Folket i Simlångsdalen (1924)

Media (52 st)

Originaltitel	Folket i Simlångsdalen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Theodor Berthels
Producent	Lars Björck
Manus	Ivar Johansson Theodor Berthels
Förlaga	Folket i Simlångsdalen (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Filmindustri AB Triumvir
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1924-11-03

Medverkande

Mathias Taube
Sig Folkeson

Greta Almroth
Ingrid, hans dotter

Elly Holmberg
Marit

Ida Schylander
Skog-Börta

Theodor Berthels
Lars Brand, gästgivare

Paul Seelig
Sven Brand, hans son

Visa fler

Handling

Sig Folkeson är den rikaste bonden i Simlångsdalen, en mäktig och hänsynslös jordägare som börjat som vallpojke. När han står på höjden av sin makt börjar motståndet mot honom inom...

Visa hela handlingen

Press

Folket i Simlångsdalen spåddes framgång och välförtjänt succé, trots att flera kritiker fann betydande brister i manuset som gränsade till pekoralet. "Bondfilmen har kommit på...

Visa all press

Sig Folkeson är den rikaste bonden i Simlångsdalen, en mäktig och hänsynslös jordägare som börjat som vallpojke. När han står på höjden av sin makt börjar motståndet mot honom inom socknen att organiseras under ledning av gästgivaren Lars Brand. Den gamle tiggaren och landsvägsfilosofen Sibelius profeterar att Folkesons högmod skall leda till hans fall. Storbonden ansätts av grubblerier och samvetskval, bl a för att han i sin ungdom övergivit tatterskan Skog-Börta efter ett kärleksäventyr.

Tattarna finns fortfarande kvar i trakten och blir nu beskyllda för en del häststölder med påföljd att bygdens bönder under ledning av Lars Brand företar en straffexpedition till tattarbyn. Den fege länsmannen och hans lindrigt begåvade son Alarik deltar i razzian, där åtskilliga tattare efter en vild strid blir häktade. Tattarnas unge ledare Jan undkommer emellertid och får Skog-Börtas uppdrag att hämnas den oförrätt hon lidit.

Sig Folkesons vackra och blonda dotter Ingrid älskar i hemlighet Lars Brands son Sven, men fädernas inbördes fientlighet leder till att Sven lämnar Simlångsdalen och går till sjöss.

Ingrid har en god vän och skolkamrat, hittebarnet Marit om vilken det ryktas att hon är av tattarsläkt fast hon fostrats av en bonde i trakten. Av Sibelius, tiggaren, får Marit en dag en antydan om att hon i själva verket skulle vara Sig Folkesons dotter. Då hon direkt frågar ut Folkeson om saken blir hon visad på porten.

Folkesons finansiella ställning börjar nu bli allvarligt undergrävd. När länsman under något som liknar utpressningshot friar till Ingrid för sin sons räkning faller Folkeson följaktligen till föga. Men Ingrid vägrar att svika löftet hon givit till Sven Brand, och det kommer till en brytning mellan far och dotter.

Så dör Skog-Börta, sörjd av hela sin stam. Den åldrade och brutne bondetyrannen kallar då till sig Marit och bekänner för henne, att hon är frukten av hans förbindelse med tatterskan. Även Marit vänder honom ryggen.

Tattar-Jans och Skog-Börtas hämnd kommer vid midsommarfirandet, då Jan mitt i dansen rövar bort Ingrid för att göra med henne vad Sig Folkeson i sin ungdom gjorde med Skog-Börta. Men just denna dag återkommer Sven Brand från sjön och räddar sin Ingrid genom att efter en våldsam brottning vräka ned Tattar-Jan från en hög klippa.

Den gamle Sig Folkeson måste acceptera att ge bort sin dotter till Sven. Böjd nästan till jorden söker han sig till ensamheten och tystnaden. Men hans mörka dotter Marit sluter upp vid hans sida med försoning och ömhet. (Bearbetning av program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Folket i Simlångsdalen spåddes framgång och välförtjänt succé, trots att flera kritiker fann betydande brister i manuset som gränsade till pekoralet.

"Bondfilmen har kommit på modet igen, åter rulla celluloidremsorna fulla av torvans romantik. Och intet ondt i det, bara nu inte all denna bondeskildring vore så schablonmässig. Släkttvister, handklavérerotik och nästan alltid någon av de agerande som blir sjöman på böljan den blå. Sjuttiofem procent av handlingen försiggår på förstukvisten, en eller ett par scener alltid på kyrkbacken. Och så åker man förstås trilla i oändlighet. Om det nu bara vore gjort med rusch och verklig behändighet, som t ex är fallet med schablonen hos amerikanerna, skulle man mer än väl finna sig i upprepningarna. Men så är inte fallet. Och mestadels söker man också göra sig grov i rösten och ge det hela en allvarstung prägel." (StD)

Efter vanan gav man beröm åt fotograferingen och de natursköna vyerna. "Här som i Trollebokungen är det ramen, som räddar det hela. Och för en särdeles dekorativ sådan har Adrian Bjurman sörjt med vanlig vederhäftighet. En underbart vacker natur -- filmen är inspelad på ort och ställe -- har också stått till hans förfogande." (Jens Flik i NDA)

Theodor Berthels allmogeregi blev i denna film en besvikelse för flera kritiker efter den mycket lovande debuten i Flickan från Paradiset, men Robin Hood i StT hävdade att Berthels var en ovanlig filmtalang:

"För det första kan hr Berthels konsten att klippa -- något som man inte lär mer än till en viss gräns, sedan fordras specialbegåvning. Hr Berthels har överskridit gränsen. Han tycks verkligen ha sinne för filmkons!tens rytm. (-) För det andra har hr Berthels en beundransvärd förmåga att sätta liv och färg i scenerna. Även denna förmåga kan man ej förvärva sig mer än i viss utsträckning -- man måste vara född med den livgivande trollstaven om filmremsan skall få högre liv (-) I Simlångsdalen förekomma en rad scener med mycket folk -- en zigenarby, ett par folkfester -- och sannerligen känner man inte en fläkt av själva The Covered Wagon! Ingen svensk skulle ha kunnat göra zigenarlägret bättre. Berthels tycks vara ämnad att bli 'den svenske Cruze'. Lycka till!"

Om Greta Almroths återkomst till vita duken efter några års bortovaro var meningarna mycket delade. D S i Arbetaren var syrligast:

"Greta Almroth gjorde kanske en gång som 'Stormyrtösen' skäl för att kallas 'en melodi ur en svensk folkvisa', men nu gör hon det absolut inte. Då skulle det vara en bra förfulad och travesterad folkvisa. Hon har blivit åtskilligt ograciös för att ej säga klumpig och hennes Ingrid Folkeson var mer än lovligt lik en ej värst ungdomlig lagårdsdeja. Skådespelerska har hon väl aldrig varit, men nu voro nästan samtliga scener, i vilka hon var med, misslyckade. Hennes minspel och hela mimik var oäkta och alltför ofta liknade hon mera en utarbetad medelålders arbetarekvinna med rynkig panna, än en ung och sund halländsk bondflicka."

StD:s kritiker hade snarast den diametralt motsatta uppfattningen. "Bästa namn på personlistan är Greta Almroth, som man åter får nöjet se i Stormyrtösens skepnad. Det syns att hon har spelat mycket film i sina dar. En enkelhet och flärdfrihet i gesten som få svenska filmaktriser ha. Själva rollfacket börjar kanske inte fullt lämpa sig för henne längre. Men ännu är hon i alla fall bra. Så som hon har ingen kunnat spela svensk bondflicka."

Kommentar Svensk filmografi

Författaren, folkloristen och politikern Fredrik Ström (1880--1948) hade publicerat sin roman "Folket i Simlångsdalen" år 1903. Vid tiden för filmens tillkomst var han fortfarande sekreterare i Sveriges Kommunistiska Parti och därtill "bolsjevikrysk konsul i Stockholm"; sedermera skulle han bli socialdemokratisk riksdagsman och ordförande i Stockholms stadsfullmäktige. Han deltog med stort intresse i filminspelningen i Halland under högsommaren 1924 och förklarade sig mycket nöjd med resultatet.

Filmen skulle ursprungligen ha regisserats av Egil Eide och med Jessie Wessel i en av huvudrollerna.

En nyinspelning av "Folket i Simlångsdalen" regisserades 1947 av Åke Ohberg (1948/5).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se