Till Österland (1926)

Media (141 st)

I sista stumfilmen efter Selma Lagerlöfs "Jerusalem" fruktar Ingmars hustru att de gjort makens ungdomskärlek galen och skickar honom till Guds stad, där den svikna tror att hon ser Jesus.

"Oroa inte den som lämnat sitt förstånd åt Gud" Det har skolmästarns Gertrud gjort, och Ingmar råder att låta henne hållas. Hon har varit besynnerlig sedan han svek henne och gifte sig med rikemansdottern Barbro för att få tillbaka sin släktgård, och nu står hon varje morgon på knä på ett berg i det Heliga landet och väntar på att Jesus ska komma tillbaka. Tillsammans med socknens bönder har hon följt predikanten Helgum från Dalarna till Jerusalem, där svenskarna tar hand om fattiga och sjuka.

Hemma i Sverige tror Ingmars i lönndom gravida hustru Barbro att Gertruds sinnesförvirring är en förbannelse för det hon och maken gjort, upplöser äktenskapet och skickar Ingmar till Jerusalem för att ta hand om sin ungdoms kärlek. I Guds stad blir Ingmar förälskad igen, men Gertrud förklarar att hennes hjärta tillhör en annan. Han tar henne till arabkvarteren och visar att mannen hon tror är Jesus är en dervisch. Man kastar sten på inkräktarna, Ingmar blir skadad och Gertrud tar honom till Sverige för att rädda hans syn. Där har Barbro bestämt sig för att sätta ut sitt i lönndom födda barn i skogen och gå i sjön…

"Denna fortsättning håller fullt ut vad Ingmarsarvet gav löften om – en djupt intresseväckande utveckling av de problem som där lades upp. Lika levande träda människorna en till mötes här, man ryckes helt med, det är en samverkan av regissörens och skådespelarnas – och fotografen J. Julius'! – konstnärliga krafter, som gör att man starkt lever med i det som sker. Det är väl denna samverkan som åstadkommer att man här har den så sällsynta förnimmelsen av perspektiv i skildringen, man anar djup bakom det som synes. […] Här finns inte bara det fullödigt äkta mänskliga, som ofelbart griper på hjärterötterna, här finns också den sällsamma stämningen i den heliga staden, dit så många brinnande själar uppe från höga Norden känt kallelsen, här finns poesi, mystik, exaltation, här finns modet inför livets tyngsta prövningar, trofastheten och vankelmodet, förutan vilka denna sanna skildring ej vore sann." (Damsel i Stockholms-tidningen)

"[…] Mästerligt har manuskript och regi stramat åt det hela. Ett minimum av yttre handling. Huvudparten av intresset inriktas på de själsliga konflikterna. Sublim närbildsanalys, en dramatisk puls i bildväxlingen, som gör att man sitter helt fången. Kompositionen är storartad, helhetsgreppet konsekvent genomfört. Med en klar, nästan kylig förnuftsmässighet ordnar Molander de stora scenernas förberedelser. Man vet, att något skall inträffa, man anar vart det hela bär, men det spelas endast ut ett kort i taget och ingen länk i utvecklingskedjan expedieras på en slump. […] Av ensemblen tilldrar sig denna gång Jenny Hasselqvist största intresset. Hennes bana som filmskådespelerska har hittills varit ganska knagglig. En vacker yta, knappast mer. Hård och omöjlig mimik. Men vilken själfulhet och innerlighet har hon inte denna gång lyckats förläna sitt spel! Ögonen ha blivit så uttrycksfulla. Med dem säger hon allt. Långt mer intensivt och äkta än man kunnat tro spelar Mona Mårtensson Gertrud. Liksom i Ingmarsarvet, märks instruktörens hand ibland väl tydligt, men på flera ställen har hon lyckats gestalta utöver instruktionen. Hennes Gertrud betecknar förvisso ett framsteg. Lars Hanson fullföljer strikt tolkningen av Ingmar Ingmarsson. Sina kanske främsta scener har han vid återkomsten till Ingmarsgården […]." (Gvs i Stockholms Dagblad)

Med Ingmarsarvet och fortsättningen Till Österland avslutade Gustaf Molander filmatiseringen av Selma Lagerlöfs väldiga roman "Jerusalem", den svit Victor Sjöström hade inlett med Ingmarssönerna I och II (1919) och Karin Ingmarsson (1920).

Filmen är inspelad i Råsunda-ateljéerna, Torsång (nära Borlänge), Jaffa och Jerusalem.

Den världberömde Julius Jaenzon fotograferade förutom Ingmarsarvet och Till Österland sju Lagerlöf-filmatiseringar, bland andra Herr Arnes pengar (1919), Körkarlen (1921) och Gösta Berlings saga (1924).

Nina Widerberg (2017)

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Till Österland
Svensk premiärtitel	Till Österland
Internationell titel	To the Orient
Distributionstitel	Itämaille - (Finland) Till Österland ... (Finland) Wallfahrt des Herzens (Tyskland)
Inspelningstitel	Jerusalem II Ett hjärtas vallfart

Regi	Gustaf Molander
Manus	Ragnar Hyltén-Cavallius Gustaf Molander
Producent	Oscar Hemberg
Produktionsledare	Oscar Hemberg
Foto	Julius Jaenzon (som J. Julius)
Arkitekt	Vilhelm Bryde
Biträdande fotograf	Carl-Axel Söderström

Lars Hanson	Ingmar Ingmarsson
Jenny Hasselquist	Barbro, Ingmars hustru
Mona Mårtenson	skolmästarns Gertrud
Harald Schwenzen	Hök Gabriel Mattsson
Ivan Hedqvist	Stark-Anders
Gabriel Alw	den okände
Edvin Adolphson	Stig Börjesson
Nils Arehn	skolmästarn
Ida Brander	skolmästarns hustru
Knut Lindroth	Berger Sven Persson

Produktionsbolag	Nord-Westi Film AB
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå	1926
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2023

När Ingmar Ingmarsson gifter sig med Barbro Svensdotter är det stor fest med många gäster. Men brud och brudgum är olyckliga: Ingmar har valt Barbro för att få behålla Ingmarsgården och därvid svikit sin älskade Gertrud.

Gertrud har anslutit sig till den religiösa väckelse som gått fram över bygden och följer de trosvissa helgumianer som nu reser till Det Heliga Landet för att ta emot frälsaren när han återuppstår. I Palestina möter Gertrud sin ungdomsvän Hök Gabriel Mattsson, som en gång lämnat Dalarna i smärtan efter att ha förlorat Gertrud till Ingmar Ingmarsson. Hans kärlek till henne flammar åter upp, men hela Gertruds längtan står till Jesus. Hennes sinne blir alltmer svärmiskt omtöcknat, hon tror sig se Messias på gatorna i Jerusalem och trossyskonen börjar anse att hon förlorat förståndet.

Hemma i Dalarna börjar Ingmar och Barbro så småningom att betyda mer och mer för varandra och äktenskapet ter sig allt lyckligare. Men en dag kommer en tidigare fästman till Barbro på besök, Stig Börjesson, varvid Ingmar blir provocerad till ett slagsmål, där han ger gästen ett kok stryk.

Stig Börjesson hämnas genom att berätta en gammal sägen om Barbros förfader, hästbytaren från Sorgbacken, som en gång lurades av djävulen att byta till sig ett blint föl och därvid blev så rasande att han piskade djuret utför ett stup att dö. Sedan dess vilar en förbannelse över släkten: alla gossebarn blev blinda eller idioter. Stig Börjessons hemska berättelse går Barbro djupt till sinnes, och när budet om Gertruds sinnestillstånd når bygden ser hon ett sammanhang: Gud har velat straffa henne och Ingmar för den orätt de gjort Gertrud. Barbro driver igenom att äktenskapet skall upplösas och att Ingmar skall resa till Jerusalem för att ta hand om Gertrud.

Utan att veta att Barbro är havande far Ingmar Ingmarsson till Palestina och söker upp Gertrud, som emellertid svarar att hennes hjärta nu tillhör en annan. Ingmar lyckas ta reda på vem denne andre är, och en kväll tar han Gertrud med sig till en religiös ritual i arabkvarteren, där Gertrud bland de tjutande och dansande dervischerna upptäcker den man hon tillbett som Messias. I sin förtvivlan över avslöjandet uppträder Gertrud så att hon och Ingmar blir anfallna av muhammedanerna, Ingmar träffas i huvudet av en sten och blir allvarligt skadad i ögonen.

Upplevelsen rycker Gertrud ur hennes förvillelser och hon lovar att följa den synskadade Ingmar hem till Sverige.

Där har Barbro fött sitt barn, gömd i en säterstuga, dit endast den gamle Stark-Anders känner vägen. Hon tror fullt och fast att den gamla förbannelsen vilar över barnet och beslutar att sätta ut det i skogen att dö. När hon strax därpå ångrar sig och söker efter barnet är det försvunnet.

Gertrud kommer till byn tillsammans med Ingmar Ingmarsson, som fortfarande har ögonen förbundna. Hon för honom till Ingmarsgården, där han känner hur kärleken till Barbro stiger upp inom honom, starkare än någonsin.

I kammaren finner han ett nyfött gråtande gossebarn, hans egen son som Stark-Anders funnit i skogen. Gertrud och Stark-Anders lyckas hindra Barbro från att dränka sig, och Gertrud övertygar Barbro om att hon ska återvända till Ingmar. Barnet visar sig vara välskapt. Förbannelsens onda skugga är borta.

Gertrud själv beslutar sig för att ta emot Gabriels kärlek. (Bearbetning av svenska och danska program.)

Censurnummer	36532
Datum	1926-01-20
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2587 meter

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2587 meter
Längd i minuter	94 min
Akter	7 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna i Stockholm var oense om vilken av de båda senaste Jerusalem-filmerna som var den allra bästa, men nästan alla var eniga om att Till Österland var ett ytterst gripande filmverk och att Gustaf Molander även här förvaltat arvet från Sjöström mycket väl.

"Denna fortsättning håller fullt ut vad Ingmarsarvet gav löften om -- en djupt intresseväckande utveckling av de problem som där lades upp. Lika levande träda människorna en till mötes här, man ryckes helt med, det är en samverkan av regissörens och skådespelarnas -- och fotografen J. Julius'! -- konstnärliga krafter, som gör att man starkt lever med i det som sker. Det är väl denna samverkan som åstadkommer att man här har den så sällsynta förnimmelsen av perspektiv i skildringen, man anar djup bakom det som synes. Till Österland kommer man att vilja se många gånger om, och varje gång skall man finna nya värden. Här finns inte bara det fullödigt äkta mänskliga, som ofelbart griper på hjärterötterna, här finns också den sällsamma stämningen i den heliga staden, dit så många brinnande själar uppe från höga Norden känt kallelsen, här finns poesi, mystik, exaltation, här finns modet inför livets tyngsta prövningar, trofastheten och vankelmodet, förutan vilka denna sanna skildring ej vore sann." (Damsel i StT)

"Till Österland har inledningsvis samma skavank som Ingmarsarvet: en viss plockighet, förorsakad inte minst därigenom, att man för att få en fullt fristående film företagit sig en del repetitioner av det föregående. Undrande betraktar man parallellen med de tre vise männen från österlandet, irriterad konstaterar men den påfallande slöhet, som prägla scenerna i båten vid Jerusalem-fararnas ankomst till Jaffa, och man leds uppriktigt åt allt joltet mellan Gertrud och hennes nye beundrare i Jerusalem.

Men sedan äro också longörerna slut. Mästerligt har manuskript och regi stramat åt det hela. Ett minimum av yttre handling. Huvudparten av intresset inriktas på de själsliga konflikterna. Sublim närbildsanalys, en dramatisk puls i bildväxlingen, som gör att man sitter helt fången. Kompositionen är storartad, helhetsgreppet konsekvent genomfört. Med en klar, nästan kylig förnuftsmässighet ordnar Molander de stora scenernas förberedelser. Man vet, att något skall inträffa, man anar vart det hela bär, men det spelas endast ut ett kort i taget och ingen länk i utvecklingskedjan expedieras på en slump. (-) Av ensemblen tilldrar sig denna gång J e n n y H a s s e l q v i s t största intresset. Hennes bana som filmskådespelerska har hittills varit ganska knagglig. En vacker yta, knappast mer. Hård och omöjlig mimik. Men vilken själfulhet och innerlighet har hon inte denna gång lyckats förläna sitt spel! Ögonen ha blivit så uttrycksfulla. Med dem säger hon allt. Långt mer intensivt och äkta än man kunnat tro spelar M o n a M å r t e n s s o n Gertrud. Liksom i Ingmarsarvet, märks instruktörens hand ibland väl tydligt, men på flera ställen har hon lyckats gestalta utöver instruktionen. Hennes Gertrud betecknar förvisso ett framsteg. L a r s H a n s o n fullföljer strikt tolkningen av Ingmar Ingmarsson. Sina kanske främsta scener har han vid återkomsten till Ingmarsgården, då han med bindeln för sina skadade ögon famlar kring i rummen för att plötsligt rycka bort den och märka var han är. E d v i n A d o l p h s o n visar i en kort scen ett par hatfullt lysande ögon, såsom han brukar göra. Fullkomligt överflödigt verkar däremot engagerandet av H a r a l d S c h w e n s e n, en herre som var sympatisk i Bellmansfilmen, men här verkar som en ren nolla. G a b r i e l A l w har några verkningsfulla moment vid sitt deltagande i dervischdansen. Själva Kristusmasken har däremot föga upphöjt över sig. Den erinrar om en dåligt målad Kristuskopia, som förefinnes på en av Frälsningsarméns lokaler här i staden. Övriga personer i ensemblen ha i denna andra del av filmverket glidit alldeles i bakgrunden, men ingenting har därför förfuskats." (Gvs i StD)

Kommentar Svensk filmografi

Till Österland utgjorde fortsättningen på Gustaf Molanders Ingmarsarvet och inspelades i direkt anslutning till denna. Därmed hade Selma Lagerlöfs dubbelroman "Jerusalem" gett upphov till fem svenska stumfilmer; de tre första, Ingmarssönerna I och II från 1919 och Karin Ingmarsdotter (1920/2) i regi av Victor Sjöström.

Liksom Ingmarsarvet var Till Österland en svensk-tysk samproduktion från officinen Nord-Westi, som var ett dotterbolag till Svensk Filmindustri och det tyska Westi. Filmteamet avreste till Palestina vid midsommar 1925 för exteriörfilmningarna. Strax efter återkomsten fick man i slutet av juli meddelandet att Westi trätt i likvidation. Westis förpliktelser övertogs emellertid av det tyska storbolaget UFA så att inspelningen kunde fullföljas i Dalarna under sensommaren. Interiörer till Ingmarsarvet och Till Österland togs i Filmstaden dels i början av juni 1925, dels på hösten. Se i övrigt kommentaren till Ingmarsarvet (1925/22).

Efter Jerusalem-filmerna lämnade Lars Hanson för en längre tid de svenska filmateljéerna till förmån för en internationell karriär. Han återkom för ett gästspel hos Gustaf Molander i Synd (1928/8) men var i övrigt borta från svensk film ända till 1935 (se 1935/12).

Originaltitel	Jerusalem II: I det heliga landet (Roman)
Författare	Selma Lagerlöf

			(avslutades under hösten 1925)	1925-06	1925
Filmstaden	Råsunda	Sverige
Torsång	Borlänge, Dalarna	Sverige
	Jaffa	Israel
	Jerusalem	Israel

Sverigepremiär	1926-02-01	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	94 min
Urpremiär	1926-02-01	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	94 min
Sverigepremiär	1926-02-01	Cosmorama	Göteborg	Sverige	94 min
Urpremiär	1926-02-01	Cosmorama	Göteborg	Sverige	94 min
Sverigepremiär	1926-02-01	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	94 min
Urpremiär	1926-02-01	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	94 min
Sverigepremiär	1926-02-01	Scania	Malmö	Sverige	94 min
Urpremiär	1926-02-01	Scania	Malmö	Sverige	94 min
Sverigepremiär	1926-02-01	Skandia	Norrköping	Sverige	94 min
Urpremiär	1926-02-01	Skandia	Norrköping	Sverige	94 min
Sverigepremiär	1926-02-01	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	94 min
Urpremiär	1926-02-01	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	94 min
Sverigepremiär	1926-02-01	Svea	Sundsvall	Sverige	94 min
Urpremiär	1926-02-01	Svea	Sundsvall	Sverige	94 min
Sverigepremiär	1926-02-01	Imperial	Örebro	Sverige	94 min
Urpremiär	1926-02-01	Imperial	Örebro	Sverige	94 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2004-12-04
	2004-12-07

Selma Lagerlöf 80 år (1938)

Till Österland (1926)

Araber

Barn

Barnafödsel

Blindhet

Bröllop

Dalarna

Dervischer

Djurplågeri

Djävulen

Förbannelse

Försoning

Jaffa

Jerusalem

Lärare

Messias

Muhammedaner

Palestina

Religion

Samvetskval

Självmordsförsök

Skilsmässor

Slagsmål

Svartsjuka

Svek

Sägen

Trolöshet i kärlek

Väckelse

Äktenskap

Ögonskada

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	601

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	601

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	Jenny Hasslequist som "Barbro".
Teknik	Färgkrita
Storlek	18,5*25,5 1

Typ	Kostymskiss
Arkivalietitel	Kostym till en arab, en indier och de tre vise männen.
Teknik	Akvarell
Storlek	17,5*22 5

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Textlista till fragment av filmen. En berättelse ur andra delen av Selma Lagerlöfs Jerusalem.
Omfång	4 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jerusalem. II. Ett hjärtans vallfart. Dramatisering för filmen efter Selma Lagerlöfs roman av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander.
Omfång	73 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Finska

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit (tintad och tonad)
Hastighet	20
Längd i minuter	42 min
Texter i läslängd	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264

Typ	Digitalt tilläggsmaterial