Originaltitel | Det är min musik |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1942-09-14 |
Nils Kihlberg
Jan-Erik Wallbo
Eva Henning
Inga Bergius
Sigurd Wallén
Lasse Bergius, instrumentmakare, Ingas far
Irma Christenson
Maud Welander
Ernst Eklund
Georg A:son Welander, Mauds man, direktör
Lasse Dahlquist
Macce Bergius, orkesterledare, Ingas bror
En ung flicka sitter vid pianot i en musikaffär och spelar för en kund den senaste schlagern "Blott en kyss". En ung man har kommit in, lyssnar, frågar vad det är för något och säger...
Alla recensenter i Stockholm var ense om att så länge det musicerades i filmen var den alldeles utmärkt. "Här om någonsin", inledde Larz sin recension i StT, "kan man tala om en svensk...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Idé | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Scripta | |
Inspicient | |
B-foto | |
Stillbildsfoto |
|
Musikarrangör | |
Orkesterledare | |
Scenografiassistent | |
Kläder | |
B-ljud | |
Förtexter |
Nils Kihlberg | Jan-Erik Wallbo | ||
Eva Henning | Inga Bergius | ||
Sigurd Wallén | Lasse Bergius, instrumentmakare, Ingas far | ||
Irma Christenson | Maud Welander | ||
Ernst Eklund | Georg A:son Welander, Mauds man, direktör | ||
Lasse Dahlquist | Macce Bergius, orkesterledare, Ingas bror | ||
Eric Abrahamsson | Anders Wirén, pianostämmare | ||
Carl Ström | F. Qvist, professor | ||
Anders Frithiof | professor Hammarberg, direktör för Kungl. Musikaliska Akademien | ||
Rune Halvarsson | Sture Gylling, trumslagare i Macces orkester | ||
Jullan Kindahl | fru Johansson, Jan-Eriks hyresvärdinna | ||
Einar Axelsson | Ragnar, Mauds vän | ||
Olav Riégo | Welanders privatsekreterare | ||
Ragnar Widestedt | tjänsteman på Konserthuset | ||
Ingemar Holde | Jocke, trumpetare i Macces orkester | ||
Gunnar Ekwall | Pråmen, basist i Macces orkester | ||
- | Ej krediterade: | ||
Ingrid Envall | gäst på Welanders party | ||
Anna-Lisa Söderblom | gäst på Welanders party | ||
Marianne Lenard | gäst på Welanders party | ||
Margareta Andersson | gäst på Welanders party | ||
Erik Rosén | sjukhusläkare | ||
Gösta Bodin | Oskarsson, pianoförsäljare | ||
Dagmar Olsson | dam i musikaffären | ||
Ann-Margret Bergendahl | deltagare i festen för Jan-Erik | ||
Gerd Mårtensson | Britta, deltagare i festen för Jan-Erik | ||
Egil Holmsen | deltagare i festen för Jan-Erik | ||
Gösta Jansson | deltagare i festen för Jan-Erik | ||
Tage Berg | deltagare i festen för Jan-Erik | ||
Willy Peters | Birger, skulptör, gäst på Welanders party | ||
Bellan Roos | servitris på danssalongen | ||
Gustaf Torrestad | ung vissångare | ||
Sune Holmqvist | en ung man på danssalongen | ||
Rolf Botvid | en ung man på danssalongen | ||
Bertil Gadd | en ung man på danssalongen | ||
Hanny Schedin | fröken Lindkvist, fru Johanssons väninna | ||
Gard Cederborg | fru Hallgren, fru Johanssons väninna | ||
Gösta Grip | officer | ||
Charley Paterson | vaktmästare på Konserthuset | ||
Kerstin Holmberg | en flicka i skolköket | ||
Georg Fernquist | stipendieutdelaren på Musikaliska Akademien | ||
James Westheimer | en man på podiet på Musikaliska Akademien | ||
Gustaf Hedström | en herre i publiken på Konserthuset | ||
Nils Johannisson | gäst på Welanders party | ||
Olle Janson | budet med fiolen | ||
Anna-Greta Krigström | en flicka på danssalongen | ||
Anita Björk | en flicka på danssalongen | ||
Gunnar Almqvist | en man på podiet på Musikaliska Akademien | ||
Albert Johansson | en man på podiet på Musikaliska Akademien | ||
Folke Algotsson | en man i publiken på Konserthuset | ||
Hortensia Hedström | en kvinna i publiken på Konserthuset | ||
Ulla Sallert | en sångelev i kören på Musikaliska Akademien | ||
Nils Kyndel | pianisten på Konserthuset | ||
Stig Holm | pianist i Macces orkester | ||
Carl-Henrik Norin | tenorsaxofonist i Macces orkester | ||
Casper Hjukström | saxofonist och klarinettist i Macces orkester | ||
Folke Eriksberg | gitarrist i Macces orkester | ||
Olle Hedberg | trumpetare i Macces orkester | ||
Sven Hedberg | trombonist i Macces orkester | ||
- | Bortklippta i den slutliga filmen: | ||
Arne Hedenö | deltagare i festen för Jan-Erik | ||
Edvard Danielsson | herre |
Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svensk Filmindustri | ||
Laboratorium | AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium | ||
Smink | Firma Carl M. Lundh AB |
En ung flicka sitter vid pianot i en musikaffär och spelar för en kund den senaste schlagern "Blott en kyss". En ung man har kommit in, lyssnar, frågar vad det är för något och säger då: "Originalet låter bättre!" Och så spelar han på sin medhavda fiol Mozarts D-dur menuett för violin.
Flickan i butiken är Inga, dotter till instrumentmakaren och fiolbyggaren Lars Bergius. Liksom sin far föredrar hon den klassiska musiken. Men hon har en bror, Macce, som älskar swing och är ledare för ett jazzband.
Den unge mannen är Jan-Erik Wallbo, elev vid Musikaliska Akademien. Han har kommit för att lämna en fiolstråke till reparation. Han och Inga får genast kontakt med varandra, och Ingas pappa lyssnar förtjust när Jan-Erik spelar.
Men Jan-Erik, som anses vara en mycket begåvad elev vid akademien, har stora svårigheter av ekonomisk art och vet inte hur han skall kunna fullfölja sina studier där.
Akademiens direktör skaffar honom därför en mecenat, direktör Welander som f ö samlar på musikinstrument. Denne har en parant, försummad fru som genast lägger an på Jan-Erik.
Men han är nu helt förälskad i Inga och avvisar hennes inviter vänligt men bestämt. Då beslutar hon att hämnas.
Jan-Erik skall ha sin debutkonsert i stora salen på Stockholms Konserthus. Hon köper samtliga biljetter i avsikt att han skall få spela för totalt tom salong. Men dels har hon glömt att kritikernas fribiljetter kan man inte köpa, dels gör hans kamrater vid akademien med hjälp av bl a Inga och Macce en kupp så de kommer över alla de sålda biljetterna, som snabbt delas ut till alla intresserade.
Konserten blir en stor framgång. Jan-Erik får nästa dag strålande recensioner.
Samtidigt har pappa Bergius och sonen Macce som företrädare för vart sitt slag av musik börjat få större förståelse för varandras musik och när Inga och Jan-Erik nu skall ställa till med stor förlovningsfest, blir det Macce som spelar där med sitt jazzband.
Censurnummer | 64714 |
---|---|
Datum | 1942-09-01 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2530 meter |
Kommentar | Aktlängder: 570-565-530-575-290 = 2530 meter. Aktlängder: 570, 565, 530, 575, 290. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Petersen-Poulsen, AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2530 meter |
Längd i minuter | 92 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
Alla recensenter i Stockholm var ense om att så länge det musicerades i filmen var den alldeles utmärkt. "Här om någonsin", inledde Larz sin recension i StT, "kan man tala om en svensk musikfilm". I fortsättningen skriver han att "detta är filmen som blev en konsert" och berömmer den som "en konstnjutning av klass". Men sedan är det slut på berömmet: "Filmen framträder visserligen utan stora later som en allvarlig vardagskomedi. Men den har blivit en ganska tam sådan."
I DN skriver O R-t: "Jag måste säga att filmen blev en stor besvikelse för mig. En sådan liten enkel sak som Börje Larssons Lärarinna på vift lovade dock en hel del. Den hade en personlig melodi, men den här filmen har ingen melodi alls. Den är musikalisk så länge det musiceras i den (-), men när det inte musiceras blir den så omusikalisk att det skär i öronen och ögonen på en. (-) Det hela är lamt och intresselöst och blir föga intressantare genom att det inte heller finns någon nerv i spelet. Nog borde väl regin åtminstone kunna få ut n å g o t mera spänning av scenerna kring konserten, tycker man. Lite av oro och intensitet!"
O R-t slutar med att säga att helhetsintrycket av filmen blir "någonting viljelöst och vagt och ovidkommande".
Även Axon gör i NDA en jämförelse med Börje Larssons tidigare film och säger att med den gick han "upp som en sol på det svenska regissörsfirmamentet" men med sin nya film har han fallit ner som en pannkaka: "Det mesta av, vad han då visade upp på sitt pluskonto, förefaller ha gått förlorat under mellantiden. I Lärarinnan visade han sig kunna berätta i bilder så att handlingen f l ö t fram och hans personer voro människor, som man tyckte helt och fullt om. Det är min musik utmärker sig i stället för en handling, som för det mesta verkar stillastående. Filmen är fylld med longörer och intresselösa roller. Den skall vara en konstnärsfilm och handla om konstnärer, åtminstone en sådan, men den saknar både temperament, hjärta och värme, vilka egenskaper äro oundgängliga i en dylik historia och miljö."
Filmson är mera vänligt undanglidande i AB. Han kallar filmen "en kultiverad och njutbar historia" och säger att den har "många kärleksfullt utformade scener som man oreserverat gläder sig åt, fast de aldrig vill samla sig till någon sprakande brasa av dess glöd på ytan."
Desto negativare är S Almqvist i AT, som skriver att Det är min musik "är en sådan svensk film, som väcker undran. Hur har den kunnat bli av?
Rent 'tekniskt' begriper man det. Jules Sylvain får en idé: nu ska vi göra en film om jazz kontra klassisk musik, med tonvikt på det klassiska. Det är ett försvarligt uppslag.
Men man måste ha en handling också. För den associerar sig herr Sylvain med herr Börje Larsson, ett av den svenska filmens framtidshopp, och ett konstruktionsarbete börjar. Visserligen tryter inspirationen, men man har väl rutin, och det finns väl gamla hjulspår att ramla in i.
SF:s produktionsledning godkänner detta manus. Varför? Kanske för att Börje Larsson lyckades med Lärarinna på vift, kanske i hopp om att skådespelarna skulle kunna ge liv åt schablonerna, kanske för att man helt enkelt icke såg, vilket underhaltigt underlag för en film som författarna hade presterat.
Och nu står den färdiga filmen där i all sin välpolerade ynkedom.
En musikfilm utan själ, utan musikalitet och melodi.
När musiken tystnar och människorna tar vid utan skydd av toner, blir det värre ändå. En och annan gång är det smånätt, stundom drägligt, oftare larvigt -- och gång på gång tar man sig för huvudet inför de scener som spelas upp, så helt lögnaktiga är de, så gällt främmande för verkligeheten, så irriterande felaktiga. Dessa ord gäller främst episoden i societeten. Där spårar filmen ur på ett katastrofalt sätt.
Just den olyckan drabbar främst en aktad aktris som heter Irma Christenson. Hon har en skräckroll som en mecenatfru, som ligger efter styckets fattige violinist, och genom skådespelerskans apparition och replikföring blir denna roll fullt ut så skrämmande som den är skriven."
Det är samma Irma Christensson, som Larz i StT kallar "en skimrande slöjfisk med hungrig mun" men som får beröm av nästan alla recensenter som en av de få genomförda rollerna i filmen.
Själv berömmer S Almqvist bara en enda skådespelare i filmen: "Men det finns verkligen en människa i den. En enda som lever. Det är lille Rune Halvarson. En genuin artist som sped spridda strålar av äkthet i denna besynnerliga produkt."
Georg Svensson i BLM var negativ till det mesta i filmen. Han kallade den "en slarvig svensk film", fylld av "barocka orimligheter" och "utmaningar mot sunda förnuftet". Till sist hade han några ord om två av dess skådespelare: "Alldeles superb var Rune Halvarson som batteristen. Ge den mannen en karaktärsroll och envisas inte med att bara utlämna honom åt löjet. Han rör sig obesvärat framför kameran och har ett intressant utseende, som inte är främmande för det gripande. Obesvärad var däremot inte Nils Kihlberg, som med all rätt föreföll generad av att ideligen tas i närbilder som skulle återge musikens skiftningar på en känslig själ."
Med denna film debuterade Gunnar Fischer, senare Ingmar Bergmans fotograf i en rad tidiga SF-filmer, som A-fotograf. Flera recensenter uppmärksammade honom positivt och Chat skrev i SocD: Fotot "har en smeksam, sensuell charm, det avlockar Eva Henning hennes unga blomlika ljuvhet, det blir lyxigt och dekorativt som modebilderna i Vogue eller Harpers Bazaar. Dess mjuka lyster stämmer väl överens med den litet vemodsfulla violinmusik, som Börje Larsson denna gång valt som sin filmmelodi."
Idén till filmen, motsättningen mellan klassisk musik och modern jazz, sålde Jules Sylvain till SF i maj 1940 under titeln "Min musik". I juli 1940 fick Börje Larsson i uppdrag att på grundval av idén utarbeta ett filmmanuskript, som skulle vara klart den 15 september 1940. Detta manuskript fick sedan ligga till sig till november 1941, då SF:s ledning beslöt att efter viss överarbetning spela in det våren 1940 med Börje Larsson som regissör efter dennes framgång några veckor tidigare med Lärarinna på vift (1941/22).
Filmen spelades in under senare hälften av mars, april och maj 1942 med de sista tagningarna i början av juni. Den hade mycket få exteriörbilder.
1942-03-09 | 1942-06-03 | |||||
Filmstaden | Råsunda | Sverige | (ateljé) | |||
Stockholm | Sverige | (exteriörer) |
Sverigepremiär | 1942-09-14 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 92 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1942-09-14 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 92 min | |
TV-visning | 1987-11-13 | TV1 | Sverige | 89 min | ||
1992-02-14 | Kanal 1 | Sverige | 89 min | |||
1996-04-21 | SVT2 | Sverige | 89 min | |||
2000-06-06 | SVT1 | Sverige | 89 min |
Originaltitel | Blott en kyss | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1942) |
Textförfattare | Jules Sylvain | (1942) |
Sångare | Dagmar Olsson | |
Instrumentalist | Eva Henning | (piano - ev. dubbad av Nils Kyndel?) |
Originaltitel | Menuett, violin, D-dur. Ur Don Giovanni | |
---|---|---|
Kompositör | Wolfgang Amadeus Mozart | (1787) |
Instrumentalist | Endre Wolf | (dubbar Nils Kihlbergs violinspel) |
Originaltitel | Caprice | |
---|---|---|
Kompositör | Bengt Rodhe | |
Instrumentalist | Endre Wolf | (dubbar Nils Kihlbergs violinspel) |
Originaltitel | Morceau, piano, op. 40. Nr 6 "Chant sans paroles" | |
---|---|---|
Kompositör | Pjotr Tjajkovskij | (1878) |
Instrumentalist | Endre Wolf | (dubbar Nils Kihlbergs violinspel) |
Originaltitel | Rosamunda, op. 26. Uvertyr | |
---|---|---|
Kompositör | Franz Schubert | (1823) |
Instrumentalist | Endre Wolf | (dubbar Nils Kihlbergs violinspel) |
Sigurd Wallén | (violin - dubbad av ?) | |
Nils Kyndel | (dubbar Eva Hennings pianospel) | |
Eric Abrahamsson | (viola - dubbad av ?) |
Originaltitel | Madelaine | |
---|---|---|
Kompositör | Phil Spitalny | (1941) |
Textförfattare | Joe Capwell | (1941) |
Originaltitel | We Three (My Echo, My Shadow and Me) | |
---|---|---|
Kompositör | Dick Robertson | (1940) |
Nelson Cogane | (1940) | |
Sammy Mysels | (1940) | |
Textförfattare | Dick Robertson | (1940) |
Nelson Cogane | (1940) | |
Sammy Mysels | (1940) |
Originaltitel | Romans, piano, op. 5, f-moll | |
---|---|---|
Kompositör | Pjotr Tjajkovskij | (1868) |
Instrumentalist | Endre Wolf | (dubbar Nils Kihlbergs violinspel) |
Nils Kyndel | (dubbar Anders Frithiofs pianospel) |
Originaltitel | Fidelirum | |
---|---|---|
Kompositör | Lasse Dahlquist | (1942) |
Textförfattare | Lasse Dahlquist | (1942) |
Sångare | Lasse Dahlquist | |
Instrumentalist | Lasse Dahlquist | (piano) |
Endre Wolf | (dubbar Nils Kihlbergs violinspel) |
Originaltitel | Det är min musik (Dahlquist) | |
---|---|---|
Kompositör | Lasse Dahlquist | (1942) |
Textförfattare | Lasse Dahlquist | (1942) |
Sångare | Lasse Dahlquist |
Originaltitel | Ungarische Tänze. Nr 5, fiss-moll | |
---|---|---|
Kompositör | Johannes Brahms | (1869) |
Instrumentalist | Endre Wolf | (dubbar Nils Kihlbergs violinspel) |
Originaltitel | Sig de forløsende Ord | |
---|---|---|
Kompositör | Hugo Telling | |
Textförfattare | Tommy | (svensk text) |
Victor Skaarup | (dansk text) |
Originaltitel | Konsert, violin, orkester, op. 64, e-moll | |
---|---|---|
Kompositör | Felix Mendelssohn-Bartholdy | (1844) |
Instrumentalist | Endre Wolf | (dubbar Nils Kihlbergs violinspel) |
Originaltitel | En visa till våren | |
---|---|---|
Kompositör | Chr. Karlson-Swedman | |
Textförfattare | Esse Björkman | |
Sångare | Gustaf Torrestad | |
Instrumentalist | Lasse Dahlquist | (repris - piano) |
Originaltitel | White Blues | |
---|---|---|
Kompositör | Sam Samson |
Originaltitel | Polonaise brillante, violin, orkester, op. 4, nr 1, D-dur | |
---|---|---|
Kompositör | Henryk Wieniawski | |
Instrumentalist | Endre Wolf | (dubbar Nils Kihlbergs violinspel) |
Nils Kyndel | (piano) |
Originaltitel | Ett, två, tre | |
---|---|---|
Kompositör | Lasse Dahlquist | (1942) |
Textförfattare | Lasse Dahlquist | (1942) |
Originaltitel | Can't Get Indiana Of My Mind | |
---|---|---|
Kompositör | Hoagy Carmichael | (1940) |
Textförfattare | Robert De Leon | (1940) |
Akademien/Musikaliska |
Danssalonger |
Fiolbyggare |
Instrumentmakare |
Konserter |
Konstsalonger |
Mecenat |
Musik/klassisk |
Musikhandel |
Pianostämmare |
Professorer |
Stockholm/Konserthuset |
Swing |
Vamp |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2496 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Ljunglöfs |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Ljunglöfs |
Affischdesign | Eric Rohman |
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Ljunglöfs |
Affischdesign | Eric Rohman |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | C'est ma musique. |
Omfång | 1 s. |
Språk | Franska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Es ist mein Musik. |
Omfång | 28 s. + 1 s. |
Språk | Tyska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Es ist mein Musik. |
Omfång | 29 s. + 1 s. |
Språk | Tyska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | En allvarlig komedi av Börje Larsson efter en idé Jules Sylvain. |
Omfång | 31 s. + 1 s. produktionsuppgifter. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Scenario av Börje Larsson. |
Omfång | 174 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | 1 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Das ist meine Musik. |
Omfång | 1 s. |
Språk | Tyska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Das ist meine Musik. |
Omfång | 1 s. |
Språk | Tyska |
Typ | Kringmaterial |
---|---|
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 2 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |