Originaltitel | När Bengt och Anders bytte hustrur |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1950-12-23 |
John Elfström
Bengt Bengtsson från Blåsekulla, bonde
Emy Hagman
Britta, Bengts hustru
Sigge Fürst
Anders Persson, bonde
Rut Holm
Stina, Anders hustru
Sigbrit Molin
Karin, Bengtssons dotter
Bengt Blomgren
Gustaf, Perssons son
Bengt Bengtsson och Anders Persson bor grannar på var sin gård i Sörmland. Anders satsar gärna sina slantar på nymodigheter som badrum med dusch; Bengt lägger inte ut ett öre mer än vad...
Moderniseringen av Felix Körlings friluftspjäs från 1910-talet fann inte nåd hos stockholmskritikerna, som framhöll dess dåliga verklighetsanknytning; så uppträdde inte organiserade...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta | |
Inspicient | |
Musikarrangör | |
Mixning | |
Förtexter |
John Elfström | Bengt Bengtsson från Blåsekulla, bonde | ||
Emy Hagman | Britta, Bengts hustru | ||
Sigge Fürst | Anders Persson, bonde | ||
Rut Holm | Stina, Anders hustru | ||
Sigbrit Molin | Karin, Bengtssons dotter | ||
Bengt Blomgren | Gustaf, Perssons son | ||
Gustaf Lövås | Petter Jönsson, auktionsförrättare | ||
John Botvid | Bast, handelsman | ||
Axel Högel | präst | ||
Margit Aronsson (som Margit Aronson) | Viveka, ryttmästarens dotter | ||
Birger Sahlberg | lantbrevbärare | ||
John Melin | hotellvärd | ||
Georg Skarstedt | agent för sanitetsanläggningar | ||
Martin Ljung | trafikpolis | ||
Gösta Bodin | hotellvaktmästare |
Produktionsbolag | Produktion S. Bauman AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Sandrew-Bauman Film | 1950 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Bengt Bengtsson och Anders Persson bor grannar på var sin gård i Sörmland. Anders satsar gärna sina slantar på nymodigheter som badrum med dusch; Bengt lägger inte ut ett öre mer än vad som behövs för att hålla Anders stången. Med grannsämjan är det slut sedan Anders en gång sköt en hare på Bengts marker. Bägge bär de på ett huskors; Anders' äkta hälft Stina är snålheten själv, Bengts Britta ser till hans grämelse inte så noga på slantarna.
Rivaliteten flammar upp då det närbelägna hemmanet Lillängen skall säljas på auktion. Anders vill ropa in gården åt sin son Gustaf, som utbildat sig till agronom på godset Rosenholm. Britta vill att hennes och Bengts dotter Karin skall driva jordbruket där. Det blir Bengt som ropar in Lillängen för 38 000 kronor. Stina har låst in Anders i badrummet så han hinner inte fram i tid. Efter auktionen bjuder han Bengt 50 000 men denne vägrar att sälja sitt nyförvärv. För att hämnas stänger Anders av brunnen där Bengt hämtar sitt vatten.
Gustaf och Karin hade nog tänkt sig bilda par men Karin tycker det verkar som om Gustaf mest brydde sig om ryttmästarens dotter på Rosenholm och så vill han rationalisera bort kreaturen men det vill inte Karin.
Traktens alltiallo, auktionsförrättaren Petter Jönsson, gör en vacker söndagsförmiddag ett aktningsvärt försök att stifta fred mellan parterna vid en kopp kaffe med kask i gröngräset. Hans idé är att de två männen skall byta hustrur eftersom de av allt att döma fått var sin "omaka" hälft. Kvinnorna går dock ej med på förslaget. Bengts omedelbara bekymmer är hur han skall skaffa vatten. Efter ett par kaskar ur Jönssons flaska insomnar han under bar himmel.
Till en början tycks drömmen uppfylla hans önskningar. Visserligen hittar han inte vatten där han gräver men i stället en kista full av guld. I köket står Stina. Hon har flyttat in sedan Britta beslutat åka med Anders till Stockholm och bl a se på nattlivet i storstaden. Nu blir rollerna ombytta; Stina försöker dra in på allt medan Bengt investerar i traktor och musikalisk underhållning för korna. Anders tvingas inse vad samvaron med Britta egentligen kostar.
Till sist ingriper sockenprästen och kräver att de ordnar upp sina "utomäktenskapliga förhållanden". Bengt måste gifta sig med Stina, Anders med Britta. Inför ett så oåterkalleligt steg grips Bengt av motvilja. Vid altaret säger han nej och försöker komma undan. Lyckodrömmen har förvandlats till en mardröm och Bengt vaknar i solgasset.
Med drömmens upplevelser i minne plockar han fram slagrutan och hittar denna gång en riktig källa, i vilken han så när drunknat om inte Anders och de andra dragit upp honom. Sedan Gustaf givit med sig ifråga om Karins önskemål och förärat henne fyra präktiga kvigor kan de unga tu förenas och grannsämjan återställas. Jönsson tar på sig skulden för den gamla förargliga haren och gör gällande att det var han som sköt den fast det vill Bengt inte riktigt tro.
Censurnummer | 78105 |
---|---|
Datum | 1950-12-19 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2695 meter |
Kommentar | Speltid: 99 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2695 meter |
Längd i minuter | 99 min |
Akter | 5 rullar |
Moderniseringen av Felix Körlings friluftspjäs från 1910-talet fann inte nåd hos stockholmskritikerna, som framhöll dess dåliga verklighetsanknytning; så uppträdde inte organiserade svenska bönder på 50-talet. Skådespelarna fritogs i allmänhet från ansvar -- de ansågs ha gjort sitt bästa -- men flera recensenter tyckte det skulle vara olyckligt om John Elfström fastnade i Åsa-Nissegenren.
SvDs Peu var övertygad om att alla ingredienser i det svenska folklustspelet fanns med men det räckte inte: "Hela handlingen tecknar en bild av den svenska landsbygden, som är helt förfalskad utan att egentligen ha blivit rolig under omvandlingsprocessen och som man har svårt att tro skall roa befolkningen där. Men kanske är den trots allt mindre kräsen än den stockholmspublik, som dan före dan mottog filmen med ett nästan generat leende."
På en liknande linje var Ny Dags Snapp: "Våra dagars filmare är lika obekanta med en modern RLF-bonde [Riksförbundet Landsbygdens Folk! som bondkomikerna var med sin tids bonde. Därför blir allt oäkta; människor, miljö och de repliker och situationer som skulle utlösa skratten. T o m folk med lägsta möjliga intelligenskvot har vid det här laget skrattat färdigt åt John Elfströms snubblande bonde. Filmarna får försöka hitta på något ännu lustigare."
Helge Åkerhielm (MT) tyckte sig dock kunna spåra "en viss ambition att undvika de värsta plumpheterna", och Gits i AT menade att Sölve Cederstrand och Arthur Spjuth var alltför rutinerade filmmakare för att "göra sig skyldiga till rena Åsa-Nissetramp i klaveret". "De har", skrev recensenten, "nyanserat figurerna i filmen, huvudpersonerna har t o m en mänsklig anknytning, vilken stundom tittar fram bakom schablonerna. Dessutom har Spjuth bildsinne, och man slipper här bevittna rena felgrepp i regi och foto som eljest är så vanliga i folklustspel nu för tiden." Dessa erkännsamma iakttagelser hindrade inte Gits från att karakterisera filmen i följande sats: "Detta är ett erbarmligt uppkok på en gammal folkpjäs som utan att blygas grovhånglar med den låga smaken."
Robin Hood (StT) skrev mycket kort att lustspelet i sig självt var "för tamt" och moderniseringen hade blivit "skev", medan Mons Mossner i Expr var ganska grov i språket: "'I Stockholm är det så jäkligt så dom döda åker bil till kyrkogården'. Repliken är huggen ur När Bengt och Anders bytte hustrur och säger mer om författarteamet Sölve Cederstrand-Arthur Spjuths snille och smak än de kraftuttryck jag har på läpparna men helst vill slippa använda i tryck. Herrarnas film är en förolämpning inte bara mot en stor, arbetande folkgrupp utan också mot hela filmpubliken."
Filmen bygger på "en allmogefars i 3 akter med åtskilligt trevligt i sångväg och mycket dans" (NDA), författad av Felix Körling (1864-1937). Det litterära underlaget är sannolikt ej publicerat.
Körling var verksam i Halmstad som organist, kantor och musiklärare. Han skrev och komponerade bl a musik till flera operetter som gavs på svenska scener. I hans produktion ingår även många sånger och vismelodier; visböckerna för barn blev snabbt nationella klassiker, liksom melodin "Tre trallande jäntor" efter Frödings visa.
"När Bengt och Anders bytte hustrur" hade premiär 21.7.1916 på Haga friluftsteater i Stockholm, då belägen mitt emot tingshuset utanför Norrtull. Den blev en stor publikframgång. Fram till 1923 hade den spelats 337 gånger under fem säsonger på teatern. I pjäsens ursprungliga uppsättning medverkade Carl-Ivar Ytterman, Uno Lindholm (teaterns direktör), Anna Taflin och Ellen Olsson. Gösta Gustafson gjorde en applådknipande komisk figur som f d knekt.
På tjugotalet omstuvades pjäsen för film. Stumfilmsversionen regisserades av Thure Alfe och i de ledande rollerna såg man Carl-Ivar Ytterman, Carin Appelberg-Sandberg, Georg Blomstedt och Edla Rothgardt. Stockholmspremiären ägde rum på biograferna Eriksberg och Odéon 19.10.1925 och pressen var negativ (se 1925/16).
Ljudfilmsversionen, som innebar ytterligare för!ändringar av originalet, inspelades på olika ställen utanför Stockholm, bl a på Deglinge gård vid Rydboholm. Av Ulf Peder Olrogs (1919-1972) i filmen ingående melodier blev "Ett öre mer för mjölken" riksbekant.
1950 | 1950 | |||||
AB Sandrew-Ateljéerna | Stockholm | Sverige | ||||
Rydboholms gård, Deglinge | Åkersberga | Sverige |
Sverigepremiär | 1950-12-23 | Astoria | Stockholm | Sverige | 99 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1950-12-23 | Astoria | Stockholm | Sverige | 99 min | |
TV-visning | 2013-02-05 | SVT1 | Sverige | |||
2015-03-02 | SVT1 | Sverige | ||||
2017-10-31 | SVT1 | Sverige |
Originaltitel | Kungliga Södermanlands regementes marsch | |
---|---|---|
Kompositör | Carl Axel Lundvall | (dock osäker uppgift) |
Originaltitel | Mjölkningsvisan | |
---|---|---|
Kompositör | Skånska Lasse | |
Textförfattare | Einar Molin | |
Karl-Ewert |
Originaltitel | Kovan kommer, kovan går | |
---|---|---|
Textförfattare | Emil Norlander | (1900) |
Originaltitel | I sommarens soliga dagar | |
---|---|---|
Textförfattare | Gustaf Emanuel Johansson |
Originaltitel | Ett öre mer för mjölken | |
---|---|---|
Kompositör | Ulf Peder Olrog | (1950) |
Textförfattare | Ulf Peder Olrog | (1950) |
Originaltitel | Jag vill inte gifta mej med Stina | |
---|---|---|
Kompositör | Ulf Peder Olrog | (1950) |
Textförfattare | Ulf Peder Olrog | (1950) |
Originaltitel | Helan går |
---|
Originaltitel | Jungfrun gick åt killan |
---|
Auktion |
Bonde |
Bröllop |
Deglinge gård |
Dröm |
Grannfejd |
Hustrubyte |
Jordbruk |
Land motsatt stad |
Rydboholm |
Schlager |
Skattkista |
Slagruta |
Snålhet |
Stockholm |
Stockholm/Tegelbacken |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2709 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | NÄR BENGT OCH ANDERS BYTTE HUSTRUR |
Tryckeri | Borås kliché & litografiska AB |
Affischdesign | [?] Wigforss |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | NÄR BENGT OCH ANDERS BYTTE HUSTRUR |
Tryckeri | Ewes O.B. -tryck |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 1 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |