När Bengt och Anders bytte hustrur (1950)

Media (47 st)

Originaltitel	När Bengt och Anders bytte hustrur
Svensk premiärtitel	När Bengt och Anders bytte hustrur

Regi	Arthur Spjuth
Manus	Sölve Cederstrand Arthur Spjuth
Produktionsledare	Arthur Spjuth
Foto	Hilding Bladh Hilmer Ekdahl
Musik	Ulf Peder Olrog (originalmusik)
Arkitekt	Bibi Lindström
Klippning	Lennart Wallén
Ljudtekniker	Lars Lalin Lars Nordberg
Scripta	Rut Rickardt
Inspicient	David Norberg
Musikarrangör	Gunnar Lundén-Welden
Mixning	Olle Jakobsson
Förtexter	Alva Lundin

John Elfström	Bengt Bengtsson från Blåsekulla, bonde
Emy Hagman	Britta, Bengts hustru
Sigge Fürst	Anders Persson, bonde
Rut Holm	Stina, Anders hustru
Sigbrit Molin	Karin, Bengtssons dotter
Bengt Blomgren	Gustaf, Perssons son
Gustaf Lövås	Petter Jönsson, auktionsförrättare
John Botvid	Bast, handelsman
Axel Högel	präst
Margit Aronsson (som Margit Aronson)	Viveka, ryttmästarens dotter
Birger Sahlberg	lantbrevbärare
John Melin	hotellvärd
Georg Skarstedt	agent för sanitetsanläggningar
Martin Ljung	trafikpolis
Gösta Bodin	hotellvaktmästare

Produktionsbolag	Produktion S. Bauman AB
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Sandrew-Bauman Film	1950
Laboratorium	AB Film-Labor

Bengt Bengtsson och Anders Persson bor grannar på var sin gård i Sörmland. Anders satsar gärna sina slantar på nymodigheter som badrum med dusch; Bengt lägger inte ut ett öre mer än vad som behövs för att hålla Anders stången. Med grannsämjan är det slut sedan Anders en gång sköt en hare på Bengts marker. Bägge bär de på ett huskors; Anders' äkta hälft Stina är snålheten själv, Bengts Britta ser till hans grämelse inte så noga på slantarna.

Rivaliteten flammar upp då det närbelägna hemmanet Lillängen skall säljas på auktion. Anders vill ropa in gården åt sin son Gustaf, som utbildat sig till agronom på godset Rosenholm. Britta vill att hennes och Bengts dotter Karin skall driva jordbruket där. Det blir Bengt som ropar in Lillängen för 38 000 kronor. Stina har låst in Anders i badrummet så han hinner inte fram i tid. Efter auktionen bjuder han Bengt 50 000 men denne vägrar att sälja sitt nyförvärv. För att hämnas stänger Anders av brunnen där Bengt hämtar sitt vatten.

Gustaf och Karin hade nog tänkt sig bilda par men Karin tycker det verkar som om Gustaf mest brydde sig om ryttmästarens dotter på Rosenholm och så vill han rationalisera bort kreaturen men det vill inte Karin.

Traktens alltiallo, auktionsförrättaren Petter Jönsson, gör en vacker söndagsförmiddag ett aktningsvärt försök att stifta fred mellan parterna vid en kopp kaffe med kask i gröngräset. Hans idé är att de två männen skall byta hustrur eftersom de av allt att döma fått var sin "omaka" hälft. Kvinnorna går dock ej med på förslaget. Bengts omedelbara bekymmer är hur han skall skaffa vatten. Efter ett par kaskar ur Jönssons flaska insomnar han under bar himmel.

Till en början tycks drömmen uppfylla hans önskningar. Visserligen hittar han inte vatten där han gräver men i stället en kista full av guld. I köket står Stina. Hon har flyttat in sedan Britta beslutat åka med Anders till Stockholm och bl a se på nattlivet i storstaden. Nu blir rollerna ombytta; Stina försöker dra in på allt medan Bengt investerar i traktor och musikalisk underhållning för korna. Anders tvingas inse vad samvaron med Britta egentligen kostar.

Till sist ingriper sockenprästen och kräver att de ordnar upp sina "utomäktenskapliga förhållanden". Bengt måste gifta sig med Stina, Anders med Britta. Inför ett så oåterkalleligt steg grips Bengt av motvilja. Vid altaret säger han nej och försöker komma undan. Lyckodrömmen har förvandlats till en mardröm och Bengt vaknar i solgasset.

Med drömmens upplevelser i minne plockar han fram slagrutan och hittar denna gång en riktig källa, i vilken han så när drunknat om inte Anders och de andra dragit upp honom. Sedan Gustaf givit med sig ifråga om Karins önskemål och förärat henne fyra präktiga kvigor kan de unga tu förenas och grannsämjan återställas. Jönsson tar på sig skulden för den gamla förargliga haren och gör gällande att det var han som sköt den fast det vill Bengt inte riktigt tro.

Censurnummer	78105
Datum	1950-12-19
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2695 meter
Kommentar	Speltid: 99 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2695 meter
Längd i minuter	99 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Moderniseringen av Felix Körlings friluftspjäs från 1910-talet fann inte nåd hos stockholmskritikerna, som framhöll dess dåliga verklighetsanknytning; så uppträdde inte organiserade svenska bönder på 50-talet. Skådespelarna fritogs i allmänhet från ansvar -- de ansågs ha gjort sitt bästa -- men flera recensenter tyckte det skulle vara olyckligt om John Elfström fastnade i Åsa-Nissegenren.

SvDs Peu var övertygad om att alla ingredienser i det svenska folklustspelet fanns med men det räckte inte: "Hela handlingen tecknar en bild av den svenska landsbygden, som är helt förfalskad utan att egentligen ha blivit rolig under omvandlingsprocessen och som man har svårt att tro skall roa befolkningen där. Men kanske är den trots allt mindre kräsen än den stockholmspublik, som dan före dan mottog filmen med ett nästan generat leende."

På en liknande linje var Ny Dags Snapp: "Våra dagars filmare är lika obekanta med en modern RLF-bonde [Riksförbundet Landsbygdens Folk! som bondkomikerna var med sin tids bonde. Därför blir allt oäkta; människor, miljö och de repliker och situationer som skulle utlösa skratten. T o m folk med lägsta möjliga intelligenskvot har vid det här laget skrattat färdigt åt John Elfströms snubblande bonde. Filmarna får försöka hitta på något ännu lustigare."

Helge Åkerhielm (MT) tyckte sig dock kunna spåra "en viss ambition att undvika de värsta plumpheterna", och Gits i AT menade att Sölve Cederstrand och Arthur Spjuth var alltför rutinerade filmmakare för att "göra sig skyldiga till rena Åsa-Nissetramp i klaveret". "De har", skrev recensenten, "nyanserat figurerna i filmen, huvudpersonerna har t o m en mänsklig anknytning, vilken stundom tittar fram bakom schablonerna. Dessutom har Spjuth bildsinne, och man slipper här bevittna rena felgrepp i regi och foto som eljest är så vanliga i folklustspel nu för tiden." Dessa erkännsamma iakttagelser hindrade inte Gits från att karakterisera filmen i följande sats: "Detta är ett erbarmligt uppkok på en gammal folkpjäs som utan att blygas grovhånglar med den låga smaken."

Robin Hood (StT) skrev mycket kort att lustspelet i sig självt var "för tamt" och moderniseringen hade blivit "skev", medan Mons Mossner i Expr var ganska grov i språket: "'I Stockholm är det så jäkligt så dom döda åker bil till kyrkogården'. Repliken är huggen ur När Bengt och Anders bytte hustrur och säger mer om författarteamet Sölve Cederstrand-Arthur Spjuths snille och smak än de kraftuttryck jag har på läpparna men helst vill slippa använda i tryck. Herrarnas film är en förolämpning inte bara mot en stor, arbetande folkgrupp utan också mot hela filmpubliken."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen bygger på "en allmogefars i 3 akter med åtskilligt trevligt i sångväg och mycket dans" (NDA), författad av Felix Körling (1864-1937). Det litterära underlaget är sannolikt ej publicerat.

Körling var verksam i Halmstad som organist, kantor och musiklärare. Han skrev och komponerade bl a musik till flera operetter som gavs på svenska scener. I hans produktion ingår även många sånger och vismelodier; visböckerna för barn blev snabbt nationella klassiker, liksom melodin "Tre trallande jäntor" efter Frödings visa.

"När Bengt och Anders bytte hustrur" hade premiär 21.7.1916 på Haga friluftsteater i Stockholm, då belägen mitt emot tingshuset utanför Norrtull. Den blev en stor publikframgång. Fram till 1923 hade den spelats 337 gånger under fem säsonger på teatern. I pjäsens ursprungliga uppsättning medverkade Carl-Ivar Ytterman, Uno Lindholm (teaterns direktör), Anna Taflin och Ellen Olsson. Gösta Gustafson gjorde en applådknipande komisk figur som f d knekt.

På tjugotalet omstuvades pjäsen för film. Stumfilmsversionen regisserades av Thure Alfe och i de ledande rollerna såg man Carl-Ivar Ytterman, Carin Appelberg-Sandberg, Georg Blomstedt och Edla Rothgardt. Stockholmspremiären ägde rum på biograferna Eriksberg och Odéon 19.10.1925 och pressen var negativ (se 1925/16).

Ljudfilmsversionen, som innebar ytterligare för!ändringar av originalet, inspelades på olika ställen utanför Stockholm, bl a på Deglinge gård vid Rydboholm. Av Ulf Peder Olrogs (1919-1972) i filmen ingående melodier blev "Ett öre mer för mjölken" riksbekant.

Originaltitel	När Bengt och Anders bytte hustrur (Pjäs)
Författare	Felix Körling

				1950	1950
AB Sandrew-Ateljéerna	Stockholm	Sverige
Rydboholms gård, Deglinge	Åkersberga	Sverige

Sverigepremiär	1950-12-23	Astoria	Stockholm	Sverige	99 min
Urpremiär	1950-12-23	Astoria	Stockholm	Sverige	99 min
TV-visning	2013-02-05	SVT1		Sverige
	2015-03-02	SVT1		Sverige
	2017-10-31	SVT1		Sverige

Originaltitel	Kungliga Södermanlands regementes marsch
Kompositör	Carl Axel Lundvall	(dock osäker uppgift)

Originaltitel	Mjölkningsvisan
Kompositör	Skånska Lasse
Textförfattare	Einar Molin
	Karl-Ewert

Originaltitel	Kovan kommer, kovan går
Textförfattare	Emil Norlander	(1900)

Originaltitel	I sommarens soliga dagar
Textförfattare	Gustaf Emanuel Johansson

Originaltitel	Ett öre mer för mjölken
Kompositör	Ulf Peder Olrog	(1950)
Textförfattare	Ulf Peder Olrog	(1950)

Originaltitel	Jag vill inte gifta mej med Stina
Kompositör	Ulf Peder Olrog	(1950)
Textförfattare	Ulf Peder Olrog	(1950)

Originaltitel	Helan går

Originaltitel	Jungfrun gick åt killan

Auktion

Bonde

Bröllop

Deglinge gård

Dröm

Grannfejd

Hustrubyte

Jordbruk

Land motsatt stad

Rydboholm

Schlager

Skattkista

Slagruta

Snålhet

Stockholm

Stockholm/Tegelbacken

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2709

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	NÄR BENGT OCH ANDERS BYTTE HUSTRUR
Tryckeri	Borås kliché & litografiska AB
Affischdesign	[?] Wigforss

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	NÄR BENGT OCH ANDERS BYTTE HUSTRUR
Tryckeri	Ewes O.B. -tryck

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	1
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska