Kvartetten som sprängdes (1936)

Media (91 st)

Originaltitel	Kvartetten som sprängdes
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Arne Bornebusch
Manus	Gösta Sjöberg Guido Valentin
Förlaga	Kvartetten som sprängdes (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Europa Film
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1936-10-19

Medverkande

Carl Barcklind
Karl Ludvig Sundelin, kamrer

Birgit Rosengren
Maj Andersson, kallad Electrical Girl

Nils Lundell
Anders Åvik, fabrikör

Olga Andersson
fru Selma Åvik, född Tabell

Aino Taube
Märta Åvik, Anders och Selmas dotter

Helle Winther
Edmund Åvik, Anders och Selmas son

Visa fler

Handling

Fabrikör Åvik skall sova middag i förmakssoffan. Han väcks brutalt när kokerskan hos kamrer Karl Ludvig i våningen under sjunger "Älvsborgsvisan" i sitt kök. Karl Ludvig oroar sig för...

Visa hela handlingen

Press

DN (C B-n): "När Gösta Sjöberg och Guido Valentin för ett par år sedan från Dramatens scen serverade sin bearbetning av den klenod för svenska hjärtan som heter 'Kvartetten som...

Visa all press

Fabrikör Åvik skall sova middag i förmakssoffan. Han väcks brutalt när kokerskan hos kamrer Karl Ludvig i våningen under sjunger "Älvsborgsvisan" i sitt kök. Karl Ludvig oroar sig för smörgåsbordet till den supé han skall bjuda medlemmarna på i den stråkkvartett som denna kväll repeterar hos honom. Det rör sig om musikern Andersson, alias Bratscha, journalisten Bengt Erlandsson, även kallad Cello, notarie Ture Borg, första fiolen, samt organisten, vars namn aldrig avslöjas.

Kvartetten spelar jämmerligt Haydns serenad, vilket än en gång stör Åvik i övervåningen. Hos Åvik händer två saker: Dels uppvaktas dottern Märta av den knastertorre ingenjören Planertz. Dels beger sig sonen Edmund ut på isen med sina kamrater, men hamnar på ett isflak och måste räddas under dramatiska omständigheter. Cello sänds av tidningen till olycksplatsen och träffar Edmunds syster Märta samt förälskar sig i henne. Hennes broder får en lunginflammation som leder till döden.

Ture Borg, första fiolen, går ut på stan och passerar Fredins elaffär där han frapperas av det vackra biträdet Maj Andersson som flyttar om i skyltfönstret. Han går in och stämmer bioträff med henne samma kväll.

Karl Ludvig har med första fiolen Borg och Cello bildat ett bolag för aktiespekulation. Först går det bra för herrarna, men så kommer kraschen och eftersom de tre spekulerat på kredit måste de snabbt ordna 1.700 kr per man. En biintrig är att Karl Ludvig har en tant som ville att han skulle spekulera åt henne före kraschen - efteråt tror tanten att det var omtanke om hennes ekonomi som fick Karl Ludvig att vägra, så hon hjälper honom ur knipan.

Samvaron mellan notarie Borg och Maj Andersson i elbutiken leder till att hon blir havande. Borg får veta att Bratscha är hennes far. På eget bevåg far Maj ut på landet till Tures far, lanthandlare Borg, som ordnar sonens skuld mot det att han kommer och arbetar i lanthandeln. Maj och Ture gifter sig och får en pojke.

Cello klarar sin ekonomi med revyskrivande och erövrar vackra Märta Åviks hand. Planertz får korgen. En badvaktmästare Gren-Holmsund avslöjas som tjuv. Han har bl a tagit Märtas guldhjärta och journalisten Cello kan återlämna det. Cello skriver om pappa Åviks plåtslageri i tidningen och Åvik blir mycket välvilligt stämd mot honom. De unga tu får varandra och vid vigselakten i kyrkan får Karl Fredrik rycka in som orgeltrampare. Sedan vid middagen håller han ett förvirrat men gemytligt tal. Och pappa Åvik drar för tionde gången i filmen en historia om en kalamitet vid en fisketur.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (C B-n): "När Gösta Sjöberg och Guido Valentin för ett par år sedan från Dramatens scen serverade sin bearbetning av den klenod för svenska hjärtan som heter 'Kvartetten som sprängdes' så var det visserligen inte alldeles Birger Sjöbergs roman som de bjödo på. Åtskilligt av det som åt den kära romanen skänker ädelmodets, medkänslans, rörelsens och melankolins ton saknades i scenversionen, som emellertid blev en stor och rättvis framgång genom sin vänlighet och älskvärdhet och genom det avväpnande gemyt med vilket den predikade den borgerliga trivselns filosofi.

Nu har Kvartetten som sprängdes förvandlats till film av samma förfarna händer som gjorde den sceniska bearbetningen, och när man samlar sina intryck av denna film -- som helt visst kommer att göra en långvarig lustspelssuccés -- har man en bestämd känsla av att det inte så mycket är romanens framgång som desto mer skådespelets framgång som inspirerat filmen.

Iakttagelsen innebär ett par anmärkningar -- först och främst den att här liksom på teatern några av romanens allra finaste och varmaste stämningar gått förlorade. Gossen Edmund är visserligen med, men borta är Cellos veka runa över pojken. Den gamle handelsmannen Borg är också med, men det sprödaste i hela romanen har endast flyktigt kommit med: hr Borgs drömmar under trädgårdspromenaden om den döda makan och om kärlekens första år i Stockholm och om den nätta lilla figuren i månskenet på Tavastgatan. Att dylika ting inte kunde finna plats i den sceniska versionen är ju lättförklarligt. Men har inte filmen just på sådana punkter övertag genom sina tekniska resurser, som borde fresta till lyriska utvikningar i både tiden och rummet?

Över huvud har man inför denna filmbearbetning en känsla av att vederbörande inte alldeles utnyttjat det övertag som filmen genom sin rörelsefrihet äger över teatern -- småstadsinteriörerna hade kunnat vara rikare, och man hade velat ha mera av årstidernas växlingar kring Krutstaden och mera av växlingen mellan stad och land; vad allt hade t. ex. inte kunnat göras av pensionatet Koludden och pensionatsskurken och fiskafänget! Nu hade man endast ett alltför starkt intryck av att filmen till stor del var en filmning av de talscener som vid Dramatens föreställningar gjort den största succésen. Också i filmen övervägde interiörerna -- det blev mer än en gång onödigt kvavt och sammanträngt.

Men med dessa reservationer skall det villigt medges att filmen om den sprängda kvartetten bjöd på mycken munterhet och åtskillig fyndighet i både ord och bild; så gott som hela kvällen var det ett glatt o uppsluppet gästabud man var med om. Den ombonade trivseln över de goda småstadskalasen hade regin med små medel lyckligt fått fram. Scenerna från badhuset vittnade verkligen om sinne för fyndiga och pittoreska arrangemang. Och även i några av de allvarsamma scenerna fäste man sig vid regins förmåga att i ett par expressiva bilder koncentrera en stämning: Edmund Åviks bortgång hade sålunda verkligen fått ett stänk av den rätta juvenila hjältestämningen, och begravningen bjöd på en laddad tragisk effekt i de förgråtna ansiktena, som tonade fram ur den dånande kyrkklockan.

Den som för kvällen planterade de yppigaste glädjeblomstren var naturligtvis Carl Barcklind som kamrer Karl Ludvig; han har nu en gång för alla blivit ett med denna roll, glänsande i det svenska smörgåsbordets alla nationella fettfärger, och också på filmen vann han sin klara viktoria först och främst som en smörgåsbordets Caruso. Bara hans underbara förmåga att med spelande fingrar demonstrera gräddens böljande fall över sillsalladen; det var exakt samma effekt som på teatern -- men skulle inte filmen här haft ytterligare möjligheter att med närbilder och förstoringar stryka under effekten?"

StT (Robin Hood): "Jag menar att filmens stämning och ton är en annan än Birger Sjöbergs. Hans försynta, smått lyriska och drömmande humor, hans älskvärda småstadsatmosfär har inte kunnat återges med filmens realistiska språk. Man har tydligen gått fram så pietetsfullt som man kunnat, man har sökt ge tidsfärg och miljö, men uppgiften har varit svår. Birger Sjöbergs egen dialog i romanen har inte räckt till, hans figurer har charm och stämning men äro kanske inte så klart tecknade i varje detalj. Filmmanuskriptets författare och skådespelarna ha fått fylla ut vad som fattas, och det har inte varit lätt att göra det i Birger Sjöbergs anda. Europa Film har hittills specialiserat sig på svenska folklustspel -- på den punkten är man ganska driven -- och det är naturligt att Birger Sjöberg förenklats och förgrovats och att tonen ofta blivit folklustspelets. Och just i dessa partier är filmen roligast. Lili Ziedner som Hanna Tornej -- 'bakar pepparkakor och spår i kort' -- fick applåd för sin lilla insats. Drastisk och bra, men inte var hon Birger Sjöberg. Och Lundells plåtslagarfabrikör Åvik, en vinnande men bullersam figur, var mera släkt med folklustspelens skärgårdsflirtande hjälte än med Birger Sjöberg. Filmen är inspelad i modererad tidskostym, men det är karakteristiskt att man aldrig hade känslan av att se en 'kostymfilm'."

Kommentar Svensk filmografi

Flera verk av Birger Sjöberg (1885-1929) har filmats och dramatiserats. Hans "Fridas visor" blev film 1930 med manus av Ragnar Hyltén-Cavallius och regi Gustaf Molander (se: Fridas visor 1930/6). Till Dramaten kom den i en scenversion av brodern Gösta Sjöberg 1936.

"Kvartetten som sprängdes" blev dramatenpjäs 1935 i en bearbetning av Gösta Sjöberg och Guido Valentin. Filmversionen med samma herrar som manusbearbetare kom följande år. 1950 gjorde Gustaf Molander sin filmversion av Kvartetten som sprängdes i samarbete (om manus) med Gösta Stevens. TV har framfört den två gånger, dels 1962 som TV-teater, dels som filmad serie 1972, den gången i regi av Hans Alfredson som även spelade Karl Ludvigs roll. Max von Sydow spelade den gången Planertz.

Kvartetten som sprängdes hade samtidig premiär i Uppsala (Grand) den 19.10.1936.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se