Alfred (1995)

Media (2 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Uppfinnare, kulturpersoner och en och annan pionjär"

Originaltitel	Alfred
Svensk premiärtitel	Alfred
Videotitel i Sverige	Alfred

Regi	Vilgot Sjöman
Manus	Vilgot Sjöman
Producent	Katinka Faragó
Produktionschef	Tamás Hutlassa (Budapest)
Produktionsledare	Maritha Norstedt Károly Fehér (Budapest)
Foto	Esa Vuorinen
Musik	Karin Rehnqvist
Scenograf	Gunilla Allard Támas Vayer
Klippning	Darek Hodor
Ljudtekniker	Bo Persson Klas Engström Stefan Ljungberg
Regiassistent	András Surányi (Budapest)
Assistent till regissören	Morten Arnfred
Scripta	Kerstin Sundberg (som Kerstin H. Sundberg)
Specialeffekter	Lars Söderberg Gyula Krasnyánszky (Budapest)
Verkställande producent	Klas Olofsson Kenne Fant
Inspelningsledare	Tobias Åström György Kuntner (Budapest)
Produktionsassistent	Anna Johansson
Produktionssekreterare	Ulrika Nisell Anita Rytting
Pressinformation	Agneta Karlström (under inspelning)
Filmkonsulent	Peter Hald
B-foto	Håkan Holmberg
C-foto	Alex Lindén (som Alexander Lindén)
Stillbildsfoto	August Taube
Fotoassistent	László Bille (Budapest)
Elektriker	Ted Lindahl Jürgen Thiele Lars-Göran "Labbe" Nygren Richard Jarnhed
Passare	Bo Andersson Péter Szilágyi (Budapest)
Ljussättare	Sten Lindberg
Negativklippning	Catrine Johansson
Musikarrangör	Per-Åke Lind
Orkester	Sveriges Radios symfoniorkester (ensemble ur) Svenska Messing-Capellet Stockholms Filharmoniska orkester
Dirigent	B. Tommy Andersson
Musikinspelning	Björn Norén
Sångare	Helena Ströberg Lotta Tejle
Musiker	Adrian Miranda (harpa)
Scenografiassistent	Annelie Wemstad Ágnes Menyhárt
Snickare	Jan Eriksson Torbjörn Berg Anders Olin Ulrika Holmer Olle Isaksson Göran Nilsson
Dekormålare	Kristofer Sjöström Per "Johan" Johansson Vördur Thorisson Teddy Holm Jenny Malmsten
Rekvisita	Per Cederlund Maria Håård
Rekvisitaassistent	Frida Hasselvall (som Frida von Koch-Hasselvall) Roberto Murino
Attributör	Åsa Hansson
Kläder	Anne-Marie Broms Zsuzsa Stenger (Budapest)
Sömmerska	Åsa Jonsson Bitte Palm Kerstin Petersson Inger Gamrin Elvira Hjortsberg Anette Näzell Hovmark
Maskör	Horst Stadlinger (chefsmaskör) Anna-Lena Melin
Smink	Eta Csabavölgyi
Chaufför	Linus Sandgren
Byggledare	Love Malmsten László Nagy (Budapest)
Klädassistent	Ann-Sofie Holmstedt Gabriella Innerstedt Sarah Holm
Stunt	Kimmo Rajala
Klippassistent	Fredrik Alneng (som Fredrik Abrahamsen)
Ljudläggning	Bo Persson Lars Liljeholm Tomas Krantz
Tramp	Lars Klettner
Mixning	Sven Fahlén Gábor Pasztor
Övrig medarbetare	Lena Dahlström (ateljéchef/tillskärare) Carina Backman (tillskärare) Kristina Larsén (svenska texter) Lars Klettner (optisk överspelning) Vera Tihanyi (språklärare) Catherine Soubbotnik (språklärare) Günther Herbrich (språklärare) Sándor Simó (ateljéchef, Budapest)
Översättare	C.G. Bjurström Monica Ohlsson George Bisset

Sven Wollter	Alfred Nobel
Rita Russek	Bertha von Suttner, född Kinsky
Judit Danyi	Sofie Hess
Féodor Atkine	Paul Barbe
Yves Jacques	Georges Fehrenbach
Philippe Beglia	Auguste, betjänt
Jelena Jangfeldt (som Jelena Jangfeldt-Jakubovitch)	Olivie, husföreståndarinna
Heio von Stetten	Arthur von Suttner
Isabella von Stromberg	Marie-Louise von Suttner
Robert Gustafsson	Ragnar Sohlman
Sif Ruud	Andriette Nobel, Alfreds mor
Jarl Kulle	Immanuel Nobel, Alfreds far
Per Myrberg	Ludvig Nobel, Alfreds bror
Iwar Wiklander	Robert Nobel, Alfreds bror
Viveka Seldahl	Paulina Nobel, Roberts hustru
Johannes Sjöman	Emil Nobel
Tomas Bolme	polismästaren
Manfred Schmid	advokaten
Janos Solyom	sångläraren
Björn Gustafson	Pygmalion
Maria Bandobranski	fröken Bach
Yann Babilée	franske officeren
Ferenc Némethy	bokhandlaren
Ági Margittai	blomsterförsäljerskan
László Konter	hotellreceptionisten
Zsuzsa Mányai	butiksägarinnan
János Gosztonyi	pappa Hess
Aranka Halász	mamma Hess
Miklós Fábián	officer
Norbert Korom	officer
Staffan Kihlbom	herre i Svenska klubben
Mikael Rundquist	herre i Svenska klubben
Manuel Bonnet	yngre tjänsteman
Bertil Norström	äldre tjänsteman
Michaela Brådhe Hennig (som Michaela Hennig)	tvätterskan
Christian Paulin	Philippe

Produktionsbolag	Sandrew Film & Teater AB
	Sveriges Television AB Kanal 1
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	AB Volvo
Rollsättare	Á Capella Casting
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film AB	1995
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Sandrew Film AB	1996
Laboratorium	FilmTeknik AB
Utrustning	Arnold Richter
Mixning	Europa Studios AB
Övrigt bolag	Pro Vision		(arkivmaterial)

I en prolog från Nobelfestligheterna i Stockholms stadshus utbringar kung Carl XVI Gustaf en skål till Alfred Nobels minne.

Stockholm den 3 september 1864: en scen, filmad i svartvitt, skildrar hur Alfred Nobels bror Emil omkommer vid en explosion i familjens laboratorium. Själv får Alfred endast lättare skador. I ett polisförhör lägger fadern - uppfinnaren och ingenjören Immanuel Nobel - skulden på Emil, som han menar glömde kontrollera termometern. Faderns sätt att i alla lägen skylla ifrån sig grundlägger en konflikt mellan fader och son, något som liksom minnet av explosionen förföljer Alfred genom livet. Filmen övergår i färg.

Året är 1876. Alfred är världsberömd. Han har anlagt nitroglycerinfabriker i bl a Krümmel utanför Hamburg, i Paulilles i södra Frankrike och i Ardeer i Skottland efter att som fyrtioåring (1873) ha bosatt sig i ett magnifikt hus vid Avenue Malakoff i Paris. I en scen demonstrerar han sin dynamit (som han fick patent på 1866) för en rad dignitärer från hela världen.

I den österrikiska tidningen Neue Freie Presse annonserar Alfred Nobel efter en privatsekreterare. Jobbet tilldelas den 33-åriga Bertha Kinsky, som med tåg från Wien en vårdag anländer till Paris. Hon är en språkkunnig och intellektuell kvinna av aristokratisk börd. Hennes far är dock en fattig militär i Wien. Alfred Nobel möter henne vid stationen och för henne till en hyrd svit på Grand Hotel, där hans tjänstefolk väntar, lett av den korrekte betjänten Auguste. Alfred berättar för Bertha om sina ungdomsår i Sankt Petersburg, och att han i Ryssland har två äldre bröder, Robert och Ludvig, som ägnar sig åt att utvinna olja. Hon talar om sin idealistiska ungdom och sina misslyckade sånglektioner.

Deras samtal störs av Alfreds kompanjon Paul Barbe, som talar om att det skett en olycka i deras anläggning i Paulilles. Alfred, som försöker negligera beskedet, presenterar senare Barbe för sin laboratoriemedarbetare Georges Fehrenbach. Barbe menar att ett krig är på gång mot Ryssland, och att de kan försörja hela franska armén och göra stora förtjänster. Som försvar gentemot Bertha, som bara tror att de gör vapen, berättar Alfred att de även hjälper till vid byggandet av Sankt Gotthard-tunneln.

Alfred märker snart att han trivs i Berthas sällskap, hon är en god diskussionspartner och intellektuellt jämbördig. Han läser en dikt för henne, som han skrev i ungdomen när han hoppades bli en ny Shelley. Han frågar om hennes hjärta är fritt. Taktfullt förklarar hon att hon redan är förlovad med den unge baronen Arthur von Suttner i Wien och att hon älskar honom. Hans familj har motsatt sig förbundet, då de tycker att Bertha är för gammal och fattig. Bertha har brutit med familjen von Suttner och hon svarade på Alfreds annons för att starta ett nytt liv.

I ett brev säger Arthur att han vill leva med Bertha vad hans familj än säger, men när Alfred kommer tillbaka från en affärsresa har Bertha till hans förfäran redan betalat sin hotellräkning och åkt till Wien. För att skingra tankarna går han på teater, där han ser tableaux vivants om sagokungen och skulptören Pygmalion. På sommaren gifter sig Bertha och Arthur.

På sensommaren besöker Alfred Nobel badorten Baden bei Wien. I en blomsterhandel träffar han den 20-åriga expediten Sofie Hess, i vilken han förälskar sig. Sofie Hess har inte Berthas intellektuella kapacitet. Men som en Pygmalion vill han omforma henne, utbilda henne och låta henne bli hans sekreterare. De inleder ett förhållande och Sofie åker med sin älskade katt till Paris, där Alfred har anställt Fräulein Bach för att lära Sofie konversationsfranska. När han traditionsenligt ska åka till Stockholm för att fira sin mors födelsedag vill han att Sofie ska följa med. Även hans bröder med familjer ska komma från Ryssland. Sofie vill inte följa med.

Väl i Stockholm läser Alfred åter om olyckan med brodern Emil. I förhörsprotokollet kan han se hur fadern skyller på Emil. Modern och Alfred har en stor uppgörelse om fadern, som aldrig erkände sina fel. Brodern Ludvig berättar om en tankbåt som han konstruerat för oljetransporter. I brödernas nybildade (1879) gemensamma aktiebolag Naftaproduktionsbolaget Bröderna Nobel vill Alfred ha Robert som platschef i Baku och Paul Barbe som bolagschef. Robert blir upprörd då han tycker att det var han som hittade oljan i Baku. Han vill i stället avgå med pension. Alfred tycker att även den lösningen är bra. Alfred har ängsligt och förgäves väntat på ett brev från Sofie. Till slut anländer ett brev, där hon skriver att hennes älskade katt har dött. Bröderna ogillar Sofie, men Ludvig ger henne en hund.

På kurorten Bad Ischl hyr Alfred en villa åt Sofie, där även hennes föräldrar bor. Hon använder sig av namnet Frau Nobel fastän de inte är gifta. För modern visar hon brev från Alfred på vilka hon står adresserad som Frau Nobel. Plågad iakttar Alfred hur Sofie uppvaktas med blommor av två yngre officerare. Bertha har blivit en stor fredsaktivist. Alfred har hela tiden följt hennes skriverier i tidningarna och tycker hon är en stor skrivtalang. Han grälar på Sofie och tycker att hon är lat; hon läser inte på och är enormt slösaktig. Alfred tycker hon förvandlat honom till en mental krympling. Han vill inte att hon ska kalla sig Frau Nobel. Han ensam får kalla henne det.

När brodern Ludvig dör (1888) skickar hon blommor till hans begravning under namnet Frau Nobel. Detta hör Arthur von Suttner, som berättar nyheten att Alfred Nobel har gift sig för Bertha. Hon har just givit ut sin berömda pamflettbok "Ned med vapnen!", som hon nu sitter och signerar. Senare ser Arthur och Bertha Sofie med en ung officer; Arthur tycker hon ser gravid ut.

Till sin förfäran får Alfred läsa sin egen nekrolog i tidningen. Hans död har förväxlats med Ludvigs. Han blir ledsen över det han läser och tycker inte att han uppskattats tillräckligt under sin levnad.

Flera månader senare skriver Sofie och ber om mer pengar. Hon väntar mycket riktigt barn, med en kavalleriofficer. Alfred skickar henne pengar.

Paul Bartel börjar bli sjuk. Han varnar Alfred för att fransmännen tror att Alfred bedriver spioneri på sina franska konkurrenter. Polisen kommer och beslagtar allt material. Bartel avlider i juli 1890. Alfred blir medveten om svindlerier inom de egna bolagen, och tycker att hans inflytande har gått förlorat. Han blir förvirrad och paranoid och vill bl a öppna ett självmordshotell. För att börja på nytt söker han även arbete som kemist vid ett av sina egna bolag.

År 1893 anställer han den unge Ragnar Sohlman som sin sekretarare. Alfred har nu lämnat Frankrike för San Remo, Italien. På sin första arbetsdag bevistar Sohlman ett möte med alla cheferna på Nobelföretagen, där Alfred berättar om Barbes manipulationer och mutor för att sedan sparka dem alla.

Fredskämpen Bertha talar för en publik om icke-våld. Alfred kommer dit och hör på. Han har gått med i Berthas fredsförening och donerat pengar. Till Arthur och Bertha säger han att han ska uppfinna något för freden, kanske ett pris. Tillsammans med Arthurs nièce Marie-Louise von Suttner åker de i Alfreds lilla ångbåt. Avsides säger Bertha till Alfred att Marie-Louise försöker ta Arthur ifrån henne, något som hon aldrig kommer att tillåta. Bertha har svårt att se en övertygande fredsälskare i dynamitens uppfinnare. Alfred menar att fred kan uppnås genom att man uppfinner tillräckligt fruktansvärda vapen, vapen som kan förstöra hela världen.

På Svensk-norska klubben i Paris undertecknar Alfred 1895 sitt testamente. Han instiftar fyra vetenskapliga pris och fastställer att det femte priset, fredspriset, ska delas ut i Christiania. Den 10 december 1896 avlider Alfred Nobel i San Remo. Närvarande är den trogne betjänten Auguste. Kroppen forslas hem till Stockholm efter det att Alfreds artärer öppnats, enligt hans egen önskan. Alfred var, liksom sin far, rädd för att begravas levande. Sofie ärver 100.000 floriner, men vill med hjälp av en advokat och Nobels brev tillskanska sig mer.

Bertha von Suttner tilldelas som en av de första fredspriset 1905. Sohlman är med vid utdelningen i Christiania, och undrar stillsamt om allt blivit annorlunda om Alfred Nobel gift sig och fått barn. Är det hans känslomässiga nederlag vi firar varje gång priset delas ut?

Censurnummer	133479
Datum	1995-09-04
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	3237 meter

Bildformat	1.85:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3237 meter
Längd i minuter	118 min
Akter	7 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Vilgot Sjömans filmbiografi över Alfred Nobel fick vid premiären genomgående ett negativt mottagande. Filmen upplevdes som tekniskt driven, men osammanhängande, stel och opersonlig. Flera recensenter tyckte att filmen inte kom personen Alfred Nobel särskilt nära. De ansåg att han behandlades alltför respektfullt av Sjöman, som tidigare gjort sig känd som en tabubrytare. Sven Wollter fick beröm för sin gestaltning, som man ansåg agerade ovanligt återhållsamt.

Jan-Olov Andersson, AB: "Efter en suggestiv inledning i svartvitt, suveränt fotograferad av Esa Vuorinen, hamnar filmen snabbt i ett makligt tempo där scen staplas på scen.

Och något är fel på en film när man ständigt tittar på klockan, beundrar kläderna och scenografin och konstaterar att Sven Wollter pratar så bra franska och tyska.

Stackars Wollter kämpar på så gott han kan, men det är en ojämn kamp mot ett platt manus om en (åtminstone i Sjömans tappning) trist människa. Wollter kan ibland brumma på lite väl mycket, men här är han stundtals nedtonad nästan till oigenkännlighet."

Bernt Eklund, Expr: "Kanske har respekten varit för stor. Esa Vuorinens vackra bilder håller åskådaren på behörigt avstånd. Lidelsen för laboratoriet nämns men märks sällan. Samvetskonflikten kring handlandet med död och förintelse är där men glider undan. Affärsresorna blir mest ovälkomna avbrott i privatlivets glänsande misär. Inte ens det problematiska kärlekslivet blir riktigt levande.

Det är knappast skådespelarnas fel. Sven Wollter håller stilen och gör det med precision.

Laddningen finns nog där, men den vill inte tända. Ibland - som kring Jarl Kulles problematiske pappa - gnistrar det till. Mer blir det sällan.

Hade filmen kommit från Nobels egna fabriker är jag rädd att den dömts ut som blindgångare."

Mårten Blomkvist, DN: "Alfred är så fragmentarisk och ostrukturerad att jag långa stycken inte riktigt begriper vad som händer. Att recensera den känns som att försöka recensera en två timmar lång trailer som trots längden misslyckas med att ge en bild av filmen den vill berätta om.

Redan inledningen förbryllar: en upptagning från Nobelfestligheterna i Stockholms stadshus, tydligen endast med för att kungen ska inleda genom att utbringa en skål till Alfred Nobels minne. Mer inspirerade öppningar har man sett.

Den är dessvärre typisk. Resten av filmen är en totalt planlös förevisning av planscher ur historien om Alfred Nobel (Wollter). I ena sekunden sitter Jarl Kulle där som Alfreds prillige uppfinnare till far, och en far-son konflikt antyds. Så forslas vi till en lyckad demonstration av nytt krut. Sedan är det hux flux dags för första mötet mellan Alfred och hans stora kärlek Bertha von Suttner (Russek). Så är Alfred plötsligt mitt uppe i en kamp om makten i sitt imperium. Hela tiden väntar man att Sjöman ska ta tag i någon trådända och börja nysta; det sker aldrig."

Bo Ludvigsson, SvD: "Men måhända har det officiella Sveriges exploatering av Nobel lagt sordin på manusförfattarens/regissörens förmåga? Ty filmen Alfred har problem. Särskilt som mycket kretsar kring Nobel och kärleken - och alltför lite kring de intressanta etiska aspekterna på uppfinnarens och entreprenörens verksamhet - utan att vi ges några nycklar till karaktären hos denne dådkraftige men hämmade man vars vetgiriga intensitet kombinerades med social valhänthet. (-)

Vilgot Sjöman berättar i präktig svensk bildtradition användbar för TV; de genomarbetade miljöerna - återkommande panoreringar över halva husfasader har dock sin koloritiska begränsning - och dräkterna är perfekta för en kostymfilm. Ibland blir Esa Vuorinens distinkta foto vykortsvackert, så som det gärna blir när illusionen av svunnen tid ska skapas i miljöer där det moderna samhällets attribut måste trollas bort.

Sjöman redovisar utvalda episoder ur Fants biografi, som i sin tur i hög grad bygger på Nobels omfattande korrespondens. Repliker ur den ger kanske tidsprägel men skapar inte den dynamik som en film om en nationell ikon behöver för att bli mer än bildsatta fragment ur en opassionerad festskrift om kärleksbesvär."

Bertil Palmqvist, Arbetet: "Dialogen förs på det språk, som den fördes den gången det begav sig, på tyska, franska, engelska, svenska. Och kanske är det här filmens problem uppstår. Det är som om skådespelarna inte nådde fram till det de har att säga, replikerna blir tunga i munnen på dem. Kanske hade det varit bättre att dubba på italienskt vis.

Nobel skrev dikter och skådespel. En börjar 'I am a riddle...'. Men filmen når inte fram till gåtan, komplikationerna i Alfreds och hans kvinnors känslor och relationer blir mera omtalade än gestaltade, människorna går vilse i en stiligt tidstrogen scenografi, signerad Gunilla Allard.

Filmen är givetvis tänkt lika mycket för export som för inhemskt bruk. Den är mycket snyggt och drivet gjord tekniskt men som filmkonstverk lär den inte göra internationell succé, möjligen som en undervisningsfilm i ämnet Nobel."

Annika Gustafsson, SDS: "Historien om den självföraktande industrimagnaten Alfred Nobel som inte lyckades något vidare med kvinnorna innehåller en rad fascinerande komponenter, bland annat den såriga, oförlösta bindningen till fadern och den på det personliga planet underlägsna situationen i förhållande till de båda bröderna. Och Sjömans film är inget dåligt arbete. Tvärtom vittnar det rakt igenom om erfarenhet och ett utmärkt handlag med mediet. Fotografen Esa Vuorinens bilder är rika på atmosfär, scenografin, kostymerna, rollbesättningen och allt det som brukar räknas in i amerikanska uttrycket production values gör Alfred till en flott film, som danskarna skulle säga.

Däremot är den inte särskilt djärv eller omskakande.

Sjöman döljer visserligen inte sin antimilitaristiska inställning och knyter an till vår tid. Men filmen kvarlämnar något diffust otillfredsställande."

Kommentar Svensk filmografi

En rad filmer och TV-projekt om uppfinnaren och affärsmannen Alfred Nobel (1833-1896) har under årens lopp planerats men av olika anledningar gått i stöpet. En av dem som kom längst var Richard Attenborough (f 1923), som i mitten av 1980-talet planerade en storproduktion om den världskände svensken. Filmens kostnad på över 100 Mkr avskräckte dock så mycket att man lade ned projektet. Även Thomas Hellberg (f 1941) har försökt, men fick inte heller ihop tillräckligt mycket kapital.

Alfred Nobel blev återigen aktuell när Kenne Fant (f 1923) 1991 gav ut sin biografi "Alfred Bernhard Nobel". Sandrews producent Katinka Faragó gav samma år boken till Vilgot Sjöman (f 1924) och bad honom skriva ett manus. En förfrågan som välkomnades av Sjöman: "80-talet var helt hopplöst ut filmsynpunkt för min del - det var nej till alla mina idéer. Därför kom det som en nådegåva när jag för två år sedan fick förfrågan av Sandrews om att skriva manus på Kenne Fants bok om Alfred Nobel. Det är bara att tacka och ta emot när det ramlar på en ett så stort uppdrag." (SvD 16.8.1994)

Vilgot Sjöman hade på hösten 1986 till och med gått upp till dåvarande kulturministern Bengt Göransson och givit honom sin avskedsansökan som filmregissör. Därefter regisserade han den i Thailand inspelade Malacca (1987/3) och lågbudgetproduktionen Fallgropen (1989/7).

Sjömans manus baserade sig på Fants bok och en del egna efterforskningar. Han blev sedan ombedd att även svara för filmens regi. För FLT berättade han: "- Min ambition är att vara korrekt. Jag vill ge min bild av hur jag tror Nobel var. Men jag är inte så säker på att jag kan göra en kommersiellt gångbar film. Det är inte så lätt om man inte har det i blodet. (-)

- Jag har alltid varit skeptisk till att göra biografiska filmer, men det finns en del som lyckats. Jag tänker på exempelvis Kjell Gredes filmer om Skagenmålarna och Raoul Wallenberg. Grejen med dem är just att de inte är biografiska. Jag tänker inte redovisa hela Nobels liv. Jag har koncentrerat mig på honom som privatperson och främst förhållandet till kvinnorna" (Katrineholms-Kuriren 20.8.1994).

I stället för att göra Alfred till en europeisk samproduktion, som ursprungligen tänkt, löste sig finansieringen på ett för svenska förhållanden unikt sätt. Av filmens totala budget på 34 Mkr gick Volvo in och stod för hälften. Det var första gången i Sverige som ett filmbolag och ett storföretag gick samman om ett filmprojekt. Det var den dåvarande styrelseordföranden Pehr G Gyllenhammar som svarade ja på Faragós förfrågan om delfinansiering.

Så här förklarade Fred Bodin, direktör i Volvos koncernledning, Volvos engagemang: "Volvo och Alfred Nobel har blivit de två mest kända svenska namnen i världen. Båda har internationellt mycket gott rykte. Volvo har valt att gå in i projektet, eftersom vi tror att det finns goda förutsättningar för att filmen skall bli en framgång, såväl konstnärligt som kommersiellt. För oss är det ett nytt och spännande sätt att världen över skapa intresse kring Volvo och våra produkter." (Ur Sandrews pressrelease)

Volvoledningen poängterade att det inte var fråga om någon sponsring, utan ett rent kommersiellt åtagande. VD Sören Gyll garanterade dessutom Vilgot Sjöman fullständig konstnärlig integritet. I slutbudgeten stod Volvo således för 17 miljoner kronor, medan Sandrews svarade för 5 miljoner, Sveriges Television Kanal 1 Drama för 4 miljoner och Svenska Filminstitutet, genom filmkonsulenten Peter Hald, för 8 miljoner kronor.

Inspelningarna inleddes 29.8-23.9.1994 i Budapest, som i filmen fick föreställa Paris, Wien och kurorter i Tyskland och Österrike, och fortsatte sedan 3.10-25.11.1994 i Gamla Filmstaden i Råsunda. Därigenom fick den ärevördiga filmateljén åter komma i aktivt bruk, efter att under tjugofem år endast ha utnyttjats sporadiskt för filminspelningar.

Med Alfred samarbetade Vilgot Sjöman åter med Sven Wollter (f 1934) för första gången sedan Linus eller Tegelhusets hemlighet (1979/9).

Som en av Sveriges dyraste filmproduktioner någonsin gick Alfred upp i 35 kopior över hela landet. Storsatsningen visade sig dock bli ett fiasko. Efter nedgörande recensioner fick Alfred endast 3.590 betalande besökare under premiärhelgen. Detta kan jämföras med Petri tårar (1995/10) - en annan hårt kritiserad film, med premiär några månader dessförinnan - vilken under premiärhelgen hade 5.101 besökare. Motsvarande siffra för en av 1995 års stora publiksuccéer, Vendetta (1995/5), var 112.424 besökare.

Originaltitel	Alfred Bernhard Nobel (Biografi)
Författare	Kenne Fant

Gamla Filmstaden (ateljé)	Råsunda	Sverige		1994-10-03	1994-11-25
	Budapest	Ungern		1994-08-29	1994-09-23

Sverigepremiär	1995-09-29	Royal	Göteborg	Sverige	118 min
	1995-09-29	BioPalatset	Malmö	Sverige	118 min
	1995-09-29	Astoria	Stockholm	Sverige	118 min
	1995-09-29	BioPalatset	Stockholm	Sverige	118 min	(samt ytterligare 31 platser)
Videorelease	1996-01			Sverige	113 min
TV-visning	1996-12-16	SVT1		Sverige		(del 1)
	1996-12-16	SVT2		Sverige		(del 2)
	1996-12-21	SVT2		Sverige
	2002-06-15	TV4		Sverige

Originaltitel	Kungssången
Kompositör	Otto Lindblad	(1844)
Textförfattare	Talis Qualis	(1844)
Framförs av	Stockholms Filharmoniska orkester

Originaltitel	Pigans gnol
Kompositör	Karin Rehnqvist	(1995)
Sjungs av	Lotta Tejle

Originaltitel	Can-can. Ur Orphée aux enfers
Kompositör	Jacques Offenbach	(1858)

Originaltitel	Auf dem Wasser zu singen
Kompositör	Franz Schubert	(1823)
Textförfattare	Friedrich Leopold Reichgraf zu Stolberg-Stolberg
Sjungs av	Jelena Jangfeldt
	Helena Ströberg	(repris)

Originaltitel	Improvisation (Miranda)
Kompositör	Adrian Miranda
Framförs av	Adrian Miranda	(harpa)

Originaltitel	Sinngedichte
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1844)
Dirigent	B. Tommy Andersson
Framförs av	Radiosymfonikerna

Shortcuts från Sandrews (1999)

Alfred (1995)

Nobel, Alfred (1833-1896)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3237

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	3237

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	35 mm

Typ	Videokopia analog
Bärare	Betacam SP (PAL)

Typ	Videokopia analog
Bärare	Betacam SP (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	ALFRED
Affischdesign	Patrik Berg

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	En film av Vilgot Sjöman ALFRED
Tryckeri	AB Nova Print
Affischdesign	Contact

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Alfred Nobel-manuskriptet. Filmmanuskript baserat på Kenne Fants biografi "Alfred Bernhard Nobel". [Av] Vilgot Sjöman. Version 4.
Omfång	129 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Vem älskar Alfred Nobel? (arbetsnamn). Filmmanuskript, baserat på Kenne Fants biografi "Alfred Bernhard Nobel". [Av] Vilgot Sjöman. Andra versionen.
Omfång	212 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jag är en gåta ("Vem älskar Alfred Nobel?"). Filmmanuskript baserat på Kenne Fants biografi "Alfred Bernhard Nobel". [Av] Vilgot Sjöman. Tredje versionen.
Omfång	160 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Alfred Nobel-manuskriptet. Filmmanuskript baserat på Kenne Fants biografi "Alfred Bernhard Nobel". [Av] Vilgot Sjöman. Version 5.
Omfång	120 s. Rollista, miljölista mm (8 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Alfred Nobel. Script based on the biography Alfred Bernhard Nobel by Kenne Fant. [Av] Vilgot Sjöman. Version 5. English translation.
Omfång	112 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Alfred.
Omfång	66 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Alfred.
Omfång	36 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Alfred Nobel.
Omfång	46 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	2
Färg papper	13
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska