Gustaf III och Bellman (1908)

Media (1 st)

Filmen har ursprungligen omfattat "fyra afdelningar", av vilka de tre sista finns bevarade.

Den inledande avdelningen har enligt programhäftet visat hur Bellman på väg förbi Gustaf IIIs paviljong på Haga lägger märke till tre livligt samspråkande herrar. När Bellman passerat, visar sig en av herrarna vara konungen, som emellertid strax tar avsked av de övriga och går in i paviljongen. Till de två kvarvarande sluter sig ytterligare en herre, och dessa tre män börjar stämpla mot konungens liv. De försvinner från platsen, då de störs av den återvändande Bellman, som till luta börjar sjunga "Fjäriln vingad syns på Haga". Konungen stiger ut ur paviljongen och lyssnar betagen.

Andra avdelningen inleds med att Ulla Winblad står utanför Gröna Lund och grälar på några gäster i ett fönster. Ett par män kommer flanerande och går in på Gröna Lund. Så kommer ett kontinuitetsklipp (!) till den inre gården på Gröna Lund, när männen kommer in, följda av Ulla som under resten av tablån beskäftigt tar emot beställningar av gästerna och försöker undvika deras mer eller mindre förstulna karesser. Fler gäster anländer, slutligen också Bellman själv. Han hälsas av de övriga och bjuds öl av Ulla. Plötsligt inträder en maskerad man som försöker dela ut kungafientliga flygblad. Tilltaget ogillas av de närvarande som angriper nykomlingen och sliter av honom masken. Det är Anckarström. Han flyr, varpå samtliga lämnar Gröna Lund.

Tredje avdelningen öppnar utanför trappan till Hufvudsta gård, som bevakas av två vakter i uniform. Från kamerans sida kommer en maskerad man i svart slängkappa in i bild, hejdas av vakterna, ger lösen och släpps in i huset. Identiskt samma procedur upprepas med ytterligare två maskerade män som efter varandra anländer till Hufvudsta.

Klipp till kulissinteriör från Hufvudsta, där Klas Horn sitter och skriver vid ett bord. Han reser sig och vankar orolig fram och åter, hör någon komma, drar sin värja och öppnar dörren för den första av de maskerade männen. De sätter sig att konspirera. Så anländer nästa maskerade man och slutligen också den tredje, Anckarström. Efter ett upprört meningsutbyte med mycket gestikulerande korsar de fyra männen sina värjor och svär en ed ("En för alla, alla för en", enligt programhäftet).

Den fjärde avdelningen tilldrar sig i en annan kulissinteriör, föreställande stockholmsoperan. Ett dussintal personer, bland dem Gustaf III, dansar gavott i festkläder. I bakgrunden konspirerar de sammansvurna. Efter dansen konverserar konungen nådigt med uppvaktningen, även den förbipasserande Bellman får ett vänligt ord. Från fonden kommer en maskerad man och ger konungen ett slag på skuldran bakifrån. När konungen vänder sig om skjuts han i ryggen av en person till vänster i bild. Gustaf faller. Uniformerade vakter kommer in genom en dörr i fonden, och maskeradgästerna samlas bakom konungen. Bellman kommer fram, knäböjer och deltar i den kollektiva sorgen. Plötsligt reser sig samtliga aktörer och skrattar befriat.

Kommentar Svensk filmografi

Trots att denna film helt säkert var den mest avancerade spelfilm som spelats in i Sverige vid denna tid, finns det ingenting som tyder på att den någonsin visats offentligt! Även dess tillkomstförhållanden är höljda i dunkel.

I sin "Bellmansbok" (Stockholm 1947) skriver Arvid Stålhane (s 178): "Redan den första film, som inspelats i Sverige, är byggd på en Bellmanspjäs, Gustaf III och Bellman av Erik Dahlberg. Det var år 1908, då den senare var den lycklige ägaren till en av de två filmkameror, som vid denna tid fanns i Stockholm. Han inscenerade själv i filmen, i vilken Texas Johannesson och Adolf Rangstedt hade huvudrollerna. Texten, som kallas 'historiskt skådespel', trycktes året därpå hos Andrén & Holm och omfattar 14 sidor."

Stålhanes uppgifter är som synes inte i allo korrekta och han anger inga källor till dem. Att Erik Dahlberg var regissör och författare torde emellertid vara korrekt, något som dock leder till nya gåtfullheter. Denne Erik Dahlberg var nämligen under en period år 1908 ansvarig för Templarordens båda stockholmsbiografer Apollo och Nya London. Det vore alltså rimligt att anta att den uppenbarligen mycket påkostade filmen skulle ha finansierats från detta håll, men någon visning på dessa (eller andra) biografer har inte kunnat beläggas.

Den beskrivande text som Stålhane åberopar finns bevarad i form av ett programhäfte som mycket riktigt är tryckt 1909: "Gustaf III och Bellman. Historiskt skådespel -- Svensk originalfilm". Enligt uppgifter i detta häfte är "Scenerna inspelade på de platser, där de enligt historien tilldragit sig, såsom Haga och Hufvudsta samt Gröna Lund m fl ställen."

Som framgått ovan finns avdelningarna 2-4 bevarade hos SVT. Där har filmen hamnat via SFs arkiv, och det framgår av Svens!ka Bios inventarium av den 30 juni 1910 att negativet (193 m) någon gång under den föregående årsperioden övertagits av kristianstadsföretaget. Svenska Bio har emellertid aldrig exploaterat filmen kommersiellt och tycks inte ens ha brytt sig om att framställa en egen kopia av den. Det kan inte uteslutas, att bolaget inför sin egen spelfilmsdebut (1910/1) helt enkelt köpt negativet av upphovsmännen för att förhindra olämplig konkurrens.

Filmen har utgjorts av 7 sammanhängande tagningar eller "tablåer", parvis sammanställda till avdelningar så när som på den sista tablån som utgör sin egen avdelning. Varje tablå i det bevarade materialet har en påfallande teatral karaktär. I nästan var och en finns en dörr i fonden för entréer och sortier. Scenerier och grupperingar är gjorda som på teatern, mest påfallande i slutscenen där de uppträdande måste försöka tränga ihop sig bakom den döende kungen. En kinematografisk egenhet kan dock noteras i tredje avdelningens första tablå, där de maskerade männen effektfullt inträder på spelplatsen från kamerans håll. I andra scener har kamerans närvaro uppenbarligen ställt till problem för scenartisterna. Detta är påtagligast i interiören från Hufvudsta, där aktörerna flera gånger under pågående inspelning tycks få tillsägelser att inte skymma varandra för kameran. Vid ett tillfälle i denna scen har man t o m varit tvungen att avbryta tagningen för att flytta kameran en aning så att dess fria sikt bibehålles.

Det överraskande perfekta kontinuitetsklipp, som anförs i innehållsredogörelsen ovan, är möjligen ett resultat av slumpen och inte av regissörens avsikter. Det är mycket tänkbart, att det i originalkonceptionen var meningen att en text skulle ha placerats där klippen nu ligger. Den bevarade versionen av filmen är framställd efter originalnegativet och saknar texter, eftersom sådana normalt klipptes in först i kopiorna.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se