Originaltitel | Man måste ju leva ... |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1978-03-20 |
Stig Engström
Nils Gustavsson
Lena Granhagen
Karin, hans fru
Marja Packalén
Marja, Nils arbetskamrat
Ulf Johanson
Arvid Svensson, fackklubbens ordförande
Thomas Hellberg
Sune, Nils arbetskamrat
Eduardo Montes
Eduardo, Nils arbetskamrat
Sågen i den norrbottniska byn läggs ned, och Nils blir arbetslös. För att klara familjeförsörjningen tvingas han resa söderut. Hans fru Karin och barnen stannar tills vidare kvar i byn....
Man måste ju leva . . . mottogs genomgående välvilligt av kritiken och i några fall starkt berömmande. Arbetet (Sven E Olsson): "Vi är inte bortskämda med bilder från svenskt...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto |
|
Musik | |
Koreograf | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Rådgivare |
|
Scripta | |
B-foto | |
Elektriker | |
Ljussättare | |
Negativklippning | |
Musikarrangör | |
Rekvisita | |
Kläder | |
Smink | |
Ljudläggning | |
Mixning | |
Övrig medarbetare |
|
Stig Engström | Nils Gustavsson | ||
Lena Granhagen | Karin, hans fru | ||
Marja Packalén | Marja, Nils arbetskamrat | ||
Ulf Johanson | Arvid Svensson, fackklubbens ordförande | ||
Thomas Hellberg | Sune, Nils arbetskamrat | ||
Eduardo Montes | Eduardo, Nils arbetskamrat | ||
Karin Miller | Stina, Nils arbetskamrat | ||
Björn Gedda | Rolf, Nils arbetskamrat | ||
Tomas Bolme | Falk, personalchef | ||
Gösta Prüzelius | verkställande direktör | ||
Leif Stålhammer | förman | ||
Olof Buckard | industriministern | ||
Olof Willgren | avdelningschef | ||
Mia Benson | Falks sekreterare | ||
Lasse Petterson | Erik | ||
Bernt Dahlbäck | Lindström, AMS-tjänsteman | ||
Bissa Abelli | Miss Lola | ||
Rolf Skoog | Rolf Skoog | ||
Felix Engström | Magnus, Nils och Karins son | ||
Johanna Granhagen | Ingrid, Nils och Karins dotter | ||
Maria Montes (som Maria Santiago Jaramillo) | Maria, Eduardos fru | ||
Eduardito Montes | Eduardito, Eduardos son | ||
Britt-Marie Montes | Britt-Marie, Eduardos dotter | ||
Lennart Lundgren | öldrickare | ||
Raisa Jokinen | Raisa, Marjas kamrat | ||
Anders Thunberg | journalisten vid fabriksgrinden | ||
Hubert Lamprecht | den tyske direktören | ||
Lennart Duvsjö | dansbandssångaren | ||
Stockholmarna | dansbandsorkestern | ||
- | Ej identifierade: | ||
Mats Borg | |||
Bengt Eriksson | |||
Enrique Gonzales | |||
Bengt Lange |
Produktionsbolag | Vita Duken Film | ||
---|---|---|---|
Fria Filmare Produktion AB | (för) | ||
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svensk Filmindustri | 1978 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Sågen i den norrbottniska byn läggs ned, och Nils blir arbetslös. För att klara familjeförsörjningen tvingas han resa söderut. Hans fru Karin och barnen stannar tills vidare kvar i byn.
Nils börjar arbeta på en fabrik. Förutom jobbet har han blivit lovad en god bostad så att familjen kan flytta till honom. Men personalchefen har lovat för mycket, och Nils får hålla till godo med ett rum i en barack.
Nils arbetar i grupp med Stina, Sune, Marja och Eduardo. Marja kommer från Finland och Eduardo från Spanien.
Jobbet är monotont. Nils står vid en stansmaskin. Han försöker följa säkerhetsföreskrifterna, men då får han veta att han sänker gruppackordet.
I baracken härskar tristessen. Nils söker sig ut på stan. Han besöker en porrklubb. Där finns en strippa som känner sig hemlös. Också hon visar sig vara utlokaliserad från Norrland.
Marja väcker Nils' intresse, och det växer fram en allt närmare kontakt mellan dem. De inleder ett förhållande som förändrar hans invanda livsmönster. Hon har självförtroende och vet att hävda sig både på jobbet och i privatlivet.
På jobbet minskas arbetslaget från fem personer till fyra. Det ska ge rationaliseringsvinster. Stina tvingas flytta på sig, samtidigt som de kvarvarande lockas med ökad förtjänst. Men facket med ordföranden Arvid i spetsen lyckas inte utverka mer än 50 öres höjning i stället för begärda 2:50.
Karin kommer till Nils på besök. Hon fattar snart misstankar om otrohet, och han medger att så har det blivit.
Nils och Karin tittar på en lägenhet. Hon är inte nöjd med den.
De skiljs på järnvägsstationen, när Karin ska åka hem. De är nästan som främlingar för varandra.
Eduardo kommer för sent till jobbet en dag. Han råkar i handgripligt gräl med avdelningschefen, och följden blir uppsägning. Men hans kamrater träder till aktion och inleder en sittstrejk. De ställer två krav -- att Eduardo ska återanställas och att de ska få sina 2:50. De förhandlar och får förvånansvärt snabbt igenom kraven.
Nils och Karin säljer sitt hus hemma i byn och flyttar till lägenhet i stan.
Samtidigt hotas Nils av uppsägning. En avdelning på fabriken ska läggas ned. Tillverkningen ska flyttas utomlands.
Hos Karin har kampviljan och den politiska medvetenheten vuxit. Det ringer, och hon svarar i telefon. Det gäller ett demonstrationståg. Nils sitter nedsjunken och tittar på TV. (Bearbetning av artiklar, recensioner och SFI-material)
Censurnummer | 118940 |
---|---|
Datum | 1978-03-09 |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Originallängd | 2790 meter |
Kommentar | Aktlängder: 490, 600, 550, 525, 445, 180. |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Färg |
Färgsystem | Eastman Color |
Bärare | 16 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 1120 meter |
Längd i minuter | 102 min |
Akter | 6 rullar |
Man måste ju leva . . . mottogs genomgående välvilligt av kritiken och i några fall starkt berömmande.
Arbetet (Sven E Olsson): "Vi är inte bortskämda med bilder från svenskt arbetsliv i vår nationella filmkonst. Allra minst har vi blivit bortskämda under det 70-tal som inte minst inom det här mediet har blivit en pendel bort från alla de drömmar om en bättre tingens ordning som 60-talet lyckades väcka. Nu kommer Margareta Vinterhedens och Alf Israelssons Man måste ju leva och lyckas få fjutt på en rad av de explosiva sanningarna som Lars Molins Bomsalva gick bet på. Den lyckas därför att den vågar lita på sprängkraften i sitt eget stoff -- på indignationsglöden i den verklighet som uppifrån söker skylas bakom termer som strukturomvandling och rationalisering. (-)
Bilderna är knappa och enkla, och scenerna har en äkthetens prägel även om dramatiken i dem är skapad, förfärdigad. Att konstlösheten ibland rent av ger ett valhänt och kantigt drag åt enskilda situationer, snarare förstärker än stjälper det som filmen har att säga.
Och det är en hel del det. Baracklivets förfärande ensamhet, vars alternativ tycks vara kvartingen eller lösnumret. Jobbet: monotont och ackordstressat och de ibland brutala valen mellan kompissolidaritet och höjd privatkonsumtion. (-)
Idel angelägna problem således. Det innebär dock inte att Vinterheden-- Israelsson försummat människorna bakom och framför dem. (-)
Inte minst blir kvinnornas situation tydliggjord. Den isolerade invandrarkvinnans. Den ensamstående kvinnans -- gjord med en rak obändighet av Marja Packalen. Den kvarvarande hustruns, vars nyfunna tjejkraft Lena Granhagen ger så finlemmade konturer.
Jag har sett artistiskt mer drivna filmarbeten, det skall erkännas. Men jag har sett få svenska filmer som så modigt och rejält tar tag i en verklighet som finns omkring de flesta av oss här och nu.
Jag vågar rentav påstå att den är spännande."
Vi (Carl-Eric Nordberg): "Titeln låter resignerad. Men i själva verket är filmen trotsig och optimistisk. Den rensar luften och gör det lättare att andas i nuets ängsliga och instängda folkhem.
I klara, knappa och nästan 'manligt' kraftfulla bilder berättar Margareta Vinterheden -- regissören som tillsammans med Alf Israelsson också svarar för manus -- om f d sågverksarbetaren Nisse, 35. (-)
För nära nog första gången på en svensk bioduk skildras kvinnor här som politiskt självständiga och rentav som moraliskt starkare än skapelsens herrar. (-)
Samhörighetens frasfria visa -- det är ledmotivet. Kanske börjar också ett nytt trots växa fram hos fackets representant som länge mest liknar en kompromissande pajas. På jobbarnas hån -- Du har bara varit en tom vante, Arvid -- svarar han till sist: Då går det kanske att stoppa en knytnäve i vanten! Inte minst i dagens politiska läge känns den här filmen oerhört välgörande."
AB (Jurgen Schildt): "Visst är filmen kantig och på flera håll osäker i uttrycken. Men den tar fatt i ett viktigt och dagsaktuellt stycke av svenskt liv och svenskt arbete. (-)
Det är inte svårt att inse trovärdigheten hos Stig Engström, berättelsens axel och mittfigur; liksom hos Marja Packalens finska invandrare och Lena Granhagen i rollen som den hemmavarande och av otroheten plågade Penelope. Ändå: har det blivit en lyckad s p e l f i l m?
Det har det inte. Delar av de dramatiserade episoderna och den skrivna intrigen bär ovanans kännemärken. Fragmenten blir uttrycksfullare än helheten. Det är som om Margareta Vinterheden -- i motsats till Lars Molin i den nerläggningshotade Bomsalva -- frivilligt överrumplats av ett maskineri som är för knepigt att hantera. Vartill kommer att musikbandet är ett under av okänslighet och förefaller inlånat från ett ovädrat diskotek. (-)
Viktig och hedervärd är den dokumentära och beskrivande och oretuscherade sidan av Israelssons & Vinterhedens rapport. Den visar oss några breda flikar av en mänsklig och industriell sanning.
Det är nog där de borde ha stannat."
En artikel av Ann-Marie Åsheden i Aftonbladet (12.4.1978) berättar om filmens tillkomst:
"Hemma i våningen i Stockholm sitter Alf Israelsson och Margareta Vinterheden med sex filmrullar framför sig. Det är en kopia av Man måste ju leva -- resultatet av fem års arbete.
Alf och Margareta har gjort det mesta själv: från idé till klippning. Nu hjälper de också till med distributionen.
1972 började de gå ut på arbetsplatser och diskutera jobbet, facket och livet med arbetarna.
-- Vi fick en tidsbild av Sverige på 70-talet, säger de. Många människor hade liknande upplevelser och känslor. Vi byggde vårt filmmanus på det gemensamma i alla berättelser.
När de äntligen började filma 1976 stod Margareta för regin och Alf för produktionen. (-)
Alf och Margareta räknar med att deras film kommer att stanna på 2 miljoner när sluträkningen är betald. Det låter mycket, men är förhållandevis billigt. Man måste ju leva är en lågbudgetfilm.
Det beror inte bara på att Alf och Margareta gjort det mesta själva. Det beror också på att de flesta skådespelarna i filmen inte tagit ut marknadsmässiga gager.
-- De har satsat en del av sitt arbete i filmen och är delägare, menar Alf och Margareta.
Men hur har de fått ihop pengar till det jätteprojekt, som en långfilm ändå är?
Från Svenska Filminstitutets H2-fond fick de 900 000 kr. Stipendier, manusbidrag, banklån och skådespelarnas insatser står för resten."
1976-06-15 |
Sverigepremiär | 1978-03-20 | Sture | Stockholm | Sverige | 102 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1978-03-20 | Sture | Stockholm | Sverige | 102 min | |
TV-visning | 1980-10-13 | TV1 | Sverige | 98 min | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2022-01-30 | Stockholm | Sverige |
Originaltitel | Dancing Queen | |
---|---|---|
Kompositör | Björn Ulvaeus | (1976) |
Benny Andersson | (1976) | |
Stikkan Anderson | (1976) | |
Textförfattare | Björn Ulvaeus | (1976) |
Benny Andersson | (1976) | |
Stikkan Anderson | (1976) |
Originaltitel | Why Did It Have To Be Me | |
---|---|---|
Kompositör | Björn Ulvaeus | |
Benny Andersson | ||
Textförfattare | Björn Ulvaeus | |
Benny Andersson | ||
Framförs av | ABBA |
Originaltitel | Frykdalsdans nr 2 | |
---|---|---|
Textförfattare | Tord Wetterberg | |
Bearbetning | Ernst Willners | (musikbearbetning 1902) |
Sångare | Lennart Duvsjö | |
Framförs av | Stockholmarna |
Originaltitel | Cryin' Time | |
---|---|---|
Kompositör | Buck Owens | (1965) |
Textförfattare | Olle Bergman | (svensk text) |
Buck Owens | (engelsk text 1965) |
Originaltitel | Imala maika | |
---|---|---|
Framförs av | Piirpauke |
Originaltitel | Konevitsan kirkon kellot | |
---|---|---|
Arrangör | Piirpauke | (1975) |
Framförs av | Piirpauke |
Originaltitel | Nu är det lördag igen | |
---|---|---|
Kompositör | Gunnar Molthon | (1971) |
Originaltitel | Om morgonen vi till arbetet går |
---|
Originaltitel | Solen lyser över våran stad | |
---|---|---|
Kompositör | Örjan Englund | (1974) |
Textförfattare | Örjan Englund | (1974) |
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1978 | (bidrag om 236 184 kr) |
---|
En sann historia (1985) | Man måste ju leva ... (1978) |
AMS-tjänsteman |
Arbetare |
Arbetslöshet |
Fabriker |
Fabriksarbetare |
Fackföreningar |
Fackföreningsordförande |
Flyttning |
Föllinge/Jämtland |
Förhandling |
Invandrare |
Jämtland/Föllinge |
Jämtland/Lillholmsjö |
Klasskamp |
Lillholmsjö/Jämtland |
Norrbotten |
Otrohet |
Personalchef |
Porrklubb |
Sittstrejker |
Stockholm |
Strejker |
Sågverksarbetare |
Uppsägning av anställning |
Verkställande direktör |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2787 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2783 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Affischtitel | MAN MÅSTE JU LEVA... |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Affischtitel | MAN MÅSTE JU LEVA... |
Tryckeri | Narva-Tryckeriet |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Man måste ju få leva. Av Alf Israelsson och Margareta Vinterheden. |
Omfång | 165 s. Rollista (1 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 12 |
---|---|
Färg papper | 15 |
Dia | 3 |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |