Originaltitel | Söndagsbarn |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1992-08-28 |
Thommy Berggren är praktfull som Ingmar Bergmans far, prästen som slog sina barn. Daniel Bergmans film bygger på hans åldrade fars manus. – Vad fan är...
Pu möter far som kommer med tåget till Dufnäs järnvägsstation. Far är präst.Vid middagsbordet grälar far och mor. Far tycker inte om att mormor och morbror Carl ska komma på...
Regissören Daniel Bergman bemöttes övervägande positivt för Söndagsbarn, trots svårigheten att särskilja hans skapande och manusförfattande fadern Ingmar Bergmans.Jan Aghed,...
Thommy Berggren är praktfull som Ingmar Bergmans far, prästen som slog sina barn. Daniel Bergmans film bygger på hans åldrade fars manus.
– Vad fan är det nu då? Den åttaårige Pu vaknar av att hans föräldrar grälar igen.
– Det är förödmjukande! Förödmjukande! Thommy Berggren skriker att hans svärmor hatar honom, att sommarhuset – en Tjechov-villa – är ett vedervärdigt ruckel i ett vedervärdigt landskap – Dalarna – och att Lena Endre och hennes mor baktalar honom. Han är präst, han slår sina barn och hans hustru står inte ut längre.
I en skymningsbild stänger husan dörrarna mot trädgården för att inte få in flugor. Pu står kvar och ser sin mor i fotogenljuset där inne, inramad av ett fönster. Hon är instängd i ett borgerligt helvete, gift med en man som har sådana själskval att han inte känner sina egna barn.
Bilderna där familjen väntar vid tåget kunde vara ur en Astrid Lindgren-film. Men åtta minuter in i Söndagsbarn är Bullerbyn långt borta. En halvvuxen pojke blir ammad, och sen fortsätter det. Ett lik har flugor i ansiktet, en kalv blir klubbad och hamnar på middagsbordet, en piga torkar Pu i baken och gud är en jävla piss-och skitgud. Lägg till en skräckhistoria och en religiös vision. Det är mycket, som Henrik Linnros säger i en scen. Han ser ut som en ängel i för stora kortbyxor, och svär oavbrutet. – Vad är det Pu, mår du inte bra? – Jo för fan.
Daniel Bergmans film bygger på ett manus av hans far Ingmar, som skrivit om minnet av en julidag 1926. – Bilderna klara och enkla, ljus klart och rent, ljuden, dofterna. Jag har ju alltsammans med mig, det är ju där, det är bara att ta, taga, gripa, nedskriva.
– Vad gjorde jag för fel? Jag förstår inte. Pus åldrade far läser sin döda hustrus dagböcker, och hans vuxna son bekräftar det fadern inte tror är sant, att de alla var rädda för honom.
Ingmar Bergman hade många barn som fick klara sig utan honom. Efter hustrun Ingrids död levde han ensam på Fårö, och i en intervju ser han tillbaka:
– Jag har i hela mitt liv varit utomordentligt fri från medkänsla. Nu när jag lever så här, lever i ensamhet, tvingas jag gå till rätta med mig själv och min brist på medkänsla. Det kan ju vara nyttigt?
Jan Aghed, SDS: "Fanny och Alexander, Den goda viljan och så Söndagsbarn. Mitt i allt det socialt, psykologiskt, moraliskt och romantiskt rika och fascinerande stoffet är det något komiskt över hur Ingmar Bergman av olika årgångar, t o m i nyavlat tillstånd, hans föräldrars liv och det stora borgerliga hushållet runtomkring dem i förkrigsårens Sverige kommit att bilda en egen svensk mytologi på film, en sorts nationell folklore. […]
Utan jämförelser i övrigt får man nog gå tillbaka till Sjömans, Widerbergs och Troells första långfilmer för att hitta en lika imponerande svensk regidebut. Låt vara att Daniel Bergman haft en draghjälp som knappast är möjlig att överskatta i form av Ingmar Bergmans utsökta manus och skådespelare av den storartade Thommy Berggrens och Lena Endres kaliber. […]
Jag har inte sett Daniel Bergmans kortfilmer för barn, men som Henrik Linnros spelar Pu ger han prov på en ovanligt känslig och driven barnregi. Det finns en del små longörer i filmen, en och annan plattityd och överflödig bild i barndomsidyllen, en inte helt bärkraftig presentation av situationen och personerna.
Detta bara till en början, innan de mörka och problematiska 'omisstagligt bergmanska' stråken i föräldrarnas äktenskap, i pappans läggning och vantrivsel och i hans kontakter med yngste sonen framträder på allvar. Men på det hela taget är det likväl slående vilken psykologisk inlevelse, visuell mognad och filmisk hantverksskicklighet och rytmkänsla som Daniel Bergmans arbete utstrålar, alltsammans märkbart i hemmastaddheten i barnets perspektiv, bildval, kameravinklar och klippning.
Och inte minst i övergångarna fram och tillbaka mellan barndoms- och familjeinteriörer som snabbt kränger av sig sina privata referenser och blir allmängiltiga och de insprängda scener som på ett nästan chockerande sätt utvidgar deras psykologiska och emotionella räckvidd genom att kasta Pu ett fyrtiotal år framåt i tiden, till möten med den åldrade och snart döende fadern."
Nina Widerberg (2018)
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Samproduktionstitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Musik | |
Scenograf | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Scripta | |
Verkställande producent | |
Inspelningsledare | |
Produktionsassistent | |
Pressinformation | |
B-foto | |
C-foto | |
Stillbildsfoto | |
Kompletterande foto | |
Elektriker | |
Passare | |
Ljussättare | |
Snickare | |
Dekormålare | |
Rekvisita |
|
Attributör |
|
Kläder | |
Smink |
|
Frisyrer |
|
Chaufför | |
Byggledare | |
Klädassistent | |
Sminkassistent | |
Klippassistent | |
Ljudläggning | |
Mixning | |
Guvernant |
Tommy Berggren (som Thommy Berggren) | far | ||
Henrik Linnros | Pu | ||
Lena Endre | mor | ||
Jacob Leygraf | Dag | ||
Anna Linnros | Lillan | ||
Malin Ek | Märta | ||
Marie Richardson | Marianne | ||
Irma Christenson | moster Emma | ||
Birgitta Valberg | mormor | ||
Börje Ahlstedt | morbror Carl | ||
Maria Bolme | Maj | ||
Majlis Granlund | Lalla | ||
Birgitta Ulfsson | Lalla | ||
Carl Magnus Dellow | urmakaren | ||
Melinda Kinnaman | fruntimret | ||
Per Myrberg | Ingmar | ||
Helena Brodin | syster Edit | ||
Halvar Björk | farbror Ericsson | ||
Gunnel Gustafsson | fru Berglund | ||
Kurt Säfström | kyrkvärden | ||
Lis Nilheim | kyrkoherdens fru | ||
Hans Strömblad | Konrad | ||
Bertil Norström | kyrkoherden | ||
Suzanne Ernrup | Helga Smed | ||
Lars Rockström | smeden Smed | ||
Josefin Andersson | en ung kvinna | ||
Carl-Lennart Fröbergh | bröllopsgäst |
Produktionsbolag | Sandrew Film & Teater AB | i samarb m | |
---|---|---|---|
Stiftelsen Svenska Filminstitutet | |||
Sweetland Films BV | |||
Sveriges Television AB Kanal 1 | |||
Metronome Productions A/S | |||
Suomen Elokuvasäätiö | |||
Kvikmyndasjóður Íslands | |||
Norsk Film A/S | |||
FilmTeknik AB | |||
Fonds Eurimages du Conseil de l'Europe | (med stöd från) | ||
Nordisk Film & TV Fond | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Sandrew Film & Teater AB | ||
Laboratorium | FilmTeknik AB |
Pu möter far som kommer med tåget till Dufnäs järnvägsstation. Far är präst.
Vid middagsbordet grälar far och mor. Far tycker inte om att mormor och morbror Carl ska komma på besök på kvällen.
Under besöket får Pu hjälp av morbror Carl att skjuta prick med pilbåge. Morbror Carl riktar pilbågen mot mormor och säger: Tänk att äntligen få slut på den där djävla kärringkäften.
Sedan skjuter de pilen mitt i tavlan.
Pu följer med barnjungfrun Maj för att köpa mjölk hos fru Berglund. När de passerar ett ställe i skogen, berättar Maj att det var här som urmakaren hängde sig.
På kvällen får Pu höra mer av den otäcka berättelsen om urmakaren. Det handlar om både mord och självmord.
Senare på kvällen får Pu titta i storebror Dags bok med de nakna kärringarna. Det kostar fem öre att titta. När de senare har släckt i rummet, hör Pu svaga dunkanden och skakningar från Dags säng. Vad gör du? undrar Pu. Håll käften, för fan, säger Dag.
På natten hör Pu ett samtal mellan mor och far. Jag har länge tänkt ta barnen med mig och flytta ifrån dig, säger hon. Så du vill att vi ska skiljas, säger han. Det har jag inte sagt, säger hon. Det är sista gången du hotar med att flytta, säger han. Det här var inget hot, säger hon.
Pu hittar far ute i den tidiga morgonen. Far ska åka till Grånäs för att predika. Det blir en resa med både tåg och cykel. Vill Pu följa med?
I det nutida Stockholm slår en kyrkklocka. Ingmar (den vuxne Pu) kommer på besök till sin gamle far. Denne oroas av tankar på långvården och på döden, berättar syster Edit.
Det är morgon. Dag lockar Pu att tjäna 25 öre - om han äter upp en daggmask. När budet har gått upp till 75 öre, slår Pu till. Han äter upp masken. Men det blir inga pengar, eftersom han är så jävla dum. Jag ska döda dig, säger Pu.
Far och Pu inleder resan till Grånäs. Först går färden med tåg. Sedan åker de cykel. På ett ställe tar de färja över en å. Färjan drivs med handkraft. Pu sitter med fötterna i vattnet, när far plötsligt drar upp honom och slår honom obehärskat. Jag har förbjudit dig att sitta så, skriker far.
Den vuxne Ingmar sitter hos sin gamle far. Vad har jag gjort för fel? undrar denne. Vi var rädda för fars vredesutbrott, säger Ingmar. Och inte bara vi barn. Mor var inte den som teg, säger far.
Kom, din dumskalle, säger far till Pu på färjan. Jag blev rädd. Du kunde ha drunknat.
I Grånäs får Pu före högmässan hälsa på Konrad, kyrkoherdens son.
Jag har lite bråttom, säger den vuxne Ingmar till sin gamle far. Jag avskyr känslomässig utpressning. Jag hjälper gärna till med praktiska saker, bara vi slipper känslorabalder.
Det är kyrkkaffe. Pu och Konrad får gå ifrån de vuxna, och Konrad visar sitt rum - en barnkammare utrustad för allehanda kyrkliga ritualer. Alla som tror på Gud är en idiot, säger Pu. Sedan börjar pojkarna att slåss.
Far och Pu har inlett cykelfärden hem. De har stannat vid en tjärn, där de badar. De söker skydd i en lada under ett åskregn.
Den vuxne Ingmar kommer hem till sin gamle far och sätter sig vid dennes säng. Far säger något ohörbart. Bara syster Edit uppfattar orden. Far välsignar dig, säger hon.
Far och Pu cyklar vidare. De kör omkull. Pu hamnar i en vattenpuss. Slog du dig? frågar far. Nej, säger Pu.
Framhjulet skevar kraftigt, och det går inte att cykla längre.
Far drar cykeln. Pu går bredvid.
Censurnummer | 131506 |
---|---|
Datum | 1992-07-23 |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Originallängd | 3320 meter |
Kommentar | Aktlängder: 531-544-500-537-579-629 m. |
Bildformat | Vidfilm |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Dolby Stereo |
Färgtyp | Färg |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 3320 meter |
Längd i minuter | 121 min |
Akter | 7 rullar |
Regissören Daniel Bergman bemöttes övervägande positivt för Söndagsbarn, trots svårigheten att särskilja hans skapande och manusförfattande fadern Ingmar Bergmans.
Jan Aghed, SDS: "Fanny och Alexander, Den goda viljan och så Söndagsbarn. Mitt i allt det socialt, psykologiskt, moraliskt och romantiskt rika och fascinerande stoffet är det något komiskt över hur Ingmar Bergman av olika årgångar, t o m i nyavlat tillstånd, hans föräldrars liv och det stora borgerliga hushållet runtomkring dem i förkrigsårens Sverige kommit att bilda en egen svensk mytologi på film, en sorts nationell folklore. (-)
Utan jämförelser i övrigt får man nog gå tillbaka till Sjömans, Widerbergs och Troells första långfilmer för att hitta en lika imponerande svensk regidebut. Låt vara att Daniel Bergman haft en draghjälp som knappast är möjlig att överskatta i form av Ingmar Bergmans utsökta manus och skådespelare av den storartade Thommy Berggrens och Lena Endres kaliber. (-)
Jag har inte sett Daniel Bergmans kortfilmer för barn, men som Henrik Linnros spelar Pu ger han prov på en ovanligt känslig och driven barnregi. Det finns en del små longörer i filmen, en och annan plattityd och överflödig bild i barndomsidyllen, en inte helt bärkraftig presentation av situationen och personerna.
Detta bara till en början, innan de mörka och problematiska "omisstagligt bergmanska" stråken i föräldrarnas äktenskap, i pappans läggning och vantrivsel och i hans kontakter med yngste sonen framträder på allvar. Men på det hela taget är det likväl slående vilken psykologisk inlevelse, visuell mognad och filmisk hantverksskicklighet och rytmkänsla som Daniel Bergmans arbete utstrålar, alltsammans märkbart i hemmastaddheten i barnets perspektiv, bildval, kameravinklar och klippning.
Och inte minst i övergångarna fram och tillbaka mellan barndoms- och familjeinteriörer som snabbt kränger av sig sina privata referenser och blir allmängiltiga och de insprängda scener som på ett nästan chockerande sätt utvidgar deras psykologiska och emotionella räckvidd genom att kasta Pu ett fyrtiotal år framåt i tiden, till möten med den åldrade och snart döende fadern."
Jens Peterson, AB: "I beskrivningen av Ingmar Bergmans uppväxt finns nycklar till varför han blev som han blev, gjorde de filmer han gjorde. Fadern med den obegripliga ilskan, den taskige storebrorsan, religionen som skildras i en underbar scen när den 8-årige ateisten slåss mot en troende jämnårig. Den unge aktören Henrik Linnros liknar t o m den vuxne Bergman, och har även fått hans rika repertoar av svordomar lagda i munnen.
Det är alltså en rejäl ryggsäck av historia och förväntningar Daniel Bergman bär med sig i sin långfilmsdebut. Börje Ahlstedt har vi t ex redan sett göra samma rollfigur i Fanny och Alexander och Den goda viljan.
Men Daniel lyckas också ge manusets tankar liv och lyster.
Han är uppenbarligen en duktig personinstruktör och har fått fram starka personligheter såväl i veteraner som Thommy Berggren (fadern) och Lena Endre (modern) som den unge Ingmar, Henrik Linnros, som är med i de flesta scener.
Man tar med sig flera sköna bilder från filmen. Sommar-Dalarna är vackert som en saga när far och son cyklar på väg mot predikan, och hisnande hotfullt när de söker skydd i en lada undan en åskskur.
Ett svartvitt skräckparti, om en urmakares förbannelse och självmord, är också skickligt gestaltat.
En övertygande filmdebut. Men den känns mer som en bit i en större helhet än ett självständigt verk. Den är laddad av det som hände sedan."
Sven E Olsson, Arbetet: "Hur mycket Bergmaniana tål vi? Hur många gånger orkar vara känslor, vårt engagemang och vår fantasi spana över det allt mer omsorgsfullt kartlagda barndomslandskap som var Ingmar Bergmans? (-)
Tja, svaren på frågan om hur pass intressant ämnet är, beror förstås mest på hur intresseväckande och livgivande själva förevisningsakten är. När Ingmar Bergman själv sköter framställningskonsten, den må sedan ske i litterär eller filmisk form, är svaret tveklöst entusiastiskt bejakande. I mitt fall inte riktigt lika reservationslöst positivt inför Bille Augusts hantering av Bergmans manus till Den goda viljan. Och jag fördelar min tveksamhet till filmen Söndagsbarn lika rättvist till både pappa författaren och sonen Daniel Bergman som ansvarat för regin. (-)
Daniel Bergman får nog ta på sig skulden till att periodmålningen rätt sällan blir annat och bättre än just museal. Uppklätt utklätt.
Och hans personinstruktion kan näppeligen ha varit särdeles vass. Det är mest bara Thommy Berggren som gör något med sin gestalt.
Men där finns också dramaturgiska skavanker, som möjligen redan är inskrivna i manuset. (-)
Jag vet således inte om filmen misslyckats med att förlösa sina möjligheter ¿ eller om redan dessa är oväntat ofullgångna.
Jag vet bara, att resultatet - några fina sekvenser kring barnförtryck och separationsångest till trots - mest får mig att söka dämpa gäspningsreflexen."
Söndagsbarn var regissören Daniel Bergmans (f 1962) första långa biofilm.
I pressmaterialet ger han den här bakgrunden till filmen:
-Våra liv manifesteras i barndomen. I alla vår handlingar löper tunna nervtrådar tillbaka till vår barndom. Där kan vi söka källorna till oss själva. Min fars manuskript Söndagsbarn handlar om min farfar och hans son ¿ min far. Den berättar om ett kärleksfullt minne från sommaren 1926 i Sveriges hjärta - Dalarna.-
Manus av pappa Ingmar Bergman utgår från en episod som återfinns i slutet av dennes självbiografiska bok "Laterna Magica" (1987). Filmberättelsen sammanfattas så här av Ingmar Bergman enligt en artikel av Mary Mårtensson i Aftonbladet (24.8.1992):
-Historien är ett barndomsminne. Jag hade - tror jag - just fyllt åtta år och det är en lördag i slutet av juli 1926. Familjen bor i ett obeskrivligt tjechovskt sommarhus i Dalarna.
Vi är många: Mor, far, moster Emma, tre barn, tant Märta, barnflickan Maj (som jag älskar), kokerskan Lalla och en ung kvinnlig vän till familjen som heter Marianne (som jag också älskar). Min vackra mor älskar jag emellertid allra mest.
På lördag eftermiddag anländer far med Stockholmståget..."
Tony Forsberg belönades med 1992 års Guldbagge för bästa foto.
Sverigepremiär | 1992-08-28 | Sandrew | Göteborg | Sverige | 121 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
1992-08-28 | Metropol | Malmö | Sverige | 121 min | ||
1992-08-28 | Biografpalatset 3 | Stockholm | Sverige | 121 min | ||
1992-08-28 | Olympia | Stockholm | Sverige | 121 min | (samt ytterligare 7 platser) | |
TV-visning | 1997-08-22 | SVT2 | Sverige | |||
2001-01-13 | TV4 | Sverige | ||||
2002-03-10 | TV4 | Sverige | ||||
Utländsk biograf exkl FIAF | 2017-07-28 | |||||
2017-08-06 | 107 min. | |||||
FIAF-visning | 2018-01-28 | British Film Institute | London | Storbritannien | ||
2018-01-28 | British Film Institute | London | Storbritannien | |||
Utländsk biograf exkl FIAF | 2018-06-13 | Midnight Sun Film Festival | Sodankylä | Finland | ||
FIAF-visning | 2018-08-02 | Filmoteca de Catalunya | Barcelona | Spanien | ||
Utländsk biograf exkl FIAF | 2018-11-01 | The Motion Picture Development Foundation R.O.C. (TGHFF) | Taipei | Taiwan | ||
2018-11-01 | The Motion Picture Development Foundation R.O.C. (TGHFF)/Shin Kong Cinemas 2 | Taipei | Taiwan | |||
2018-11-10 | Taipei Golden Horse Film Festival | Taipei | Taiwan | |||
VOD-release | 2023-01-06 | SVT Play | Sverige | Antal dagar på SVT Play 30 | ||
TV-visning | 2023-01-09 | SVT1 | Sverige | 121 min |
Originaltitel | Ah! Vous dirai-je, Maman | |
---|---|---|
Textförfattare | Betty Ehrenborg-Posse | (svensk text 1852) |
Bearbetning | Wolfgang Amadeus Mozart | (1778) |
Sångare | Marie Richardson |
Originaltitel | Songes | |
---|---|---|
Kompositör | Carl Jonas Love Almqvist | (1849) |
Textförfattare | Carl Jonas Love Almqvist | (1849) |
Sångare | Marie Richardson |
Originaltitel | Sonat, cello, op. 8 | |
---|---|---|
Kompositör | Zoltán Kodály | (1915) |
Instrumentalist | Frans Helmerson | (cello) |
Originaltitel | Konsert, violin (2), stråkorkester, BWV 1043, d-moll | |
---|---|---|
Kompositör | Johann Sebastian Bach | (1717) |
Orkester | I Musici = Félix Ayo & Roberto Michelucci |
Originaltitel | Härlig är jorden | |
---|---|---|
Textförfattare | Bernhard Severin Ingemann | (dansk text 1850 - "Dejlig er Jorden") |
Cecilia Bååth-Holmberg | (svensk text 1884) | |
Arrangör | Jan Yngwe | |
Sångare | kör |
Festivalpris | Angers | 1993 | (juryns hedersomnämnande) | ||
---|---|---|---|---|---|
Guldbagge | Stockholm | 1993 | Bästa foto | Tony Forsberg | |
Guldbaggenominerad | Stockholm | 1993 | Bästa skådespelare | Thommy Berggren | |
Fédération Int'l de la Presse Cinématographique | Montreal | 1992 | |||
Montreal | 1992 | Thommy Berggren | (juryns särskilt omnämnande av hans roll) | ||
Pris för bästa foto | Montreal | 1992 | Tony Forsberg | ||
Festivalpris | Montreal | 1992 | Daniel Bergman | (hedersomnämnande för bästa debutfilm) |
Shortcuts från Sandrews (1999) | Söndagsbarn (1992) | |
Muraren (2002) | Söndagsbarn (1992) |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 3312 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 3320 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Lågkontrastkopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | I-band |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | I-band |
---|---|
Bärare | 17,5 mm |
Typ | Ljussättningsinformation |
---|---|
Bärare | Kassett |
Typ | Printmaster |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Slutmix |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Videokopia analog |
---|---|
Bärare | Betacam SP (PAL) |
Typ | Videokopia analog |
---|---|
Bärare | Betacam SP (PAL) |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SÖNDAGSBARN |
Tryckeri | Uddenholms offset |
Affischdesign | Bengt Serenander |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Sandrews presenterar SÖNDAGSBARN Regi Daniel Bergman Manus Ingmar Bergman |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Sandrews presenterar SÖNDAGSBARN Regi Daniel Bergman Manus Ingmar Bergman |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SUNDAY'S CHILDREN Direction Daniel Bergman Script Ingmar Bergman |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | Söndagsbarn |
Omfång | Blus i laxfärgad spets med brosch. Kjol i tegelfärgad viskos |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | Söndagsbarn |
Omfång | Klänning i naturfärgat siden. Skärp i spets, spetskrage |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | Söndagsbarn |
Omfång | Blus i naturfärgat siden med stråveck |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | Söndagsbarn |
Omfång | Kjol i naturfärgat siden |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | Söndagsbarn |
Omfång | Plisserat skärp i naturfärgad siden |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | Söndagsbarn |
Omfång | Dräkt i naturfärgad råsiden. Blus i grått siden. (3 delar) |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Söndagsbarn. Tre akter för bio av Ingmar Bergman. |
Omfång | 123 s. Introduktion (10 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Söndagsbarn. Manuskript för bio av Ingmar Bergman. Regi: Daniel Bergman. |
Omfång | 216 s. Introduktion (10 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Sunday's children. A screenplay in three acts by Ingmar Bergman. |
Omfång | 140 s. Introduktion (11 s.) ingår. |
Språk | Engelska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Söndagsbarn Bildmanus. 8.3.91. |
Omfång | 70 s. Bildmanus (20 s.), trickmanus (29 s.), ritningar (8 s.) och spelplan (13 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Sunday's children. Söndagsbarn. 1992-07-23. |
Omfång | 25 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Söndagsbarn. |
Omfång | 71 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Engelska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 19 |
---|---|
Färg papper | 7 |
Bakombild papper | SET |
Dia | 6 |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |