Hip Hip Hurra! (1987)

Media (3 st)

– Allt som finns är det man ser! Stellan Skarsgård leker tills han stupar i tankfullt porträtt av målarna som kom till Skagen för ljuset.

– MÅLA SVAAART!

Elsie, den galna kvinnan som drar omkring bland sanddynerna i sin döda mans skor, vill få Søren Krøyer att sluta låtsas att allt är ljust och vackert och lyckligt.

Han är Skagenmålarnas söndagsbarn, så framgångsrik att han kan leka hela dagarna. Sova i sanden, göra kvinnor med barn, segla med en jättelik målarduk i full storm, bli Norges kung. Kung blir han först när han börjat hallucinera. – Jag vill leva som ett barn. Är det därför du tror att jag är sjuk? frågar han läkaren som vill att han ska stanna på sjukhuset.

Det är 1880-tal, och om somrarna hyr en grupp nordiska konstnärer in sig hos fiskarna på Skagen. På den smala landremsan där Kattegatt möter Skagerack är sanden av kalk, och ljuset så intensivt att stranden blir en milslång ateljé.

1955 spelade Preben Lerdorff Rye den sinnessjuke som utför ett mirakel i Dreyers mästerverk Ordet. Här är han en blind fiskare som står modell för Michael Ancher. När målningen är klar tar den gamle på den våta duken, luktar på sina vita fingertoppar och frågar om det är himlen.

Den enda kvinna som målar på allvar i filmen är Anna Ancher. Resten håller sina män under armarna och ser till att barnen får mat. Viggo Johansens hustru flyger rasande på honom när hon stått modell i timmar och han inte målat ett streck. När en rik beställare vill ha en detalj till på en tavla, ser hon till att maken lyder. – Ska vi klara julen så ska du måla en ko.

Den firade Krøyer behöver inte måla dit några kor. Han kommer hem från Paris gift med Danmarks vackraste kvinna. Marie Krøyer är också konstnär, och hennes ångest är inte att leka med. Hennes man skuttar runt i vit linnekostym tills han blir tokig på riktigt.

Kjell Grede fick en guldbagge för regin och filmen vann juryns stora specialpris i Venedig, där Sten Holmberg utsågs till bästa fotograf. Lene Brøndum fick en guldbagge för bästa kvinnliga skådespelare.

Bland Gredes filmer är Hugo och Josefin, Harry Munter och En dåres försvarstal centrala. Liksom Hip Hip Hurra! har de en fot i det fantastiska, men den här gången ville man att regissören skulle tala tydligare.

De svenska kritikerna var lugnare än de danska.

Sydsvenskans Jan Aghed kallade filmen "ett ambitiöst misslyckande. Ofta slående vacker att se på, med en för svensk filmkultur mindre vanlig omsorg om kompositionsteknik, med en målerisk formvilja som resulterar i en hel del förtätade ögonblick och med en motivkrets och uppbyggnad som går tvärtemot allt som har med trender och opportunism att göra. Men, som helhet, ett misslyckande. […] Kröyer [har] blivit föga mer än en idé, en illustrativ beståndsdel i Gredes drömska och melankoliska uppfattning om tillvaron som ett existentiellt mönster av nyckfullt fördelade ljus- och skuggpartier […]"

Søren (P.S.) Krøyer föddes på ett mentalsjukhus och var tidvis inlagd för manier. Han dog sannolikt av det kvicksilver han ordinerats för sin syfilis. Forskare menar att hans mest kända verk Hip Hip Hurra är gjort efter ett foto.

Anna Ancher blev Danmarks mest kända kvinnliga konstnär. Hennes interiörer pekar mot det abstrakta, och hon anses idag som den mest moderna i gruppen. Maken Michael Anchers Sommeraften på Skagens strand har blivit en symbol för Skagenmålarna. Den inregnade konstnären kopierade Krøyers utkast, och erbjöd sig att bränna målningen om hans vän ville det. Ancher gjorde främst naturalistiska bilder av arbetande ortsbor.

Den temperamentsfulla Christian Krogh målade lanskap och heroiska fiskare. Han var skribent, och hävdade att befolkningen på Skagen skilde sig radikalt från resten av danskarna.

Viggo Johansen hamnade i skuggan av sina kollegor. Han fick sex barn, och hans främsta motiv var hemmet och familjen. Bilderna av hustrun i arbete är besläktade med holländskt 1600-talsmåleri.

Flera av de männen på Skagen hade träffats på Konstakademin i Köpenhamn. Kvinnorna fick inte gå på akademin, och hade studerat på privata målarskolor. De Skagenmålare som rest till Paris hade tagit starka intryck av naturalismen och impressionismen.

Nina Widerberg (2018)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Demoner och kungligheter i det overkliga – psykisk ohälsa i svensk film"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Hip Hip Hurra!
Svensk premiärtitel	Hip Hip Hurra!
Samproduktionstitel	Hip, Hip Hurra (Danmark) Hipp, hipp hurra (Norge)

Regi	Kjell Grede
Manus	Kjell Grede
Producent	Katinka Faragó
Produktionsledare	Thomas Nilsson
Foto	Sten Holmberg
Musik	Jens Wilhelm Pedersen (som Fuzzy)
Arkitekt	Peter Høimark
Klippning	Sigurd Hallman
Ljudtekniker	Lasse Summanen Lasse Ulander
Regiassistent	Gert Fredholm
Scripta	Kerstin Eriksdotter
Research	Vibeke Windeløv (måleri)
Verkställande producent	Palle Fogtdal Klas Olofsson
Inspelningsledare	Bjørk Aabech Marianne Moritzen Pernille Skov Göran Lindberg Eva Ivarsson
Produktionsekonom	Pia Janols
Pressinformation	Lars-Olof Löthwall Inger Johansson
B-foto	Lars Karlsson
C-foto	Andra Lasmanis
Stillbildsfoto	Finn Ståle Felberg Lars-Olof Löthwall
Elektriker	Hans Wallin Kjell S. Koppel (som Kjell Sundquist)
Passare	Ocki Hansson Lars Höglund
Ljussättare	Hans Rinning
Negativklippning	Pia Svedlund
Musikarrangör	Jens Wilhelm Pedersen
Scenografiassistent	Thomas Kristensen Cecilia Hersby
Snickare	Jørgen Kromann Jens Degerbøl Henry Olesen Kenneth Borggård Jacob Zebitz Hilmerson Jens Kristian Christiansen Billy Lundholm Thorvald Møller Thomsen Jesper G. Sørensen
Dekormålare	Christian Jul Hansen Kaare Hedal Pascal Jarngotchian Jørgen Krogh
Rekvisita	Tove Robert Rasmussen
Rekvisitaassistent	Kim Scott Sutherland (som Kim Sutherland)
Attributör	Jacob Carlsen
Kläder	Jette Termann Kerstin Lokrantz
Sömmerska	Pia Myrdal Merete Engbæk
Maskör	Cecilia Drott John "Janne" Kindahl
Smink	Christer Larsson Agneta von Gegerfelt
Chaufför	Søren Lundhus Kjeldsen
Klädassistent	Ghita Ohrmann Eric Cseh
Catering	Ellen "Viola" Toft
Klippassistent	Patrik Grede
Mixning	Sven Fahlén
Övrig medarbetare	Hedda Gjerpen (målningar) Bo Krank (målningar)

Stellan Skarsgård	Søren Krøyer
Lene Brøndum	Lille
Pia Vieth	Marie Krøyer
Helge Jordal	Christian Krohg
Morten Grunwald	Michael Ancher
Ulla Henningsen	Anna Ancher
Karen-Lise Mynster	Martha Johansen
Jesper Christensen	Viggo Johansen
Stefan Sauk	Hugo Alfvén
Lene Tiemroth	Elsie
Ove Sprogøe	Bonatzi
Ghita Nørby	Henny Brodersen
Johan H:son Kjellgren	Oscar Björk
Björn Kjellman	Johan Krouthén
Johannes Joner	Eilif
Preben Lerdorff Rye	blinde Christian
Holger Boland	Niels Gaihede
Rose Marie Tillisch	Tine
Sten Kaalø	konstnär
Marianne Moritzen	pigan
Suzanne Ernrup	Ingegärd
Benny Poulsen	Edvard Brandes
Percy Brandt	doktor Lange, mentalhusläkare
Erik Paaske	konstspekulant
Tor Stokke	Bjørnstjerne Bjørnson
Preben Østerfelt	Drachmann
Linn Stokke	Oda, Christian Krohgs hustru
Jens Arentzen	målare
Henning Jensen	målare
Tove Maës	Søren Krøyers mor
Mathias Henrikson	borgare
Kristoffer Sandberg	Nol, den lille pojken

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet		(©) (i samarbete med)
Samproduktionsbolag	Det Danske Filminstitut
	Norsk Film A/S
	Sandrew Film 86 KB
	Palle Fogtdal A/S
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB	1987
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2018
Distributör i Sverige (DVD)	Sandrew Film AB	2008
Laboratorium	AB Film-Labor

Det är vid Skagen i Danmark i slutet av 1800-talet. Det är skymning och stormen piskar vågorna mot stranden. Ute i havet gungar en vit roddbåt på höga, skummande vågkammar. I den står en man upp, han slår ut med armarna men han håller balansen. Det är Søren Krøyer, som kommit till Skagen och till konstnärsparet Anna och Michael Ancher för att måla - och för att leva.

Kring honom samlas andra konstnärer, även andra människor.

Där finns Lille, som är låghalt, spelar i kyrkan och älskar Søren. Där finns också Elsie, som är galen och därför säger de otäcka sanningarna.

Där finns det svarta kyrkfolket, som tycker att Herr Krøyer ska lämna Skagen, han passar inte där. Och där finns blinde Christian, som blir målad och får höra om sig själv och där finns pigan, som 23 år gammal föder sitt sjätte barn.

Men i Skagen är konstnärerna denna sommar mycket lyckliga, till och med Lille, som inte får sin Søren men som längtar så förtvivlat efter honom. Själv ser han inte kvinnan som älskar honom, därför att lyckan för honom kanske måste vara skönhet.

Till Skagen kommer också den norske målaren Christian Krohg, en vild man med en mild röst, olik Søren i allt. Redan vid första mötet förälskar han sig i en kvinna. Det första mötet med henne är när han får se hennes porträtt, målat av hennes make, Viggo Johansen.

Och visst, denna sommar gifter sig Søren med Danmarks vackraste kvinna, Marie Tiepcke, som själv målar.

De soliga somrarna på Skagen flyter samman till en enda. Omgiven av vänner, allt rikare och alltmer berömd, blir Søren ett av dessa sällsynta träd, som får växa upp i himlen.

Men dit orkar inte Marie följa honom, hon möter Hugo Alfvén, den svenske kompositören, som även målar, och lämnar Skagen med denne.

Søren befinner sig nu i en situation, som de flesta skulle kalla tragisk. Men han hävdar att livet fortfarande är en fest.

När han dör är det som om livet ändå fortsätter. Men varför är han så ensam, varför märker de honom inte?

Censurnummer	126986
Datum	1987-08-28
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	3024 meter
Kommentar	Aktlängder: 463-484-473-444-563-597 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3024 meter
Längd i minuter	110 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen mötte en viss tveksamhet hos de svenska kritikerna även om det fanns de som uppskattade den mycket.

Lasse Bergström, Expr: "Grede har varit filmskapare sedan början av 1960-talet, med växlande framgång. Han var bättre som visionär än tänkare, men han har fått stadga av att på senare år få arbeta med material av och om Strindberg. Hip Hip Hurra är hans syntes och mogna, gränssprängande mästerverk, en film att älska och omslutas av, som av blåsten en varm sommarkväll, då naturen blommar.

Kröyer, som Stellan Skarsgård gestaltar med stor inlevelse och ovanligt fin pensel, möter vi i filmens början som ung himlastormare, besatt av glädjen att vara till och av sin förmåga att på stora dukar förmedla denna glädje.

Han är, på Grede-språk, Sören Lycklig, en kusin till Harry Munter och Klara Lust. När filmen börjar försöker han skrattande fånga själva det brusande havet i sina händer och under sommarnattens leende målar han och hans bröder och systrar sig själva och Skagens människor och öppna landskap som i ett rus.

Men som alla drömmare som försöker stanna lyckan, upphinns Kröyer av livet. (-) Han gifter sig med Danmarks vackraste kvinna och blir sviken och mörkret rinner omärkligt in i hans liv, som haft sina maniska somrar och nu väntar på den depressiva vintern. (-) Det är (-) inte en biografisk film Kjell Grede gjort, utan ett konstverk som fritt och svävande speglar konsten, på livets villkor."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Grede ger oss levande tavlor, som fångar stämningar i det mänskliga landskapet och Skagens. Filmen har en visuell kraft, som rymmer både mjukhet och fasthet. Bilderna är lysande, fotograf är Sten Holmberg och det finns en dialog och korrespondens mellan målarnas liv och deras tavlor. Uppfinningsrikt och nästan omärkligt går tavlorna över i scener och tvärtom.

Kanske kan man invända att filmen inte kommer nära sina människor. Biografiska fakta är det ont om, men är de så viktiga? Det är inte den filmen som Kjell Grede har skrivit och regisserat. Han gör någonting annat, svårare och djärvare, när han försöker fånga in såväl verkligheten som myterna och det som finns mellan människor, i blickar och i rörelser. Hip Hip Hurra är en vacker film(-). Allt är icke alltid tydbart och klart, men efterlämnar en känsla. Mig berör filmen som havet och musik kan göra."

Hanserik Hjertén, DN, ansåg att Grede lyckats väl med skildringen av kollektivet men varit enbart delvis lyckosam med gestaltningen av Krøyer: "Stellan Skarsgård är en smula intetsägande i porträtteringen av den bekymmerslöse målaren, men får mer skärpa i tragedins skugga.

Någon gripenhet inför detta konstnärsöde är ändå svårt att känna. Kanske har det att göra med Gredes berättarmetod som denna gång inte är olik en målares. Han bygger upp sin film med stämningar, ansikten, blickar och firar många triumfer - inte minst genom Sten Holmbergs vidunderligt nyanserade foto - men söndagsmänniskans fall förblir en skiss.

På slutet tar också filosofen Grede överhanden över människoskildraren. Kröyers öde flyter ut i vackra bilder av livet och döden, ljuset och mörkret, fallet och uppståndelsen.

Dessa invändningar ska dock inte fördölja att Hip Hip Hurra har stora förtjänster (-)."

Ingamaj Beck, AB: "Jag har sällan sett så mycket ansträngd tystnad, så hysteriskt talande blickar, så tomt vansinne. För den som inte är insatt i Skagenmålarnas persongalleri förmodar jag det är svårt att överhuvudtaget veta vem som är vem och vad som egentligen sker, bakom alla stumt ångestutstrålande ansikten, minut efter minut i denna ljusskimrande fresk.

Stellan Skarsgård, som tyvärr blivit svenskt proffs på konstnärlig dåre (-) orkar tydligen inte ens själv klämma fram en enda äkta känsla på denna sin vandring genom sanden: än påminner han om Pasolinis vrede Kristus från Matteusevangeliets ökenvandring, än påminner han om sig själv i tidigare versioner av den vrålande dåren. Det hjälper inte heller att Mahler används, när det ska vara ångest, och valsmusik, när det ska vara glatt. Alltsammans är påklistrat.

Det är synd, inte om människorna utan om det som skulle kunnat bli en film om några människors sökande efter det genuina i konsten och i livet."

Hans Schiller, SvD: "Hip Hip Hurra är en på många sätt undflyende film, såväl för publiken som regissören. En del är utsökt vackert. Fotot där Sten Holmberg lyckas bemästra det vita, skarpa Skagenljuset och få fram skuggor och färgtoner vilka erinrar om målarnas egna verk är briljant." Schiller uppehöll sig därefter ingående vid den komplicerade, samnordiska finansiering, som låg bakom filmen. Hans slutkläm var att "om avskrivningar och ekonomiskt trixande blir viktigare än konstnärligt kunnande och ansvar bakom produktionerna, då kommer det även i fortsättningen att bli mera hipp som happ än hurra inom svensk fiilmproduktion."

I en rapport från Venedigfestivalen (1987-09-02) skrev Jan Aghed, SDS, att filmen var "ett ambitiöst misslyckande. Ofta slående vacker att se på, med en för svensk filmkultur mindre vanlig omsorg om kompositionsteknik, med en målerisk formvilja som resulterar i en hel del förtätade ögonblick och med en motivkrets och uppbyggnad som går tvärtemot allt som har med trender och opportunism att göra. Men, som helhet, ett misslyckande. (-)

[Man kan] beklaga att den manodepressive livsnjutaren och drömmaren Kröyer blivit föga mer än en idé, en illustrativ beståndsdel i Gredes drömska och melankoliska uppfattning om tillvaron som ett existentiellt mönster av nyckfullt fördelade ljus- och skuggpartier, i stort sett utan anknytning till de materiella och sociala villkor som avspeglar sig i Skagenmålarnas arbeten. (-)

[Det finns] flera (-) utsökta fragment och enstaka episoder i Hip Hip Hurra, scener där filmen lever ett expressivt och fängslande liv. Men de är korta och hålls framför allt samman av en tunt skriven, inte bra spelad och diffus, svårgripbar, alltför personligt inåtvänd betraktelse."

De danska kritikerna fann behag i fotot och skådespelarprestationerna, men de flesta saknade en sammanhängande historia i berättelsen om Skagenmålarna.

Ib Monty, Jyllands-Posten: "Hvad Hip Hip Hurra leverer, er den nordiske melankoli og den martrede kunstner i smagfuld, men også blegsottig indramning, og man føler sig ærlig talt ikke videre stimuleret af anretningen."

Henning Jørgensen, Information: "Det er altsammen meget kønt på sin smagfuldt sentimentaliserende vis, men selv når den er kønnest, mest intimt lyrisk, bliver Gredes film allerhøjst til, hvad man kalder Edelkitsch."

Jan Kornum Larsen, Weekend Avisen: "Men det er på intentionerne man skal dømme Gredes Hip Hip Hurra. På hans manglende lyst til at være til lutter solmalende behag og hans vilje til at lave film på en lidt anderledes måde, end folk er vant til."

Se även Kommentar.

Kommentar Svensk filmografi

Hip Hip Hurra vann juryns specialpris vid Venedigfestivalen 1987, då även Sten Holmberg fick pris för bästa foto.

Om sin film skrev regissören Kjell Grede (f 1936):

"Filmen är en fantasi kring målarna på Skagen. Ändå kan ingen säga att den inte är sann. Allt som händer här har hänt, eller kunde ha hänt.

Skådespelarna i filmen liknar endast delvis sina förebilder. Med det vill jag visa att jag bara försöker säga en del av sanningen, om ens det.

Av respekt och kärlek till det unika i deras, och allas våra liv, kan ingen kränka den sista gränsen och gå in i en annan människa och säga: Det här är du.

Vi låtsas tala om andra. men talar då egentligen alltid om oss själva."

Stellan Skarsgård sa om sin tolkning av Krøyer: "Jag kan sitta hur länge som helst och titta på hans Hipp, hipp, hurra! På solglittret i bordduken, på ljusvariationerna i champagneglasen, hans sensuella uppfattning av verkligheten. När jag var ung och olyckligt kär, målade jag i olja. Jag skrev poesi också."

Målarna på Skagen:

Hugo Alfvén (1872-1960), svensk violinist, tonsättare, och dirigent, även tidigt aktiv som målare. Levde i ett med tiden olyckligt äktenskap med Marie Krøyer.

Anna Ancher (1859-1935) blev Danmarks mest kända kvinnliga konstnär, vänlig och väluppfostrad, lätt att umgås med, svår att lära känna. Hennes hem var centrum för Skagenkolonin. Hennes på den tiden avvikande konstnärskap blev kanske slutligen det mest betydelsefulla av vad de alla gjorde på Skagen. Förmodligen skyddade hon det genom att på ett säreget sätt såväl delta som inte delta i den yttre världen.

Michael Ancher (1849-1927) var gift med Anna, faderlig och nyckfull, arbetsmänniska som ofta vann arbetssegrar också som målare. Han var hederlig och stark och trots att han var så olik Søren Krøyer stod de varandra mycket nära i vänskap. Allt som var lätt för Søren var tungt för Michael. Hans måleri har pendlat mellan det storartade och misslyckade, ofta på samma bild.

Oscar Björck (1860-1929) var svensk, den yngste i den innersta cirkeln kring Krøyer och allas favorit genom sin intensiva livsglädje. Gjorde också några av sina mest levande målningar på Skagen. Blev sedermera professor och porträttmålare, främst av överklassen.

Viggo Johansen (1851-1935) var gift med Martha och målade sällan under somrarna på Skagen. Han spelade hellre piano och dagdrömde. Han hade de flesta barnen att försörja och hans ekonomiska situation var ofta svår. Med tiden blev han framgångsrik. Hans mest kända målningar beskriver ofta den egna familjen.

Christian Krohg (1852-1925) var en av Norges mest kända målare, mer upprorisk än de övriga Skagenmålarna. Han var också mer välformulerad och ägde en känsla för måleriets nya möjligheter. Han var kraftfull, vild och mild och dessutom ytterligt medveten om människans sociala villkor.

Marie Krøyer (1867-1940) målade mycket sparsamt och småningom inte alls; kanske ansågs hon mer "duktig" än begåvad. Det är något orättvist att bedöma hennes konstnärliga möjligheter vid sidan av hennes förste makes överväldigande begåvning. Hon gifte sig senare med Hugo Alfvén. De skildes dock 1930. Hon dog ensam i Stockholm

Peter Severin, kallad Søren Krøyer, (1851-1909) blev den mest berömde, rikaste och mest älskade av danska målare. Gud gav honom allt och han tog emot det som en självklarhet. "Livet är en fest", sa han. För honom var det en besvärjelse, mörker och olycka ville han inte veta något om. För honom var ljuset allt. Han var född på ett dårhus i Stavanger av en mentalsjuk mor, om sin far fick han inget veta. "Född på ett dårhus - men på en söndag", sa han om sig själv. Han drabbades själv av psykisk ohälsa.

Krøyers mest kända tavla är Hipp, hipp, hurra! (olika stavningar av tavlans namn förekommer), som han målade i perioder 1884-88. Den finns på Göteborgs Konstmuseum, den ursprungliga skissen på Skagens museum. Det var Oscar Björck, som hjälpte Krøyer med studien av honom själv. Björcks skiss finns på Prins Eugens Waldemarsudde.

(Synpunkterna på de "verkliga" konstnärernas karaktärer har hämtats från trycksaken "Hip Hip Hurra", som utgavs i samband med filmens premiär.)

Filmens danske igångsättare, filmkonsulenten Peter Poulsen, tog i ett skriftligt uttalande de danska kritikerna i upptuktelse mot bakgrund av deras syrliga till sura mottagande av filmen: "Ingen af [kritikerne] er gået ind i filmen på dens egne, lyriske betingelser - at den er poetisk og ikke tungt, kronologisk fortællende betragtes nærmest som en forbrydelse, i hvert fald som noget mindre fint end en sædvanlig 'sammanhængende' og struktureret historie." Han slutade med uppmaningen "afskaf dramaturgien og se livet i øjnene".

		Danmark		1986-06-16	1986-08-31
Kandestederne	Skagen

Sverigepremiär	1987-09-04	Sandrew	Göteborg	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Helsingborg	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Linköping	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Lund	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Malmö	Sverige	110 min
	1987-09-04	Grand 1	Stockholm	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Uppsala	Sverige	110 min
Urpremiär	1987-09-04	Sandrew	Göteborg	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Helsingborg	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Linköping	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Lund	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Malmö	Sverige	110 min
	1987-09-04	Grand 1	Stockholm	Sverige	110 min
	1987-09-04	Sandrew	Uppsala	Sverige	110 min
TV-visning	1993-06-30	TV3		Sverige	106 min
	1996-01-03	TV4		Sverige	106 min
	1997-06-20	TV4		Sverige	106 min
Festivalvisning	1997-08-15		Haugesund	Norge	110 min	(filmfestivalen i Haugesund)
Urpremiär	1997-09-04	Filmteatret	Oslo	Norge	110 min
Annan visning	1997-09-18	Bio Center	Aalborg	Danmark	110 min	(premiär i Danmark)
	1997-09-18	Bio Lyngby	Köpenhamn	Danmark	110 min	(premiär i Danmark)
	1997-09-18	Grand	Köpenhamn	Danmark	110 min	(premiär i Danmark)
	1997-09-18	Cafe Biografen	Odense	Danmark	110 min	(premiär i Danmark)
	1997-09-18	Biografteatret	Skagen	Danmark	110 min	(premiär i Danmark)
	1997-09-18	Øst for Paradis	Århus	Danmark	110 min	(premiär i Danmark)
TV-visning	1999-05-16	SVT1		Sverige	106 min
	2002-02-25	SVT1		Sverige	106 min
	2003-02-03	SVT1		Sverige	106 min
Dvd-release	2008-03-26			Sverige
TV-visning	2018-09-11	SVT1		Sverige
	2019-12-17	SVT1		Sverige
	2022-02-26	SF Kanalen		Sverige
	2022-02-28	SF Kanalen		Sverige
	2022-04-04	SF Kanalen		Sverige
	2022-04-16	SF Kanalen		Sverige
	2022-04-24	SF Kanalen		Sverige
	2022-04-25	SF Kanalen		Sverige
	2022-07-09	SF Kanalen		Sverige
	2022-07-16	SF Kanalen		Sverige
	2022-07-25	SF Kanalen		Sverige
	2022-07-27	SF Kanalen		Sverige
	2022-09-02	SF Kanalen		Sverige
	2022-11-04	SF Kanalen		Sverige
	2022-11-28	SF Kanalen		Sverige
	2022-12-05	SF Kanalen		Sverige	110 min
	2022-12-11	SF Kanalen		Sverige	110 min
	2022-12-25	SF Kanalen		Sverige	110 min
	2023-02-25	SF Kanalen		Sverige	110 min
	2023-02-27	SF Kanalen		Sverige	110 min
	2023-04-03	SF Kanalen		Sverige
	2023-04-15	SF Kanalen		Sverige
	2023-04-23	SF Kanalen		Sverige
	2023-04-24	SF Kanalen		Sverige
	2023-07-08	SF Kanalen		Sverige
	2023-07-15	SF Kanalen		Sverige
	2023-07-24	SF Kanalen		Sverige
	2023-07-26	SF Kanalen		Sverige
	2023-09-01	SF Kanalen		Sverige
	2023-11-03	SF Kanalen		Sverige
	2023-12-10	SF Kanalen		Sverige
	2023-12-24	SF Kanalen		Sverige
	2024-02-24	SF Kanalen		Sverige
	2024-02-26	SF Kanalen		Sverige
	2024-04-01	SF Kanalen		Sverige
	2024-04-13	SF Kanalen		Sverige
	2024-04-21	SF Kanalen		Sverige
	2024-04-22	SF Kanalen		Sverige

Originaltitel	Ein deutsches Requiem
Kompositör	Johannes Brahms	(1857-1868, publicerad 1868)
Dirigent	Michel Corboz	(skivmärke Erato)
	Bernard Haitink	(skivmärke Philips)

Originaltitel	Symfoni, nr 1, D-dur
Kompositör	Gustav Mahler	(1888)
Dirigent	Rafael Kubelik	(skivmärke Deutsche Grammophon)

Originaltitel	Svensk rapsodi, nr 1, op. 19
Kompositör	Hugo Alfvén	(1904)
Instrumentalist	Stefan Sauk	(piano - nio första tonerna)

Originaltitel	Fisherman's Return
Kompositör	Irene Rodgers

Originaltitel	G'schichten aus dem Wienerwald, op. 325
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1868)

Originaltitel	Han ska leve
Sångare	kör

Festivalpris	Rouen	1989			(unga publikens pris + 15 000 FF)
Guldbagge	Stockholm	1988	Bästa skådespelerska	Lene Brøndum
	Stockholm	1988	Bästa regi	Kjell Grede
Comité Int. pour la Dif. des Arts par le Cinéma	Azorerna	1988
Festivalpris	Azorerna	1988			(grand Prix)
	Azorerna	1988		Sten Holmberg	(bästa foto)
	Venedig	1987		Sten Holmberg	(bästa foto)
Prix Spécial du Jury (juryns specialpris)	Venedig	1987			(juryns stora specialpris)

Shortcuts från Sandrews (1999)

Hip Hip Hurra! (1987)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	3024

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	3024

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	3024

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	3024

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Affischtitel	HIP HIP HURRA En film av Kjell Grede

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Affischtitel	HIP HIP HURRA En film av Kjell Grede
Tryckeri	Jensen & Dencker Skandinavisk reproduktion

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Affischtitel	HIP HIP HURRA En film av Kjell Grede Prisbelönad vid Filmfestivalen i Venedeig!
Tryckeri	Uddenholms offset

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip, hip, hurrah. A fantasy based on the painters of Skagen. Kjell Grede.
Omfång	122 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip, hip, hurra. En fantasi kring målarna på Skagen. Kjell Grede.
Omfång	122 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip, hip, hurra. En fantasi kring målarna på Skagen. Kjell Grede.
Omfång	122 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip, hip, hurra! En film av Kjell Grede.
Omfång	122 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip, hip, hurra!
Omfång	28 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip hip hurra.
Omfång	14 s. + 2 s. trailer + 1 s. trailer
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip hip hurra. Dialoglista.
Omfång	47 s.
Språk	Danska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip Hip Hurra!
Omfång	78 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip, hip, hurra. En fantasi omkring malerna på Skagen. Kjell Grede.
Omfång	122 s.
Språk	Danska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip, hip, hurra. En fantasi omkring malerna på Skagen. Kjell Grede.
Omfång	122 s.
Språk	Danska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip, hip, hurra. En fantasi kring målarna på Skagen. Kjell Grede.
Omfång	125 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Hip hip hurra. Kjell Grede.
Omfång	5 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Hip Hip Hurra!
Omfång	5 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Hip hip hurrah. By Kjell Grede.
Omfång	5 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Del av manus. Christian Kroghs repliker översatta till norska.
Omfång	25 s.
Språk	Norska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Sekvenser ur filmen för TV-programmet Go'afton Sverige i den den ordning de kommer att sändas.
Omfång	2 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip Hip Hurra!
Omfång	Ca 400 s. Teamlista, manus, scenbeskrivningar mm ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip! Hip! Urra'!
Omfång	47 s.
Språk	Italienska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip, hip, hurrah!
Omfång	27 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hip hip hurra. Dialoglista.
Omfång	47 s.
Språk	Danska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Kompletterande dialoger. Hip hip hurra.
Omfång	12 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip hip hurra.
Omfång	14 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip! hip! urra'!
Omfång	32 s.
Språk	Italienska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip, hip hurrah!
Omfång	32 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip Hip Hurra!
Omfång	21 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip Hip Hurrah.
Omfång	43 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hip! Hip! Urra'!
Omfång	43 s.
Språk	Italienska

Typ	Kringmaterial

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	SET
Bakombild papper	SET
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Nederländska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Hastighet	24
Längd i minuter	111 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264