Ingen morgondag (1957)

Läs mer om denna film i vår artikel "Finska förlagor i svensk film"

Originaltitel	Ingen morgondag
Svensk premiärtitel	Ingen morgondag
Översatt titel	Ei huomispäivää (Finland)

Regi	Arne Mattsson
Manus	Mika Waltari
Producent	Jack S. Kotschack
Foto	Osmo Harkimo
Musik	Einar Englund (originalmusik)
Arkitekt	Bibi Lindström
Klippning	Lennart Wallén
Ljudtekniker	Björn Korander
Scenario	Volodja Semitjov
Inspicient	Harry Ström
Musikarrangör	Einar Englund

Jarl Kulle	Viktor Aaltonen
Margit Carlqvist	Astrid Bergas
Lars Ekborg	Raul Bergas, Astrids styvson
Kolbjörn Knudsen	Bergas, Rauls far, Astrids man
Allan Edwall	poet, Rauls vän
Carl-Olof Alm	konstnären, Rauls vän
Gunnar Olsson	Toivo Hietari
Olof Widgren	doktor Linnamo, chef för Bergas kemiska forskning
Brita Öberg	fru Hietari
-	Ej krediterade:
Åke Lindman	förrymd fånge
Axel Slangus	blind tiggare
Henake Schubak	Bergas betjänt
Eric Fröling	socialhjälpstjänsteman
Anneli Sauli	konstnärens modell
Jan Olov Winnersjö (som Jan Olov Andersson)	pojke som pekar ut mordplats
Kari Sylwan	sekreterare på Bergas kontor

Produktionsbolag	AB Svea Film
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svea Film	1957

Det är på ett slagfält i Karelen under fortsättningskriget. Det pågår intensiv skottlossning mellan finska och sovjetiska trupper. Det sovjetiska övertaget är starkt och på finsk sida beordras återtåg. Men kapten Viktor Aaltonen hörsammar inte ordern. Han tar sig fram till en sårad soldat som skriker högt av smärta. Med ett skott gör han slut på soldatens lidande.

Viktor Aaltonen förs till det sovjetiska fånglägret Vorkuta där han får tillbringa ett tiotal år.

Ovan vid den återvunna friheten återvänder Viktor till Helsingfors där han kommer i kontakt med den framgångsrike industrimannen Bergas som också var Viktors chef i armén. Bergas tar emot Viktor hjärtligt och erbjuder honom jobb som konjunkturobservatör. Viktor accepterar efter viss tvekan.

Som hisskonduktör i Bergas stora kontorsbyggnad möter Viktor en gammal bekant, Toivo Hietari, tidigare sergeant. De börjar tala krigsminnen, och Hietari bjuder Viktor hem till sig i kväll. Det finns en gammal flaska vodka - ett krigsbyte - att knäcka. Viktor tackar ja.

På kvällen befinner sig Viktor dock hemma hos Bergas. Här finns förutom värden också hans hustru Astrid, hans son Raul, till vilken Astrid är styvmor, samt Rauls dagdrivande vänner, en konstnär och en poet. Plötsligt kommer Viktor ihåg vad han bestämt med Hietari. Det var viktigt, säger han bedrövad.

Med en flaska i handen står Hietari och väntar utanför sin bostad.

Sedan Bergas hastigt måst åka hemifrån behövs det bara ett par dagar för att Astrid och Viktor ska bli intensivt förälskade i varandra. Hon ber honom föra henne bort från hennes nuvarande liv, men han tror inte att hon skulle stå ut med att vara fattig.

Utanför hissen på jobbet står Viktor beredd att framföra sina ursäkter till Hietari, men när hissdörren öppnas, finns ingen Hietari där. Det är en annan man som är hisskonduktör.

Astrid och Viktor fortsätter att träffas. De reser ut på landet en vecka. När veckan gått och de är på hemväg i Astrids bil, kommer en pojke i tioårsåldern rusande över vägen. Han dödas omedelbart av bilen. Viktor bär bort den lilla kroppen och lägger den på en undanskymd plats vid en strand.

Vi kunde inte ha handlat på annat sätt, säger Astrid efteråt.

Nyheten för dagen i radio och tidningar är att en mördare rymt från ett fängelse. Den följs snart av nyheten att en liten pojke hittats mördad. Både Viktor och Astrid lider svåra kval.

Den förrymde fången spåras upp av polisen och blir nedskjuten.

Astrid, Viktor, Raul och hans vän poeten gör en utflykt. De besöker platsen där den dödade pojken hittades. Flera andra nyfikna har också kommit dit.

Åter hemma hos Bergas visar Raul öppet att han är kär i sin styvmor. Både Viktor och Astrid försöker tröstande tala honom till rätta.

Viktor söker upp Bergas på kontoret och råder honom att unna sig lite semester, att resa bort -- inte minst för Astrids skull. Hon behöver det.

Det ringer på dörren till Viktors enkla bostad. Han öppnar inte. Utanför står Astrid. Jag reser i morgon, ropar hon förtvivlad. Jag måste få tala med dig. Jag är inte längre rädd för att vara fattig.

Jag hatar dig! skriker hon, innan hon går.

Klädd i uniform går Viktor genom stan. Han tittar mot skyn.

Ett flygplan passerar.

Viktor går in hos kriminalpolisen.

Censurnummer	90914
Datum	1957-10-07
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2880 meter
Kommentar	Aktindelning: 535-565-560-575-365-280 = 2880 m - 105 minuter. Aktlängder: 535, 565, 560, 575, 365, 280.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2880 meter
Längd i minuter	105 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Det är sällan en film skiftar så ofta i konstnärlig kvalitet, skrev Robin Hood i StT om Ingen morgondag. Filmens ojämnhet påtalades också av flera andra kritiker. Långtråkighet var dock den dominerande helhetskarakteristiken.

StT (Robin Hood): "Det är sällan svensk film griper sig an med ett så djupt och väsentligt ämne som i Ingen morgondag (Svea Film), och genomför behandlingen så konsekvent, utan svansviftningar åt ytliga publiklager.

Och det är sällan en film skiftar så ofta i konstnärlig kvalitet och i sitt grepp om åskådaren. Som bildberättelse är Ingen morgondag mattssonskt bra, ja fullödig - han har dirigerat en utmärkt finsk fotograf. Men det 'litterära' underlaget - talscenerna och replikerna - klickar ideligen, fast skådespelarna för det mesta förmår trolla bort pekoralismen i de ord de har att säga. (-)

Mika Waltari är svag som dialogförfattare, men de t y p e r han ställer fram är riktiga i all sin otäckhet. Det märks på skådespelarna, som utför dem lysande. Allra bäst kanske Allan Edwall som författaren, Waltaris språkrör. (-)

Man tycker i början att Kulle uppträder underligt stelt. Sedan förstår man att det är riktigt: han ä r förstelnad, han kan inte vara som andra, han står närmare döden än livet. Han är personifikationen för tusende, hundratusende män, som kriget märkt.

Han f ö r s ö k e r nog anpassa sig. Kulle visar detta övertygande. Men Aaltonen k a n inte. Och snart är han tillbaka i försteningen. Men sina moraliska principer - lojaliteten, renhårigheten - ruckar han inte på.

Det är denna gestalt, som Waltari och Mattsson ställt fram och Kulle spelar, som man först och främst minns från Ingen morgondag. Ju mera man tänker på den, dess mera griper den. Det är den som ger filmen resning och gör den till en 'bra', en väsentlig film - trots den ymniga fräknigheten av skönhetsfläckar."

AB (Filmson): "Höga berg och djupa dalar. Arne Mattsson har ännu en gång lämnat ifrån sig en ojämn film där man blir så mycket mer irriterad av plattityderna och den uppstyltade dialogen därför att filmen i de flesta avsnitt är urstyv. Tag inledningen med de rivande stridsscenerna och nyckelbilderna till Jarl Kulles krigsmärkte unge man och hans senare öden i fredstid. Rent av mästerliga som bildkonst är de snabbt antydande bilderna från fånglägrets inferno och återseendet på den ånglokssotiga dimmiga järnvägsstationen. Som kontrast till denna grå tristess en lika finländsk interiör från ett ultramodärnt industrikontor i rostfritt och keramik.

I bild och i spel, och som story, fängslar filmen med Kulle som butter och motvillig vän i huset och älskare, Margit Carlqvist som en besynnerligt tilltotad blond lyxhustru och Lars Ekborg som i hemlighet förälskad styvson. Vore det stumfilm skulle man utan vidare acceptera de patetiska, poetiska och understundom cyniska kärleksscenerna men så fort människorna öppnar mun blir det pekoral."

SvD (Höök): "Sällan har en film döpts mera träffande. Detta är filmen utan morgondag. Den består av en ändlös rad hopfogade longörer med pauser emellan. Manuskriptet är tomt och innehållslöst och regissören har lyckats få fram detta i en oanad utsträckning. Producenten måtte ha läst berättelsen och räknat på fingrarna: krig, mord, dödsolycka, hor och det goda samvetets seger på slutet. Vilken film det kan bli!

Det görs inte ett försök att reda ut det eventuella inre sammanhang som väl ändå måtte ha föresvävat författaren. Folk står rätt upp och ned på golvet och talar förbi varann i otympliga repliker, som har den fördelen att de av tekniska brister inte hörs mer än varannan gång."

Kommentar Svensk filmografi

Det är osäkert huruvida Ingen morgondag ens till någon del inspelats i Sandrew-Ateljéerna, trots att filmen där förekommer i produktionslistan med nummer 258. De scener, som eventuellt inspelats där, bör under alla omständigheter vara få. Producenten Jack S. Kotschack uttrycker saken kategoriskt i reklammaterialet för filmen. Där skriver han att man "valt att förlägga inspelningen till Finland, Waltaris land - till huvudstaden Helsingfors och dess omgivningar".

Mika Waltaris (1908-1979) roman "Ei koskaan huomispäivää" ("Ingen morgondag") utkom i original 1942 och i svensk översättning 1944.

Originaltitel	Ei koskaan huomispäivää (Roman)
Författare	Mika Waltari

				1957	1957
AB Sandrew-Ateljéerna	Stockholm	Sverige	(osäker uppgift)
	Helsingfors	Finland
	Porkala (Porkkala)	Finland

Sverigepremiär	1957-10-17	Palladium	Stockholm	Sverige	105 min
Urpremiär	1957-10-17	Palladium	Stockholm	Sverige	105 min

Originaltitel	Kuolema, op. 44. Valse triste
Kompositör	Jean Sibelius	(1903, reviderad 1904)

Originaltitel	Ali Baba
Kompositör	Fred Markush	(1930)
Textförfattare	István Weiner	(ungersk text 1930)
	Erkki Tiesmaa	(finsk text 1941)

Originaltitel	Ingen morgondag
Kompositör	Einar Englund

Andra världskriget

Bilolyckor

Dödsfall

Finland/Porkala

Fortsättningskriget mellan Finland och Sovjet 1940-1944

Främlingskap

Fångläger

Förrymda fångar

Helsingfors

Hisskonduktörer

Industrimän

Konstnärer

Krig

Krigsfångar

Officerare

Oskyldigt misstänkta

Otrohet

Poeter

Polis

Samvetskval

Smitning/bilolycka

Underofficerare

Äktenskap

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	16 mm
Längd i meter	1118

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2754

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2724

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Mika Waltaris INGEN MORGONDAG
Tryckeri	Wicksells tryckeri

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ingen morgondag. Av Mika Waltari. Scenario: Vl. Semitjov.
Omfång	178 s. Miljölista (12 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ingen morgondag. Av Mika Waltari. Scenario: Vl. Semitjov.
Omfång	178 s. Miljölista (12 s.) ingår.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska