Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Ministern
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1970-12-18

Medverkande

Jarl Kulle
ministern

Margaretha Krook
ministerns fru, barnläkare

Mats Åhlfeldt
Mats-Peter, deras son

Anne Nord
Nenna, barnflicka

Allan Edwall
Lindbaum, advokat

Lena Madsén
Irina Lindbaum

Visa alla medverkande

Handling

Nenne är barnsköterska och alltiallo i en familj där pappan är minister och mamman barnläkare. Föräldrarna har mycket lite tid med sin 6-årige son Mats Peter. De har sina karriärer att...

Visa hela handlingen

Press

"Blekt men rörande" (AB), "Ambitiöst misslyckande" (SvD), "Konventionell saga" (SDS) löd några av rubrikerna till recensionerna av Ministern. De fångade också ganska väl helhetsbilden,...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Ljussättare
Negativklippning
Musikarrangör
Rekvisita
Kläder
B-ljud
Övrig medarbetare

Medverkande

Jarl Kulle ministern
Margaretha Krook ministerns fru, barnläkare
Mats Åhlfeldt Mats-Peter, deras son
Anne Nord Nenna, barnflicka
Allan Edwall Lindbaum, advokat
Lena Madsén Irina Lindbaum
Håkan Serner Schering, brevbärare
Helena Brodin Sandra, hans fru
Per Nygren läkarkandidat
Jan Erik Lindqvist luffare
Bertil Norström Jan, Journalist
Ingvar Kjellson chaufför
Maj Falk daghemsföreståndarinna

Bolag

Produktionsbolag Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film & Teater AB
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Nenne är barnsköterska och alltiallo i en familj där pappan är minister och mamman barnläkare. Föräldrarna har mycket lite tid med sin 6-årige son Mats Peter. De har sina karriärer att tänka på, sitt umgänge och sitt nöjesliv.

Nenna har däremot alltid tid, och tillsammans skapar de en egen värld som föräldrarna inte har en aning om.

En sommardag på Västkusten drunknar emellertid Nenna, då hon försöker rädda en pojke som seglat omkull i stormen. Nennas död fördjupar främlingskapet mellan sonen och föräldrarna och skapar en neuros hos Mats Peter, vilken hans mamma och pappa står tragiskt hjälplösa inför.

Den Mats-Peter nu i stället får kontakt med är brevbäraren Schering och hans hustru, och Mats Peter beslutar att de ska bli hans föräldrar -- om föräldrar kan skiljas, ska väl ett barn kunna skiljas från sina föräldrar. Mats Peter vänder sig till advokaten Lindbaum och ber att få byta föräldrar. Först då vaknar föräldrarnas riktiga känslor.

Censur / granskning

Censurnummer 109667
Datum 1970-12-04
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2755 meter


Tekniska fakta

Bildformat Vidfilm
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2755 meter
Längd i minuter 100 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

"Blekt men rörande" (AB), "Ambitiöst misslyckande" (SvD), "Konventionell saga" (SDS) löd några av rubrikerna till recensionerna av Ministern. De fångade också ganska väl helhetsbilden, även om det fanns både mer positiva och negativa tongångar.

Lasse Bergström i Expr hade rubriken "Ministern den ideala svenska filmen" -- men av texten framgår att detta skulle vara i förhållande till "dagens krissituation" och den fick nöja sig med betyget tre getingar. Dock fann Bergström att" Ministern har blivit en underhållande och artistiskt balanserad sommarsaga med både änglar och vardagsdemoner innanför komedins mörka ramar. (--) Man kan se Ministern som en kärlekshistoria om ett barn. Det ovanliga med den är att det är barnet som upplever passionerna, de ljusa och de mörka, och att detta är gestaltat med respekt och inte sentimentalitet."

Mats Åhlfeldt som pojken fick också mycket beröm, men Kulles egen roll fann Bergström karikerad -- och det var han inte ensam om. "Om Kulle emellertid också hade förmått regissera sig själv lika väl som han fått Mats Åhlfeldt att agera, kunde Ministern förmodligen bättre levt upp till sina sympatiska ambitioner. Nu kommer skådespelaren Kulle i vägen för regissören. Han hackar upp sin skildring, särskilt i början, i en halvt återhållen och smått frustrerad strävan till komik. Jag ser berättelsens goda syften, men känner inte att den andas" skrev Mauritz Edström i DN.

Hans Schiller i SvD var av samma åsikt:

"Även om det inte varit något fel på ambitionen har Ministern knappast blivit någon angelägen film, mest beroende på att Kulle inte förmått hålla ihop de enskilda delarna till en fungerande helhet. (-) Ministern själv borde ha satts i någon form av ansvarsförhållande till det samhälle han deltar i fortskapandet av, men blir nu mest en smådum karriärist som seglar runt i schablonmässigt designade miljöer och avlevererar gnistrande leenden i kapp med pressfotograernas kamerablixtar. Genom att schablonen blir överbelastad förlorar den i giltighet och ärendet förmår inte tränga igenom filmens drömvärld till verkligheten."

Jurgen Schildt i AB menade också han att Kulle "misslyckas med de psykologiska turerna eller rättare sagt samspelet mellan orsak och verkan. Vi får veta att ministern är självupptagen och att frun är förvirrad, men inte hur självupptagenheten respektive förvirringen speglas i djupet av ett barnasinne, och framför allt inte om föräldrabeteendet står i rimlig proportion till pojkens desperata handlingar. Talrika bisatser tycks ha kommit bort."

Skådespelarna, inkl Kulle, får dock högt betyg och lille Mats Åhlfeldt betecknas som "ett smärre underverk". "Ur formell synpunkt är filmen vackrare vardagsvara, en serie svenska bilder där man i avsaknad av personliga accenter får nöja sig med att ytan är klanderfri. Våra somrar är snygga nu för tiden och Rune Ericson är en duktig färgfotograf och så var det inte mycket mer med den saken."

Richard Norén i arbetet fäste sig också vid fotot: "Det är en våldsamt vacker film. Det är en skönhet som nästan känns förlamande, och frågan är om den är så alltigenom lyckad. För inte är det väl egentligen en så söt film vi vill se? Ögonblicken av klarsyn och isande avgrunder mellan generationerna finns här visserligen men når sällan allmängiltighet."

Sverker Andréason i GHT menade att detta kanske berodde på bristen på analys: "Analysen av maktmönst!ret uteblir, den analys som skulle kunna göra makten igenkännlig i verkligheten. Kulles minister blir en opportunist och hycklare, men kritiken mot honom stannar i det ytliga och glättade. Därför känns Ministern som en alldeles ofarlig film. Den får oss bara att rikta vår avsky mot en docka.

Filmen för oss ut i en typisk filmfiktion av svensk villaförort och sommar, med det sentimentala draget starkt betonat. I denna värld kastar Kulles karikatyr till statsråd och fadersgestalt sin skugga över rollerna."

Monika Tunbäck-Hanson i GP använde också hon begreppen "karikatyr och schablon" om Kulles roll i filmen, men försökte till sist ändå finna en ursäkt: "Nu har Jarl Kulle sökt tala i en genre som är den svåraste av alla: underhållningens och angelägenhetens. Och då är jag böjd att säga att hans ärende är, om ej väl uträttat, så viktigt: det nämligen att försöka upprätta kommunikation med så många som möjligt på traditionella vägar, men utan att bedra med såpbubblor."

Detta budskap tog också Carl-Eric Nordberg i Vi fasta på även om han fann filmen "atmosfärtunn och syrefattig". Hans slutord löd så här:

"Ministern är ingalunda något konstnärligt mästerverk, inte heller någon verkligt drabbande samhällssatir eller djuplodande barndomsanalys. Men jag tycker ändå att den fungerar utmärkt som meningsfull familjefilm där nog åtskilliga -- ministrar och andra folkfäder -- kan känna igen sig på ett inte helt smickrande sätt. Den lär oss faktiskt en hel del: bland annat att det är mycket viktigare att söka upptäcka den hjälpsökande människan i vår omedelbara närhet än att ha den självtillräckliga ambitionen att bära hela mänsklighetens öde på våra axlar och i abstrakt högmod konkurrera med jätten Atlas."

Jan Aghed i SDS fann dock inga dylika ursäkter eftersom han menade att hela hantverket var så undermåligt:

"Utmärkande för Ministern är nämligen en förödande brist på koncentration i bildberättandet. Kulle tar oändligt tid på sig för scener, motiv och teman som en professionellt begåvad regissör skulle ha klarat på bråkdelen. Huvudintrycket är en omständlighet, ett slöseri med bilder och bildinställningar och ett främlingskap inför bildens uttrycksmöjligheter som långsamt avlivar ens eventuella intresse för historien. (--) Dialogen dryper av förkonstling och teatertonfall."

Kommentar Svensk filmografi

Skådespelaren Jarl Kulle (f 1927) får nog betraktas som Sandrewkoncernens verkliga guldägg vid tiden för denna films tillkomst. På film hade han medverkat i ett par av 60-talets mest framgångsrika filmer (Änglar, finns dom . . . och Käre John), och på Oscarsteatern var han det stora dragplåstret.

Året innan hade han dessutom framgångsrikt debuterat som filmregissör med Bokhandlaren som slutade bada (1969/9), visserligen mottagen med viss tveksamhet av kritiken, som fann den osjälvständig och litterär, men publikt hade den slagit an. Det kom närmare 700 000 besökare, vilket det året bara överträffades av Kärlekens språk (1969/21), den nya frigjordhetens spektakulära upplysningsfilm.

Det var alltså ganska självklart att Kulle skulle få fortsätta i sin lyckosamma dubbelroll som skådespelande regissör och valet föll denna gång på John Einar Åbergs (f 1908) roman "Inrikesministern", publicerad 1968. Kanske lite spektakulärt även detta: Åberg hade ju också signerat underlaget till Kulles och svensk films största publika framgång genom tiderna, Änglar, finns dom . . . (1961/2).

Även denna gång skrev Kulle själv sitt manus, trots den tidigare kritiken, "trogen mot förlagan (--) med en story berättad rakt upp och ner". Det hade ju gått bra förut.

Inspelningstekniskt gick också det mesta på räls. Slutmanus och planeringsarbete var avslutat våren 1970, inspelning 19 maj -- 17 juli, allt på plats i Stockholm, Stocksund och skärgården. Efterarbete pågick under hösten, och det blev premiär till jul.

Sen kom recensionerna -- inte elaka, men avslagna. Kritikerna fann det mesta alltför karikerat eller alltför konventionellt. Endast den lille pojken i filmen fick helhjärtat beröm.

Pojken och Kulles eget publiktycke räckte till en kvarts miljon besökare, men internationellt hade filmen ingen chans, och den fick inte ens något kvalitetsbidrag säsongen 1970/71, vilket fick Sandrewchefen Göran Lindgren att backa ut från fortsatt regisamarbete.

Ann Nord, Kulles motspelerska på Oscars och fagert "utvikt" i Som havets nakna vind (1968/23) fick i denna film sin första seriösa roll.

Filmen visade i TV (TV1) 10.11.1978.

Förlaga

Originaltitel Inrikesministern (Roman)
Författare John Einar Åberg


Inspelning

Stockholm 1970-05-19 1970-07-17
Stocksund
Sandhamn

Visningar

Sverigepremiär 1970-12-18 Cinema Stockholm Sverige 101 min
1970-12-18 Cinema Göteborg Sverige 101 min
1970-12-18 Göta Malmö Sverige 101 min (samt ytterligare 1 plats)
TV-visning 1978-11-10 TV1 Sverige 96 min
1992-05-31 TV3 Sverige 96 min
1995-12-16 Femman Sverige 96 min
1997-03-23 Kanal 5 Sverige 96 min
2001-08-01 SVT1 Sverige 96 min
2005-07-12 SVT1 Sverige 96 min
Urpremiär 1970-12-18 Cinema Göteborg Sverige 101 min
1970-12-18 Göta Malmö Sverige 101 min
1970-12-18 Cinema Stockholm Sverige 101 min (samt ytterligare 1 plats)
TV-visning 2007-09-10 SVT1 Sverige 96 min
2012-03-27 SVT1 Sverige
2014-04-21 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Musik i urval


Ämnesord

Advokater
Barnläkare
Barnsköterskor
Brevbärare
Drunkning
Föräldraansvar
Inrikesminister
Karriär
Minister
Neuros
Sandhamn
Segling
Skilsmässor
Stockholms skärgård
Stocksund

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2738


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2738


Typ Duplikatpositiv Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter en roman av John Einar Åberg redigerat av Jarl Kulle.
Omfång 96 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel List of English sub-titles. The home secretary.
Omfång 31 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper 10
Dia 4
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?