Mona Seilitz

Svensk skådespelare (filmroller från 1965). Född som Mona-Liz Alexandersson i Malmö. Död i Malmö. 

-

Mona Seilitz sjöng och spelade teater som barn samt deltog i Teater 23:s aktiviteter i Malmö. Hon utbildades 1962-1965 vid Norrköping-Linköpings stadsteaters elevskola och kom därefter till Stockholm där hon under ett par år spelade på Folkan för Kar de Mumma. Hon debuterade på film i kortfilmen Mannen med den vita ballongen (Sverker Hällen, 1965) och staterade som lik i Ingmar Bergmans Vargtimmen (1968). Hon vidareutbildade sig inom sång i hemstaden Malmö och turnerade sedan runt med Riksteatern och pjäsen "Kaktusblomman". Därefter följde spel vid Intiman och en tid i Göteborg där hon fick ett par TV-roller.

När Ewa Aulin hoppade av Roy Anderssons Giliap (1975) fick hon chansen att få sin första stora filmhuvudroll. Även om filmen till en början fick ett ganska nedgörande mottagande fanns det ingen tvekan om det värdefulla i hennes insats som den lätt svårmodiga servitrisen. Därefter följde en växlande karriär som frilans med en hel del framgångar på privatteaterscenerna med stycken som "Är du inte riktigt fisk?" (1986, TV-version 1989) och "Omaka par" (1988). Med start 1977 och ett stycke in på 1980-talet så drev hon tillsammans med sin dåvarande man, musikern Bill Öhrström, bl.a. teaterverksamhet vid Mariahissen.

TV-roller likt den som gangsterbrud i serien Sinkadus (1980) kan ytligt sett betraktas som en "vamproll", men Seilitz fyller den med meningsfullt innehåll. Rollprestationerna i TV-serien Korset (1985) och Saxofonhallicken (Lars Molin, 1986) visar vidare att hon är en duktig karaktärsskådespelare. På 2000-talet medverkade hon främst i olika TV-serier, t.ex. Hotel Seger (2001) och Vita lögner (2001-2002).

1977 erhöll hon Svenska Filmakademins Kurt Linder-stipendium.

P O Qvist (2004), redigerad 2011-11-01