Yrke: prostituerad
Anna-Lena Lodenius, journalist och författare
Prostitution är ett återkommande tema i svensk film och sättet som detta beskrivs på har förändrats mycket över tid. Författaren Anna-Lena Lodenius botaniserar bland förlorade gatflickor och frigjorda sexarbetare i filmhistorien.
Förr såg vi fattiga flickor från landet som gick under i storstaden. Dagens filmer handlar om hur yrket ter sig för dess utövare då de möter rå exploatering men också får möjligheter till en frigörelse från rådande normer och moralföreställningar.
Bilden av ”glädjeflickorna” som ett naturligt ekivokt inslag i förra sekelskiftets krogliv skildrat i operetter och litteratur har avsatt relativt få spår i den svenska filmen. Även den ”lyckliga horan” har varit tämligen frånvarande i den svenska filmen liksom askungeberättelser av typen Pretty Woman (Garry Marshall, 1990). Med ett tydligt undantag: åren kring den sexuella frigörelsen från mitten av 1960-talet och tio år framåt.
I äldre svensk film dominerar berättelsen om hur landsbygdens fattigdom och inskränkthet driver unga till staden, full av möjligheter men också faror, där de inte sällan råkar illa ut. Prostitutionen är oftast en konsekvens av tvingande nödvändighet och det centrala i skildringen är snarast skammen och rädslan för att bli avslöjad. Filmerna handlar ofta om grusade drömmar och förnedring som i Kungsgatan (Gösta Cederlund,1943) eller Kejsarn av Portugallien (Gustaf Molander, 1944). Vägen ut, om den är möjlig, går via försoning och hopp om förlåtelse eller möjligen frälsning, som i Blod och eld (Anders Henriksson, 1945).
Med 1950- och 1960-talen kommer allt fler filmer som försöker förklara individens fall med samhällets ofullkomlighet när det gäller att skydda de svaga och rehabilitera de som hamnat snett. Det blir nu vanligare att det betonas att kvinnor som går på gatan eller säljer sig varit utsatta för våld och övergrepp. En del har varit omhändertagna av samhället och våldet är närvarande även inom den vård och de hjälpinsatser som de erbjudits. Kvinnorna i filmens värld blir allt oftare minst lika destruktiva som männen. En ”flicka på glid” kan nu bete sig som Mari (Lillevi Bergman) i Gunnar Hellströms Chans (1962) med manus av författaren Birgitta Stenberg. Mari lånar ut sin kropp till alla som har något att erbjuda henne. Hon begär inte ens pengar, men kanske andra former av favörer i form av sprit, cigaretter och en sängplats för natten. Mari rymmer från ett fosterhem men cirkeln sluts när hon återvänder till vårdinstitutionen som trots sina uppenbara brister kanske kan skydda henne inte bara från männen utan också från sig själv. I filmerna om unga på glid händer det undantagsvis att vi även får möta lika trasiga män som säljer sina kroppar, som i Egil Holmsens Fartfeber (1953).
I Vilgot Sjömans filmatisering av Lars Görlings omdebatterade roman ”491” får vi möta den destruktiva Steva, spelad av Lena Nyman. Hon kunde vara en motsvarighet till de unga män som annars befolkar denna film, vilka utnyttjar den värld som de själva utnyttjas av i ett missriktat socialt experiment. Men skillnaden är att Steva står lägst i hierarkin och det dröjer inte länge innan en av männen fungerar som hennes hallick. Censuren ingrep mot grova våldtäktsscener, bland annat ett inslag av tidelag.
Med den sexuella frigörelseperioden från mitten av 1960-talet kommer fler kvinnor på filmduken som själva dikterar villkoren. Detta märks inte minst i alla de snabbproducerade lågbudgetfilmer, ofta med kända skådespelare i vissa av rollerna, som försökte profitera på sex. En prostituerad kvinna uppges till exempel kunna gifta sig och börja ett nytt liv utan att straffas varken av den allmänna opinionen eller den blivande mannen, såsom Diana Kjaer gör både i Vernon P. Beckers Dagmars heta trosor (1971) och i Mac Ahlbergs Fanny Hill (1968), löst byggd på en roman från slutet av 1700-talet.
Frigörelseperiodens obekymrade syn på sexköp övergick i mer realistiska och kritiska skildringar. Numera är det exploateringen som fördöms snarare än yrkesutövningen, som i Call Girl (Mikael Marcimain, 2012) vilken berättar historien om den så kallade bordellhärvan där kända politiker på 1970-talet anklagades för sexköp. I centrum står de unga, emellanåt minderåriga, kvinnorna och budskapet blir en svidande kritik mot maktens män och samhällets oförmåga att skydda de svagaste.
Att sex blivit en global marknad märks i allt fler av de senaste decenniernas svenska filmer. Konstnären Pål Hollender reser i Buy Bye Beauty (2001) till Lettlands huvudstad Riga för att gestalta bland annat de ekonomiska skillnaderna mellan Sverige och länderna i östblocket efter murens fall samt männens bild av de prostituerade kvinnorna. Dokumentären fick mycket kritik för att den gav intryck av att Hollender också själv köper sex i filmen. Han hävdade dock att kvinnorna var skådespelare och införstådda med premisserna för filmen.
Ett mer positivt mottagande fick Lilja 4-ever (2002) av Lukas Moodysson, som fokuserar på den våldsamma verkligheten bakom gränsöverskridande sexhandel, trafficking. Ett modernt skillingtryck som visar hur fattigdom och utsatthet i andra länder kan få konsekvenser som griper in i vår närmiljö. Filmen blev en väckarklocka för många och visades brett även i politiska sammanhang som i EU-parlamentet.
2023 kom dokumentärfilmen Labor av Tove Pils som handlar om queerprostitution i San Francisco. Queertemat avspeglar den friare synen på könsidentitet som känns nytt och typiskt för vår tid. San Francisco, som för drygt 50 år sedan var centrum för hippierörelsen, framställs ännu en gång som platsen för att göra sig fri från konventioner, även om 1960-talets rörelse var mer traditionell i sin syn på könsidentiteter.
Labor för tankarna till Ninja Thybergs hyllade spelfilm med dokumentär prägel, Pleasure (2021) som handlar om det närbesläktade ämnet pornografi med utgångspunkt från en ung svensk kvinna som reser till Los Angeles och utsätter sig för porrindustrins många skiftande sidor. Båda filmerna visar på hur en längtan efter frigörelse och brytande av tabun kan driva människor att frivilligt söka sig bort till geografiskt avlägsna platser, men att även detta kan leda till utsatthet och exploatering.
Synen på prostitution i svensk film speglar oftast de värderingar som dominerar vid filmens tillkomst. Böcker som uttrycker andra normer och värderingar kan till och med få vänta på att hamna på den vita duken som i fallet med Wilhelm Mobergs Utvandrarsvit. Böckerna utkom på 1950-talet, men den frimodiga prostituerade Ulrika passade nog egentligen bättre på 1970-talet när Jan Troells två filmer om henne och de andra småländska emigranterna hade premiär.
(publicerad januari 2024)
Prostitution framför kameran
Nedan listar artikelförfattaren ett urval av titlarna från artikel samt ytterligare intressanta exempel. Klicka på titlarna för att läsa mer om filmerna i Svensk Filmdatabas
-
En renhjärtad prästs vägar korsas av en ung kvinna, Stella, och en hallick med det talande namnet Starke Rudolf. Rudolf misshandlar henne och hon får skydd av prästen men övertygas efteråt att anklaga honom för att ha förfört henne vilket utlöser en mediestorm.
-
Storbondens son träffar en piga på dans och inleder ett förhållande med henne. Detta tas inte väl emot av familjerna och båda lämnar brådstörtat sina hem varefter de skiljs åt. Senare i filmen hamnar sonen på en bordell där han återser henne, ett möte som får dramatiska konsekvenser.
-
Statardottern Marta dras till staden och drömmer om allt hon skulle kunna köpa i skyltfönstren. När hon blir av med jobbet på ett café framstår att gå på gatan som en rimlig lösning. Filmen bygger på en tidig och omdebatterad roman av Ivar Lo Johansson. Regissören själv spelar läkaren som tar hand om den smittade fästmannen och som då även passar på att undervisa publiken om faran med olika könssjukdomar.
-
Sonja (Birgit Tengroth) hemlighåller sitt förflutna för sin man Kurt (Åke Grönberg) eftersom hon inser att det kan förstöra hennes möjligheter till ett normalt och lyckligt liv. Men sanningen kommer i fatt henne när en bekant till maken som rört sig i Sonjas tidigare värld kommer på besök och bestämmer sig för att utnyttja sitt övertag.
-
Selma Lagerlöfs tragiska roman berättar om en fattig backstusittare vars älskade dotter väljer att prostituera sig i staden för att lösa hans ekonomiska problem. Detta leder till att han flyr in i galenskapens drömvärld där allt målas i rosiga toner. Den avgudade Klara Gulla (Gun Wållgren) dröjer länge innan hon vågar komma hem eftersom hon är så fylld av skam. Victor Sjöström som spelar fadern gjorde redan 1925 en egen filmversion av boken i USA (The Tower of Lies). En film som anses ha gått förlorad.
-
Ett drama med religiösa bottnar som handlar om Thomas, en tvivlande officer i Frälsningsarmén, som missionerar bland prostituerade. Han dras erotiskt till Lilli som väljer att lämna sin sutenör. Kan frälsningen rädda dem alla och kan Thomas återfå sin tro?
-
Handlingen kretsar kring ett hus på Östermalm i Stockholm där det bland annat bor en prostituerad som framstår som den klokaste och lyckligaste av alla. Hon är ett under av diskretion och förnuft, duckar för skvallret och sparar pengar för en bättre framtid.
-
Ingmar Bergmans första film efter eget manus är ett mångbottnat drama på temat helvetet på jorden. I centrum står den 17-åriga prostituerade Birgitta Carolina (Doris Svedlund) och hennes möte med den alkoholiserade självmordsbenägna författaren Thomas (Birger Malmsten).
-
Fransiska (Catrin Westerlund) söker kärlek och någon som vill var med henne, men träffar ständigt män som leder henne i fel riktning. Hon hamnar på skyddshem där det utspelas våldsamma scener och där hon lär känna den något äldre Bojan (Inga Gill) som beskriver prostitution som ”ett yrke som vilket som helst”. För manuset står även Ragneborns dåvarande fru Gun Zacharias som var kurator på Långholmens fängelse. I en scen möter vi verklighetens stora sexualupplysare på sin tid Elise Ottesen-Jensen som ger råd till flickorna på skyddshemmet.
-
En sedan fyra år förlupen manipulativ hustru (Ulla Sjöblom) återförenas med sin kuvade make (Carl-Gustaf Lindstedt). Parets dotter, som spelas av Christina Lindberg som gör sin skådespelardebut, involveras i marknadsföringen av moderns bordellverksamhet i ett båthus i detta förvirrade skärgårdsdrama, vars manus samskrevs bland annat med den senare akademiledamoten Lars Forsell.
-
Ulrika i Västergöhl är ett ovanligt exempel på en starkare och mer självständig prostituerad som vet sitt värde och som törs markera mot de som förtrycker henne. I Jan Troells mästerliga, tudelade filmatisering av Vilhelm Mobergs romansvit gestaltas hon av en färgstark Monica Zetterlund.
-
Den andra och avslutande delen av Troells filmatisering av Mobergs tetralogi visar tydligt hur Ulrika var den bland utvandrarna som hade mest att vinna på att emigrera. Hennes villkor förbättras snabbt i det nya landet.
-
I nyfilmatiseringen spelas Ulrika av en annan sångerska, Tove Lo, som gör en mer aggressiv hora som ibland skrämmer människor i sin omgivning.
-
Madeleine (Christina Lindberg) är stum efter ett sexuellt övergrepp och kidnappas av en man som pumpar henne full med heroin och tvingar henne att prostituera sig. Thriller är den sexuella frigörelseperiodens förmodligen mörkaste film och den kulminerar i ett hämnddrama som blev stilbildande och har inspirerat regissörer som Tarantino.
-
Den femtonåriga Sofi börjar prostituera sig på Stockholms gator och den främsta orsaken tycks vara hennes oförstående föräldrar. Filmen bjuder på snygga bilder från ett nattligt Stockholm men skildringen av den hårda verkligheten bakom sexhandeln känns fragmentarisk och idealiserad, trots att riktiga prostituerade bidrog med kunskap.
-
Filmaren följer två fattiga och narkotikaberoende småbarnsmammor i Iran där kvinnoförtrycket är inskrivet i lagarna. De försörjer sig genom att sälja sex iförda slöjor, ibland tillsammans med sina barn (männen sitter i fängelse). Kanske kan de få ett bättre liv om de ingår Sighe, ett slags fejkat tidsbestämt äktenskap mot betalning som välsignas av muslimska ledare.
-
Denna dokumentärfilm som har ambitionen att skildra queerprostitution i San Francisco lider svårt av att huvudpersonen, en ung svenska, aldrig namnges eller syns och heller inte själv läst in replikerna. Men intervjuerna med andra prostituerade i San Francisco är gripande och ger en mångfacetterad och i grunden positiv bild av ett yrkesliv som både ger livserfarenheter och kapital för en säker ålderdom.
