Originaltitel | Morgondagens melodi |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1942-03-16 |
Viveca Lindfors
Maj-Lis Wassberg, student vid Stockholms Högskolas Socialpolitiska institut
Björn Berglund
Thore Almén, anställd på varuhuset Vidi
Nils Lundell
Vicke Almén, Thores far
Karin Swanström
Frida Almén, Thores mor
Ernst Eklund
Ragnar Wassberg, direktör för Affärsbanken, Maj-Lis far
Hjördis Petterson
Hildegard Wassberg, Maj-Lis mor
Den unga Maj-Lis Wassberg, dotter till en bankdirektör och uppvuxen i ett rikt hem på Strandvägen i Stockholm, studerar på Stockholms högskola och vantrivs hemma. Genom en...
Med det ämne, som filmen hade, var det naturligt att de stockholmska recensenterna skulle vara delade i två läger: det ena tveksamt positivt, det andra tveklöst negativt. Man noterade med...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionschef |
|
Produktionsledare |
|
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt |
|
Klippning |
|
Ljudtekniker |
|
Musikarrangör |
Viveca Lindfors | Maj-Lis Wassberg, student vid Stockholms Högskolas Socialpolitiska institut | ||
Björn Berglund | Thore Almén, anställd på varuhuset Vidi | ||
Nils Lundell | Vicke Almén, Thores far | ||
Karin Swanström | Frida Almén, Thores mor | ||
Ernst Eklund | Ragnar Wassberg, direktör för Affärsbanken, Maj-Lis far | ||
Hjördis Petterson | Hildegard Wassberg, Maj-Lis mor | ||
Barbro Ribbing (som Barbro Lieberg) | Emmy, Maj-Lis kurskamrat | ||
Åke Grönberg | Svenne, föreståndare på grammofonavdelningen | ||
Nils Jacobsson | Robert Besser, Maj-Lis fästman | ||
Emil Fjellström | Sundvall, varuhusets portvakt | ||
Willy Peters | Lars Backe, kallas Skjort-Lasse, anställd på varuhuset | ||
Gun Robertson | Birgit Almén | ||
Arthur Fischer | Lundholm, kallas Surlimpan, varuhusets personalchef | ||
Betty Bjurström | Margit, anställd på varuhuset | ||
Birgitta Arman | Eva, anställd på varuhuset | ||
Åke Uppström | Palm, kallas Rembrandt, anställd på varuhuset | ||
Margit Aronsson | dansande på fackföreningssamkvämet | (ej krediterad) | |
Karl-Arne Bergman | anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Håkan Bergström | Per, Maj-Lis yngre bror | (ej krediterad) | |
Gösta Bodin | kypare på Savoy | (ej krediterad) | |
Rolf Botvid | anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Sven-Eric Gamble (som Sven-Eric Carlsson) | Nisse, Thores yngre bror | (ej krediterad) | |
Åke Claesson | ledamot av bankstyrelsen | (ej krediterad) | |
Nils Dahlgren | ledamot av bankstyrelsen | (ej krediterad) | |
Siv Ericks | Hilda Brink, anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Inga-Lilly Forsström | Maj-Lis yngre syster | (ej krediterad) | |
Eric Gustafson | ledamot av bankstyrelsen | (ej krediterad) | |
Paul Hagman | anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Helga Hallén | Wassbergs jungfru | (ej krediterad) | |
Stig Johansson | anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Jullan Jonsson | Ingeborg, Wassbergs kokerska | (ej krediterad) | |
Karl Kinch | kund på varuhuset | (ej krediterad) | |
Solveig Lagström | anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Greta Liming | Betty Svensson, anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Arne Lindblad | Gustav, störd granne | (ej krediterad) | |
Signe Lundberg-Settergren | fru Nordell, anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Otto Malmberg | sekreterare vid Affärsbankens styrelsemöte | (ej krediterad) | |
Ingrid Backlin (som Ingrid Michaelsson) | Karin, anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Arthur Natorp | föreläsare vid socialpolitiska institutet | (ej krediterad) | |
Werner Ohlson | kund på grammofonavdelningen | (ej krediterad) | |
Artur Rolén | sekreterare på Affärsbanken | (ej krediterad) | |
Erik Rosén | ledamot av bankstyrelsen | (ej krediterad) | |
Manetta Ryberg | servitris på fackföreningssamkvämet | (ej krediterad) | |
Carl Ström | Kalle Berglund, företrädare för Handelsarbetareförbundet | (ej krediterad) | |
Wiange Törnkvist | anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Thorbjörn Widell | anställd på varuhuset | (ej krediterad) | |
Ragnar Widestedt | Sjögren, varuhusets direktör | (ej krediterad) |
Produktionsbolag | Film AB Lux | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Film AB Lux | ||
Laboratorium | AB Film-Kopia |
Den unga Maj-Lis Wassberg, dotter till en bankdirektör och uppvuxen i ett rikt hem på Strandvägen i Stockholm, studerar på Stockholms högskola och vantrivs hemma.
Genom en studiekamrat, Emmy, får hon höra om arbetsförhållandena på det stora varuhuset "Vidi", och i en plötslig impuls beslutar hon sig för att anonymt söka arbete där som expedit. Det skulle på ett intressant sätt ge praktisk bakgrund till hennes teoretiska studier vid Socialpolitiska institutet.
Hon kallar sig Johansson och får plats som extrabiträde. Där möter hon inte varuhusets brokiga och skiftande värld som kund utan som anställd, hon får se hur det ser ut i vardagslivet för dem som står bakom diskarna och ofta är utlämnade på nåd och onåd till inbilska avdelningschefers översittarfasoner.
Hon blir också bekant med Thore Almén, arbetarson, som genom fadern vet vad fackförening och arbetarorganisation betyder för att nå bättre arbetsförhållanden och lönevillkor. Thore försöker samla personalen för att bilda en de varuhusanställdas fackförening, men han vinner dåligt gehör.
Thore och Maj-Lis har snart förälskat sig i varandra, och hon har inte kunnat förmå sig att tala om för honom vem hon i själva verket är. Då blir Thore plötsligt avskedad från sin anställning på varuhuset. Man beskyller honom för ett formellt fel men i själva verket vill man bli av med en misstänkt agitator. Samtidigt kommer hennes kamrater på varuhuset underfund med vem Maj-Lis i själva verket är.
Då gör hon slag i saken. Hon har fått veta att det är den bank, där fadern är direktör, som står bakom varuhuset "Vidi". Hon går upp till honom, talar om allt, hur Thore blivit orättvist avskedad och hur löne- och arbetsförhållandena är på varuhuset.
Resultatet av hennes initiativ blir att Thore återfår sin plats, samtidigt som styrelsen tar upp förhandlingar med personalens företrädare för att förbättra arbetsförhållandena och lönevillkoren.
Som lycklig slutvinjett: stort kalas där resp föräldrar träffas när Maj-Lis och Thore förlovar sig.
Censurnummer | 64200 |
---|---|
Datum | 1942-03-14 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2535 meter |
Kommentar | Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2535 meter |
Längd i minuter | 93 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
Med det ämne, som filmen hade, var det naturligt att de stockholmska recensenterna skulle vara delade i två läger: det ena tveksamt positivt, det andra tveklöst negativt. Man noterade med tillfredsställelse att en ny svensk författare hade gjort sin entré och att en erfaren kortfilmsregissör nu hade gjort sin andra långfilm.
I SvD skrev Lill bl a att filmen "tar visserligen upp ett socialt problem, de affärsanställdas, men den har inga djärva revolutionssignaler utan rör sig mest med hurtfriska och dansanta durklanger. (-)
Manuskriptet till Morgondagens melodi är ganska behändigt hopskrivet och historien i sin helhet har en vänlig, mänsklig och älskvärd ton, som antagligen kommer att tilltala en mycket stor publik. Den pläderar också för någonting så tidsenligt och gångbart som sammanhållning icke bara i snävare, politisk och klassbetonad mening utan i samhällsandans. Detta tema formas troskyldigt och publikknipande i slutscenen, då den präktiga arbetarpappan håller förlovningstal för sin son och bankdirektörsdottern."
Larz kallar i StT filmen "en demokratisk solskenshistoria" och fortsätter: "Trots bristande dramatisk komposition och stringens har det blivit en film man trivs med; den utstrålar ungdom, och själva varuhusmiljön ges raskt och rörligt i regi av Ragnar Frisk."
O R-t är i DN tveksam inför filmens sociala budskap: "säkert har det från början varit Stig Ahlgrens mening att den sociala linjen skulle gå som en röd tråd genom berättelsen. Tyvärr har han inte lyckats fullfölja denna avsikt. Ju längre in i hans film man kommer, desto mera släkt blir Morgondagens melodi med gårdagens svenska filmmelodier. (-) Maj-Lis handlar först och främst som hon gör för att hon råkat bli kär i den hygglige Tore. Det är mycket mänskligt och aktningsvärt i och för sig, men det förskjuter den ursprungliga problemställningen, och i själva slutscenen med dess förlovningsfest hos bankdirektören blir Morgondagens melodi ingenting annat än 'Kvinnan av börd och mannen av folket' i modern kapprock."
Filmson i AB: "Trots sin falska problemlösning har filmen friska tag och många muntrande poänger."
I SocD skräder Chat inte orden: "Det är de handelsanställdas godtyckliga anställningsvillkor och manschettproletariatets månhet om sin fiktiva vär!dighet, som författaren velat slå ner på. Refrängen i Morgondagens melodi skulle ha lytt: Facklig organisation, samhörighet med de arbetande klasserna! Men i stället talas det vackra, men ack så vaga ord om kamratskap och sammanhållning och Sveriges framtid. Och vilken fackföreningsman, eller förresten varje annan vettig människa, vill säga om filmens konfliktlösning: Detta skulle hädanefter bliva vår musik för reglering av förhållandet mellan arbetare och anställda. Så här går det till. Direktörsdottern, som på experiment varit expedit i det varuhus, där aktiemajoriteten äges av faderns bank, går upp till pappa ordförande i bankstyrelsen och förklarar sin kärlek till den just avskedade föreståndaren på sportavdelningen, varpå styrelsen bums beslutar att förhandla med fackföreningen om de anställdas villkor. Ja, Stig Ahlgren har fått med en brasklapp. Ombudsmannen mumlar något om, att det kunde ju ordnats på annat sätt. Jo, det finns ju bl a en lag om förhandlingsrätt liksom en om föreningsrätt. Men sådant talas naturligtvis inte om i en film. Där man under hela handlingens gång inte nämner ordet fackförening, fastän en sådan är pudelns kärna. Man skriar högt om Hollywoods förljugenhet, men det är inte så dåligt med dimbildningen här hemma heller."
I BLM skriver Nils Beyer: "Här står nu den radikale Stig Ahlgren som författare till en handling, där -- för att använda Upton Sinclairs karakteristik av den amerikanska tjugotalsfilmen -- klass!kampens problem löses genom att kapitalistdottern gifter sig med den ädle proletären. Detta är exakt vad som sker här. Den 'socialt intresserade' överklassflickan, som halvt i misshugg, halvt i studiesyfte tagit plats som expedit i det stora varuhuset, blir kär i en manlig kollega -- och då denne, som är själen i personalens fackföreningssträvanden, fått sparken och fackföreningen tyckes strypt i sin linda, behöver hon bara gå till sin pappa, vars bank har aktiemajoriteten i varuhuset. Därmed löser sig allt på ett för alla parter idealiskt sätt. Naiviteten i denna sociala tendens är inte heller någonting man kan betrakta för sig; den har hämmat sig på hela filmen. (-)
Såtillvida är Morgondagens melodi samma gamla visa om bristande dramatiskt handlag. Hemligheten hur man skriver ett skådespel är fortfarande förborgad för en stor del av de svenska filmproducenterna, även när de uppträder med så friska later som i denna livfulla och i tonen moderna stockholmsfilm."
Det unga paret i filmen spelas av Viveca Lindfors och Björn Berglund och om henne skriver Filmson i AB: "Viveca Lindfors är en sensation som den förmenta varuhusflickan. Den unga skådespelerskan är helt enkelt fascinerande med sin starkt personliga charm och sin kraftfulla, modernt oberoende kvinnlighet."
I NDA kallar Axon henne "en utomordentlig representant för den unga moderna flickan med stil och snits", och Larz säger i StT att hon gör "en imponerande prestation. Mjukt kvinnlig och modernt vettig samtidigt. Det tycks vara Viveca Lindfors' charm, att hon utstrålar klar intelligens och en frisk sensualism samtidigt."
Chat skriver om henne i SocD: "Här finns filmbegåvning och attraktionskraft i lycklig förening."
Om Björn Berglund skriver Larz däremot i StT: "Björn Berglund som hennes moatjé ville man dock önska mer krut i. (-) Det är inte bara fotografen som gjort honom litet blek."
Larz har även uppmärksammat två av den svenska filmens trotjänare i de viktiga birollerna som den gamle arbetaren och hans hustru: "Och hjärtans rar är den enkla familjen med Nils Lundell som gubben och Karin Swanström som gumman, den förre med hemtama tonfall à la Lindorms Röda dagar."
I DN skrev O R-t om Nils Lundell "som trygg fackföreningsveteran, det var en rejäl rollskapelse med gamla goda folkpjästag", och Filmson i AB om "Karin Swanströms kupongbekymrade gamla hedersgumma, en väl träffad arbetarhustru med mödosamt hopsparade pengar på banken och drömmar om giftermål för ungdomarna som närmaste livsmål."
Författaren och kulturskribenten fil lic Stig Ahlgren (f 1910) hade tidigare sporadiskt skrivit om film och då i allmänhet ironiskt och ofta mycket bitskt kritiskt. Manuskriptet till Morgondagens melodi var hans första arbete för film. Det skulle bli några till men inte många. Hur hans manuskript ursprungligen såg ut är svårt att veta. När han fått se den färdiga filmen, tog han i varje fall energiskt avstånd från den. Oavsett i vilken utsträckning den följde hans manuskript, hade den helt förfuskat dess tendens, dess ideologiska linje, hävdade han.
Regissören Ragnar Frisk omnämns av flera recensenter som debuterande långfilmsregissör. Morgondagens melodi var emellertid hans andra långfilm, ur vissa synpunkter t o m hans tredje. Debuten skedde officiellt först med Melodien från Gamla Sta'n (1939/26), men i själva verket hade Ragnar Frisk fått helt överta regin för den tidigare inspelade Adolf i eld och lågor (1939/5), då den engagerade regissören Per-Axel Branner på grund av sina samtidiga teaterengagemang tvingats avstå från uppdraget kort tid efter att inspelningen startat. Trots detta angavs i filmens förtexter Branner ensam som regissör. Ragnar Frisk hade tidigare med stor framgång gjort kortfilmer och skulle ännu några år arbeta med ambitiösa långfilmsämnen, innan han i slutet av 1940-talet inledde sin nästan 20-åriga bana som Åsa-Nisse-regissör.
Morgondagens melodi spelades in på senhösten 1941 och bestod nästan helt av interiörer. En del scener var inspelade på Paul U. Bergströms varuhus ("PUB") i Stockholms centrum.
(senhösten) | 1941 | 1941 | ||||
AB Centrumateljéerna | Stockholm | Sverige | (ateljé) | |||
Varuhuset PUB | Stockholm | Sverige |
Sverigepremiär | 1942-03-16 | Palladium | Göteborg | Sverige | 93 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1942-03-16 | Palladium | Göteborg | Sverige | 93 min | |
Sverigepremiär | 1942-03-16 | Röda Sten | Göteborg | Sverige | 93 min | |
Urpremiär | 1942-03-16 | Röda Sten | Göteborg | Sverige | 93 min | |
Sverigepremiär | 1942-03-16 | Fågel Blå | Uppsala | Sverige | 93 min | |
Urpremiär | 1942-03-16 | Fågel Blå | Uppsala | Sverige | 93 min | |
Stockholmspremiär | 1942-03-23 | Grand | Stockholm | Sverige | 93 min | |
Annan visning | 1994-05-29 | Inkopierade smältskador i akterna 2 och 3. |
Originaltitel | Canzonetta (Sylvain) | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1933) |
Originaltitel | En ros, signore - från blommornas torg | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1940) |
Textförfattare | Caballeros | (1940) |
Caballeros | (1940) |
Originaltitel | Fagra sommarnatt | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1940) |
Textförfattare | Jokern | (1940) |
Originaltitel | Légende d'amour | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1933) |
Originaltitel | Morgondagens melodi | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1942) |
Textförfattare | Jokern | (1942) |
Originaltitel | Rêverie de printemps | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1933) |
Originaltitel | Sa han, sa hon | |
---|---|---|
Kompositör | Ernfrid Ahlin | (1942) |
Textförfattare | Gösta Rybrant | (1942) |
Originaltitel | Samma sol lyser över oss båda | |
---|---|---|
Kompositör | Ernfrid Ahlin | (1942) |
Textförfattare | Gösta Rybrant | (1942) |
Originaltitel | Souvenir de Venice | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1935) |
Originaltitel | Ständchen | |
---|---|---|
Kompositör | Franz Schubert | (1826) |
Textförfattare | William Shakespeare | (engelsk text ca 1609) |
August Wilhelm von Schlegel | (tysk översättning) |
Originaltitel | Un petit baiser | |
---|---|---|
Kompositör | Jean Larento | (1923) |
Arbetarhem |
Arbetarhustru |
Bankdirektörer |
Bolagsstyrelse |
Butiksbiträde |
Fackföreningsveteran |
Klasskamp |
Lunchrum |
Ombudsman |
Paternoster-hiss |
Rulltrappa |
Socialt engagemang |
Stockholm/PUB |
Varuhus |
Varuhusexpedit |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 16 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 118 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2618 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 118 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischdesign | GöstaX Åberg |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Ewes tryckeri AB |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | J. Olsén litogr.anst. |
Affischdesign | GöstaX Åberg |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 144 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 144 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 144 s. + miljölista 8 + 5 s. lösa anteckningar. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|