Rudolf Sahlberg

Svensk kapellmästare, arrangör, kompositör. Kapellmästare vid biografen Röda Kvarn i Stockholm från 1 deceember 1916. Född Rudolf Johan Olof Sahlberg i Stockholm, död i Matteus församling, Stockholm.

-

Rudolf Sahlberg höll i taktpinnen på Svensk Filmindustris stora premiärbiograf Röda Kvarn i Stockholm från 1916 fram till 1930, när ljudfilmen på allvar introducerades i Sverige och för alltid kom att förändra sättet film visades på.

Innan han började sin bana som biografmusiker hade Sahlberg framgånsrikt arbetat på cirkus, varieté och teater, men det var på grund av sitt arbete som ansvarig för musikarrangemangen på Röda Kvarn (öppnad 1915) som hans namn lever kvar. Sahlbergs arrangemang var vägledande och redan under tidigt 1920-tal ansåg många att hans orkester var landets främsta av sitt slag, och hans musik till filmerna ansågs vara ypperlig biografmusik. Svenska Musikerförbundet i Stockholm uttryckte till exempel önskemål om att kapellmästare från mindre biografer i staden skulle få gå gratis på Sahlbergs framträdanden för att se och lära - en begäran som SF avslog. I en av de sista svenska stumfilmerna Rågens rike (Ivar Johansson, 1929) anges Sahlberg t.o.m. i inledningstexterna som arrangör av musiken. Det stämde säkert vid filmens premiär på Röda Kvarn men knappast när filmen gick vidare till andra biografer, där musiken dirigerades av andra kapellmästare med egna arrangemang.

Även kritikerna framhöll Sahlbergs bidrag som någonting utöver det vanliga och det var inte ovanligt att musiken gavs ett eget omnämnande i recensionerna. En anmälare skrev till exempel i recensionen av Greta Garbo-filmen Kyssen (Jacques Feyder, 1930) att Sahlberg "smeker oss med Tjajkovskijs 'Pathétique' tills vi falla i ljuv dvala" medan en annan skrev om samma film att "kapellmästare Sahlbergs ackompanjemang var utomordentligt väl skött, och han belönades med blommor och applåder".

Några månader senare var dock både Sahlbergs och stumfilmens tid på Röda Kvarn över när SF helt gick över till ljudfilm. Han arrangerade musiken till Säg det i toner (Julius Jaenzon och Edvin Adolphson, 1929) som av många har kommit att ses som Sveriges första ljudfilm trots att den hade föregångare. Musiken lyftes fram som en av anledningarna till filmens succé men Sahlberg arbetade inte med någon mer ljudfilm - hans filmkarriär klingade av i samma veva som stumfilmseran i Sverige tog slut. Den ena biografen efter den andra ersatte från hösten 1929 sina musiker med apparatur för ljudfilm, och när Sahlberg slutade på Röda Kvarn i slutet av 1930 var han en av de allra sista biografkapellmästarna i huvudstaden.

Christopher Natzén (2011)