Skuggan (1953)

Media (1 st)

Originaltitel	Skuggan
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Kenne Fant
Manus	Kenne Fant
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Svenska AB Nordisk Tonefilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1953-04-25

Medverkande

Georg Rydeberg
Erik Vender, bibliotekstjänsteman

Eva Dahlbeck
Vivianne, Eriks hustru

Pia Arnell
Eva,Viviannes dotter i ett tidigare äktenskap

Björn Bjelfvenstam
Frigge Berggren, biblioteksbiträde, Evas pojkvän

Hugo Björne
bokförläggare på Stora Förlaget

Gunnar Sjöberg
psykiatrisk läkare på mentalsjukhus

Visa fler

Handling

Bibliotekstjänstemannen Erik Vender är en försynt, oansenlig bokstämplare på Stockholms stadsbibliotek, gift med den paranta Vivianne. Hustrun har i ett tidigare äktenskap med en känd...

Visa hela handlingen

Press

Ärlighet, redlighet och allvarliga ambitioner tillskrevs Kenne Fant vid regidebuten. Kritiken var däremot tveksam i fråga om filmberättelsens konstruktion och rollfigurernas psykologiska...

Visa all press

Bibliotekstjänstemannen Erik Vender är en försynt, oansenlig bokstämplare på Stockholms stadsbibliotek, gift med den paranta Vivianne. Hustrun har i ett tidigare äktenskap med en känd advokat dottern Eva. Advokaten dog när flickan var liten, och modern gifte snart om sig.

Eva har vuxit upp med sin styvfar Erik, som hon är mycket fäst vid. Hennes mognande till kvinna har medfört ett spänt förhållande till modern. Eva är skuldmedveten för att hon inte håller av sin mor lika mycket som Erik; Vivianne anser sig inte längre ha någon hand med dottern och tycker att denna i sitt uppträdande allt mer börjar likna den bortgångne maken.

En kväll ber Vivianne sin man gå igenom ett romanmanuskript. Erik ägnar hela natten åt genomläsning och förklarar i gryningen att innehållet gjort ett starkt intryck på honom. Vivianne berättar då att advokaten skrivit det och föreslår Erik att han skall publicera manuskriptet i sitt eget namn, inte bara för att höja familjens levnadsstandard, utan också för att Erik skall få uppleva vad framgång betyder. Han vägrar först men faller slutligen till föga för hustruns påtryckningar.

Romanen -- "Skuggan" -- antas av Stora Förlaget och rosas vid publiceringen av pressen. Erik tilldelas "Stora romanpriset" på 15 000 kronor. I egenskap av berömd författare lär han nu känna popularitetens avigsidor och får utstå journalisternas närgångna frågor.

Vivianne solar sig i glansen av sin makes berömmelse, men Erik känner ingen glädje. Skuldkänslan börjar gnaga honom. Eva anförtror sin pojkvän Frigge, som arbetar på biblioteket, att hon känner sig vara i vägen för fadern. I själva verket fruktar Erik hela tiden att bli avslöjad och tror att dottern genomskådar honom. Stora Bokförlagets chef väntar sig en ny roman till följande vår; Erik avpressas ett novellbidrag till förlagets litterära tidskrift. När den kommer ut möter Erik förkrossande kritik.

Eva avslöjar för föräldrarna att några kamrater fuskat i skolan. Själv har hon blivit erbjuden att utnyttja tillfället men avstått. Hon frågar fadern hur hon egentligen borde handlat. Erik blir övertygad om att dottern vet sanningen. Han ökar sitt spritmissbruk och vansköter sitt arbete. På nätterna plågas han av mardrömmar, i vilka Eva öppet anklagar honom för fusk, och en skugga förföljer honom i bibliotekets utrymmen. Av Frigge får Eva reda på att fadern använder sprit på arbetsplatsen.

Efter en nattlig krogrond åker Erik på morgonen till sitt arbete. Där får han ett psykiskt sammanbrott, ser exemplar av "Skuggan" överallt och börjar sopa ned böcker från hyllor och bord. Förföljd av boken tänker han störta sig ned från översta rampen i bibliotekets torn men svimmar och räddas i sista ögonblicket från att falla av den tillskyndande personalen, däribland Frigge. Hans förs i ambulans till ett mentalsjukhus, försjunken i apati.

Vivianne inviger Frigge i bokens tillkomst, och han berättar för Eva att fadern inte skrivit den. Den likgilighet Eva observerat har haft sin grund i faderns dåliga samvete och hans fruktan för att hon känt till den litterära stölden. Det finns bara en möjlighet, säger Frigge, att häva sjukdomen: Eva måste förlåta syndaren.

Tillsammans beger de sig till sjukhuset. Eva omfamnar fadern. Nu känner hon att hon fått tillbaka sin gamla "pappi". Läkaren bedömer utsikterna till fullt tillfrisknande som goda.

Det återstår för Erik att offentligen bekänna sitt fusk. Vivianne motsätter sig en sådan botgöring, men denna gång har Erik självständigt och oåterkalleligen fattat sitt beslut, trots de sannolika följderna för makarnas äktenskap. Vivianne tycks foga sig och rullar bort Erik i sjukhusets rullstol, medan Eva och Frigge stiger ut i det fria.

Pressreaktion Svensk filmografi

Ärlighet, redlighet och allvarliga ambitioner tillskrevs Kenne Fant vid regidebuten. Kritiken var däremot tveksam i fråga om filmberättelsens konstruktion och rollfigurernas psykologiska trovärdighet. Det ansågs att Georg Rydeberg gjorde en intensiv, övertygande tolkning av bibliotekariens samvetskris; om Eva Dahlbecks roll gick meningarna isär och när det gällde bedömningen av det unga paret Pia Arnell-Björn Bjelfvenstam ville flera kritiker invänta framtiden. Fotografen Kalle Bergholm krediterades för upptäckt av tidigare outnyttjade stockholmsperspektiv.

"Kenne Fants debut som regissör -- efter hans eget originalmanus -- har förtjänster, som inte bör få komma bort i skuggan av Skuggans brister," tillät sig Mauritz Edström att skriva i Arbetaren och specificerade sina åsikter på följande sätt: "Historien är berättad med en redlighet och en ungdomligt allvarlig ambition att gå rakt på saker och ting, som nog är det bästa Kenne Fant har i sitt regissörsbagage. Också finns där dramatisk nerv. -- Sen måste man tillägga att filmen är trevande på några punkter. Den har svårt att komma igång i början och förmår inte mer än till dels tillvarata möjligheterna i den filmiskt outnyttjade miljö, som Stockholms stadsbibliotek med dess kupol och trappuppgång utgör. Större är emellertid bristen i rollutformningen. Människoskildringen orkar inte upp i nivå med det krävande uppslaget. Om Eva Dahlbecks hustru får man inte veta just mer än att hon är svag för kläder och yttre glans, och likaså hänger det i luften hur hon lyckas övertyga den snälle och still!samme tjänstemannen Georg Rydeberg att gå med på falsariet -- man har svårt att tro på en bibliotekarie, som inte skulle se situationens omöjlighet redan i förväg. Rydebergs spel har en laddad intensitet men bilden av de båda makarna blir alltför hårtdraget skissartad."

Nils Beyer (MT) föreställde sig att det skulle gått att bygga "en strålande skälmkomedi" på själva uppslaget, "ett vilt skoj med hela begreppet 'berömmelse' i detta sensationens och stjärnkultens tidevarv". Men, konstaterar kritikern, Fant var en allvarlig man, som ville visa "att det aldrig går väl för den som fuskar": "Det är lite patetiskt! Man saknar humor i filmen och även temperament. Det gnistrar aldrig i den."

Trots dessa brister fann Beyer åtskilligt att glädja sig åt: "Stockholmsmiljön lever i filmen, och någonting av en kupp är Kenne Fants påhitt att utnyttja stadsbibliotekets torn och lokaliteter, så att man från den fridens och anständighetens boning, som huset i verkligheten är, plötsligt hamnar i ett expressionistiskt helvete. Så många vindeltrappor och svindlande kamerainställningar! Helt ypperlig är Georg Rydeberg som bibliotekarien, en gammal fin, trött humanist, vilken på något sätt kommit till korta i livet -- och nu genomlever sitt inferno med djup oro och ångest. Hans lite konturlösa, på en gång välmenande och hårdkokta hustru gjordes vackert av Eva Dahlbeck."

StTs Robin Hood ansåg att Eva Dahlbeck redan på manusstadiet var för vagt utformad för att hänga ihop. Men i andra punkter var han nöjd: "Skuggan är en debutanternas film. Där filmdebuterar en författare och en regissör, en fotograf, en ung hjältinna, och Stockholms tunnelbana. Alla fyra gör sig." Kritikern tyckte sig iaktta ett "äkta dramatiskt sinne" hos Fant, vilket dock klickade i slutet, där bibliotekarien borde tillåtits hoppa ned och slå ihjäl sig eftersom hans liv ju var ödelagt. Om regissören Kenne Fant kunde man läsa att han arbetade "förbluffande säkert fast i traditionell stil". En ännu skickligare man skulle ha förstått att ge stockholmsmiljön utan de många, stillastående stadsvyerna, men dessa lämnar fotografen Bergholm tillfälle att visa god teknik och ett utvecklat bildsinne i våra mästerfotografers spår. (-) Fant är dock mer än habil hantverkare: hans personinstruktion avlägsnar alla falska miner och tonfall, kupolscenen har en nästan hitchcocksk dramatisk skärpa, och mardrömmen visar både fantasi och ansatser till en egen, personlig stil."

Kommentar Svensk filmografi

Skådespelaren Carl-Henrik Fant (f 1923), sedermera den svenska filmvärldens "Kenne", debuterade här som manusförfattare och regissör i långfilmsformat.

Tidigare hade han tillsammans med fotografen Erik Wester från Falun utfört gesällprovet Brist (Sandrew-Baumanfilm, censurerad 15.5.1953, nr 82.326, 465 m). Denna kortfilm med Fant i huvudrollen byggde på en novell av Gustaf Rune Eriks och handlade om en busschaufför som, ehuru oskyldig, påtar sig skulden för en kassabrist.

Sammanlagt iscensatte han tio spelfilmer fram till 1975, men med undantag för Så tuktas kärleken (1955/28) och Monismanien 1995 -- en film om frihet (1975) svarade han i fortsättningen inte för manuskripten. I den förstnämnda filmen hjälpte Lars Widding till med skrivandet, för den sistnämnda svarade han själv för såväl manus som den pjäs filmen byggde på.

Åren 1963-1980 ägnade Fant åt Svensk Filmindustri i egenskap av verkställande direktör. Därefter har han, bosatt i England, på heltid ägnat sig åt författarskap.

Inspelningen av Skuggan startade i slutet av januari 1953 och avslutades i mitten av mars. En betydande del av dramatiken förlades till Stockholms stadsbibliotek i hörnet av Sveavägen och Odengatan.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se