Georg Rydeberg

Media (70)

Skådespelare (filmroller 1932-1981). Född Olof Georg Rydeberg i Göteborg. Dramatens elevskola 1929-31. Avled i Oscars församling, Stockholm.

Han var son till en sjökapten och tillbringade en del av sin ungdom till sjöss. Då han vid en resa drabbades av malaria, vilket omöjliggjorde vidare sjöresor till sydliga breddgrader, genomgick han i stället handelsutbildning i hemstaden och arbetade en tid som kontorist. Efter värnplikten bestämde han sig emellertid för att bli skådespelare och komma in vid filmen. Han fick rådet att först söka sig till teatern och kom 1929 in vid Dramatens elevskola efter att 1928-29 ha varit elev vid Lorensbergsteatern. Efter examen var han 1931-34 verksam vid Blancheteatern och återvände 1934 till Göteborg och stadsteatern och förblev där till 1936.

Han fick 1936 kontrakt med Svensk Filmindustri och parallellt med filmandet spelade han även teater, bl.a. från 1936 åter vid Blanche samt under åren 1948-50 var han verksam i Danmark. 1957 kom han slutligen till Dramaten där han förblev under resten av sin karriär.

Rydeberg var på alla plan en av svensk skådespelarkonsts stora solitärer. Med sitt mörka, nästan exotiska utseende och sin utstrålning fick han till en början ofta spela bov eller andra tvivelaktiga karaktärer som i de tidiga 30-talsfilmerna som internationell tjuv i Flickan från varuhuset (1933) eller adlig dagdrivare i Flickornas Alfred (1935), eller som Nils Beyer sammanfattade det om hans teaterroller: neurasteniker, skurkar och älskare. Från 1940-talet och framåt blev han mer en svensk films störste demoniske älskare i flera av tidens typiska filmmelodramer som Ombyte av tåg (1943) eller Appassionata (1944). I den sistnämnda liksom tidigare i Tänk, om jag gifter mig med prästen (1941), bildade han kärlekspar med Viveca Lindfors och den konstellationen blev mycket omskriven, även flera decennier senare då de återförenades i tv-serien De lyckligt lottade (1976).

I några andra filmer gestaltade han också grå vardagsmänniskor som grips av den stora passionen som i Herre med portfölj (1943). Snarlik var den i Doktor Glas (1942) där han personifierade läkaren som mördar för kärlekens skull. Senare fick han än mer komplexa karaktärsroller på film som hos Alf Sjöberg i Domaren (1960) och Fadern (1969). Men han hade också en komisk ådra som emellanåt kunde skymta fram som i den klassiska Tödde och Mödde-sketchen tillsammans med Anders Ek i Nyheter och bullentiner från Mosebacke Monarki (1968). Hans memoarer, Ridån går alltid ner (1970), avslöjar en i grunden ensam och kontaktsökande människa och detta var möjligen en drivkraft i hans skådespeleri där han grundligt och metodiskt trängde sig in i varje roll. Han var med egna ord en vandrare med ensamheten som sin ständiga gäst och detta satte sin speciella prägel på hans rollgestaltningar och till sist hans privatliv. När hans forna partner Viveca Lindfors 1983 framträdde i programmet Här är ditt liv var han en av de inbjudna och insikten att det inte var han som var medelpunkten resulterade i stor besvikelse och kort därpå dog han i största ensamhet.

1940 erhöll han Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium, 1963 Dramatens O'Neill-stipendium, 1967 Teaterförbundets guldmedalj, 1970 den kungliga medaljen Litteris et artibus och 1977 Svenska Akademiens teaterpris. Han var gift ett flertal gånger, bl.a. med skådespelerskorna Karin Bergman och Birgit Sergelius.

P O Qvist (2004)