Lika mot lika (1906)

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Pressreaktion Svensk filmografi

Den välgörenhetssoaré i Societetssalongen, vid vilken Lika mot lika kan tänkas ha blivit uppförd, innefattade bland annat en filmförevisning som tycks ha blivit en stor succé och som framför allt bestod av reportage. Evenemanget refererades i GP den 25 augusti 1906 under rubriken "Från Marstrand" men något omnämnande av en spelfilm förekommer inte: "Det hela slöt med några särskildt stilfulla kinematografnummer, som gåfvo konungen ett roande tillfälle att se sig själf på Norrköpingsutställningen. (-) Applåderna voro lif!liga, och konungen lät särskildt kalla till sig Aktiebolaget Svensk Kinematografs direktör, hr N.E. Sterner, som välvilligt ställt sista numret till förfogande, och uttryckte sin belåtenhet med förevisningen".

Även tidningen "Marstrand" refererar tillställningen och filmvisningen utan att nämna någon spelfilm:" Priset för aftonen togs dock af kinematografen. Helt enkelt utomordentligt."

Kommentar Svensk filmografi

Existensen av denna film är något osäker. Skälet till att den ändå bör filmografiskt redovisas hänför sig uteslutande till en artikel i tidskriften Filmnyheter, nr 1 1928, där Knut Lambert efterlyser två gamla filmfarser som han påstår sig varit med om att spela in i Marstrand för mycket länge sedan, "då filmen började bli känd som en ny förströelse". Den ena av filmerna kan ha varit 1910 års Göteborgarens Marstrandsresa (1910/4). Det är den andra som är av intresse i detta sammanhang. Om den säger artikeln i Filmnyheter:

"Den andra filmen, som också kördes på en soaré och åskådades av kung Oscar, kom aldrig utanför Marstrand. Den var byggd på den gamla pjäsen 'Lika mot lika', där Svante Hedin haft en stor roll. Knut och Helfrid Lambert gjorde huvudrollerna, och dessutom engagerades en liten balettflicka, som hette -- Tollie Zellman! Som statister medverkade badgäster, i det att man filmade utescener, där marstrandspubliken flanerade och det var en spännande upplevelse att gå och känna igen sig själv."

Filmen uppges vara regisserad av Knut Lambert själv.

Det som ger Lamberts sentida uppgifter sannolikhetsprägel är några omständigheter som låter sig verifieras från marstrandssommaren 1906. Den lokala sommartidningen "Marstrand" ger nämligen dag för dag rapporter om vilka badgäster som är nyanlända, och under perioden 28 juni-4 juli upptas bl a Lambert, Knut och Lambert, Helfrid från Stockholm i förteckningen.

Artikeln i Filmnyheter uppger vidare att filmen skulle vara inspelad i samband med att Knut Lambert gav soaréer i badorten, och enligt "Marstrand" framförde paret Lambert mycket riktigt en soaré med sång, uppläsning och nyskriven revy i Societetshuset den 27 juli 1906.

Den 23 augusti äger så en välgörenhetstillställning rum i Societetshuset med inslag av "stor kinematografisk séance" och med Oscar II och prins Eugen som deltagare. Så vitt bekant är detta det enda tillfälle, vid vilket kungen bevistade en officiell filmförevisning i Marstrand.

Så långt ter sig Lamberts utsagor alltså trovärdiga. Andra omständigheter är ägnade att väcka misstänksamhet. Först och främst förefaller det anmärkningsvärt, att själva inspelningen inte omnämns i tidningen "Marstrand" som annars noga brukar rapportera om alla små avvikelser från det normala badortslivet. Lika anmärkningsvärt är det att ingen av referenterna uppmärksammar något så uppseendeväckande som en svensk spelfilm i soaréprogrammet. Man kan möjligen framföra hypotesen, att Knut Lamberts minne bedrar honom i fråga om premiärföreställningen. Det som till nöds kan sägas utgöra ett bräckligt stöd för en sådan tolkning är en mystifierande annons i göteborgspressen den 29 augusti för Göteborgs Kinematograf: "Jämte hela det program som vunnit Hans Majestät Konungens särskildt uttalade fulla och nådiga bifall gifves ett stort Extranummer som är särdeles muntert." Programmet som vunnit kungens bifall är bevisligen det som gavs vid marstrandssoarén. Det särdeles muntra extranumret kan möjligen vara Lamberts fars.

Den pjäs som Lamberts anger som förlaga var skriven av fransmannen Paul Giraudin och har en manlig och två kvinnliga roller, vilket stämmer med Lambert uppgifter. Hur den skulle kunna tänkas gestaltad i en svensk stumfilm 1906 inom den ytterst begränsade tidsram som vid den tiden var tänkbar, undandrar sig dock bedömande. Det kan möjligen ha rört sig om en kort situationskomisk passus ur pjäsen. L F-r