Anita Lindblom

Media (1 st)

Svensk artist och skådespelare (filmroller 1957-1974). Född i Hille, Gävle. Död i Frankrike.

-

Anita Lindblom var tveklöst en av Sveriges populäraste schlagersångerskor under 1960-talet men också en mångsidig artist i revysammanhang och medverkade i elva filmer 1957-1974, varav de två sista insatserna är de mest intressanta.

Hon var utbildad balettdansös och det var som sådan hon engagerades i Scalarevyn 1957 där hon oväntat fick en stor framgång med sångnumret "När den svenska flickan kysser, kysser hon med öppen mun".

Detta uppmärksammades givetvis av den tidens underhållningsfilmare. TV hade ännu inte slagit igenom, men i filmer som Räkna med bråk (Rolf Husberg, 1957) och Åsa-Nisse i full fart (Ragnar Frisk, 1958) fanns det alltid plats för pin up-flickor. Av de filmer Lindblom medverkade i gjordes hela fem av Åsa-Nisse-regissören Frisk. Några djupare karaktärer kan man här inte tala om och det var det heller inte fråga om i Hasse Ekmans Jazzgossen (1958) eller Arne Mattssons Mannekäng i rött från samma år, men där fick hon åtminstone spela roller som låg nära hennes bakgrund, balettdansös och mannekäng.

1961 kom det stora genombrottet, schlagern "Sån't är livet", en cover av den amerikanska hitlåten "You Can Have Her" med svensk text av Stikkan Anderson, senare framröstad som den största svenska schlagerlåten genom tiderna. Den öppnade också den tyska marknaden för Lindblom och bortsett från ytterligare fyra inhopp i Ragnar Frisks filmer, så var det sångkarriären som nu gällde. Sjunga fick hon därför i den sista av hennes Frisk-filmer, Trettio pinnar muck (1967). I denna, enligt kritiken "remarkabelt usla", militärfars hade Anita till och med huvudrollen - mot Jokkmokks-Jokke!

Men det var inte helt lätt för henne att hantera framgången. Det stormiga äktenskapet med boxaren Bosse Högberg kantades av diverse skandaler, och gick som följetong i skvallerpressen. 1969 flydde paret till Paris med skattemyndigheterna i hälarna. 1970 skildes de. Åren efter skilsmässan kom hon kom att mogna som artist. Hon blev kvar i Frankrike och 1973 kom en skiva med Edith Piaf-sånger. Hon kände släktskap med Piaf, som också gifte sig med en boxare och sjöng "jag ångrar ingenting".

En som såg hennes talang bakom rubrikerna var Roy Andersson. I sin första långfilm En kärlekshistoria (1970) gav han henne en större roll som flickan Annikas moster, en utslagen och lite alkoholiserad outsider. Det var en roll som just då passade henne som hand i handske. Den ledde också till att Torgny Anderberg gav henne en av de tre vuxenrollerna i Rännstensungar (1974), en film som också fick genomgående positiv kritik, även om Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund tog hem det mesta av lovorden.

I en TV-dokumentär från 1999 säger Anita att hon kände sig utanför i sällskapet under inspelningen. Vreeswijks "Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind" skulle hur som helst senare komma att bli ett av hennes paradnummer. Med större kärlek talar hon om Gunnar Hellström som blev hennes partner under några år i mitten av 1970-talet. Han regisserade hennes show på Hamburger Börs 1976, en höjdpunkt i hennes karriär, men relationen tog slut när Anita vägrade att förlänga succén.

Det blev inga fler filmer, sångframträdandena blev mer och mer sporadiska och 1982 lämnade hon det nerviga artistlivet för gott. Refrängen "sån't är livet" med dess fortsättning "så mycket falskhet bor det här" blev den signatur man alltid associerar till Anita Lindblom.

Bengt Forslund (2015)