställt dem.

I ett radhusområde utger sig Petterson och Bendel för att vara journalister med uppdrag att göra "hemma hos"-reportage för blomstertidningen Krukväxten. Framgångsrikt lyckas de under "reportagets" gång sälja "undergörande blomsterjord", som de grävt upp i områdets rabatter. Genom att ta med sig köparnas kasserade jord, får de grannarna att köpa varandras jordavfall.

Tillbaka på firman firar de med Mia och hennes väninna Eva. Alla fyra bestämmer sig för att dra in ytterligare kapital till firman genom att starta ett otal studiecirklar där de skiftas om som cirkelledare.

Pettersons och Bendels verksamhet har utökats med hembränning. Spriten säljs på kommission av Pettersons vänner, krämaren Nilsson och hans partner Lille Rodney. För att satsa på en stor reklamkampanj för skönhetsmedlet Cleopatra lånar Petterson några tusen av Mia, och de går också ut med en kampanj för soluret Solemio. Av en händelse hamnar Petterson en dag i Agda Levins parfymaffär och ägarinnan blir omedelbart intresserad av den stilige mannen, som kallar sig Malmberg. Under förespegling att det är en reklamfirma han driver övertygar Petterson Agda om att han kan drastiskt öka affärens omsättning med sin marknadsföringsteknik. Och inte trots, utan på grund av, höjda priser och stora annonser i Svenska Dagbladet och Månadsjournalen är snart hennes butik full av kunder.

Agda vill emellertid göra mer än affärer ihop med Petterson och bjuder ut honom. Han lämnar henne dock kyskt utanför porten och går i stället själv på nattklubb, där han träffar den unga överklassflickan Angelica Vreding. De spenderar natten ihop hemma hos hennes föräldrar. På väg hem drömmer Petterson att han är en lika världsvan och beläst snobb som Angelicas advokat till far. Morgonen efter har Bendel åter bestämt att verksamheten ska utvidga, och de flyttar till nya, större lokaler på Östermalm.

Det har blivit vinter. Affärerna går strålande, både för Agda Alvin och för firma P & B, som håller firmafest. Under festen anländer polisen, och Bendel försvinner kvickt upp på taket. Situationen räddas av att Nilsson utger sig för att vara Bendel, med förklaringen att han tycker firmanamnet låter bättre än Petterson och Nilsson.

För att komma över mycket pengar snabbt, låter firma P & B trycka upp affischer och dubbel uppsättning biljetter till en Rod Stewart-konsert på Göta Lejon som de säger sig arrangera. Biljetterna säljer snabbt slut och en alltmer otålig publik väntar på sin idol i konsertlokalen. När ridån går upp är det Lille Rodney - med efternamnet Stewart - som sjunger en kuplett inför en nu rasande publik. Lille Rodney blir pryglad och får senare ersättning för sveda och värk av Bendel.

För att klara av sina avancerade affärer, slår sig P & B ihop med advokat Vreding. De behöver mycket pengar sedan de fått agenturen för den nya trendleksaken Beep Bubbles som är namnet på dessa ballonger med visselpipa som blåser tuggummibubblor. Vreding har också ordnat en ny identitet år Bendel. Passet anger honom som Bernard W Hopkins, född 1932, svensk medborgare 1970. En kväll, lite senare, beklagar sig Mia, som hon brukar göra, för Bendel - hon tycker Petterson struntar i henne. Bendel bestämmer sig för att göra henne glad och renoverar om det gamla ölfiket till den trendriktiga restaurangen La Puerta Nueva.

På invigningen av Mias nya restaurang läser Petterson en tidningsartikel som varnar för att barn får utslag av Beep Bubbles. Snabbt bestämmer sig P & B för att sälja agenturen till Agda, men just som Petterson fått Agdas signatur på kontraktet avslöjas hans riktiga identitet av Angelica som råkat gå förbi affären. Agda, som sett fram mot sin och "Malmbergs" förlovningsresa till Mallorca anklagar Petterson för bedrägeri. De skiljs som ovänner.

På dörren till deras alldeles nya, moderna kontor sitter det en hel rad firmanamn: P & B Import, Fastighetsbolaget Solvent, Hopkins Invest, P & B Video AB m fl. Innanför dörrarna pågår möten med kunder från hela världen, men Petterson klarar engelskan dåligt och tvingas få hjälp av advokat Vreding. Hemma i lyxlägenheten hittar han Mia i sängen framför TVn. Hon spelar TV-spel, medan hon planerar deras nära förestående bröllop och bröllopsresa. Petterson är först vresig, men tinar upp när han får reda på att hon väntar barn.

Petterson längtar tillbaka till det gamla skojiga småfifflet, och trots Bendels försök att tala om att de nu gör ett helt annat slags affärer - kapitalförflyttningar - importerar han en last vulgära baddräkter tillsammans med Nilsson. Uppspelta av sitt initiativ spexar Petterson och Nilsson omkring på kontoret i dräkterna, men spolierar därmed en kundkontakt när denne kommer dit för ett möte. Bendel blir bedrövad och det är tydligt att de gamla kompanjonerna glidit från varandra.

För att bättra på sina dåliga språkkunskaper har Petterson anlitat lärarinnan Ingegerd Borglind för privatundervisning. Han lär sig snart prata en sofistikerad skolengelska, men förälskar sig samtidigt. En dag då de pratar om Ingegerds f d man, Stavros, störtar Bendel in. Det visar sig vara han som är ex-maken. Slagsmål utbryter mellan Petterson och Bendel. På kontoret försonas trätobröderna igen hjälpligt, och Petterson berättar i förtroende hur han inte står ut med att Mia är så vulgär. Mia som smyglyssnat på samtalet störtar iväg och tar livet av sig genom att kasta sig från en bro.

Vreding ser sin chans att utnyttja sprickan mellan Petterson och Bendel. Snart har han gjort upp affärer med båda, med löfte om att hålla den andre utanför. Den ende som tjänar på affärerna är dock Vreding själv. Åter i behov av likvida medel bränner Petterson och Bendel ned Mias restaurang för att få ut försäkringspengarna. Allt fortsätter som vanligt på firma P & B tills Petterson, som dinerat ihop med nya älskarinnan Angelica, upptäcker att hans konto är spärrat. Tillbaka på kontoret skyller Bendel allt på Vreding, men Petterson tror honom inte och tänker ringa polisen för att röja Bendels identitet. Innan han hinner lyfta luren ringer telefonen. Det är Angelica, som berättar att hennes far redan angett Bendel för polisen och att en polisbil redan är på väg till kontoret.

Snabbt förbereder sig Bendel för en hastig reträtt. Han utger sig för att vara sångartisten Hugo Alvarez när han ringer och bokar flygbiljett för omedelbar avfärd till Paris. Sedan svidar han om till traditionell spansk kostym och gömmer några sedelbuntar i en gitarr. Petterson får en av buntarna och de forna kompanjonerna blir vänner igen, innan Bendel ger sig av.

På natten vandrar åter Petterson ensam genom Stockholms gator. Han ringer på hos Ingegerd och blir till sin förvåning insläppt. Innan han går in antastas han av några tiggande alkoholister, som han ger en stor sedel med rådet: "Köp ingen öl - köp violer".

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensionerna var överlag från positiva till entusiastiska, men det fanns också kritiska röster.

Sven E Olsson, Arbetet: "P & B är en fantasifull men också drabbande komedi om konsten att föröka pengar i dagens Sverige - hastigt, och i filmen alltid lustigt. En film om fifflarnas epok, där Alfredson visserligen har högst egna påhitt kring mer mondänt raskenstamande och knepet att hitta en riktig Rod Stewart. Men i mångt och mycket har han lagt Jörgen Perssons ljusomstrålande pastellfärger runt en bra mycket sjaskigare verklighet: Konkurser, restauranghärvor, Domänverket och de osnygga klipp som har den mer rumsrena benämningen kapitalförflyttningar. En förnämligt underhållande film har det blivit om ett aktuellt och förvisso allvarligt ämne. Den är rask i tempot, fräck i de egna klippen och den har ett flertal så pass fantastiska krängningar av sin egen form och stil, att Alfredson i dag framstår som en av de mest osvenskt fantasifulla filmskaparna. I alla fall norr om Öresund.

En snabbt iscensatt tankebild i en svart-vit tavla på en vägg är en sådan; om hur man får tag på änkans skärv. En vidunderligt tidsklivande restaurangscen är en annan. Applåder, applåder! Det mesta är förträffligt och pricksäkert, och inte ens Lena Nymans numer ofta pinsamma manér - fast hon kan ju bättre, det visar hon i en dubbelroll... - kan hindra filmen att bli en gedigen publiksuccé. Hennes överspel blir ändå utspelat av Skarsgård, Edwall, Lill Lindfors och övriga aktörer. Jag ber att få stampa i golvet av pur förtjusning. P & B kommer att förlänga livet på många svenskar."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Filmens allra finaste nyanser finns i samspelet mellan Skarsgård och Edwall. På något sätt får de fram just det märkliga i relationen Petterson och Bendel; två totalt väsensskilda personer som respekterar varandra och i vissa nödsituationer ställer upp för varandra men aldrig inkräktar på det personliga planet. Nyanserna finns där de skall finnas - själva berättargreppet har komedins lätta överdrift som grund. Någon gång tycker jag nog att själva överdriften överdrivs, till exempel i Mias och Pettersons nyrika hem och lilla Mia hade kanske vunnit på en något strongare vulgaritet - dock är Lena Nyman storartad när det blir dags för Mias tragedi. Det finns alltid två sidor hos Hans Alfredson och i P & B har han fått bruka både den ljusa och den mörka. Och vem kan passa bättre in i denna dualistiska värld än Allan Edwall. Slutscenen ger han en fantastisk dimension: Bendels sorti är komisk - men samtidigt erfar man den isande ensamheten kring den evige emigranten. Plötsligt ser man inte längre skojaren Bendel utan den evigt jagade människan alltid redo att dra upp sina tältpinnar och börja från början någon annanstans. Hela filmens perspektiv vidgas i denna sublima slutscen."

Jan Aghed, SDS: "Följden är en skälmkomedi som - för att ta ett annat färskt exempel från skojarmoralitetens återuppväckta filmgenre - är vida överlägsen Raskenstam [1983/14] ifråga om innehållslig, bildmässig och humoristisk substans. Men som på samma gång, mätt efter de mått som den mångbegåvade artisten Alfredson själv vant oss vid, senast med Den enfaldige mördaren [1985/1], är en överraskande ljummen filmupplevelse. Jag vet inte var jag bäst börjar nånstans för att förklara min brist på hänförelse inför P & B, så för bekvämlighetens skull hugger jag tag i Lena Nyman som Mia. Det är obegripligt att en så erfaren regissör som Alfredson inte kunnat tygla hennes karikatyriska överspel, hon är ju dock inte med i en Svenska Ord-sketch mot Gösta Ekman.

Förhållandet Petterson-Bendel har inte fått den sorts gestaltning som gör ett starkt och övertygande intryck, och det tror jag till stor del beror på en grundläggande obalans i rollernas manusutformning och/eller skådespelarnas sätt att närma sig dem. Hur som helst är Stellan Skarsgårds Petterson en skarp och inträngande karaktärsteckning, utseendemässigt och psykologiskt; ännu en fin seger för denne aktör. Medan Allan Edwalls Bendel, svårförståeligt nog med tanke på rollinnehavarens väldokumenterade kaliber, inte lyckats höja sig ovanför krumelurplanet.

Inte oväntat hittar man ett ambitiösare bildtänkande i P & B än i Raskenstam med dess platta Dallas-estetik - och för den delen i hela raddan av nyare svenska komedier. Men det är inte minst här som man fastnar i de de bedömningsnormer som Alfredson själv upprättat för sin räkning. Jämfört med både den surrealistiska sagosatiren Ägget är löst [1975/8] och den antifascistiska samhällsfabeln Den enfaldige mördaren [1982/1] innehåller det nya opuset påfallande lite av originellt eller personligt bildskapande. Egentligen inskränker sig kreativiteten till en kameraåkning runt Café 9:ans innandöme, varunder lokalen förvandlas till en biodynamisk innekrog. Övriga prov på visuell bearbetning och egenart är snarare utslag av självmedvetet originalitetsjäkt - en subjektiv neråtzoom då Mia hoppar i sjön, lyriska Stockholmsvyer och gimmickar i stil med enfärgade återblickar och fyra samtidiga bildrutor på duken.

Vissa scener trotsar t o m den mest blygsamma komedilogik. Hur kan en affärsman med Pettersons anskrämliga nybörjarengelska delta i förhandlingar om internationell kapitalförflyttning? Det finns också rätt sega longörer, då handlingen gör på stället marsch, fördröjd av scener i tablåutförande (festen i firmans första kyffe t ex) som fortsätter långt efter det att poängen gått fram, alternativt aldrig kommer fram till någon poäng, och som saknar en suggestiv inre puls, på samma sätt som klippningen inte försett filmen med någon drivande yttre rytm.

Hammenhögs roman har en medioker epik och ett nästan pekoralt språk, men den ger fascinerande inblickar och tillåter vittgående slutsatser i och om det moraliska tillståndet i 20-talets Sverige. Så är knappast fallet med Alfredsons film i förhållande till nutidens verklighet. Och orsaken är inte skillnaden i omfång och potentiell djupverkan mellan romaner och filmer utan att den nya Hammenhög-filmatiseringen slagit sig till ro med vaga och rapsodiska glimtar av samhället som den skrupelfria agenturfirmans affärer försiggår i. Det finns något betryckande konjunkturbetonat över P & B, som om regissören inte kunnat bärga sig förrän han också fick stämma in i dagens ytliga mediaexploatering av den svenska klippkapitalismen. Att hitta något angeläget ärende under den ojämna humorn och ironin är svårt. Någon känsla av moraliskt och samhällskritiskt engagemang bakom Alfredsons bilder liknande den man fick av Den enfaldige mördaren inställer sig inte den här gången."

Kommentar Svensk filmografi

Hans Alfredsons P & B är den tredje filmatiseringen om Waldemar Hammenhögs karaktärer Petterson och Bendel. Waldemar Hammenhög (1902-1972) publicerade romanen 1931, och filmen Pettersson och Bendel av Per-Axel Branner hade premiär två år senare. Adolf Jahr spelade Pettersson och Semmy Friedmann Josef Bendel. Som många recensenter av Alfredsons 1980-talversion påpekade, blev detta en av Tredje rikets propagandaminister Goebbels favoritfilmer. Och här hemma tycks både romanen och filmen ha varit framgångsrika, för trots den uppenbara antisemitismen i verken skrev Hammenhög uppföljaren "Petterson & Bendels nya affärer" så sent som 1944, och filmversionen hade premiär tidigt året efter, alltså bara månader före krigsslutet.

Skillnaderna i pressreaktionerna är dock markanta mellan de två filmerna. År 1933 hade inte många kritiker invändningar mot judekarikatyren Josef Bendel, men på våren 1945 var tyskvänligheten och nazistmedlöperiet som bortblåst från tidningarna. Det hjälpte inte att den populäre Thor Modéen gjorde huvudrollen som Petterson mot Arne Lindblads Josef Bendel, och att Bendel tycks ha fått ett mer positivt porträtt. Flyktingtrafiken och informationen om de fruktansvärda saker som ägt rum runt om i Europa under nazistisk ockupation hade grundligt förändrat det politiska klimatet.

Redan före inspelningen hade Hans Alfredson fått frågor om romanens och de tidigare filmernas antisemitiska karaktär och försäkrat att inget av detta smugit sig in i filmen. Josef Bendel - eller vad han nu egentligen heter - blev i stället till en invandrare utan hemland, en man "från hela världen" till skillnad från Pettersons provinsiellt svenska småfifflare.

P & B blev för övrigt en comeback till filmen för Lill Lindfors (f 1940), som gjorde sin första filmroll sedan Drömpojken (1964) och Calle P. (1965). Hon skulle några år senare få en ny stor roll i en film av Alfredson, Vargens tid (1988).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se